Dubbningshemsidan
Recensioner
Devil Seed
(Devil Seed)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Njutafilms/Studio S Entertainment för recensionsexemplaret
Alex har haft en jobbig sommar, då hon tagit hand om sin mormor som är svårt sjuk i cancer. Nu är sommaren över, och hon ska återvända till universitetsstudierna. Därför återvänder hon hem till sina rumskompisar Jessica och Breanne och sin måttligt trogna pojkvän Brian. De tre tjejerna har precis flyttat in i ett nytt hus, som de delar och har hyrt för det kommande läsåret. Alex och Jessica, som är bästa vänner, vill fira att Alex äntligen är hemma igen; och de beslutar sig för att gå ut och festa. Efter några öl för många går Alex och Jessica in hos en spågumma på vägen hem till huset. Alex vaknar upp morgonen därpå med trasiga kläder och rivmärken, men utan några minnen av vad som hänt. Men det är bara början på allt fler mystiska händelser kring Alex i det nya huset...
Devil Seed är inte direkt någon originell eller nyskapande film, utan det mesta har vi sett förut. Filmen har bl.a. en hel del likheter med klassikern Exorcisten, och till story och upplägg följer filmen gamla traditionella mönster. Men å andra sidan kan ju inte alla filmer vara originella, och jag är säker på att filmteamet heller inte satsat på en helt nyskapande film. Men så länge man inte förväntar sig något tidlöst mästerverk, så blir man knappast besviken. För det här är en bra och underhållande film, som trots sin låga budget känns relativt genomarbetad. Storyn är intressant och jag uppskattar att det aldrig blir riktigt lika tunt som det kanske låter.
Rollfigurerna har åtminstone vissa nyanser, och trots några klichéer för många blir det aldrig så ytligt som jag hade väntat mig. Alex och Jessica är lätta att tycka om och känna för, och ingen av dem känns heller särskilt stereotypa. Det är trevligt med en skräckfilm som för en gångs skull inte varit ute efter stereotypa och sexistiska kvinnoskildringar, på samma sätt som sker i de flesta skräckfilmer, utan i den här filmen är det kvinnorna som får störst utrymme och framstår som mest mänskliga. De fåtal manliga rollfigurer som förekommer är faktiskt mer stereotypa och endimensionella, och det är en intressant omväxling. Filmen är engagerande och underhållande, och det finns en del charm. Tempot är lagom högt, och intresset hålls vid liv hela tiden på ett elegant sätt. Överlag är det ganska förutsägbart, men det förekommer en del oväntade vändningar och det uppskattar jag.
Som rysare betraktat fungerar det dock lite si och så. Devil Seed skildrar effektivt en stigande obehagskänsla, och det känns obehagligt väldigt ofta. Vid ett par tillfällen blir det också ganska otäckt, då man hoppar till. Men annars är det ingen alltför otäck film, utan det går sällan längre än till obehagligt. Visst finns det en del otäcka inslag, men riktigt läskigt blir det aldrig. Kanske är det jag som sett för många filmer vid det här laget och därför börjat bli för härdad, men jag hade ärligt talat väntat mig att det skulle bli mer otäckt än det faktiskt blev. Däremot är det överlag ganska spännande, och det i kombination med en effektiv obehagsstämning räcker ganska långt.
Stämningen är bra, men däremot är det här ingen särskilt lågmäld film och därför blir det sällan samma fokus på psykologisk skräckkänsla som jag hade önskat. Här är det mer övertydligt, och redan efter några minuter råder ingen som helst tvekan om att Alex faktiskt är besatt av en demon; på gott och ont. Det är lite synd att filmteamet inte hade kunnat spela mer på ovissheten och fokusera på psykologisk skräck - trots allt blir det oftast mest otäckt när ens egen fantasi blir inblandad - men å andra sidan gör det att filmen blir lite lättare att se på. Här krävs ingen större tankeverksamhet, och därför fungerar filmen väl även när man är trött eller helt enkelt inte känner för att tänka en massa.
Tyvärr förekommer dock vissa logiska luckor, och jag får inte allting att hålla ihop logiskt. Alla beter sig heller inte helt logiskt eller konsekvent; plus att Alex pojkvän Brian blivit lite för stereotyp och klichéartad för sitt eget bästa. Jag saknar också ett lite större djup, och det är mycket man inte får riktig klarhet i. I en bra bit över en timme fungerar det ändå riktigt bra, då det är både stämningsfullt, obehagligt och underhållande. Men mot slutet börjar filmen spåra ur lite för mycket, då den redan innan inte alltför lågmälda stilen plötsligt blir ännu mer övertydlig och utsvävande. Det blir lite för mycket av det goda, och det känns som att regissören försökt att klämma in otäcka scener enbart för sakens skull.
Slutet lämnar också en hel del övrigt att önska, och det känns både abrupt, ouppklarat och antiklimaktiskt. Det verkar uppenbart att slutet avsiktligt gjorts för att öppna dörren för en uppföljare, och det känns onödigt. Tyvärr verkar det nuförtiden vara obligatoriskt att alla skräckfilmer måste ha ett öppet och tvetydigt slut för att det ska kunna produceras uppföljare, och den inställningen tycker jag inte om. Ska det verkligen vara omöjligt med en rysare under 2000-talet som faktiskt står på egna ben och har ett acceptabelt slut...?
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk som ger en lite introvert känsla. Det fungerar bra i det här fallet, och gör att man verkligen kan tränga in i Alex psyke på ett effektivt sätt. Skådespelarinsatserna är helt okej, men det rör sig inte direkt om någon Oscarsklass. Till en början tyckte jag att Michelle Argyris spelade stelt och onaturligt som Alex, men ju längre filmen fortlöpte desto bättre började jag tycka om henne; och efter en halvtimme eller så börjar hon spela ganska bra. Kanske vänjer man sig vid henne efter ett tag, eller också spelar hon olika bra vid olika tillfällen. Shantelle Canzanese är lite stel och opersonlig som Jessica, men är ganska bra. Vanessa Broze är helt okej som Bree, och Kevin Jake Walker gör vad som går av den ganska otacksamma rollen som Alex måttligt charmiga pojkvän.
Det råder inte direkt någon brist på filmer inom temat demonisk besatthet, men kan kan väl lugnt påstå att de flesta filmer som kommer inom den genren inte kommer upp i samma nivå som exempelvis Exorcisten. Det gör inte Devil Seed heller, men så länge man har realistiska förväntningar och inte väntar sig en nutida storslagen klassiker så fungerar det ganska bra. Det är underhållande, obehagligt och engagerande; och mycket mer än så kräver i alla fall inte undertecknad. Här finns några ovanliga grepp som jag uppskattar, men samtidigt blir det aldrig lika läskigt som man borde kunna vänta sig av en skräckfilm. Men fram tills slutet tyckte jag om filmen, som lyckas att engagera och skapa intresse på ett bra sätt. Slutet drar dock ned helhetsintrycket, men det är ändå en fullt sevärd lågbudgetskräckis som i mina ögon förtjänar en svag sjua av tio. Tycker man om genren är det absolut värt att ta sig en titt på filmen, men förmodligen fungerar den bättre för en yngre publik; allra helst personer som inte är så mycket äldre än huvudrollsinnehavarna.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och vanlig 2-kanalig stereo, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Textning finns på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen textning för hörselskadade. Textningen är lagom stor och relativt lättläst. Översättningen håller en hyfsad klass, men tyvärr förekommer vissa grammatikfel och andra lite väl slarviga misstag som tyder på en översättare som haft lite för bråttom. När man matar in skivan kommer man först till en språkvalsmeny, som följs av en kombinerad distributörsjingel och varningstext, som inte går att hoppa förbi. Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är stillastående och på engelska; men med snygga övergångar mellan menyerna. Det enda extramaterial som finns är ett stillbildsgalleri med stillbilder från filmen ackompanjerade med bakgrundsmusik, samt ett flertal trailers för andra filmer; individuellt valbara från en meny. Inte alltför mycket att hänga i granen, men å andra sidan är det här trots allt en independentfilm gjord med låg budget; knappast den genren där det brukar förekomma mängder av bonus. Värt att notera är att speltiden som anges på DVD-utgåvans omslag är helt fel, och omslaget anger längden till 1 timme 48 minuter medan den i själva verket bara klockar in på 1 timme 34 minuter. Även IMDb anger dock 1 timme 48 minuter som längd, varför jag inte vet om det finns någon längre version av filmen som vi går miste om i Sverige eller om det står fel även där.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 1 augusti 2013
Senast uppdaterad: 2 augusti 2013
Recensionen har lästs 4125 gånger av 2356 personer, sedan den 1 augusti 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))