Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Det enda rationella
(Det enda rationella)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Sök efter Det enda rationella på CDON
Sök efter Det enda rationella på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Komedi / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 41 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: Sverige/Finland/Tyskland, 2009
Produktionsbolag: Hepp Film, i samarbete med Pandora Filmproduktion, Sveriges Television, Yleisradio, ZDF & ARTE
Producent: Helena Danielsson
Regi: Jörgen Bergmark
Manusförfattare: Jens Jonsson
Svensk distributör: Nordisk Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1 och 2
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Erland - Rolf Lassgård Maj - Stina Ekblad
Sven-Erik - Claes Ljungmark Karin - Pernilla August
Prästen - Magnus Roosman Lotta - Anki Lidén

Den svenska manusförfattaren och regissören Jörgen Bergmark har under många år regisserat och skrivit manus till såväl teaterpjäser som TV-serier; däribland har han serier som Livet i Fagervik, Höök och Rederiet på sitt samvete. Efter att ha regisserat ett flertal teaterpjäser och TV-serieavsnitt är det nu dags att genomgå sin långfilmsdebut som regissör. Det har blivit med dramakomedin Det enda rationell, där manuset skrivits av Jens Jonsson som också gjorde fjolårets Ping-pongkingen.

Handlingen utspelas i en namnlös industriort, där två gifta par i 50-årsåldern drabbats av problem av det mer ovanliga slaget. Erland arbetar på stadens pappersbruk tillsammans med sin bästa vän Sven-Erik. Erland och hans fru May driver en äktenskapsskola i kyrkans regi, som blivit ganska framgångsrik. Men på en fest stöter han ihop med Sven-Eriks fru Karin, och de två blir blixtförälskade. De inleder genast ett förhållande, men har samtidigt inte mage att hemlighålla det hela utan vill snabbt berätta för sina andra hälfter. Då ingen vill genomgå skilsmässa kommer Erland på att det enda rationella är att alla fyra flyttar ihop till ett gemensamt hus, där Erland och Karin kan ligga med varann så mycket de orkar utan invändningar från någon annan - på så sätt ska passionen snart försvinna, och allting kan återgå till det normala på nolltid. Men det som lät bra i teorin visar sig inte fungera fullt lika bra i verkligheten...

Det enda rationella är inte någon alltför originell film, utan dramaturgiskt håller det sig till de traditionella mallarna med väldigt få överraskningar. Men det är samtidigt ett ganska annorlunda koncept och ett intressant ämne, som förtjänar att uppmärksammas. Helt enkelt en kul och ovanlig grundstory, men tyvärr är genomförandet inte riktigt lika bra. För det första är det förstås en minst sagt absurd situation, och det är mycket svårt att ta filmen på allvar när två gifta par på fullaste allvar vill flytta ihop gemensamt för att dela på varandras fruar. Det är svårt att köpa premissen, och trovärdigheten sjunker till botten vid ett tidigt skede. I komedier gör det ingenting att överdriva och använda skruvade situationer för att få fram en poäng och locka till skratt. Problemet är bara det att både filmen och rollfigurerna tycks ta sig själva på största allvar, och filmen känns mer som ett drama än som en komedi.

Det är absolut en smårolig film, där man får skratta då och då åt de roliga och tillspetsade situationerna. Men någon alltför humoristisk film är det inte, utan längre än till småskratt går det sällan. Därför kan man med all rätt hävda att Det enda rationella inte är tillräckligt rolig för att fungera fullt ut som komedi, samtidigt som den är för osannolik och skruvad för att fungera som drama. Istället fastnar filmen någonstans mitt emellan, och vill inte riktigt fungera fullt ut vare sig som drama eller komedi. Med en sådan här handling hade filmen passat bättre som renodlad komedi, för då behöver man inte bry sig om ifall storyn håller ihop logiskt eller är realistisk.

Men lyckas man bara att komma över den absurda och allt annat än trovärdiga premissen, så är det absolut en intressant och underhållande film. Man bryr sig om rollfigurerna och får skratta då och då åt de lustiga situationer som uppstår. Jag kan heller inte förneka att det finns en viss charm och ett annorlunda koncept som man inte sett så ofta. Rollfigurerna är dock tämligen endimensionella, och de flesta har inte fått något större djup. Filmen lyckas heller aldrig att beröra eller gripa tag i tittarna, och det känns aldrig gripande i någon nämnvärd utsträckning. Det saknas ett påtagligt djup och en större trovärdighet för att verkligen beröra, och istället blir det lite för lättsamt och ytligt.

Sensmoralen är också lite övertydlig, och redan efter fem minuter förstår vi alla tydligt vad regissören har velat säga. Då är det inte till någon större hjälp att det trots allt finns ett fint budskap bakom allt. I likhet med många andra svenska filmer känns också dialogen tämligen konstlad och påklistrad, och det känns inte alls äkta. Jag förstår ärligt talat inte varför 95% av alla svenska manusförfattare har sådana problem med att få till en trovärdig och autentisk dialog. Jag är heller inte helt förtjust i slutet, som lämnar lite väl många obesvarade frågor och känns lite som ett antiklimax.

Det finns ett snyggt och fullt funktionellt foto, även om det inte sticker ut som något utöver det vanliga. Skådespelarinsatserna är bra, och både Rolf Lassgård, Claes Ljungmark och Pernilla August spelar mycket bra och övertygande. Jag är inte riktigt lika nöjd med Stina Eklund, som visserligen i grund och botten spelar bra men som inte känns riktigt lika trovärdig i sin rolltolkning. Efter att Stina medverkat i så många Wallander-filmer har jag också lite svårt att ta henne på allvar i den här rollen.

En dramakomedi som inte fungerar som vare sig drama eller komedi låter inte alltför lyckat, men Det enda rationella är ändå en underhållande och smårolig film som lyckas att engagera om än inte beröra. Filmen tar upp ett intressant ämne på ett ganska kul sätt, och lyckas man komma över den absurda utgångspunkten finns det trots allt ett visst djup och en fin tanke. Men jag hade väntat mig lite mer, och manusförfattaren borde verkligen ha tänkt igenom en extra stund om det är en komedi eller ett drama som man tänkt sig. Men fortfarande är det en fullt sevärd film, som betygsmässigt når upp till en sexa. Det är kort sagt en lättsam bagatell för stunden; varken mer eller mindre.

DVD-utgåvan kommer i ett DVD-fodral med papphölje, och erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är relativt bra även om svärtan delvis lämnar en del övrigt att önska.. Det finns svensk text för hörselskadade samt vanlig textning på danska, norska och finska. När man matar in DVD-skivan möts man av en språkvalsmeny, som direkt följs av en distributörsjingel och varningstexter. Därefter kommer vi till huvudmenyn, som är stillastående på valt språk. Från den svenska huvudmenyn finns bara två alternativ - att spela upp filmen med eller utan text för hörselskadade. börjar, som jag personligen tycker hade passat bättre efter språkvalsmenyn. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt. Det finns inte ens någon scenvalsmeny att tillgå, vilket är egendomligt då filmen trots allt har en normal huvudmeny (vilket de flesta Nordisk Film-DVD:er inte brukar ha).


Recensionen skriven: 27 maj 2010

Recensionen har lästs 1735 gånger av 1068 personer, sedan den 27 maj 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * *       5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ETTA - TVÅA - NIA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

Leif Mohlin - tisdag den 14 december 2010 kl. 07:53:
En recension som precis fångar dilemmat med denna film. Jag blir extremt förbryllad av hur man kunnat hamna i denna allvarligt stämda komedi. Svart humor är det inte, det är ju annars verkligt populärt. Tror faktiskt att denna historia passat som fars där man vid ngt tillfälle fått sätta skrattet i vrångstrupen för den berör verkligheten! Synd på så mkt talang

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna