Dubbningshemsidan
Recensioner
All the Money in the World
(All the Money in the World)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Året är 1973, och en kväll när 16-årige John Paul Getty III vandrar runt gatorna i Rom blir han kidnappad av en grupp maskerade män. Kidnapparna håller honom som fånge, samtidigt som de kontaktar hans mamma Gail Getty och kräver 17 miljoner dollar i lösensumma för hennes son. Då Paul är barnbarn till oljemiljardären J. Paul Getty - världens då rikaste man - förutsätter kidnapparna att 17 miljoner dollar är en droppe i havet, men problemet är att Pauls mamma Gail är helt pank medan hans pappa är narkoman och helt oförmögen att ta hand om någon. Den 80-årige J. Paul Getty har förvisso tyckt om sitt barnbarn, men är likväl inte beredd att betala någon lösensumma. Inte heller vill han ens träffa Gail när nyheten om kidnappningen når honom, utan anlitar istället säkerhetskonsulten Fletcher Chase att utreda var Paul tagit vägen och försöka få hem honom; men utan att faktiskt betala några pengar...
Getty-imperiet har väl de flesta hört talats om, men den här kidnappningshistorien har i alla fall inte jag hört mycket om förut. Därför är det ett välkommet ämne att uppmärksamma, och det är utan tvekan en fascinerande historia och premiss. Överlag är också All the Money in the World en riktigt bra och välgjord film. Det är intressant och genomarbetat, och här finns många bottnar. Det har blivit en riktigt engagerande film, som snabbt kommer till kärnan och där man förblir intresserad hela tiden. Här finns en tacksam intensitet, och tempot är ganska högt. Det är också spännande, och periodvis sitter man som på nålar vid en del riktigt intensiva scener.
Mellan varven är det också berörande, och jag uppskattar de tillbakablickar över Pauls uppväxt som förekommer - de är inte många till antalet, men räcker för att man ska bilda sig en ganska god uppfattning om den unge Paul och till viss del även om Paul Getty den äldre. Såvitt jag kan bedöma verkar också filmen hålla sig ganska väl till vad som verkligen hände, och det mesta tyder på att det mesta överensstämmer väl till verkligheten. Det har också blivit en trovärdig och realistisk film, som både blivit fängslande, berörande och riktigt spännande. Genom både tillbakablickarna och de nutida scenerna i en fin blandning lär man känna rollfigurerna ganska väl, och flera har blivit förhållandevis mångfacetterade. Bäst ställt är det med Gail, som har blivit en intressant rollfigur man genast känner för.
Jag hade gärna sett lite mer om den unge Paul innan själva kidnappningen, för här kommer vi till kärnan redan efter ett par scener, och det är lite onödigt snabbt. Det gör att sympatin gentemot Paul mer växer stegvis istället för att vi tycker om honom på en gång, och jag är lite tveksam varför man valt den lösningen. Inte heller får vi veta alltför mycket om Paul Getty den äldre, som skildras ganska stereotypt och framstår som den mest osympatiska människa som världen någonsin skådat. Det är nästan så man känner mer sympati för kidnapparna än för den gamle mannen, och varför han beter sig som han gör får man inget riktigt grepp om. Lite synd att filmen väljer att skildra honom så endimensionellt, där det hade funnits möjlighet till en mer trovärdig fördjupning av karaktären - trots allt talar hans handlingar för sig själva, så det finns ingen anledning att skildra honom ännu värre än nödvändigt genom att låta honom framstå som en stereotyp "skurk".
Ibland kan jag även skönja att Ridley Scott inte riktigt kunnat bestämma sig för vilket ben han ska stå på. Det är absolut både spännande, engagerande och berörande; men genom en del scener som handlar om relationen mellan Paul och en av kidnapparna får man känslan av att Scott också velat berätta om Stockholmssyndromet - och det fungerar sämre, då scenerna är så få till antalet att man ändå inte får något grepp om kidnapparna. Filmen hade vunnit på att antingen hoppa över de delarna, eller att istället lägga mer fokus på det. Som det är nu blir det varken hackat eller malet. Dessutom är dryga 2 timmar 10 minuter i längsta laget för en så pass enkelt berättad film, och jag tror att filmen hade vunnit på att kortas ned en smula.
Fotot är snyggt, och filmen har ett starkt bildspråk som genom både foto och scenografi perfekt förmedlar rätt tidskänsla för 1970-talet. Skådespelarinsatserna är överlag också mycket bra. Bäst ställt är det med den alltid lika talangfulla Michelle Williams, som än en gång är utmärkt i en svår och utmanande roll som Gail. Hon spelar övertygande och trovärdigt, och gör en stark insats helt utan överspel eller konstlade manér. Christopher Plummer är också mycket bra i den otacksamma rollen som miljardären J. Paul Getty. Hans roll skulle ju egentligen ha gjorts av Kevin Spacey, men efter anklagelserna om sexuella övergrepp skrotades de redan inspelade scenerna och alla scener med Getty gjordes om med Christopher Plummer i rollen. Det är minsann inte optimala omständigheter att hoppa in med så kort varsel, så jag är imponerad över att han ändå gör så bra ifrån sig. Mark Wahlberg är ganska bra som Fletcher Chase, och gör ungefär samma slags roll som han alltid gör. På intet sätt dåligt, men ändå är han det svagaste kortet i ensemblen. Charlie Plummer är bra som unge Paul, och gör vad som går av en begränsad roll.
All the Money in the World är en riktigt bra och välgjord film, och efter alla skriverier om den och problemen med Kevin Spacey är det glädjande att filmen trots allt äntligen fått premiär. Jag var orolig att produktionsproblemen skulle påverka slutresultatet, men dessbättre verkar så inte vara fallet utan det har blivit en imponerande film på många sätt. Det är spännande, berörande och lite tänkvärt; och här finns en hel del bottnar samtidigt som det också fungerar utmärkt som underhållning för stunden. Man bryr sig om vad som händer, och att filmen också verkar hålla sig ganska väl till verkligheten förhöjer ytterligare helhetsintrycket. Men filmen har blivit onödigt lång för sitt eget bästa, och jag tror att det hade upplevts lite bättre och tajtare om runt en kvart kunnat klippas bort. De scener som finns i fångenskap mellan Paul och kidnapparen Cinquanta fungerar också si och så, och får inte riktigt önskad effekt då man likväl aldrig får något tydligt grepp om Cinquanta . Så filmen hade nog vunnit på en finslipning av manuset, men icke desto mindre är det ändå en riktigt bra film som är väl värd att se för de allra flesta. Mitt betyg når upp till en stark sjua, men likväl är det nog tveksamt om det är värt biljettpriset för att se filmen på bio.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 januari 2018
Senast uppdaterad: 26 januari 2018
Recensionen har lästs 1968 gånger av 1094 personer, sedan den 26 januari 2018
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))