Dubbningshemsidan
Recensioner
Dope
(Dope)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Malcolm går sista året på gymnasiet i en stadsdel som kallas "The Bottoms" i Inglewood i Kalifornien; en osäker stadsdel med hög kriminalitet och mestadels mörkhyad befolkning. Han umgås mest med sina kompisar Diggy och Jib, och de tillbringar nästan all tid tillsammans. De älskar 1990-talets hip-hopkultur, och klär och beter sig gärna som tagna från 1990-talet. De är dessutom töntiga och typiska "nördar", vilket inte direkt gör de populära i samhället - alla tre blir mobbade och trakasserade på daglig basis, som dock ändå är milt i en stadsdel där skottlossningar tillhör vardagen. En dag när Malcolm, Diggy och Jib tvingas springa från skolan en annan väg än vanligt för att komma ifrån mobbarna som försökt att stjäla deras skor (!) stöter de på knarklangaren Dom. Han ber Malcolm att prata med den vackra Nakia åt honom, och då Nakia ber Malcolm att träffa henne på en fest kan han inte låta bli. Men festen urartar då en polisrazzia inträffar, och strax därpå upptäcker Malcolm att någon har placerat stora mängder narkotika i hans ryggsäck. Som svart tonåring i ett kriminellt samhälle kan han inte gärna gå till polisen med drogerna, och att lista ut vad man ska göra i en skola som dessutom har dagliga kontroller med knarkhundar är inte lätt...
Det låter inte särskilt originellt, men Dope har en förhållandevis nyskapande stil, ton och premiss som gör att den genast sticker ut från mängden. Det skulle kunna beskrivas som en korsning mellan Boyz N' The Hood och Supersugen, och det är lika märkligt som det låter. Det är faktiskt hyfsat originellt, och det märks också att filmskaparen haft goda avsikter för den här independentfilmen. Jag är dock mer kluven till slutresultatet, som i mina ögon "bara" är hyfsat och inte alltför imponerande. Det börjar ganska bra, och vi får lära känna i synnerhet Malcolm ganska väl. Även Jib och Diggy hinner få en del nyanser, och överlag är det mångfacetterade rollfigurer som introduceras på ett lyckat sätt.
Manusförfattaren gör också ett bra jobb med att åskådliggöra den osäkra stadsdelen Inglewood, med levande och effektiva beskrivningar. Även för mig som verkligen ogillar hip-hop upplever jag musiken, med både hip-hop och punkinslag, som en frisk fläkt som för en gångs skull faktiskt tillför något. Det är också en oförutsägbar historia med en hel del oväntade vändningar, där åtminstone inte undertecknad lyckades att förutspå vad som skulle hända. Det är en trevlig omväxling i en tid då de flesta komedier är mer eller mindre förutsägbara och klichéartade.
Det är charmigt och småroligt, och visst skrattar man till då och då över de absurda situationer och repliker som uppstår. Men att kalla det för en komedi är lite magstarkt, för så roligt är det trots allt inte. Det är långt ifrån någon stor skrattfest, utan det rör sig mer om småfniss lite här och var. En del av skämten missar målet, och det känns lite "hit and miss" över de komiska poängerna, där somliga är lyckade, somliga helt okej och somliga faller platt.
Men Dope har större problem än humorn, och framförallt blir storyn efter ett tag långsökt, tillspetsad och överdriven; och när handlingen kommer igång på allvar sjunker trovärdigheten en hel del. Dialogen känns också väldigt överdriven och tillkrånglad, med en jargong och slangord som efter ett tag känns ganska jobbig att lyssna på (där bl.a. N-ordet förekommer i varenda mening). Jag kan förstås inte veta om svarta tonåringar i Los Angeles pratar på det här sättet, men åtminstone för mig upplevs det klichéartat. Osökt kommer jag att tänka på uttrycket "Mycket väsen för ingenting", då det allt för ofta händer att rollfigurer står och diskuterar i flera minuter om ingenting alls. Det gör att det som hade kunnat bli en rapp och intensiv film istället känns långsam och utdragen - detta trots rapp dialog och en relativt kort film på dryga 1 timme 40 minuter. Det känns lite ofokuserat och ojämnt, och medan vissa scener är lysande känns många andra mer eller mindre meningslösa med evighetslånga debatter om ingenting alls. Filmen känns också ganska ytlig och fastän det faktiskt finns ett visst djup så märks det alltför sällan av.
Men under den sista halvtimmen lyfter filmen, och det som fram tills dess varit ganska "tjafsigt" och tillkrånglat börjar upplevas mer fokuserat. Malcolm blir lite mer sympatisk, och framförallt blir tempot lite högre då dialogen inte längre står och stampar på samma ställe på samma sätt som tidigare. Upplösningen har faktiskt en tänkvärd poäng, och jag uppskattar slutet som gör att hela filmen upplevs bättre än vad man tyckt fram tills dess.
Fotot är riktigt snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk som ger allting en autentisk prägel och övertygande atmosfär. Skådespelarinsatserna är överlag bra, och jag uppskattar att filmteamet valt att fokusera på okända skådespelare som man inte redan sett i femtioelva andra filmer. Shameik Moore är riktigt bra som Malcolm, och jag blev också positivt överraskad av Kiersey Clemons som Diggy. Det är också kul att återse Tony Revolori, som för de flesta lär vara mest bekant som Zero i The Grand Budabest Hotel. Zoë Kravitz är som vanligt mycket bra, och Chanel Iman gör vad som går av en tyvärr alltför underutvecklad roll som Lily.
Dope hade kunnat bli en riktigt bra film, för det är en ovanlig och originell film med en unik ton och som dessutom har ett visst djup. Det märks att regissören Rick Famuyiwa haft de bästa avsikter med filmen, för den har faktiskt både budskap, poäng och dessutom en ovanlig stil med både humor och allvar. Problemet är bara det att både storyn och dialogen blivit så tillkrånglad och överdriven, så att rollfigurer diskuterar fram och tillbaka om helt ovidkommande saker; som gör att allt upplevs "tjafsigt" och ofokuserat. Visserligen lyfter filmen mot slutet, men då är skadan redan skedd och att en så pass kort film upplevs betydligt längre än den faktiskt är brukar sällan vara ett tecken på en hög klass. Det finns absolut vissa poänger och slutet är lyckat, men överlag har jag ändå svårt att kunna förstå att filmen kunnat vinna så pass många priser på filmfestivaler runt om i världen. Visst kan Dope vara sevärd, men mycket mer än så blir det heller inte, och jag väljer till sist en stark femma i betyg; och det så pass "höga" betyget beror främst på att den sista halvtimmen är betydligt bättre än filmen varit före det.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder Widescreen-bild med proportionerna 2,40:1 och ljud i DTS-HD 5.1 på engelska. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på de skandinaviska språken samt holländska och engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen svensk text för hörselskadade, och heller ingen vanlig engelsk text. Textningen är lagom stor och förhållandevis lättläst, men tyvärr är kantlinjen svag och det finns ingen skugga alls; vilket gör att det blir svårläst vid ljusare bakgrunder.
När man matar in Blu-Ray-skivan spelas en kort distributörsjingel, och därefter spelas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter kommer man till huvudmenyn, som är stillastående och stilren men som bara finns på engelska. Tyvärr spelas en lite irriterande ljudeffekt på menyn varje gång man markerar något alternativ; något som inledningsvis är effektfullt men som efter en stund mest blir irriterande. Det finns ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen med textning måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja textspråk. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Efter att man spelat upp filmen visas varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt på engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, men däremot uppskattar jag att Sony Pictures flyttat varningstexterna till efter filmen istället för före den som alltid varit fallet på DVD. Dessutom är det förstås mycket tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer envisas med.
Som bonusmaterial erbjuds en kort bakom kulisserna-dokumentär på drygt tre minuter, som främst fokuserar på att beskriva rollfigurerna genom intervjuer med skådespelare och andra. Ganska poänglöst, då man ju redan lär känna till rollfigurerna om man faktiskt har sett filmen... Vidare återfinns en tre minuter lång minidokumentär om musiken i filmen, som heller inte går in på djupet utan känns ganska poänglös. Slutligen finns även "Previews" på bonusmaterialsmenyn, men det är i praktiken samma trailers som man redan sett när skivan matades in. Tyvärr har bonusmaterialet varken skandinavisk eller engelsk text, utan portugisisk text är allt som erbjuds. Det kan ställa till med vissa problem även om man kan engelska, då vissa inte talar alltför tydligt; och kan man inte engelska eller är hörselskadad är det förstås helt kört...
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 mars 2016
Senast uppdaterad: 17 mars 2016
Recensionen har lästs 2828 gånger av 1529 personer, sedan den 17 mars 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| BD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))