Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Alice i Underlandet
(Alice in Wonderland)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Obs! Alice i Underlandet visas i svenskdubbad form i ett fåtal kopior i Sverige i enstaka städer. Då Skellefteå inte är en av dem, så har jag inte kunnat se den dubbade versionen utan endast originalversionen. En bedömning av dubbningen kan därmed inte bli aktuell förrän filmen släpps på DVD.
Sök efter Alice i Underlandet på CDON
Sök efter Alice i Underlandet på Discshop.se
   ANNONS
Fantasy / Äventyr / Action / Historiskt / Övernaturligt / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj / Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 48 minuter
Genre: Fantasyäventyr
Produktionsland/år: Storbritannien/USA, 2010
Produktionsbolag: Walt Disney Pictures, The Zanuck Company & Team Todd
Producent: Tim Burton, Joe Roth, Jennifer Todd, Suzanne Todd & Richard D. Zanuck
Regi: Tim Burton
Manusförfattare: Linda Woolverton, baserat på "Alice i Underlandet" och "Alice i Spegellandet" av Lewis Carroll
Svensk distributör: Walt Disney Studios Motion Pictures (Sweden) AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Alice - Mia Wasikowska Hattmakaren - Johnny Depp
Röda Drottningen - Helena Bonham Carter Vita Drottningen - Anne Hathaway
Filurkatten - Stephen Fry Absolem - Alan Rickman
Tweedledee/Tweedledum - Matt Lucas Vita kaninen - Michael Sheen
Stayne/Hjärter knekt - Crispin Glover Sovmusen - Barbara Windsor
Marsharen - Paul Whitehouse Bayard - Timothy Spall
Lord Ascot - Tim Pigott-Smith Alices mamma - Lindsay Duncan
Lady Ascot - Geraldine James Tall Flower Faces - Imelda Staunton
Bödeln - Jim Carter Moster Imogene - Frances de la Tour
Klicka här för komplett rollista!

Den brittiska författaren Lewis Carroll (1832 - 1899) hette egentligen Charles Lutwidge Dodgson, och hann under sin livstid skriva ett dussintal böcker samtidigt som han var en framstående matematiker. I modern tid har han framförallt blivit ihågkommen för de båda böckerna Alice i Underlandet (ursprungligen kallad "Alices äventyr i Sagolandet") från 1865 och Alice i Spegellandet (ursprungligen kallad "Bakom spegeln, och vad Alice fann där") från 1872. Båda dessa klassiska böcker har filmatiserats en mängd gånger, men de flesta känner förmodligen bäst till storyn från Disneys klassiska tecknade filmversion från 1951, som trots titeln Alice i Underlandet baserats på båda böckerna. Nu är det dags för en ny slags filmversion av de båda böckerna, som regisserats av Tim Burton och som precis som den tecknade version producerats av Disney. Filmen är menad som en slags uppföljare till de båda böckerna, och handlingen utspelas 13 år efter Alice i Spegellandet. Alice är nu 19 år gammal, och är bosatt i London. Hennes pappa har nyligen dött, men själv störs hon mer av sina återkommande drömmar om Underlandet. Hon har dejtat en ung adelsman och lord en tid, och nu tänker han fria till henne. Hennes mamma är lyrisk, men Alice själv är mer skeptisk. Mitt under frieriet får Alice syn på en underlig kanin i kostym, och hon följer efter honom in i skogen. Kaninen försvinner i ett hål vid ett träd, och när Alice går dit ramlar hon ner och hamnar återigen i Underlandet. Det är en underlig plats med minst sagt besynnerliga figurer, men det är samtidigt en farlig plats där den Röda Drottningen härskar med järnhand. Det enda sättet att befria landet är om Alice och den Vita Drottningen lyckas att besegra det drakliknande monstret Jabberwocky...

Det är mer regel än undantag att ta sig friheter när man filmatiserar romaner, och även Disneys klassiska tecknade version från 1951 tog sig stora friheter från Lewis Carrolls två böcker. Men frågan är om inte Tim Burton har slagit nytt rekord med nya Alice i Underlandet, som till största delen har hittat på en fortsättning till de båda böckerna. Det sker på gott och ont. Det här medför förstås att storyn blir en annan än vi är van vid, och därmed inte en ren upprepning av exempelvis den klassiska Disney-filmen. Men att göra en uppföljare till en film som inte finns, utan fortsätta från de båda böckerna, medför samtidigt vissa problem. Därmed är det en fördel om man har läst böckerna, vilket det säkerligen finns många i dagens läge som inte har. I andra hand bör man åtminstone ha sett någon tidigare Alice i Underlandet-filmatisering, och även om det är en fördel med en någorlunda bokstavlig sådan, så duger även den tecknade Disney-filmen gått till ändamålet.

Tim Burton har dock inte varit helt konsekvent vid filmen, och inledningsvis känns det därför nästan som en upprepning av böckerna och de tidigare filmerna. Filmen tar god tid på sig att återigen introducera samma rollfigurer som de flesta av oss känner till sedan tidigare, och flera storylines är väldigt lik både partier i böckerna och inslag i den äldre Disney-filmen. Sådana upprepningar är förstås oundvikliga om man gör en nyfilmatisering eller bygger en film på en bok rakt av, men ska man faktiskt göra en fortsättning så känns det överflödigt. När storyn väl kommer igång på allvar, så är det dock en riktigt bra film som lyckas att engagera och fascinera, trots en skruvad story och ännu mer skruvade karaktärer. Det är en underhållande och charmig film, där man bryr sig om rollfigurerna i allmänhet och Alice i synnerhet. Det är visserligen lite förutsägbart, men inte lika mycket som man hade kunnat vänta sig. Det är en ganska tunn story, och vid vissa tillfällen märks det att Tim Burton velat satsa på det visuella mer än nödvändigt. Storyn går ganska långsamt framåt, även om det vid några tillfällen blir spännande.

Jag saknar också humor, för en alltför rolig film är det inte. Visst småfnissar vid några få tillfällen, men i övrigt är det ett ganska renodlat fantasyäventyr. Med tanke på den ganska tunna och enkla intrigen, så hade det underlättat med mer humor för att fylla ut tiden. Alltför många rollfigurer är också ganska endimensionella, och erbjuds inget större djup. Jag tycker också att Hattmakaren, som trots allt ska föreställa en förhållandevis liten biroll i originalet, har fått för mycket utrymme. Han medverkar nästan lika ofta som Alice, och är med i de allra flesta scenerna. I en del fall gör det att Alice insats förminskas, och gör att hon inte fått samma styrka och djup som man hade kunnat önska. Trots allt bör vitsen med Alice i Underlandet vara att Alice ensam ska stå i centrum, och ibland känns det inte riktigt så här. Man behöver inte vara ett geni för att lista ut att Tim Burton velat överutnyttja Hattmakaren på grund av Johnny Depps popularitet. Dessbättre är det dock inte fullt så illa som alla trailers fått det att se ut, då vi i marknadsföring knappt fått se någon skymt av Alice.

Jag ställer mig också frågan om den här filmen är menad som en vuxenfilm eller som en barnfilm. Ibland känns den vuxeninriktad, med en del våld och spänning, och vuxna referenser. Medan andra tillfällen känns det som en barnfilm, och lite för barnslig för de flesta vuxna. Mellan dessa motparter växlar filmen då och då, så att man inte blir riktigt klok på vad det egentligen är menat som. Vid några tillfällen blir det också lite oengagerande då filmen fokuserat för mycket på actionsekvenser, och ibland påminner både story och utseende om bl.a. Sagan om ringen-trilogin, som förmodligen inte varit meningen. Om det är något som Alice i Underlandet lyckats väl med, så är det dock de visuella aspekterna. Det är en mycket vacker film, med ett effektivt bildspråk, genomtänkt användning av färger och en del snygga vyer. Visuellt är det en svårslagen upplevelse som man kommer att komma ihåg ett bra tag efteråt.

De datoranimerade effekterna håller varierande klass. Somliga är utmärkta, och i synnerhet Jabberwocky imponerar stort och ser förvånansvärt verkligt ut. Men vissa rollfigurer ser uppenbart datoranimerade och lite påklistrade ut, och smälter inte riktigt in i handlingen på ett naturligt sätt. Det gäller bl.a. Påskharen, som inte ser verklig ut för fem öre. Det är kanske inte meningen heller, men det borde ha gått att smälta in i fotot på ett annat sätt. Skådespelarinsatserna är överlag bra. I synnerhet den ganska okända australiensiska skådespelerskan Mia Wasikowska är lysande som Alice, och spelar övertygande och trovärdigt in i minsta detalj. Hennes brittiska accent låter också helt trovärdig, åtminstone för mina halvotränade öron. Helena Bonham Carter och Anne Hathaway är också mycket bra som de båda drottningarna, och Matt Lucas är bra som Tweedledee och Tweedledum. Tyvärr blev jag dock inte riktigt lika imponerad över Johnny Depp, som spelar lite ojämnt och periodvis spelar över påtagligt. Visserligen ska Hattmakaren förstås vara en skruvad och egendomlig person, men det här känns bitvis lite konstlat och överdrivet.

Kort sagt är Alice i Underlandet en film som är minnesvärd främst för sitt visuella intryck än för storyn eller manuset. Det brukar visserligen ganska ofta känneteckna just Tim Burtons filmer, men här går det ändå steget för långt och bitvis blir det lite oengagerande. Men mellan varven är det absolut en charmig, intressant och fängslande film där man vill se vad som kommer att hända, fastän ingenting överraskar alltför mycket. Filmen får därför inte riktigt det bestående intryck som jag hade väntat mig, men det är absolut en bra och fullt sevärd film som kan rekommenderas för de allra flesta. Det är ingen film som jag längtar efter att se om i första taget, men samtidigt är det heller inte en film som man glömmer snabbt; främst tack vare den unika visuella stilen. Under nästan hela tiden jag såg filmen var jag inne på en sjua i betyg, och i efterhand ser jag inga skäl att ändra på det.


Recensionen skriven: 3 mars 2010

Recensionen har lästs 2504 gånger av 1577 personer, sedan den 3 mars 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ETTA - NIA - SJUA - NOLLA
Skriv in ovanstående siffror:
 

Nick M. - torsdag den 4 mars 2010 kl. 12:13:
Du är för snål. Jag tycker filmen var smått lysande. Mia som Alice var spelad med fantastisk naturlighet och man glömde faktiskt ibland bort att hon spelade en roll. Depps Hattmakare var precis som jag hade förväntat mig: Unik! Vem mer än Johnny skulle komma på att göra Hattmakaren till en sorts halv(?)-skotte som helt kvicksilver förgiftad växlar mellan röster, dialekter och hastigheten han pratar fram och tillbaka och upp och ner. Han gav ett intryck av en sorts krigsveteran som är mer än utbränd efter det långvariga kriget som rasat i Wonderland. Det här är en film jag kommer att se minst ett par gånger till på bio och sedan återkomma till gång på gång på Bluray.

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna