Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

De ofrivilliga
(De ofrivilliga)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter De ofrivilliga på CDON
Sök efter De ofrivilliga på Discshop.se
Sök efter De ofrivilliga på WOW HD
   ANNONS
Drama / Komedi / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 34 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Sverige, 2008
Produktionsbolag: Plattform Produktion, i samarbete med Film i Väst & Sveriges Television
Producent: Erik Hemmendorff
Regi: Ruben Östlund
Manusförfattare: Ruben Östlund & Erik Hemmendorff
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Sig själv - Maria Lundqvist Busschauffören - Henrik Vikman
Linnea - Linnéa Cart-Lamy Sara - Sara Eriksson
Lärarinnan - Cecilia Milocco Läraren - Ulf Lundstedt
Festvärden - Villmar Björkman Festvärdinnan - Lola Ewerlund
Leffe - Leif Edlund Johansson Olle - Olle Liljas

Henrik Vikman & Maria Lundqvist
Foto: Marius Dybwad Brandrud
© 2008 Plattform Produktion

Den svenska regissören och manusförfattaren Ruben Östlund slog igenom 2004 med långfilmen Gitarrmongot, efter att tidigare ha regisserat en och annan kortfilm. Hans senaste film fick den något kryptiska titeln De ofrivilliga, och blev en stor succé på filmfestivaler i bl.a. Cannes. Det här handlar om en episodfilm, där vi får följa fem olika relativt oberoende händelseförlopp - den enda röda tråden är att alla på något sätt berör grupptryck. Under en 60-årsfest inträffar en olycka, och en äldre man får en fyrverkeripjäs i ögat. Men han insisterar på att ingenting är fel, och att festen går att genomföra utan problem. En allt annat än mentalt stabil busschaufför kör en långfärdsbuss, där bl.a. skådespelerskan Maria Lundqvist som sig själv åker. När en gardinstång rivs ner på toaletten vägrar han att fortsätta köra bussen tills någon har erkänt. Två tonårstjejer provar att dricka alkohol, och hamnar i en utsatt situation. En ung lärarinna blir vittne till en manlig kollega som misshandlat en bråkig elev, och blir utfryst när hon ensam ifrågasätter kollegans högst olämpliga beteende. Slutligen ska Olle på killträff med ett flertal kompisar från skoltiden, men där kompisen Leffe plötsligt blir lite väl närgången.

Episodfilmer som denna är en besvärlig genre, då det som regel har en tendens att kännas fragmentariskt när man får följa flera oberoende händelseförlopp. I De ofrivilliga blir detta ännu mer tydligt, då den röda tråden är tunn, och det snarast känns som fem olika kortfilmer som det klipps mellan. Här vävs de olika händelseförloppen aldrig ens samman, och därför förblir allt oberoende av varann. Det är lite besvärligt, och det känns inte helt som en sammanhängande film när ingenting klaras upp eller vävs ihop. Därför är det oundvikligt att många antingen kommer att älska eller hata en sådan här film. Själv ställer jag mig någonstans mitt emellan - visst är det en bra film, men så märkvärdig som många vill göra gällande är det helt enkelt inte. De fem olika episoderna håller varierande klass, och medan somliga är intressanta och gripande så blir andra allmänt tråkiga och oengagerande. Ibland blir det även onödigt övertydligt. De bästa inslagen var lärarinnan och busschauffören, medan killgänget är det utan tvekan tråkigaste inslaget. Ibland blir det visserligen riktigt fängslande och intressant, men medan varven blir det mest tjatigt och onödigt utdraget. Man känner absolut igen sig i en del scener, och stämningen lättas upp av viss humor i vissa av inslagen. Det som gör att De ofrivilliga riktigt sticker ut är dock det unika och nyskapande bildspråket. Ruben Östlund använder uteslutande sig av fast och orörlig kamera för varje scen, helt utan vare sig zoomningar eller kameraåkningar. Ofta är kameran placerad på behörigt avstånd, så att man inte ser allt som händer - antingen är det extrema översiktsbilder så att skådespelarna bara ser ut som myror, eller så är en eller flera inblandade personer helt eller delvis utanför bilden. Det är onekligen ett originellt begrepp, och periodvis fungerar det ganska väl. Det gör att filmen får en viss dramatisk och orolig känsla, som absolut fyller sin funktion. Därför får filmen en dokumentär och äkta känsla, som man sällan får uppleva i film.

Men ibland blir det helt enkelt alldeles för mycket av det goda, och ofta känns det allmänt irriterande när vi inte får se exakt vad som händer och när kameran står stilla under alltför långa perioder och för utdragna scener. Det som inledningsvis är effektfullt och smart förvandlas efter ett tag till påfrestande och enerverande. Kameravinklarna gör samtidigt att man inte grips av handlingen eller kommer riktigt nära någon av rollfigurerna, vilket känns fel. Ibland får man intrycket att kameran placerats lite utanför centrum bara för sakens skull, och utan att det egentligen tillför någonting. Man kan därför känna att Ruben Östlund verkar ha blivit en light-version av Roy Andersson, men utan samma klara vision av vad tanken egentligen varit. Därmed inte sagt att jag är särskilt förtjust i Roy Andersson, men han verkar åtminstone alltid veta tanken bakom alla kameravinklar och bildspråket. Skådespelarna är utmärkta, och alla spelar trovärdigt och naturligt. De starkaste korten är dock dubbningsskådisen Cecilia Milocco som lärarinnan och Linnéa Cart-Lamy och Sara Eriksson som de två tonårstjejerna; som alla tre gör mycket imponerande rolltolkningar. Det märks att regissören har god hand med skådespelarna, och det förtjänar Ruben en eloge för. För mig råder det ingen tvekan om att regissören haft de bästa avsikter och stora ambitioner med De ofrivilliga, men ibland räcker det ändå inte hela vägen. Det saknas helt enkelt någonting extra, som en större röd tråd, någonting som vävs ihop eller en ordentlig upplösning. Det saknas också en del dramatisk struktur, och ibland kan man undra om regissören verkligen vetat vad han gjort vid alla tillfällen. Man kan också undra om tanken i en del scener varit att provocera utan egentlig anledning. Men det är ändå en bra film som är fullt sevärd för de allra flesta, och visst lockar det till eftertankar och diskussioner. Det största irritationsmomentet är istället det tråkiga fotot och märkliga om än originella bildspråket. Att sätta betyg på sådana här filmer är inte det lättaste, men jag anser att originalitet trots allt bör premieras, och väljer därför en stark sexa; trots att filmen som sådan kanske inte hade förtjänat så högt betyg.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 1,78:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen har vanlig textning på norska och engelska, samt svensk text för hörselskadade. Alltför mycket till dövanpassning har dock inte skett i textremsan, utan det enda som tillkommit är vissa ljudkommentarer. Vem som säger vad framgår inte, även i de fall där personerna inte syns i bild eller syns i så liten skala att det är omöjligt att se något. Textningen är lagom stor och relativt lättläst. När man matar in DVD-utgåvan visas distributörsjingel, och därefter kommer en språkvalsmeny. När man valt språk visas varningstexter på valt språk. Vi möts därefter av huvudmenyn, som är nästan helt stillastående och effektfull, och dessbättre är på svenska. Det enda extramaterialet som finns är Ruben Östlunds kortfilm Scen nr: 6882 ur mitt liv från 2005. Den räcker åtta minuter, och gjordes som en form av förarbete inför De ofrivilliga. Ett tag hade man också planerat att utöka kortfilmen, och baka in den som en sjätte episod i filmen; något som dock inte blev av. Kortfilmen behåller samma visuella stil som i huvudfilmen, men blir inte lika irriterande. Det är också en intressant och genomtänkt handling, även om det inte heller här finns någon egentlig upplösning. Det är trevligt att se, men längre går inte. Tyvärr lider kortfilmen av problem med ljudet och dialogen, då alla skådespelarna talar med kraftig dialekt och talar otydligt, och överlag är det riktigt svårt att höra vad som sägs. Tyvärr finns heller ingen svensk text till kortfilmen, utan engelsk text är allt som erbjuds. Där tar det roliga slut, och mer extramaterial än så finns inte. Även om det är en intressant och ganska bra kortfilm, så borde man helt enkelt kunna fordra lite mer om själva huvudfilmen, vid en så här ny och omtalad svensk film - exempelvis en bakom kulisserna-dokumentär eller intervjuer med de inblandade.


Recensionen skriven: 8 april 2009

Recensionen har lästs 1713 gånger av 973 personer, sedan den 8 april 2009

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion * * * * *       5
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Trailer:


Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FYRA - ETT - ETT - SEX
Skriv in ovanstående siffror:
 

MK. Behöver hjälp - tisdag den 9 november 2010 kl. 00:43:
Hej! Jag har ett skolarbete där jag arbetar och skriver om denna film. Där har jag en fråga som jag har svårt att besvara. Undrar om du kanske kunde hjälpa mig, och detta snarast. Fråga: Ta den bild du har av filmens handling/budskap och fundera över varför filmen heter "De ofrivilliga". Hur tänker du? Förklara hur du tolkar filmens titel. Tack på förhand!

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna