Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Burn After Reading
(Burn After Reading)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Burn After Reading på CDON
Sök efter Burn After Reading på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Komedi / Thriller / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 32 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: Frankrike/Storbritannien/USA, 2008
Produktionsbolag: Working Title Films, Studio Canal & Focus Features, i samarbete med Relativity Media
Producent: Tim Bevan, Eric Fellner, Joel Coen & Ethan Coen
Regi: Joel Coen & Ethan Coen
Manusförfattare: Joel Coen & Ethan Coen
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Harry - George Clooney Linda - Frances McDormand
Osbourne - John Malkovich Chad - Brad Pitt
Katie - Tilda Swinton Sandy - Elizabeth Marvel
Ted - Richard Jenkins CIA-chef - J.K. Simmons
CIA-medarbetare - David Rasche Krapotkin - Olek Krupa

Foto: MB Polay
© 2007 Focus Features. All Rights Reserved.

Bröderna Joel och Ethan Coen har regisserat och skrivit manus till många filmer genom åren, och till de mer framgångsrika hör O Brother, Where Art Thou? och Fargo. Ifjol gjorde de storsuccé på Oscarsgalan med den kritikerrosade och mångfaldigt prisbelönade No Country for Old Men. Deras senaste film har en ännu mer kryptisk titel, nämligen Burn after Reading, och är något så ovanligt som en thrillerkomedi. Handlingen kretsar kring den amerikanska underrättelsetjänsten CIA, där analytikern Osbourne Cox får sparken utan någon egentlig förklaring. Han hittar då på att istället börja skriva på sina memoarer, trots att det är tveksamt om han verkligen har särskilt mycket att skriva om. För hans fru Katie blir det sista droppen, och hon planerar skilsmässa för att istället bli tillsammans med sin älskare Harry. Harry i sin tur är en av många män som gymföreståndaren Linda Litzke dejtar, och hon är besatt av tanken på att utföra mängder av plastikkirurgiska operationer på sin kropp. Hennes försäkringsbolag är dock inte speciellt förtjust i att finansiera detta, och därför behöver Linda pengar. När Osbournes första utkast till romanen hamnar på villovägar råkar Linda och hennes kollega Chad Feldheimer få tag i detta, och de tolkar det de läst som hemligt CIA-material som kan vara värt mycket pengar. Därför hittar de på ett sätt att kunna utöva utpressning, eller rentav sälja hemligheterna till utländska spioner - allt för att kunna få tillräckligt med pengar till Lindas många operationer.

Burn after Reading är nästan så långt ifrån No Country for Old Men som det överhuvudtaget går att komma, och liknar ingenting man tidigare sett. Det är onekligen en originell och udda film av sällan skådat slag. Visuellt och stilmässigt känner man ändå igen bröderna Coen, men innehållsmässigt är det en relativt ny erfarenhet även för dem. Att kombinera dramathrillers och komedier är ett riskabelt drag, som ofta inte blivit alltför lyckade. Men det fungerar förvånansvärt väl här, som blivit en intelligent och genomarbetad thrillerkomedi. Det är en ganska rolig film, där man hinner skratta vid ett stort antal tillfällen. Vid andra tillfällen, och ibland rentav samtidigt, är det istället en ganska spännande dramathriller, med mycket våld. Det syns att bröderna Coen velat satirisera över CIA och andra myndigheter, och de får utan tvekan fram sin poäng. Karaktärsmässigt har filmen fler skruvade och korkade rollfigurer än i de flesta filmer, vilket blir till ett tveeggat svärd. Å ena sidan är det en bra utgångspunkt för såväl humor som spänning. Å andra sidan gör det att man inte direkt känner sympati för någon av rollfigurerna, och bryr sig inte nämnvärt om utgången. Det är tråkigt, även om de komiska inslagen gör att det inte blir lika allvarligt som vid många andra filmer. Det här är en komplicerad och rörig berättelse, där det är minst sagt svårt att förstå hur allting hänger ihop. Om man är uppmärksam så förstår man visserligen det mesta, men vissa oklarheter kvarstår fortfarande. Alla lösa trådar knyts inte ihop, och vissa frågetecken får vi aldrig något egentligt svar på. Detsamma gäller vissa inbördes relationer, som är allt annat än solklara. Det har onekligen en charm, men samtidigt hade en något enklare historia ändå varit att föredra. Paradoxalt nog är handlingen också ganska tunn, och i grund och botten händer inte alltför mycket.

Bröderna Coen har istället lagt in en massa invecklade händelser och vändningar, i ett försök att få tittarna att inte upptäcka avsaknaden av substans. Delvis fungerar det, men i efterhand kom jag på mig själv med att irriteras över alla oklarheter och luckor. Ibland har det också blivit lite väl våldsamt och blodigt, med skottlossningar och mord som egentligen inte fyller någon funktion. Jag inser visserligen att även det har sin grund i den satiriska stil som filmen har, men det bör ändå finnas någon anledning till våld. Omotiverat skjutande och våld enbart för sakens skull har aldrig tillfört speciellt mycket till en film, och det här är inget undantag. Det är inget stort problem, men en av många småsaker som jag störde mig över. Medan filmen pågick njöt jag bara över alla absurda händelser och udda karaktärsporträtt, men när sluttexterna började rulla kunde jag ändå inte låta bli att känna ett visst antiklimax. Min första tanke efter filmens slut var "Var det allt...?". Det är inget tecken på en lysande film, trots att jag inte kan påstå att jag irriterade mig över någonting under filmens gång. Visuellt är det dock en välgjord film, med snyggt foto och ett intelligent bildspråk som luktar bröderna Coen lång väg. Skådespelarinsatserna är också utmärkta, och i synnerhet Frances McDormand, George Clooney och Brad Pitt är riktigt lysande. De två sistnämnda har aldrig tillhört mina favoritskådisar, men gör trots allt ovanligt lyckade roller här och lyckas med komiska roller utan något som helst överspel. John Malkovich är inte riktigt lika bra, men gör ändå en ganska lyckad rolltolkning utan att spela över mer än marginellt. I slutändan blev jag därför ganska nöjd med Burn after Reading, och visst är det en bra film som så många som möjligt absolut bör se. Men den hade kunnat bli ännu bättre, om bröderna bara hade kunnat knyta ihop alla lösa trådar på ett bättre sätt, och få till lite mer djup och substans i den tunna men roliga storyn. Betygsmässigt räcker det därför till en sjua, och även om jag kanske hade väntat mig lite mer av bröderna Coen så är det ändå en ganska lyckad film.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 1,85:1, vilket i klartext innebär fullskärm på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på svenska och finska, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, som följs av några trailers för andra filmer. Dessa går att hoppa förbi en i taget genom att gå till nästa kapitel, men märkligt nog går det inte att trycka menyknappen på fjärrkontrollen för att hoppa över samtliga. Därefter kommer vi till huvudmenyn, som är rörlig och effektfull, men enbart på engelska.

Som extramaterial återfinns tre stycken bakom kulisserna-featurettes. Den första heter "Finding the Burn", och handlar om manuset och handlingen. Den innehåller bl.a. intervjuer med de båda regissörerna och några av skådespelarna, och är ganska intressant men med en speltid på bara fem minuter är den för kortfattad. Nästa dokumentär heter "DC Insiders Run Amuch", och räcker 12 minuter. Det handlar främst om rollbesättningen och rollfigurerna, och även om det bitvis är intressant, så finns det också en hel del som känns ganska ovidkommande och ointressant. Det sista inslaget varar i knappt tre minuter, och har fått titeln "Welcome Back George". Som namnet antyder handlar det om George Clooney och hans rollfigur, men tyvärr tillför det inte särskilt mycket. Där tar det roliga slut, och mer extramaterial än så finns inte. Tyvärr är extramaterialet inte textat på vare sig svenska eller engelska. Visserligen finns finsk text som enda språk, men det lär inte särskilt många i Sverige bli mycket gladare åt...


Recensionen skriven: 1 april 2009

Recensionen har lästs 1652 gånger av 959 personer, sedan den 1 april 2009

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FYRA - ÅTTA - FYRA - SEXA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna