Dubbningshemsidan

Recensioner

Långfilmer på VHS/DVD/TV

Den lilla sjöjungfrun - Sagan om Ariel
(The Little Mermaid: Ariel's Beginning)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.

Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Den lilla sjöjungfrun på CDON
Sök efter Den lilla sjöjungfrun på Discshop.se
Fynda bland över 8 000 000 auktioner på Tradera!   ANNONS
Drama / Musikal / Fantasy / Äventyr / Övernaturligt / Tecknat / Handanimerad / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 14 minuter
Film:
Genre: Tecknat musikaläventyr
Produktionsland/år: USA, 2008
Produktionsbolag: DisneyToon Studios & Toon City
Producent: Kendra Halland
Regi: Peggy Holmes
Manusförfattare: Robert Reece & Evan Spiliotopoulos
Svensk distributör: Walt Disney Studios Home Entertainment AB
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Svensk version:
Dubbningsbolag: Sun Studio A/S / Disney Character Voices International
Regi: Vicki Benckert
Översättning: Robert Cronholt
Sångtexter: Robert Cronholt
Musikalisk ledning: Vicki Benckert
Tekniker: Johan Lejdemyr & Robert Iversen
Producent: Svend Christiansen
Kreativ ledning: Kirsten Saabye
Röster:
Ariel - Myrra Malmberg Sebastian - Anders Öjebo
Kung Triton - Ingemar Carlehed Blunder - Elias Eiding
Marina Del Rey - Sussie Eriksson Benjamin - Joakim Jennefors
Adella - Emelie Clausen Alana - Mikaela Tidermark
Andrina - Hilda Eidhagen Akvata - Anna Engh
Arista - Elina Raeder Attina - Cecilia Wrangel
Athena - Emma Nilsdotter Tjipp - Tomas Bergquist
Plumpen - Joachim Bergström Stingy - Jan Åström
Skalis - Jacob Stadell Flinke - Figge Norling
Klicka här för komplett rollista!

© Disney

1989 kom Disneys oförglömliga klassiker Den lilla sjöjungfrun, löst baserad på H.C. Andersens saga. Det följdes av en hyfsat framgångsrik TV-serie 1992, som gick i tre säsonger och 31 avsnitt, och utspelades innan den första filmen. Därefter kom en uppföljare 2000, då Ariel blivit vuxen och fått barn. Det är förstås svårt att göra ytterligare en uppföljare efter det, vilket Disney löst genom att göra denna tredje film en så kallad prequel; d.v.s. en uppföljare som utspelas innan originalfilmen. Förutom filmens inledande prolog, utspelas merparten av handlingen omkring ett år innan den första filmen. Den lilla sjöjungfrun - Sagan om Ariel har regisserats av den erfarne dansaren och koreografen Peggy Holmes, som genom denna film gör sin regidebut, medan manuset skrivits av de lite mer erfarna författarna Robert Reece och Evan Spiliotopoulos, där särskilt den sistnämnde varit inblandad i ett flertal av Disneys direkt till video-uppföljare. Här får vi för första gången se Ariels mamma, drottningen Athena. Hon och kung Triton är lyckliga, och lever tillsammans med sina sju döttrar (hur stora är egentligen oddsen att få sju flickor, men inte en enda pojke...?). Athena älskar musik och sång, och sjunger ofta för sina barn. Men en dag förändras allt, då ett piratskepp anländer till viken och Athena - i ett försök att rädda en dyrbar speldosa - krossas av skeppet och dör. Triton tar dödsfallet väldigt hårt, och beslutar sig för att förbjuda all musik och all sång från hela kungariket. Därefter flyttas handlingen fram 10 år, då avsaknaden av musik också gjort att inte många är lyckliga. Ariel och hennes systrar saknar musiken, och lever ett hårt instramat liv tillsammans med guvernanten Marina och hovmarskalken och tillika krabban Sebastian. I synnerhet Ariel vill dock inte släppa tanken på musiken, och får kontakt med guppyfisken Blunder. Tillsammans upptäcker de en illegal hemlig klubb, där det fortfarande spelas musik.

Ett grundläggande problem med alla prequels är att en del av spänningen alltid försvinner när man redan vet vad som kommer att hända längre fram, genom de tidigare filmerna. Det kan ingen göra någonting åt, men Disney har i alla fall gjort ett tappert försök att trots allt få till lite spänning och ett intressant upplägg. Grundstoryn är intressant, och det är lätt att bry sig om karaktärerna. Framförallt är det dock en mycket välgjord film, och merparten är gjord med gammaldags handanimation; med enbart ett mindre antal datoranimerade scener. Det är en stor fördel, och animatörerna har på ett skickligt sätt lyckats att återskapa rollfigurerna och känslan från den första filmen. Det mesta är sig likt, och animationen är välgjord och genomarbetad. Det här är nog i stort sett så bra det går att få, utan de animatörer som tecknade originalfilmen 1989. Men musiken är det inte lika gott ställt med. Det är roligt att Disney återupptagit sin gamla tradition med sånger i filmerna, och här hittar vi totalt åtta musikalnummer, men flera är varianter av samma sång och de flesta är ganska korta. Musiken är visserligen småcharmig och fyller sin funktion, men ingen av dem är i närheten av lika minnesvärda som sångerna från den första filmen, och merparten har man glömt bort redan när sluttexterna börjar rulla. Lite mer arbete på sångerna hade varit önskvärda, och jag tycker även att sångerna i den första uppföljaren Den lilla sjöjungfrun 2 - Havets hemlighet var snäppet bättre än dessa. Det största problemet med Den lilla sjöjungfrun - Sagan om Ariel är dock manuset, och det syns att inte lika lång tid lagts på det som på animationen. Storyn är ganska tunn, och trots den knappa speltiden på bara en timme och en kvart, händer inte tillräckligt för att hålla intresset vid liv hela tiden. Det finns heller inte mycket till karaktärsutveckling, och konflikterna är ganska menlösa. Dessutom verkar manusförfattarna ha haft lite dålig fantasi, då Marina påminner en hel del om Ursula från den första filmen, även om den här karaktären inte är fullt lika elak. Filmen lider också av vissa kontinuitetsproblem, och verkar exempelvis helt glömma bort händelserna i den tecknade TV-serien Den lilla sjöjungfrun från 1992. Blunder känns heller inte som samma karaktär som i de två tidigare långfilmerna, utan har förändrats personlighetsmässigt en del. Jag uppskattar dock att vi här får lära känna Ariels systrar lite grann, vilket vi inte fick en chans till i 1989 års originalfilm. Där blev allihopa väldigt endimensionella, medan vi här åtminstone kan se dem som olika personer. Men tyvärr har detta inte utvecklats alls lika mycket som man kunnat, och vi får inte veta särskilt mycket om de olika systrarna och vem som egentligen är vem. Manusförfattarna hade onekligen en stor potential med att äntligen kunna utveckla systrarna som unika karaktärer, men det har inte alls blivit så genomarbetat som jag hade hoppats på. Det är tråkigt, och systrarna hade behövt få mer tid i filmen, så att vi fått en chans att lära känna dem närmare - åtminstone två eller tre av dem. Men det här är absolut inte en dålig film. Den har trots allt en del charm och värme, och animationen förhöjer helhetsintrycket. Det gör att filmen trots allt blir fullt sevärd. Alla barn lär tycka om den, medan den åtminstone fungerar någorlunda även för oss vuxna.

I likhet med alla Disneys filmer och serier sedan 2004 är det Sun Studio som står bakom den svenska versionen, efter att Barrefelt Produktion dubbade originalfilmen från 1989 och KM Studio dubbade den första uppföljaren 2000 samt TV-serien. Att byta dubningsbolag flera gånger är aldrig helt problemfritt, men ganska mycket är sig likt från Den lilla sjöjungfrun 2 - Havets hemlighet - närmare bestämt har nästan alla rollfigurer som återfanns där fått behålla sina röster. Därför är det återigen Myrra Malmberg som spelar Ariel, som ersätter Sissel Kyrkjebö från den första filmen och Johanna Ljungberg från TV-serien. Hon är duktig och låter ganska lik originalets Jodi Benson; men är tyvärr inte alltför lik Sissel Kyrkjebö, och kommer heller inte upp i hennes klass. Hon har dock mycket bra sångröst, även om hon här bara får sjunga en enda sång, och hon bibehåller rätt röstkaraktär och känsla. Ibland kan man skönja en viss bristande inlevelse, men något stort problem är det inte. Dessutom låter hon något äldre än originalrösten. Sebastian spelas av Anders Öjebo, som ersatte Per Myrberg från den första långfilmen. Hans röst är tyvärr inte särskilt lik Pers, vilket gör att det blir ganska irriterande om man nyligen sett originalfilmen. Jämfört med den amerikanska originalrösten är han bättre, och låter någorlunda lik originalet. Han har dock en lite för djup och mer tillgjord röst, och till skillnad från originalet hör man tydligt att han förställer rösten. Tyvärr talar han också lite otydligt, ännu mer än originalet, och vid vissa tillfällen är det lite problematiskt att höra vad han säger. Men han bibehåller någorlunda rätt röstkaraktär, och kan därför anses som nätt och jämnt godkänd. Drottning Athena, som bara medverkar under filmens prolog, spelas av Emma Nilsdotter; åtminstone för mig helt obekant. Hon gör en stark insats, och låter mycket lik originalrösten. Guvernanten Marina del Rey spelas av Sussie Eriksson. Hon låter inte särskilt lik originalrösten, utan har en alldeles för ljus röst och låter även märkbart yngre än originalet. Hon bibehåller visserligen rätt röstkaraktär, men har man någonsin hört originalversionen så blir det snabbt irriterande. Ariels äldsta syster Attina spelas av Cecilia Wrangel. Hon låter något yngre än originalrösten, men låter ändå relativt lik henne. Som den näst äldsta systern Alana hör vi Mikaela Tidermark. Hon låter också lik originalrösten och bibehåller rätt röstkaraktär och charm. Visserligen låter hon aningen äldre än originalrösten, men något stort problem är det inte.Akvata spelas av Anna Nordell, som är duktig och låter lik originalrösten. Som Arista hör vi Elina Raeder, som även hon låter ganska lik originalrösten och gör en bra rolltolkning. Andrina spelas av Hilda Eidhagen, som gör en bra rolltolkning och bibehåller rätt röstkaraktär, men inte låter alltför lik originalrösten. Hon har en avsevärt ljusare och "lenare" röst än originalets Tara Strong, men gör ändå en fullt godkänd insats. Bland systrarna återstår slutligen Adella, som spelas av Emelie Clausen. Hon gör en bra insats och låter någorlunda lik originalrösten, men har en lite för mörk röst och låter något yngre än originalrösten.

Kung Triton spelas av Ingemar Carlehed. Han har en ljusare röst än originalet, och bibehåller inte riktigt rätt karaktär och känsla. Tyvärr låter han heller inte särskilt lik Åke Lindström som gjorde samma roll i den första filmen, vilket orsakar viss irritation om man nyligen sett den. Som Benjamin hör vi Joakim Jennefors, som gör en bra insats men har en något för djup och speciell röst jämfört med originalet. Den enda som inte har samma röst som i den andra filmen Den lilla sjöjungfrun 2 - Havets hemlighet är Blunder, vilket är förståeligt i och med åldern. Han spelas nu av Elias Eiding, och ersätter Johan Svensson, Johan Halldén i TV-serien samt Samuel Elers-Svensson i originalfilmen. Elias gör en bra insats och låter lik originalrösten, men samtidigt är det aldrig problemfritt när samma rollfigur alltså nu fått sin fjärde röst i ordningen. I och med att samtliga varit barn, och därmed inte passar under så lång tid, är det dock mycket möjligt att de många bytena varit oundvikliga. Flinke spelas av Figge Norling. Han låter relativt lik originalrösten, men har en något för mörk röst. Som stingrockan Stingy hör vi Jan Åström. Han gör en fullt godkänd rolltolkning och bibehåller rätt röstkaraktär, men likheten med originalrösten lämnar en hel del övrigt att önska. Han har en alldeles för ljus röst, och låter inte alls särskilt lik originalversionens Kevin Michael Richardson. Som sköldpaddan Skalis hör vi Jakob Stadell, som gör en bra insats och låter någorlunda lik originalrösten. Bläckfisken Plumpen spelas av Joachim Bergström. Han gör en utmärkt insats och låter mycket lik originalrösten. som Tjipp hör vi Tomas Bergquist. Han låter inte alls lik originalrösten, utan har en alldeles för ljus och vanlig röst, och jag tycker heller inte riktigt att han bibehåller rätt karaktär och känsla. Man kan också skönja en viss bristande inlevelse, även om det inte är något stort problem. I övrigt varierar rösterna mellan utmärkta och nätt och jämnt godkända. Förutom nämnda undantag talar alla med bra eller utmärkt inlevelse.

Bakom den svenska översättningen står Robert Cronholt, som i mina ögon är en av Sveriges bästa översättare. Även den här gången håller översättningen hög kvalitet, även om jag inte haft tid att detaljstudera hela originalversionen utan fått nöja mig med utvalda scener. De ordvitsar och skämt som förekommer har översatts på ett smart och genomtänkt sätt, och det mesta låter naturligt. Ibland kan jag dock tycka att han tagit sig lite väl stora friheter, och översatt en del uttryck och meningar väldigt fritt. Det är givetvis en smaksak vad man tycker om det, och det är ju alltid en svår balansgång mellan dialog och munrörelser, men vid några tillfällen reagerade jag i alla fall över det. Man kan också tycka att det förekommer lite väl många svengelska uttryck, bl.a. "groova" som låter onaturligt i mina öron. Ett märkligt problem med den svenska versionen är att en replik saknas i dubbningen som finns med i originalet; närmare bestämt en mening vid Sebastians berättarröst under prologen. I originalversionen lyder den meningen "But even the brightest days can be darkened by an unseen tempest", och där är det helt tyst i den svenska versionen (bara bakgrundsmusik). Det är inget stort problem då den repliken inte är speciellt viktig för handlingen, och då det rör sig om en berättarröst är det förstås inga problem med munrörelserna, men det låter ändå lite onaturligt. Exakt hur detta kunnat hända vet jag inte, men jag gissar att meningen troligen var översatt i det svenska manuset, men att någon miss uppstått vid antingen inspelningen med Anders Öjebo (Sebastians röst) eller vid slutmixningen. Alla sånger som förekommer har översatts till svenska, och sångtexterna håller hög klass. De är ganska fria från originaltexterna, men bibehåller rätt andemening och innehåll.

Munrörelserna stämmer relativt väl, även om det varierar en del mellan olika karaktärer och scener. Någon perfekt läppsynk är det inte, men det blir aldrig irriterande. Överlag tycker jag därför att dubbningen har en bra balansgång mellan läppsynk och dialog.

På senare tid har Disney allt oftare börjat använda sig av svenska bildversioner, med hjälp av DVD-standardens teknik för alternativa kameravinklar. Det gäller dock inte den här filmen, som istället återges i engelskspråkig bildversion. Men med tanke på att filmen släpps direkt på DVD och inte gått på bio, så är det trots allt fullt förståeligt. Filmens titel i början samt enstaka viktigare textskyltar har översatts med hjälp av textremsor i bild. Efter alla sluttexter görs ett programmerat uthopp till en lokal creditlista med svenska röster, sångcredits och studiocredits. I vanlig ordning visas allt detta dock under lite väl kort tid, och utan att använda fjärrkontrollens stillbildsknapp är det svårt att hinna läsa allt.

DVD-utgåvan består av en skiva och kommer i ett DVD-fodral med ett glänsande papphölje - riktigt effektfullt. Det finns ljudspår på svenska, finska, isländska och engelska; samtliga i Dolby Digital 5.1. Filmen är textad på dessa fyra språk, samt engelsk text för hörselskadade. Någon svensk text för hörselskadade finns tyvärr inte. För några år sedan var det mycket vanligt förekommande med svensk dövtextning på Disneys DVD-utgåvor, men tyvärr verkar de helt ha slutat med det. Förvisso är det långt ifrån unikt utan gäller de flesta distributörer, men jag hoppas att Disney återgår till detta i framtiden. Den svenska textningen är nyöversatt från engelskan och bibehåller inte samma dialog som i den svenska dubbningen. Därför går textningen i praktiken inte att använda som komplement till det svenskdubbade ljudspåret, utan enbart tillsammans med originalversionen. När man stoppar i skivan möts man av språkvalsmeny, som följs av varningstexter i 5 sekunder och Disney-vinjett. Därefter spelas en allmän trailer för Disneys DVD-utgåvor i 30 sekunder - den går att hoppa förbi genom att gå till nästa kapitel, men det går inte att trycka på menyknappen för att komma till menyn. Därefter visas en muntlig introduktion för Disneys s.k. FastPlay, som innebär att om man inte gör någonting annat inom 15 sekunder (inkl. speakerröstens tal), så startas automatiskt uppspelning av några trailers följt av huvudfilmen utan någon meny. I USA är det säkert ett uppskattat initiativ, då det gör det enklare för barn att kunna få igång filmen. Men i Skandinavien försvinner en stor del av poängen, då vi alltså först måste välja språk med fjärrkontrollen - om man klarar av det, så är man säkerligen också fullt kapabel att välja det förvalda alternativet "Spela filmen" på huvudmenyn. Det gör också att omslagstextens beskrivning "...utan att du behöver använda fjärrkontrollen" blir felaktig här, då man alltså först likväl måste använda fjärrkontrollen för att välja språk. Om man avbryter FastPlay genom att trycka Menu på fjärrkontrollen, alternativt välja "Huvudmeny" från FastPlay-introduktionen, så kommer vi istället direkt till menyn - inga trailers visas, utan de nås istället under rubriken "Nyheter" på menyn. Menyn är animerad och på svenska - den är ganska snygg, även om animationen är av enklare slag.

Som extramaterial hittar vi först två bortklippta scener, som visas i form av storyboardskisser. Någorlunda intressanta för vuxna, men då det inte är traditionellt animerat så lär barnen tröttna snabbt. Nästa rubrik heter "Musik och mer", och innebär möjligheten att spela upp alla sångerna från filmen med utsatta sångtexter i bild i karaoke-stil. Det är inga musikvideor, utan det som spelas upp är scener från filmen som de ser ut och spelas där. Sångtexterna är på givetvis på svenska. Det finns också möjlighet att spela upp hela filmen, där sångtexterna textats i samma stil, men där det i övrigt inte finns någon text. Vidare återfinns en kortare bakom kulisserna-dokumentär på filmen som varar i sju minuter, som huvudsakligen fokuserar på regissören Peggy Holmes. Ganska intressant, men för kortfattat. Vi hittar även en 10 minuter lång minidokumentär som går bakom kulisserna på den nya Broadway-pjäsen Den lilla sjöjungfrun. Pjäsens huvudrollsinnehavare Sierra Boggess visar runt bakom kulisserna, och intervjuar även en del av de andra skådespelarna. Inslaget kommer visserligen nära gränsen för ren reklam, men är ändå ganska intressant och lärorikt och gjorde onekligen att jag blev sugen på att se teatern. En del av poängen försvinner dock i Skandinavien, då inte många lär ha vägarna förbi New York för att kunna se pjäsen. Slutligen återfinns ett spel vid namn "Systrarnas sminkbord", där man får möjlighet att titta vid de sju sjöjungfrunas sminkbord och läsa deras dagböcker. Mycket till spel är det egentligen inte, utan snarare en form av aktivitetsstund för barn. Det är ganska menlöst, men är trots allt intressant då man genom dagböckerna får lära känna Ariels sex systrar en del - betydligt mer än i filmen. Spelet är på svenska, både till skrift och speakerrösten, men det framgår tyvärr inte vem speakerrösten är (men det låter inte som någon av skådisarna från filmen). En liten miss är att Akvata i spelet har fått originalstavningen Aquata. I den skriftliga informationen i en av dagböckerna används också originalnamnet Ray-Ray, men den uppläsande speakerrösten säger ändå det svenska namnet Stingy. Där tar det roliga slut, och mer extramaterial än så finns inte. Det är tråkigt att inte Disney kunnat lägga in någon klassisk kortfilm, på samma sätt som de gjort på ett flertal andra filmers DVD-utgåvor, för att fylla ut lite mer. Förutom spelet är allt extramaterial på engelska med svensk text.

Sammanfattningsvis är det här en underhållande film, vars manus är ganska tunt men som är imponerande gjort med genomarbetad handanimation. Den svenska versionen håller relativt hög klass, där de flesta röster är ganska bra och översättningen håller hög klass. Det största problemet är de utbytta rösterna gentemot den första filmen och TV-serien, och i fallet med Blunder även den andra långfilmen.


© Disney


Recensionen skriven: 17 oktober 2008

Recensionen har lästs 15436 gånger av 8232 personer, sedan den 17 oktober 2008

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion * * * * * *      6
Röster * * * * * * *     7
Inlevelse * * * * * * * *    8
Översättning * * * * * * * *    8
Munrörelser * * * * * * *     7
Helhetsintryck dubbning * * * * * * *     7
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:
Helhetsintryck dubbning:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ÅTTA - SEXA - SJUA - TREA
Skriv in ovanstående siffror:
 

elin - lördag den 8 oktober 2011 kl. 22:06:
vem gör rösten till ursela?
Jesper - tisdag den 23 februari 2010 kl. 21:35:
Uppföljare är jag inte så mycket för. Det finns tre uppföljare som jag verkligen tycker om: Bambi 2, Björnbröder 2 och Lejonkungen 2 (Lejonkungen 3 är även helt ok). Sedan så finns det filmer där de i stort sett bara lyckats med musiken och inte så mycket med handlingen som Pocahontas 2 och Mulan 2. Sedan så finns det så klart uppföljare som jag höll på att bli helt galen när jag såg för att jag tycker att de förstör ettan. Högst upp på den listan är Ringaren i Notre Dame 2. Den här har jag inte sett, men den låter faktiskt intressant.
Jennie - lördag den 27 december 2008 kl. 16:53:
Sagan Om Ariel är en bra film. För att vara en uppföljare. I mitt tycke bättre än te.x Askungen 3.

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna