Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Boot Camp
(Boot Camp)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Sök efter Boot Camp på CDON
Sök efter Boot Camp på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Thriller / Verklighetsbaserad / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 35 minuter
Genre: Verklighetsbaserad dramathriller
Produktionsland/år: Kanada/USA, 2007
Produktionsbolag: CD Films, Nomadic Pictures & Edgey Productions
Producent: Michael Frislev & Chad Oakes
Regi: Christian Duguay
Manusförfattare: Agatha Dominik & John Cox
Svensk distributör: Nordisk Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Sophie - Mila Kunis Ben - Gregory Smith
Dr. Norman Hail - Peter Stormare Logan - Tygh Runyan
Trina - Regine Nehy Jack - Alejandro Rae
Danny - Christopher Jacot Ellen - Colleen Rennison
Nick - Matthew Smalley Lucy - Christianne Hirt
Marianne - Lexie Huber Karl - Serge Houde
Rhonda - Barbara Gates Wilson Stan - Chris Nannarone
Bens mamma - Belinda Metz Tjej - Sarah Lind

Det finns i dagsläget flera hundra olika slags uppfostringsanstalter (s.k. boot camps), vildmarksläger och rehabiliteringsläger runt om i världen, där tiotusentals barn och ungdomar vistas mot sin vilja i ett försök att få barnen att bli av med olika slags beteendemässiga problem. Merparten av dessa anstalter ägs och drivs i privat regi. Gemensamt för de flesta är att föräldrar skickar sina barn mot betalning till dessa anläggningar för att få bukt på problematiska eller skadliga beteenden, och att barnen i sin tur inte har något att säga till om och inte kan ta sig därifrån (i vissa fall på obestämd tid). Det finns praktiskt taget ingen myndighetsinsyn i denna verksamhet som omsätter enorma summor pengar, och för utomstående är det svårt eller omöjligt att veta vad som pågår. I många länder finns det heller inga lagar som förbjuder eller ens reglerar sådan verksamhet. I Sverige finns det mig veterligen inga sådana boot camps, men i många andra länder är det vanligt förekommande. En av de mest aktiva länderna är USA, där det uppskattas finnas runt 100 sådana anläggningar, men där det inte finns någon officiell statistik. Tanken bakom dessa ställen må vara god, men sedan dessa uppfostringsanstalter först startade på 1970-talet har det dykt upp mängder av rapporter och polisanmälningar om att barn och ungdomar utsatts för såväl hjärntvätt som misshandel. Genom åren har ett hundratal dödsfall inträffats på sådana läger och anstalter, och många av dessa misstänks ha varit ett direkt resultat av personalens agerande eller rentav mord. Trots det är det dock väldigt få som någonsin fällts eller ens åtalats för något brott. Det här kanske låter som ren fiction, men varenda ord är faktiskt sant trots att det sällan fått någon större uppmärksamhet. En av de mer kritiserade företagen i branschen är det amerikanskägda World Wide Association of Specialty Programs and Schools, som driver ett dussintal uppfostringsanstalter i USA och ett flertal utomlands, och ett antal av deras anläggningar har stängts ner efter anklagelser om hjärntvätt, övergrepp och t.o.m. dödsfall.

Om dessa uppfostringsanstalter handlar 2007 års verklighetsbaserade drama Boot Camp, som regisserats av den kanadensiska regissören och producenten Christian Duguay, som annars mestadels legat bakom en rad TV-filmer av olika slag. Det här är för övrigt en av de första filmerna i världen som till största delen spelats in på Fiji-öarna i Stilla havet (en ögrupp en bit utanför Australien), efter att landet för några år sedan infört bidragssystem för internationella filminspelningar. Filmen har visats på en rad filmfestivaler världen över, men har inte haft reguljär premiär i hemlandet USA förrän 2009. Nu har den även fått premiär i Sverige, där den släppts direkt på DVD. I centrum står den 16-åriga Sophie, som bor i Denver med sin mamma och styvpappa. Hon har haft svårt att komma över sin biologiska pappas död, vilket försvåras av det faktum att hennes styvpappa Karl inte direkt är världens trevligaste och att hennes mamma inte har tid till någon eller något annat än Karl. Därför försöker hon utagera genom att ställa till problem, till i synnerhet Karls stora förtret. Hennes enda ljuspunkt är hennes pojkvän Ben, som också utgör hennes enda någorlunda stabila relation i livet. Efter att Sophie bråkat en gång för mycket under en viktig middagsbjudning med Karls gäster, får mamma Marianne och Karl nog. De skickar iväg henne till uppfostringslägret Camp Serenity, som ligger på Fiji-öarna helt omgiven av vatten. Där förses alla barn och ungdomar med elektroniska fotbojor, och de kan inte ta sig därifrån. Stället ägs och drivs av dr. Norman Hail, och snart står det klart för Sophie att Camp Serenity inte är fullt så trevligt som det förmodligen låtit som i broschyrerna. På denna anstalt hör såväl hjärntvätt som fysisk och psykisk misshandel till vardagsmat, och de ofrivilliga deltagarna trycks ner på alla tänkbara sätt. När Ben får reda på var Sophies föräldrar skickat henne börjar han utreda stället närmare, och blir mycket orolig över de rapporter om dödsfall som förekommit på andra av dr Hails anläggningar. Han har därför inte mage att låta Sophie vara kvar där, utan känner att han måste få bort henne därifrån till varje pris. Då Sophies föräldrar vägrar att göra något, kommer Ben bara på en enda utväg, och det är en mycket riskabel plan - att se till att själv bli skickad till Camp Serenity, för att därifrån försöka fly från lägret och ön tillsammans med Sophie...

Boot Camp tar onekligen upp ett intressant och viktigt ämne, och det är oerhört skrämmande att sådant här verkligen förekommer i verkligheten. Då sådana här läger fortfarande är förhållandevis okända för gemene man, är det också mycket välkommet att det äntligen börjar uppmärksammas genom filmer. För det förtjänar regissören och filmteamet en stor eloge, och det finns en viss risk att de flesta amerikanska regissörer inte hade vågat göra en film om ett så pass kontroversiellt ämne - i Kanada är det sannolikt mindre kontroversiellt då det där aldrig funnits sådana uppfostringsanstalter, så man kan misstänka att det inte är en tillfällighet att regissören kommer från just Kanada. Faktum är att min första tanke var att det kändes för överdrivet för att vara sant, och jag började ifrågasätta sanningshalten i filmen. Fortfarande har jag visserligen inte lyckats att utröna mer information om de verkliga händelserna som filmen bygger på (då alla namn och ställen har ändrats, och det i verkligheten inte finns något boot camp på någon av öarna som utgör Fiji), men efter att ha läst mångtaliga skräckhistorier om liknande läger i verkligheten så har jag inte längre några skäl att ifrågasätta att även detta är verkligt. Hursomhelst blev jag riktigt imponerad av Boot Camp som är en mycket bra film och bättre än jag hade kunna ana. Det är en intressant och fascinerande grundstory, som det är lätt att leva sig in i. Jag har faktiskt sällan blivit så engagerad av någon film på länge, och det är en mycket fängslande historia som presenteras. Både Sophie och Ben har blivit mångbottnade och trovärdiga rollfigurer, vilket förstärker helhetsintrycket och gör det lätt att sympatisera med vad de råkar ut för. Även Trina har blivit någorlunda nyanserad och känns äkta, varför även hennes öde blir i allra högsta grad intressant.

Tyvärr är de flesta andra rollfigurer ganska endimensionella och får inget större djup. Det är förvisso förståeligt att fokusera handlingen på några få personer, men det hade onekligen inte skadat att få en lite större insikt även i de övriga. Det gäller framförallt Jack och Danny, som inledningsvis har en relevans för handlingen men som därefter nästan försvinner helt. De snabba tillbakablickar vi får är inte tillräckligt för att verkligen hinna lära känna någon eller känna riktig sympati, och därför bryr man sig inte om vad som händer med dem på riktigt samma sätt. Det är beklagligt, och filmen hade blivit bättre om den kunnat förlängas lite för att gå in mer på djupet bland åtminstone några till personer. Men i övrigt är Boot Camp en riktigt lyckad film, som har ett lagom högt tempo och förblir fängslande och intressant hela tiden utan en enda lugn stund. Att klassa filmen som en thriller, som den officiellt gör, är dock en sanning med modifikation. Alltför spännande blir det sällan, utan det här handlar istället om ett allvarligt och djupt drama. Visst skulle man kunna tycka att lite mer spänning inte hade skadat, men samtidigt är det svårt att klaga när det blivit så berörande och gripande så att det periodvis är helt omöjligt att hålla tårarna borta. Filmen innehåller också en del vidriga scener, och ibland blev jag både fysiskt och psykiskt illamående av att se hur ungdomarna behandlades på det här lägret - en sådan här behandling, som är värre än de allra flesta fångar utsätts för, hade jag inte ens önskat min värsta fiende. När eftertexterna började rulla var jag faktiskt helt slut, och hade samtidigt blivit så intresserad av det här att jag läste på om ämnet på Internet i flera timmar efteråt; och blev därmed ännu mer illamående på kuppen.

Filmen känns också mycket realistisk och verklighetstrogen, och det finns inga logiska luckor eller märkbara trovärdighetsproblem. I enstaka fall beter sig visserligen enstaka rollfigurer inte alltför smart, men det är inte tillräckligt för att jag ska anse att det påverkar trovärdigheten. Det jag saknar är däremot en närmare inblick i hur föräldrarna resonerat och hur exempelvis Sophies föräldrar kunnat fatta det drastiska beslut att skicka sin dotter till ett sådant här ställe - även om hon definitivt framstod som bråkig, så var det i mina ögon inte tillräckligt för att rättfärdiga ett så extremt beslut (även om man kan anta att de inte visste om vad som egentligen pågick på Camp Serenity) - att skicka någon till Fiji-öarna är trots allt knappast alltför billigt, varför det för de flesta föräldrar borde ses som en absolut sista utväg. Åtminstone Sophies mamma framstår trots allt som ganska mänsklig, varför jag hade föredragit en djupare inblick i detta. Hennes styvpappa Karl känns däremot alldeles för endimensionell, och där brister trovärdigheten lite. Att påstå att Karl känns osympatisk är en extrem underdrift. Även personalen och ägaren på Camp Serenity har blivit lite väl endimensionella, men åtminstone innehavaren dr Norman Hail har åtminstone blivit lite nyanserad. Vid några tillfällen kan man trots allt skönja att han faktiskt haft en god tanke och menat väl (fastän resultatet blev så fel), men jag hade gärna velat se ännu mer av hur han och de andra egentligen rättfärdigat de hemskheter som ungdomarna utsatts för. Hails syster Rhonda framstår som lite mer mänsklig än de andra, och den enda som blivit helt endimensionell och svart-vit är säkerhetschefen Logan; en allt annat än charmig man. Filmen erbjuder ett snyggt foto, som är inspelat huvudsakligen på ön Viti Levu på Fiji. Vi får se en del vackra vyer, vilket också fungerar effektivt som kontrast till de allt annat än vackra händelserna. Bildspråket är effektivt, om än inte alltför originellt. Filmen innehåller inga specialeffekter, nästan inget blod och det är också förhållandevis lite våld som vi verkligen får se i bild. Därför har filmmakarna klarat sig med i sammanhanget ganska liten budget, men trots det känns det aldrig billigt på något sätt.

Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och både Mila Kunis och Gregory Smith är utmärkta i de båda huvudrollerna som Sophie och Ben. Framförallt blev jag mycket imponerad av Mila Kunis, som gör en fantastisk insats som Sophie, och kanske gör sitt livs bästa arbete med denna film. Peter Stormare är lysande som dr. Hail, och gör en imponerande insats i en allt annat än lätt roll. Faktum är att jag aldrig ens tänkte på att det var Peter under filmens gång, trots att han inte kan anses vara okänd och heller inte är direkt olik sig, och det säger en hel del om både hans rollprestation och filmens trovärdiga stil. Regine Nehy är också riktigt bra som Trina, och spelar övertygande och trovärdigt. Jag är inte riktigt lika förtjust i Tygh Runyan som säkerhetspersonalen Logan. I grund och botten spelar han visserligen bra, men han lyckas inte helt att komma in i karaktärens kärna och väcka liv i en alltför endimensionell rollfigur; något som visserligen till stor del är ett manusproblem men som jag ändå tror att en bättre skådis hade kunnat lyckas bättre med. Bland de mindre birollerna varierar insatserna, i synnerhet bland ungdomarna, men alla fyller åtminstone sin funktion. Sammanfattningsvis är Boot Camp en mycket bra film, som tar upp ett viktigt ämne på ett starkt och trovärdigt sätt. Visserligen hade filmen vunnit på ett ännu djupare och mer finslipat manus och hade gärna fått förlängas lite, men regissören och manusförfattarna lyckas definitivt med det som troligen varit tanken bakom filmen - att skapa ett gripande och intressant drama, och samtidigt få tittarna att vilja veta mer om det här fenomenet och få upp ögonen för de hemskheter som försiggår dagligen på liknande ställen som Camp Serenity. Därmed fungerar filmen också utmärkt som diskussionsunderlag, och kommer säkerligen att leda till en del diskussioner bland de som sett den. Det är också en mycket minnesvärd och tänkvärd film, som jag sent kommer att glömma. Därför kan jag inte med gott samvete ge Boot Camp något annat än en åtta i betyg, och jag kan varmt rekommendera filmen för alla. Det värsta är att många tidningsrapporter och intervjuer med personer som varit på liknande läger faktiskt rapporterar att verkligheten i många fall varit ännu värre än vad som tas upp i filmen...

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,78:1, vilket på ren svenska innebär fullskärm på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är i minsta laget, men är ändå ganska lättläst. Den svenska översättningen håller skaplig klass, men tyvärr förekommer en del klantiga översättningsfel. Exempelvis har "hundreds of thousands" översatts med "tusentals", och "cold turkey" (betyder ungefär snabb avtändning eller ett hastigt avbrott från exempelvis olika beroendeformer) har översatts med "kyckling"; det verkar som att översättaren inte känt till att "cold turkey" inte betyder det bokstavliga. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, direkt följt av ett flertal trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter börjar själva filmen att spelas upp direkt, utan att någon meny visas. I likhet med de flesta nyare DVD-utgåvor från Nordisk Film finns ingen sedvanlig huvudmeny, utan trycker man på DVD-spelarens menyknapp kommer man istället tillbaka till den inledande språkvalsskärmen. Det medför också att det inte finns någon scenvalsmeny på skivan, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Det gör också att man från menyn inte kan välja att spela upp filmen utan text, utan föredrar man att se filmen otextad måste man välja något av de skandinaviska språken och därefter stänga av texten via fjärrkontrollen när filmen startat. Av förståeliga skäl finns heller inget som helst extramaterial, vilket är beklagligt. Dock hittar jag inget som tyder på att någon utländsk DVD-utgåva heller har något extramaterial, så vi går åtminstone inte miste om någonting i Skandinavien.


Recensionen skriven: 8 januari 2010

Recensionen har lästs 2244 gånger av 1273 personer, sedan den 8 januari 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *   
8
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FYRA - SJUA - FYRA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna