Dubbningshemsidan

Recensioner

Långfilmer på VHS/DVD/TV

Air Buddies - Valpgänget på äventyr
(Air Buddies)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.

Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Air Buddies på CDON
Sök efter Air Buddies på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Komedi / Äventyr / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj / Ungdomar  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 17 minuter
Film:
Genre: Äventyrsdramakomedi
Produktionsland/år: USA, 2006
Produktionsbolag: Walt Disney Productions & Key Pix Productions
Producent: Anna McRoberts & Robert Vince
Regi: Robert Vince
Manusförfattare: Anna McRoberts & Robert Vince
Svensk distributör: Walt Disney Studios Home Entertainment AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Svensk version:
Dubbningsbolag: Sun Studio A/S / Disney Character Voices International
Regi: Charlotte Ardai Jennefors
Översättning: Robert Cronholt
Tekniker: Samuel Engh & Rebecca Pantzer
Producent: Svend Christiansen
Kreativ ledning: Kirsten Saabye
Medverkande:
Patrick - Richard Karn Jackie - Cynthia Stevenson
Sheriff Bob - Patrick Cranshaw Noah - Slade Pearce
Tant Niggles - Irene Karas
Röster:
Air Bud - Okänd Molly - Annica Smedius
Rosebud - Amanda Jennefors Buddha - Julius Lindfors
Budderball - Teodor Runsiö Mudbud - Ludvig Dietmann
B-Dawg - Axel Karlsson Patrick - Göran Berlander
Jackie - Jennie Jahns Sheriff Bob - Nils Eklund
Sniffer - Bert-Åke Varg Noah - Hannes Edenroth
Tant Niggles - Anita Molander
Övriga röster:
Daniel Melén Mikaela Tidermark
Fredrik Dolk Fredrik Hiller
Dick Eriksson Bengt Järnblad
Göran Gillinger Jacob Stadell
Jan Åström Oskar Karlsson
Klicka här för komplett rollista!

© Disney

1997 fick vi för första gången lära känna den minst sagt speciella hunden Air Bud, av rasen golden retreiver, i en film och koncept skapat av Disney tillsammans med Keystone Entertainment. Första gången blev samhället Fernfield i den amerikanska delstaten Washington chockade när hunden kom med i skolans basketlag, och till råga på allt var bättre än de flesta mänskliga spelarna. Filmen följdes av fyra uppföljare med den unika hunden, då han med framgång provade på både amerikansk fotboll, europeisk fotboll, baseboll och volleyboll. Den första filmen distribuerades utanför USA av andra bolag (i Sverige Sandrew Metronome), men sedan den andra filmen är det Disney som innehar rättigheterna. 2006 kom den sjätte filmen i serien, som av någon anledning först nu släppts i Sverige - detta trots att film nr 2, 3, 4 och 5 mig veterligen aldrig släppts på DVD i Skandinavien. I den femte filmen i ordningen (som såvitt jag vet här bara kommit i form av TV-visningar på betalkanaler i svenskdubbad form) träffade Air Bud granntiken Molly, och de blev tillsammans. De har nu fått fyra valpar, och det är dessa som står i centrum i denna senaste film Air Buddies. Här kan både föräldrarna och valparna dessutom prata, vilket de inte kunnat tidigare. Valparna Rosebud, Mudbud, B-Dawg och Bud-dha är mer intresserad av att busa än av sportgrenar, och det ställer till mycket problem för deras familj. Till sist, när valparna terroriserat "barnvakten", bestämmer sig matte och husse för att tiden är dags för valparna blivit så stora att tiden är inne att flytta dem till nya familjer. I samråd med Air Bud och Molly hittar de fyra lämpliga familjer - en till vardera valpen. Men av förståeliga skäl är inte valparna särskilt förtjust i den tanken, och de bestämmer sig för att rymma hemifrån. Allting förändras när en bortskämd unge i staden till varje pris vill ha Air Bud (kallad Buddy) själv, och anlitar två skurkar att kidnappa honom. Då de inte lyckas särskilja på Buddy och Molly, så blir både två kidnappade. Då blir det plötsligt upp till de fyra valparna att rädda sina föräldrar...

Jag tyckte verkligen om de två första filmerna i serien, som var både originella och underhållande. Även den femte filmen Air Bud Spikes Back (vars svenska titel jag tyvärr inte kommer ihåg) var fullt godkänd, och charmig och rolig. Därför hade jag höga förväntningar inför denna sjätte film i serien, trots att man kan tycka att konceptet blivit lite uttjatat. Även om Air Buddies är fullt sevärd, så blev jag dock ärligt talat ganska besviken. Här är det inga sportgrenar i centrum, och vi får heller inte se särskilt unika egenskaper från de fyra valparna. Det gör att en del av poängen med filmserien går förlorad - det var trots allt konceptet med hundar som spelar sportgrenar som var det nyskapande och unika i sammanhanget, och utan det förvandlas istället filmen till en mer ordinär familjefilm. Vi har sett liknande idéer flera gånger förut, och det som en gång i tiden upplevdes som annorlunda och originellt blir här mer en "dussinfilm". Den är också mycket förutsägbar, och det är knappast några problem ens för de yngsta barnen att lista ut vad som ska hända. Man märker också att den här filmen är mer tydligt inriktad på barn, istället för att vara lämpliga för alla åldrar som de tidigare filmerna var. Det är kanske inte något fel med det, men jag tycker det är klokt att försöka utvidga målgrupperna i möjligaste mån. Jag tycker också det är fel väg att gå att hundarna helt plötsligt kan prata. Det bryter lite av kontinuiteten mot tidigare filmer, och känns som för mycket inspirerat av filmer som Den otroliga vandringen. Det vore bättre och mer originellt att fortsätta i samma koncept som tidigare, d.v.s. att hundarnas agerande talar för sig själv, utan något behov av dialog från deras sida. Dessutom är de fyra valparna lite för lika varann - både till utseendet och personligheten - och det är svårt att hålla isär dem. Valparna är dock söta och filmen har trots allt en viss charm, så dålig är den absolut inte. Det är en fullt sevärd film, och håller absolut att ses åtminstone en gång för de flesta. De flesta mindre barn har säkerligen ett större utbyte av Air Buddies än vuxna, och där kan jag hellre tänka mig att vissa kan vilja se om filmen. För oss andra känns det klokast att hyra filmen, och till skillnad från dess föregångare orkar i alla fall jag inte se om den i första taget.

I likhet med alla andra nyare Disney-filmer, är det Sun Studio som står bakom den svenska versionen - den här gången med dubbningsveteranen och musikalartisten Charlotte Ardai Jennefors som regissör. Som Air Bud hör vi en oidentifierad skådis, som låter mycket bekant men som jag tyvärr inte lyckats att placera in. Vem han än är, så är han i alla fall relativt lik originalrösten, men låter lite för ung. Som Molly hör vi Annica Smedius, som även hon är ganska lik originalet, men originalet låter något äldre än hon. Son Rosebud hör vi Amanda Jennefors, som råkar vara dotter till regissören. Hon gör en mycket bra insats, och låter lik originalrösten. Hennes inlevelse är också riktigt bra - bättre än de flesta i hennes ålder. Kanske brås hon på sina föräldrar...? Som Buddha hör vi Julius Lindfors, som åtminstone för mig är obekant. Han låter något äldre än originalrösten, men låter någorlunda lik originalet och är fullt godkänd. Budderball spelas av Teodor Runsiö (känd från bl.a. Hannah Montana), och han låter mycket lik originalrösten och är nära på perfekt i rollen. Dock talar han med något bristfällig inlevelse, vilket är lite synd men fullt förståeligt för personer i hans ålder. Som Mudbud hör vi Ludvig Dietmann, och han låter ganska lik motsvarande roll i originalversionen och gör en bra rolltolkning. Hans inlevelse är hyfsad, men inte perfekt. Den fjärde valpen B-Dawg spelas av Axel Karlsson. Han låter markant äldre än originalrösten och bibehåller inte riktigt rätt röstkaraktär och känsla, men är i alla fall hyfsad. Man kan ibland skönja en liten bristfällig inlevelse, och även om det inte är något stort problem, så bör han jobba med detta. För att övergå till människorna, så görs husse Patrick av Göran Berlander. Han gör en bra rolltolkning, och är ganska lik originalet. Som matte Jackie hör vi Jennie Jahns. Hon låter lite yngre än originalskådisen och rösten är inte helt lik, men åtminstone ganska bra. Som Noah hör vi Hannes Edenroth. Han är hyfsat lik originalets Slade Pearce, men låter lite äldre än honom. Han brister tyvärr lite i inlevelsen, och jag råder honom att jobba på det i fortsättningen, även om det inte är något alltför stort problem. Hunden Sniffer spelas av Bert-Åke Varg, som knappast behöver någon vidare presentation. Han har en lite för speciell röst gentemot originalet och låter lite äldre än originalrösten, men är skaplig och gör en fullt godkänd rolltolkning. Som sheriff Bob hör vi Nils Eklund, som har en alldeles för ljus röst och låter inte särskilt lik originalet. Han bibehåller dock någorlunda rätt röstkaraktär, och det får väl ses som det viktigaste. I övrigt medverkar bl.a. Daniel Melén, Fredrik Dolk, Göran Gillinger och Dick Eriksson. De flesta gör bra rolltolkningar, men likheten med originalrösterna varierar mellan lysande och halvskapligt. Förutom tidigare nämnda undantag, talar alla med bra eller utmärkt inlevelse. Ett litet kontinuitetsproblem är att namnet Bob uttalas olika beroende på vilken av skådespelarna som säger det, och varierar mellan svenskt och amerikanskt uttal. Det är en förståelig brist, i och med att skådisarna spelar in replikerna en i taget, men borde ändå kunna undvikas med bra överinseende av regissör och tekniker.

Bakom översättningen står Robert Cronholt. Det brukar tyda på en hög kvalitet, och så även i detta fall. Jag har visserligen inte hunnit jämföra alla scener i detalj, men har inte kunnat hitta några översättningsfel. Robert har anpassat till svenska förhållanden i möjligaste mån (bl.a. vid referenserna till college), och det mesta låter naturligt och bra. Dock reagerade jag över vissa ordval och uttryck. Ett exempel är att ordet doughnuts inte översatts utan har fått behålla sitt engelska ord. Visst är jag fullt medveten om att ordet nuförtiden även används i det svenska språket, men när det finns bra svenska ord ser jag ingen anledning att inte använda sig av det. Därför tycker jag att munkar hade varit ett smartare ordval. Jag reagerade också över att ordet doggie-bag också användes i den svenska versionen. I det här fallet är det mycket svåröversatt, i och med att det här är en ordvits som också syftar på hund, och därför är jag tveksam om det hade gått att få till på ett helt tillfredställande sätt. Men jag ställer mig helt enkelt frågande till hur många i Sverige som verkligen vet vad doggie-bag betyder, och därför låter det inte helt lyckat att använda. Det finns inga sånger, och därmed heller inga svenska sångtexter.

Munrörelserna är av förståeliga skäl av varierande klass, beroende på vilka som pratar. När hundarna pratar rör sig även deras munnar, med hjälp av datoreffekter. Där stämmer munrörelserna riktigt väl, och i och med de begränsade tekniska möjligheterna och att munnarna inte rör sig alltför mycket, är det inte perfekt läppsynk ens i originalversionen. Vid de spelfilmade människorna är det förstås inte riktigt lika gott ställt. Läppsynken är ändå fullt godkänd, men varierar en del mellan olika scener och stämmer aldrig riktigt väl. Men det är förstås mycket svårt att få tillfredställande läppsynk på spelfilmer, plus att det alltid är en svår avvägning mellan översättning och läppsynk. Därför tycker jag att man trots allt får vara ganska nöjd.

Bildbearbetningen är enkel, och då filmen aldrig visats på bio finns ingen svensk bildversion. Istället återges filmen i engelsk bildversion, men vissa viktigare textskyltar översätts med hjälp av textremsor. Efter alla sluttexter visas svenska röster och studiocredits, men i vanlig ordning i lite väl kort tempo, och det är nästan omöjligt att hinna läsa allt. Dessutom är rollistan ovanligt kortfattad, och enbart 10 rollfigurer har specificerats på rollistan. Övriga står bara i grupp under "Övriga röster". Inte ens Air Bud och Molly finns med på rollistan, trots att deras roller måste ses som stora. De två "skurkarna" Denning och Grim, som också har stora roller, står heller inte med. Där har jag heller inte lyckats att lista ut vilka skådisarna är, även om båda rösterna låter mycket bekanta. Jag förstår ärligt talat inte varför filmen har så mycket mer kortfattade dubbcredits än vad Disney vanligen brukar ha, men det är tråkigt i vilket fall som helst.

DVD-utgåvan har anamorfisk bredbild med proportionerna 1,78:1, vilket innebär att hela skärmen används på en Widescreen-TV. Förutom den svenska dubbningen finns givetvis även det engelska originalljudet samt dubbade ljudspår på finska, norska och danska. Filmen är textad på dessa fem språk, plus engelska för hörselskadade. Det finns alltså både vanlig engelsk text och dövtext, vilket är uppskattat. Tyvärr är den svenska textningen nyöversatt från engelskan, och har inte samma dialog som den svenskdubbade versionen. Därför går det i praktiken bara att använda den svenska texten tillsammans med originalversionen, och inte som komplement till det dubbade ljudspåret. Någon svensk text för hörselskadade finns heller inte - för några år sedan var sådant vanligt förekommande på Disneys DVD-utgåvor, men av någon anledning verkar de helt ha slutat med det. Visserligen har de flesta andra distributörer aldrig haft det, men varför försämra standarden gentemot tidigare år, när Disney en gång i tiden hade en klar konkurrensfördel mot andra filmbolag...? När man stoppar i skivan möts man av språkvalsmeny, som följs av varningstexter i 5 sekunder och Disney-vinjett. Därefter visas en reklamjingel för Disney i största allmänhet, som går att hoppa förbi genom att gå till nästa kapitel men inte genom att trycka menyknappen. Därefter spelas en introduktion för Disneys s.k. FastPlay, som innebär att om man inte gör någonting annat, så startas automatiskt uppspelning av några trailers följt av huvudfilmen. I USA är det säkert ett uppskattat initiativ, då det gör det mycket enklare för barn att kunna få igång filmen. Men i Skandinavien försvinner en stor del av poängen, då vi alltså först måste välja språk med fjärrkontrollen - om man klarar av det, så är man säkert också fullt kapabel att välja "Spela filmen" från huvudmenyn. Om man avbryter FastPlay genom att trycka Menu på fjärrkontrollen, alternativt välja "Huvudmeny" från FastPlay-introduktionen, så kommer vi istället direkt till menyn - inga trailers visas, utan de nås istället under rubriken "Nyheter" på menyn. Menyn är på svenska, och är enkel och stillastående.

Som extramaterial hittar vi först något som kallas för "Hollywood Backstage Pass", som är ett slags fejkad reportageprogram där de fyra talande hundarna blir intervjuade av barnreportrar. Det hade kunnat bli lyckat, men blir ganska tråkigt och intetsägande, och inte mer än halvskapligt. Vidare hittar vi en minidokumentär vid namn "Valpprofiler" där vi mycket kortfattat får presentationer av de fyra valparna. Det är en bra idé, men är lite tråkigt genomfört, då vi bara får höra en speakerröst läsa upp alla fakta. Det hade varit roligare att faktiskt få se inslag med hundarna, och därigenom få lära känna dem. Det finns även ett kort reportage om hur man tränar sin hund, där en del av hundarna från filmen medverkar. Kanske kul om man har hund, men för oss andra försvinner snabbt poängen. Slutligen hittar vi en musikvideo med Jordan Pruitt på låten "We are Family" som är en cover på succélåten med Sister Sledge från 1979. Helt okej, även om det inte tillför så jättemycket. "Valpprofiler" och "Hollywood Backstage Pass" är dubbade till svenska, och finns dessutom i textad originalversion. Det återstående reportaget har enbart engelskt ljudspår, men har svensk text.

Sammanfattningsvis är det här en sevärd film, som dock inte alls känns lika originell som de tidigare filmerna i serien, och heller inte lämnar något bestående minne. Det är utan tvekan den sämsta filmen i serien. Dubbningen är bra, men rösterna är av varierande klass gentemot originalversionen och några av barnskådisarna talar också med något bristande inlevelse. Men kanske kan den här filmen ändå föra något gott med sig, så att chansen ökar att de fyra tidigare filmer i serien som aldrig släppts här äntligen kan få se dagens ljus i Sverige på DVD - helst i dubbad form (minst två av filmerna har i alla fall befintliga svenska dubbningar - kanske rentav alla fyra)...


Recensionen skriven: 25 juni 2008

Recensionen har lästs 5063 gånger av 3013 personer, sedan den 25 juni 2008

Betyg:
Film/serie * * * * *      
5
DVD-produktion * * * * *       5
Röster * * * * * * *     7
Inlevelse * * * * * * *     7
Översättning * * * * * * * *    8
Munrörelser * * * * * * *     7
Helhetsintryck dubbning * * * * * * *     7
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:
Helhetsintryck dubbning:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NOLLA - SJUA - TVÅA - SEXA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna