Dubbningshemsidan
Recensioner
Den siste gentlemannen
(The Old Man & the Gun)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för pressvisningen
Året är 1981, och den ökända yrkesbrottslingen och bankrånaren Forrest Tucker har varit på fri fot i två år efter att han lyckats fly från San Quentin-fängelset genom att helt sonika bygga en kajak och segla iväg från ön helt öppet med vakter som vittnen. På äldre dar har han börjat samarbeta med pensionärerna Teddy Green och den mystiska Waller, och då alla tre är så lugna, trevliga och charmiga lyckas de att råna banker på löpande band utan att någonsin behöva avfyra sina pistoler - och utan att andra besökare på banken ens ser att det har skett ett rån. Efter Forrests senaste bankrån hör han på polisradion att de letar efter hans flyktbil. För att komma undan väljer han därför att stanna bilen för att hjälpa kvinnan Jewel, som har bilproblem och har fått motorstopp mitt på vägen. Planen lyckas, då poliserna kör förbi honom utan att ens reagera. Som tack för hjälpen bjuder Jewel på lunch, där Forrest avslöjar hans unika "yrke". Han börjar därefter tillbringa allt mer tid på hennes ranch ute på vischan, samtidigt som han tillsammans med sina kumpaner planerar en extra stor stöt till. Men kriminalinspektören John Hunt känner väl till Forrest Tucker, och han är fast besluten att hitta honom till varje pris.
Den sanna berättelsen om Forrest Tucker, som fortsatte råna långt efter pensionsåldern, är onekligen en fascinerande berättelse. Det är också ett tacksamt ämne att skildra på film, och såvitt jag kan bedöma verkar också filmen komma ganska nära de verkliga händelserna utan större avvikelser - eller "This story is mostly true", som förtexterna väljer att kalla det. Den siste gentlemannen är en ganska bra film, och är underhållande och intressant. Det upplevs kanske inte som en jätterealistisk film, men verkar trots det skildra de verkliga händelserna på ett rättvist sätt. Det är fascinerande att få en inblick i Forrest Tucker, och man vill hela tiden se vad som ska hända.
Både Forrest och polisen John har fått en del nyanser, och är förhållandevis mångfacetterade. Det uppskattar jag, och det gör att filmen blivit ovanligt nyanserad där inget är helt svart eller vitt. Därmed är det heller inte alls solklart hos vem tittarnas sympatier ligger, och jag ändrade mig flera gånger under filmens gång. Jag uppskattar också relationen mellan Forrest och Jewel, då de har en tacksam dynamik vilket blir en viktig del av filmen och förhöjer helhetsintrycket. Det är engagerande och underhållande, och här finns en del charm och lite humor. Men jag förstår inte riktigt varför filmen officiellt har kategoriserats som en dramakomedi, för det är trots allt relativt lite humor som förekommer här och inget som lockar till några skratt. Forrest verkar ha varit en komplex och udda människa, och att få en inblick i honom är värdefullt. Det är stämningsfullt och med en övertygande atmosfär, och filmen lyckas också på ett skickligt sätt att bibehålla precis rätt tidskänsla från tidigt 1980-tal med ett imponerande sinne för detaljer.
På gott och ont är Den siste gentlemannen en långsamt berättad film, och trots att det handlar om en bankrånare och polisjakter finns inte minsta lilla action - inte ens en ynka liten biljakt får vi se, eller åtminstone ingen som varar mer än några sekunder. Allting skildras i ultrarapid, och regissören tar god tid på sig att berätta historien och skildra händelseförloppen. Efter alltför många actionfilmer i genren är det tacksamt att slippa action i tid och otid, och det är en trevlig omväxling att inte allt går ut på biljakter och hisnande scener. Så man skulle kunna säga att det här är precis raka motsatsen till The Fast and the Furious-filmerna.
Men istället går den här filmen för långt åt andra hållet, och går över gränsen till att bli för långsam och ibland rentav seg. Det är visserligen hela tiden intressant, men efter ett tag började jag t.o.m. sakna traditionella biljaktscener då allting går så långsamt framåt så man inte får se mer än absolut nödvändigt för varje scen. Jag förstår inte riktigt varför man valt att skildra vad som borde vara intensiva och spännande händelser på ett så långsamt och återhållsamt sätt, och det borde ha gått att hitta en gyllene medelväg när det trots allt handlar om en genre som brukar vara förknippad med höga tempon och rafflande händelser.
Dessutom verkar allting vara så oerhört enkelt för Forrest Tucker och hans kumpaner, och själva bankrånen skildras som om det vore det enklaste som finns i världen - han visar bara ett vapen, och alla verkar ge honom alla pengar han vill utan att en enda person trycker på någon larmknapp eller försöker göra minsta lilla motstånd. Det verkar lite väl orealistiskt och förenklat, och gör att filmen vid de scenerna nästan börjar känna som ren och skär saga. Riktigt så enkelt kan väl inte bankrån ha gått till ens på 1980-talet...? Det gör också att filmen inte riktigt får den dramatiska nerv jag hade önskat, för efter den första rånscenen finns inte mycket till spänning längre, då bankrån enligt filmen verkar ha varit det enklaste och mest tacksamma jobb som finns i världen... Nog för att det sannolikt stämmer att Forrest lyckats råna bankerna utan något våld och utan att någonsin använda sin pistol, men jag kan ändå inte tänka mig att det varit riktigt så här enkelt och okomplicerat i verkligheten.
Jag ställer mig också frågande vad regissören och manusförfattaren David Lowery egentligen velat säga med filmen...? Vill han berätta en engagerande berättelse om en verklig bankrånare, vill han få Forrest Tucker att framstå som en sympatisk gentleman, vill han berätta ett kriminaldrama med verklig bakgrund eller är det något helt annat han försöker berätta...? Det framgår aldrig riktigt, och fastän filmen förblir bra och aldrig är tråkig så ställer jag mig ändå frågande vad syftet egentligen var. Inte minst då Forrest, trots en del nyanser, är och förblir ett mysterium - varför rånade han egentligen alla dessa banker, och vad gjorde han egentligen med alla pengar han kommit över...? Varför blev han som han blev, och varför fortsätta begå brott varenda gång han kommit ut (eller rymt) från fängelset? Allt det är frågor som aldrig får något riktigt svar, och jag hade velat veta mer om Forrest och hans bakgrund för att få ett lite större djup.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt om än inte direkt originellt bildspråk. Intressant nog är den här filmen, till skillnad från majoriteten av dagens filmer, inspelad på äkta film istället för digitalt; förvånansvärt nog på det gamla formatet Super 16 mm (en slags modifierad vidareutveckling av gammaldags 16 mm-film). Det är positivt för att det inte bara ska se ut som 1980-tal utan även kännas som det - med digital inspelning brukar det som regel se för perfekt ut, så att det känns för modernt. Nackdelen är att Super 16 medför en ganska grynig bild med en aning flimmer, vilket förmodligen blir knappt märkbart på en normalstor TV men som på en stor bioduk blir ganska påtagligt och vid några tillfällen kan distrahera från själva handlingen.
Skådespelarinsatserna är riktigt bra, och Robert Redford gör en bra och trovärdig rollprestation som Forrest Tucker. Det är inte någon alltför utmanande roll, men Robert gör riktigt bra ifrån sig; och om det här blir (som utannonserat) Robert Redfords sista roll så är det i så fall ett värdigt avslut. Däremot ser han helt klart äldre ut än vad den riktiga Forrest Tucker var när de här händelserna utspelade sig, då han "bara" var 61 år gammal, men det kan man väl köpa i och med att Forrest inte kan ses som känd för gemenen man. Casey Affleck är mycket bra som John Hunt, och gör en stark och naturlig rollprestation där man aldrig riktigt kan bestämma sig för vad man tycker om hans rollfigur. Tika Sumpter är riktigt bra som Johns fru Maureen, och gör allt som går av en tyvärr något underutvecklad roll. Det är också trevligt att få återse den alltid lika talangfulla Elisabeth Moss (för de flesta troligen mest känd för huvudrollen i The Handmaid\'s Tale), i en biroll som Dorothy - hon är som alltid bra, men får tyvärr inget alls att arbeta med här.
Den siste gentlemannen är en intressant och välgjord film, som är bra och engagerande. Det är hela tiden intressant, och jag uppskattar den utmärkta stämningen och den ovanligt nyanserade skildringen där ingen är helt god eller ond, och inget är helt svart eller vitt. Det är något som saknas från de flesta filmer i dagens läge, och det är glädjande att regissören David Lowery lyckats med. Istället blir det dock motsatt problem med skildringen av själva rånen, som upplevs kraftigt förenklade och där bankrån verkar vara världens enklaste att lyckas med där man knappt ens behöver lyfta på fingret. Det blir också lite problematiskt att man aldrig riktigt får något grepp om Forrest Tucker, vem han var eller varför han gjorde som han gjorde; plus att den långsamt berättade stilen går lite för långt och ibland går steget över från långsamt till segt. Därför blir jag tyvärr inte så begeistrad som jag hade hoppats på, men trots det är det absolut ingen dålig film och förblir intressant och fascinerande. Men det blir inte fullt så minnesvärt som jag hade önskat, och med lite för många frågetecken för att jag med gott samvete ska kunna ge den mer än en stark sexa i betyg. Men tycker man om långsamma kriminaldramer, där man får slippa hisnande biljakter och andra actionsekvenser, så kan det för all del ändå vara sevärt och ett bra val.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 18 april 2019
Senast uppdaterad: 18 april 2019
Recensionen har lästs 1653 gånger av 916 personer, sedan den 18 april 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))