Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Anamorph
(Anamorph)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Anamorph på CDON
Sök efter Anamorph på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Kriminal / Thriller / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 39 minuter
Genre: Kriminaldramathriller
Produktionsland/år: USA, 2007
Produktionsbolag: Kamala Films & Lightning Entertainment
Producent: Marissa McMahon
Regi: Henry Miller
Manusförfattare: Henry Miller & Tom Phelan
Svensk distributör: Noble Entertainment
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Stan Aubray - Willem Dafoe Carl Uffner - Scott Speedman
Blair Collet - Peter Stormare Sandy Strickland - Clea DuVall
Polischef Lewellyn Brainard - James Rebhorn Alexandra Fredericks - Amy Carlson
Michael C. - Don Harvey George Ruiz - Yul Vazquez

En filmgenre som alltid varit vanligt förekommande är kriminalthrillers, och bland dessa är seriemördare ett återkommande tema. Alla minns vi väl filmer som Seven, och någon som verkar ha inspirerats av dessa är den ganska oerfarna amerikanska regissören och manusförfattaren Henry Miller, vars enda tidigare långfilm hette Late Watch somh mig veterligen aldrig kommit till Sverige. Hans andra långfilm har fått den lite kryptiska titeln Anamorph, och släpptes i Sverige direkt på DVD. Här kretsar händelseförloppen kring kriminalinspektören Stan Aubray i New York, som för fem år sedan "löste" ett fall med en seriemördare som av pressen fick namnet Uncle Eddie, där Stan skjöt ihjäl den misstänkte gärningsmannen. Polisen drar slutsatsen att den misstänkte troligen var mördaren, då alla mord slutade efter detta. Men nu har en ny mördare slagit till, som visar upp sina offer i sjuka konstinstallationer som påminner om Uncle Eddie-morden. Inledningsvis tror polisen att det rör sig om en härmapa, men när allt fler lik hittas i konstverksliknande ställningar börjar man misstänka att det kanske är mer än så. Även denna gång får Stan utreda fallen, nu tillsammans med den yngre inspektörskollegan Carl. Poliserna upptäcker snart en koppling mellan morden och den gamla konsttekniken anamorfos, som var vanligt förekommande under renässansen.

Man kan knappast påstå att grundstoryn bakom Anamorph är särskilt originell eller nyskapande, utan jakter på seriemördare har vi sett i alla tänkbara filmer genom åren. Det som gör att denna film sticker ut är just konstanknytningarna, och det är ett smart och fräscht begrepp som fungerar förvånansvärt väl. Det gör att filmen trots allt blivit relativt originell, och förblir ganska minnesvärd. Stan har blivit en mångbottnad och intressant karaktär, även om han ser lite väl nedgången och tråkig ut, vilket kanske eller kanske inte är avsiktligt. Det är dock inte lika gott ställt med kollegan Carl, som aldrig får något större djup utan förblir tämligen endimensionell. Det första man slås av är att filmen blivit lite osammanhängande, och inledningsvis verkar den röda tråden vara tunn. Därför dröjer det ett tag innan man får något egentligt grepp om vad som händer. Men dessbättre blir det bättre efter en stund, och då blir filmen också ganska intressant. Bitvis är den engagerande och fängslande, men mellan varven känns det ärligt talat ganska segt och halvtråkigt. Kanske är storyn egentligen lite för tunn, eller så bör manusförfattarna ha utökat det hela lite grand och gått in mer på djupet. Det stora problemet med Anamorph är dock att den blivit alldeles för kryptisk, och många frågetecken får aldrig något egentligt svar. Ett av problemen är att vi inte får tillräcklig bakgrunsinformation om Uncle Eddie-morden för fem år sedan, och får aldrig veta exakt vad de morden handlade om eller bevisen som pekade på den ihjälskjutna misstänkte. Utan mer information om det så kan vi heller inte bilda oss någon uppfattning om de nya morden är en härmapas verk eller inte. Värst blir det vid slutet, då filmen slutar alldeles för ouppklarat och det känns ärligt talat väldigt avbrutet. Många frågetecken och ologiska detaljer kvarstår, och vi får inte ens klart för oss om Uncle Eddie-morden. Kanske finns det trots allt subtila ledtrådar under filmens gång som kan besvara dessa frågor, men då jag inte såg något av dem så bör dessa i så fall ha varit alldeles för subtila för sitt eget bästa. Det är möjligt att man kan få klarare besked om man ser om filmen och granskar allting i detalj, men å andra sidan tycker jag inte att man ska behöva se en film flera gånger för att få svar på så grundläggande frågor.

Under filmens gång verkar manusförfattarna också glömma bort vissa rollfigurer, däribland journalisten Alexandra, som inledningsvis har en väsentlig roll men som med tiden helt glöms bort och aldrig nämns mer. Visuellt är det dock en tilltalande film, med snyggt foto och övertygande scenografi. Klippningen är bra, och de konstreferenser som förekommer i bilden är ett originellt begrepp. Ett exempel är att alla tillbakablickar sker i stiliserad form, där bilden förvrängs via filter för att få det att se ut som konstverk. Det är ett annorlunda och kul begrepp, men jag önskar att dessa aspekter hade tonats ner lite, och få oss att förstå att det rör sig om tillbakablickar via lite mer subtila metoder. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och både Willem Dafoe och Scott Speedman spelar trovärdigt och övertygande. Fortfarande har jag dock svårt att se på Scott Speedman utan att jämföra med Ben i TV-serien Felicity, men det är förstås ett vanligt fenomen med alla som medverkat en längre tid i samma serie som är svårt att göra någonting åt. Peter Stormare är också duktig, även om jag fortfarande har lite svårt för hans allt annat än perfekta engelska uttal. Dessutom är Clea DuVall alltid utmärkt, och gör även här en stark och minnesvärd insats som Sandy. Hennes roll har dock tyvärr blivit för liten, och hon får inte så mycket att arbeta med. Kort sagt har Anamorph absolut ett intressant upplägg, som sticker ut från mängden och gör filmen trots allt ganska originell och intressant. Jag tycker dock inte att genomförandet är alls lika lyckat, och kanske är Henry Miller en för oerfaren regissör för att få det här manuset att hålla ihop. Det har helt enkelt blivit för kryptiskt och intetsägande, och i synnerhet slutet lämnar en stark antiklimaktisk känsla. Det är tänkbart att jag uppfattar filmen som bättre om jag ser om den, och kanske upptäcker subtila ledtrådar som jag missade första gången. Men filmen känns ärligt talat inte så bra så att det känns som särskilt roligt att se om den. Fram tills att det eventuellt blir av, kan jag tyvärr inte ge filmen mer än en femma. Fortfarande är det dock en fullt sevärd film, och då jag inser att många kan se saker i den som jag inte gör, så kan det absolut vara värt att ge Anamorph en chans. Men förbered er på att ni kanske inte alls tycker om den, för det här är en sådan film där åsikterna kommer att gå isär kraftigt...

DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1, medan ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS. Undertecknad har tyvärr inte möjlighet att spela upp DTS-spåret, men bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. På min DVD-spelare uppstod dock några bild- och ljudstörningar vid några tillfällen under filmen, då ljudet försvinner i någon sekund och bilden får kraftiga artefakter och pixeleringseffekter. Jag är ärligt talat inte säker på om det beror på kompatibilitetsproblem med min DVD-spelare, eller om det handlar om mastringsfel på utgåvan. Dessbättre är det inget stort problem, och förutom att det orsakar viss irritation vid några få tillfällen, så förtar det inte helhetsintrycket från filmen. DVD-utgåvan har textning på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. Texten är anpassad till Widescreen-TV, vilket medför att den blir ihoptryckt och avlång på en 4:3-TV, men det är dock en någorlunda stor bild och förblir relativt lättläst. När man matar in DVD-skivan, möts man av en språkvalsmeny, som följs av varningstexter på valt språk. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är på engelska och stillastående men stilren. Tyvärr finns inget tillstymmelse till extramaterial, vilket är beklagligt. Det här är en sådan film där jag verkligen hade velat se en del extramaterial och höra regissörens tankar om det hela, men tyvärr lyser allt sådant med sin frånvaro.


Recensionen skriven: 31 juli 2009

Recensionen har lästs 1499 gånger av 866 personer, sedan den 31 juli 2009

Betyg:
Film/serie * * * * *      
5
DVD-produktion * * *         3
Snittbetyg: * * * *        4

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NIA - ETTA - ÅTTA - TVÅA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna