Dubbningshemsidan
Recensioner
Dolt hot
(Caché)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Den österrikiske regissören Michael Haneke har många gånger vunnit priser för sina originella och ovanliga filmer. Såvitt jag vet har jag faktiskt ännu inte sett en enda av hans filmer, och därför var det med stor spänning jag satte mig ner för att se Dolt hot. Denna originella film hade svensk biopremiär i oktober 2005, men av någon anledning dröjde det ända tills i år för filmen att släppas på DVD. Här får vi lära känna TV-programledaren Georges Laurent, en medelålders man som driver ett kulturprogram på TV, och som bor tillsammans med sin fru Anne och 12-årige son Pierrot i en förort till Paris (exakt var de bor framgår inte, men uppenbarligen måste det vara någonstans inom Paris-regionen, då Georges och Anne nämner Paris tunnelbanesystem i en scen). Allt är frid och fröjd, tills den dag som Georges och Anne får ett skumt brev utan avsändare levererat utanför dörren. I brevet hittas ett videoband, innehållande flera timmar långa bilder på gatan som de bor på - någon har alltså filmat utanför deras hus, utan vare sig medgivande eller förklaring. Och inte blir saken bättre av att det i brevet också finns en minst sagt obehaglig barnteckning. De blir rädda och konfunderade över vem som egentligen kan skicka något sådant, men när de kontaktar polisen blir de bara bortskickade - tekniskt sett har ju inget olagligt hänt och inga hot uttalats, så det finns ju egentligen inget konkret att uttala sig på. Det slutar heller inte, utan snart får Georges ännu fler liknande videoband. Georges börjar fatta misstankar om att videobanden kan ha koppling till hans förflutna, men så mycket vill han inte tala om för sin fru...
Att det här är en originell och ovanlig film märker man redan under förtexterna. Här dyker alla förtexter upp i skrivmaskinsstil, vilket alltså innebär att alla namn till sist nämns samtidigt - allt detta tillsammans med flera minuter långa stillbilder där ingenting händer. Filmen innehåller ingen som helst musik - inte ens bakgrundsmusik eller slutmusik under eftertexterna - och även kameratekniken är annorlunda. Här finns ingen antydan till handkameror (s.k. steadycam), utan allting är filmat med stativ. Kameran är mestadels stillastående; zoomning ser vi ingen antydan till, och panoreringar hålls till ett minimum. Dessutom verkar det som att kameramannen är allergisk mot närbilder, då väsentliga delar av filmen filmats med hjälp av miljöbilder (även kallade etabliseringsbilder), och resten med hjälp av helbilder. Visst blir det effektfullt, men ibland börjar man undra om inte regissören och/eller kameramannen missat skollektionerna om bildutsnitt... Handlingen går mycket långsamt framåt, och det händer bara nätt och jämnt tillräckligt för att locka tittarna att fortsätta titta. Med detta tempo känns det ibland som att det är ett smärre mirakel att man verkligen lyckats hålla sig vaken under hela filmen. Jag gäspade otaliga gånger, och filmen kändes väldigt seg. Räkneverket stannar på 1 timme 54 minuter, vilket känns som alldeles för länge. Exempelvis får vi vid flera tillfällen se i det närmaste helt stillastående miljöbilder i ett par minuter, utan att någonting som helst händer. Onekligen mycket effektfullt, men när det hände för tredje gången i ordningen började jag bli rejält irriterad... Många scener känns onödigt långa, och kameran stannar kvar över motiven några sekunder för länge vid åtskilliga tillfällen. Tekniskt sett klassas det som en thriller, men det händer sannerligen inte mycket under filmen. Stilmässigt är det snarare ett psykologiskt drama med thrillerinslag, och storyn är egentligen ganska tunn. På omslaget kallas filmen för "nervkittlare", vilket snarast känns som ett ironiskt uttalande. Visst finns det en viss obehaglig känsla periodvis, men det händer för lite och hotet är för lite påtagligt för att man riktigt gripas eller skrämmas. Ett bra första steg för Michael Haneke hade varit att först och främst korta ner filmen - minst en kvart hade kunnat tas bort utan att påverka vare sig storyn, idén eller känslan. De påtagliga bristerna kompenseras dock - åtminstone till viss del - av det originella konceptet, den välgjorda och effektfulla stilen och de övertygande skådespelarinsatserna. Visserligen är jag inte helt imponerad över Daniel Auteuil som Georges - han spelar visserligen fullt godkänt, men ger ett lite menlöst och stelt intryck. Då är jag betydligt mer imponerad av Juliette Binoche, som gör en strålande och trovärdig insats som Anne. Henne och många av de andra skådisarna räddar filmen från att bli misslyckad. Betyget dras dock ner av det väldigt öppna och ouppklarade slutet, där vi inte fått svar på särskilt många frågor. Jag har ingenting emot öppna slut, men då krävs det att tittarna åtminstone fått tillräckligt många ledtrådar för att själv kunna räkna ut åtminstone en del av frågorna. Här har vi egentligen inte fått veta mycket konkret, vilket gör att man inte lämnar TV-soffan särskilt klarare än man satte sig. Det gör att mitt betyg stannar på en femma.
De filmer som Triangelfilm importerat och distribuerat på bio brukar nuförtiden vanligtvis släppas av Pan-Vision på DVD. Det här är dock ett undantag till regeln, som istället släpps genom Noble Entertainment. DVD-utgåvan kommer i ett vanligt DVD-fodral med s.k. slipcase (papphölje) över. Bilden är i anamorfisk bredbild i 1,85:1, och ljudet i Dolby Digital 5.1. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr saknas engelsk text, vilket åtminstone undertecknad hade önskat. Textning för hörselskadade finns heller inte. Bild- och ljudkvalitet är hyfsade, men utan att utmärka sig. Skivan inleds med distributörslogga och språkvalsmeny, innan varningstexter och slutligen huvudmenyn visas. Huvudmenyn är rörlig och hyfsat effektfull, men tyvärr enbart på engelska. Som extramaterial erbjuds skriftliga korta biografier och filmografier om de två huvudrollsinnehavarna samt regissören Michael Haneke (på engelska). Inte särskilt mycket att hurra för, särskilt som det mesta trots allt kan hittas likaväl på exempelvis IMDb. Avslutningsvis återfinns också filmens ursprungliga biotrailer. Jag har aldrig sett någon poäng med att lägga med trailers till filmer man just sett, men i det här fallet är det ännu mer poänglöst än vanligt - trailern visas nämligen bara på franska, helt utan text. Jag förstod jättemycket... Enligt uppgift ska utländska DVD-utgåvor av den här filmen innehålla en del viktigt extramaterial, bland annat intervjuer med Michael Haneke. Det är verkligen tråkigt att Noble Entertainment inte kunnat få med detta även här, då detta är en typisk sådan film där man verkligen vill se extramaterial - om inte annat, så åtminstone för att kanske kunna få någon ledtråd om hur slutet är menat...
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 5 maj 2007
Senast uppdaterad: 5 maj 2007
Recensionen har lästs 4286 gånger av 2468 personer, sedan den 5 december 2007
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
3 |
| Snittbetyg: |
|
4 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
Susanne - måndag den 17 mars 2008 kl. 01:45:
Att knyta ihop en historia är ju själva konsten. Om man vill sluta abrupt ska det vara en poäng med det men det saknas i det här fallet. Man känner det som att man sett en halv historia men att den är slarvigt gjord på det sättet. Som att man inte klarat av att gå hela vägen. Brist istället för genialitet. Tyvärr, för det fanns alla förutsättningar att det hade blivit en genial riktigt fantastisk rulle. På nåt sätt stannar den vid det fördomsfulla och stängda också i och med den ensidiga perspektivet.
Susanne - måndag den 17 mars 2008 kl. 01:45:
Filmen var fantastisk fram till slutet. Rent psykologiskt hade det varit både trovärdigt och mer spännande om frun själv tagit sig till den här lägenheten och pratat med mannen som bodde där. Trodde ett tag i alla fall att så skulle ske men hon kanske var mindre initiativrik än vad jag fick intryck av. Jag tycker det var ett fantastiskt bra spel, trovärdigt och så verkligt i dialogerna att man trodde man var där och en del av filmen. Men slutet stack hål på den ballongen. Hela filmen föll av det abrupta slutet som bara kändes som att regissören eller manusförfattaren inte visste hur histroien skulle gå vidare och istället bara klippte mitt i ..pang. Man fattade inte först att det verkligen var slut och slutet är just filmen stora svaghet.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))