Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Drag Me to Hell
(Drag Me to Hell)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Drag Me to Hell på CDON
Sök efter Drag Me to Hell på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Thriller / Rysare / Övernaturligt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 36 minuter
Genre: Rysarthriller
Produktionsland/år: USA, 2009
Produktionsbolag: Universal Pictures, Ghost House Pictures, Mandate Pictures & Buckaroo Entertainment
Producent: Grant Curtis, Sam Raimi & Robert Tapert
Regi: Sam Raimi
Manusförfattare: Sam Raimi & Ivan Raimi
Svensk distributör: Paramount Home Entertainment Sweden AB & Scanbox Entertainment Sweden AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Christine - Alison Lohman Clay - Justin Long
Rham Jas - Dileep Rao Sylvia Ganush - Lorna Raver
Mr. Jacks - David Paymer Shaun San Dena - Adriana Barraza
Clays pappa - Chelcie Ross Clays mamma - Molly Cheek
Milos - Kevin Foster Farmarbetare - Alexis Cruz

Alison Lohman, Lorna Raver & Bill E. Rogers
© 2007 by Paramount Pictures. All Rights Reserved.

Den amerikanska regissören, producenten och manusförfattaren Sam Raimi har främst blivit känd genom de framgångsrika Spider-Man-filmerna. Men långt innan han blev känd för det stora flertalet i Hollywood satsade han på lågbudgetfilmer, och blev känd när han 1981 debuterade med den närmast kultförklarade rysaren The Evil Dead. Nu har han återgått till ursprunget, i och med rysarthrillern Drag Me To Hell, som han regisserat och dessutom skrivit manus till tillsammans med sin bror Ivan. Här är det den forna lantbrukartjejen Christine Brown som står i centrum, och som numera lever en betydligt trevligare tillvaro. Hon har en trevlig och älskad pojkvän, som hon varit tillsammans med i ett år. Hon jobbar som långivningstjänsteman på en bank, och är påtänkt för jobbet som assisterande chef. Men allt förändras när en gammal gumma vid namn Sylvia Ganush kommer in på banken. Hon är kraftigt försenad med lånen till sitt hus, och banken vill nu beslagta det. Ganush her Christine om uppskov med lånen ännu en gång, vilket hennes chef inte gärna vill ge henne men låter dock Christine ta det slutgiltiga beslutet. Hon följer sin chefs rekommendation, och avslår Ganushs önskemål. Men dwet borde hon inte ha gjort, då Sylvia Ganush visar sig vara en zigenare med övernaturliga krafter, som snart kastar en förbannelse över Christine - i tre dagar ska demoner terrorisera henne, för att på den tredje dagen slutligen dra henne med sig till helvetet...

Jag har aldrig tyckt alltför mycket om övernaturliga filmer, utan föredrar vanligtvis lite mer jordnära skräckfilmer som känns realistiska. Därför var jag lite skeptisk inför Drag Me To Hell, men det visade sig vara en bra film. Grundstoryn är onekligen lite absurd och löjlig, men trots det lyckas Sam Raimi att skapa en intressant och bra film. I synnerhet den första halvan är riktigt lyckad - då blir det bitvis ganska otäckt och obehagligt, och det förblir engagerande och spännande hela tiden. Någon alltför kuslig film är det dock inte, och förutom enstaka skrämselscener och en obehaglig stämning så känns den mer som en thriller än en rysare. Det är visserligen inget direkt fel med det, men jag blev ändå lite besviken och hade väntat mig mer skräckinslag. Av en rysare bör man trots allt bli uppskrämd, och det blev jag aldrig med Drag Me To Hell; detta trots att jag ändå är ganska räddlivad av mig och inte alls är härdad av hemska skräckfilmer. Men det kompenseras av att det är riktigt spännande nästan hela tiden, och dessutom är Christine en genomarbetad och mångbottnad karaktär som trots enstaka tveksamheter (ni som sett den förstår säkerligen vad jag syftar på) förblir en ganska sympatisk och mänsklig person. Därför bryr man sig hela tiden om vad som ska hända, och filmen blir intressant och fascinerande merparten av tiden.

Men den andra halvan är tyvärr inte lika bra som den första. Då blir det fler löjliga scener som inte tillför något till handlingen, och en del situationer är så överdrivna att det är omöjligt att tycka att det är vare sig spännande eller kusligt. Många har kallat filmen för en komedi, vilket jag inte alls kan förstå. Kanske förstår jag mig inte på den sortens humor, för jag såg inte mycket roligt i filmen och det var bara vid ett enda tillfälle som jag skrattade minsta lilla. Kanske är det dessa löjliga scener som somliga uppfattar som roliga, men jag tillhör i alla fall inte en av dem. Men det kanske största problemet med filmen är slutet, som känns mycket otillfredsställande och ger ett antiklimaktisk känsla. När sluttexterna började rulla kände jag för första gången att jag inte fick ut så mycket av att faktiskt se hela filmen, och jag fick snarast en likgiltig känsla. Det är mycket tråkigt, för med ett bättre och mer tillfredsställande slut hade det här blivit en betydligt bättre film. Mot slutet uppstår också en del logiska luckor och stora trovärdighetsproblem, som sänker helhetsintrycket. Visserligen har det aldrig varit en alltför realistisk film, men trots den osannolika storyn hänger ändå merparten av filmen ihop förvånansvärt väl och det känns ganska trovärdigt ändå. Men mot slutet försvinner den trovärdigheten, och realismen försvinner nästan helt. Förutom Christine är också de flesta rollfigurer ganska endimensionella och platta, och det hade framförallt varit önskvärt om pojkvännen Clay kunnat få större utrymme och blivit en mer levande person. Nu finns han i stort sett bara för att stötta Christine och vara lite lagom skeptisk, och det ger ärligt talat inte så mycket. Dock är det bättre än motsatsen, genom alltför många filmer där tjejrollerna får samma uppgift och det bara är manliga karaktärer som får stå i centrum. Man kan också anmärka på vissa smått rasistiska inslag, som exempelvis det faktum att alla romer (eller zigenare som de fortfarande kallas här) framstår som onda och skumma, men det är kanske att läsa in för mycket i filmen.

Visuellt är det dock en tilltalande film, med snyggt foto och ett effektivt bildspråk. Filmen är gjord med relativt sett ganska liten budget, och därför fokuserar den på naturliga lösningar till största delen. Specialeffekterna har hållits till ett minimum, och istället används till största delen tekniska rekvisitalösningar och dylikt med låtsasblod och annat istället för att förlita sig på visuella effekter. Det är positivt, och därför ser det mesta också ganska verkligt och naturligt ut. De specialeffekter som trots allt finns håller varierande klass, och vid några få tillfällen ser det tyvärr riktigt onaturligt och fejkat ut. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, där Alison Lohman - mest känd från huvudrollen i den underskattade serien Pasadena - får dra det absolut tyngsta lasset. Hon är med i varenda scen, och allting kretsar kring henne. Dessbättre är hon också lysande, och spelar mycket övertygande och trovärdigt. Det är få skådisar förunnat att lyckas att bära en hel film nästan på egen hand, men det lyckas Alison med utan problem. Justin Long får betydligt mindre att göra som hennes pojkvän, och hans främsta uppgift blir istället att stötta henne. Han spelar bra, men får inte mycket att arbeta med genom det här manuset. I grund och botten spelar Lorna Raver också bra i den minst sagt otacksamma rollen som Mrs. Ganush, men vid några tillfällen spelar hon över en hel del. De flesta övriga spelar bra och naturligt, men sticker inte ut nämnvärt från mängden. Sammanfattningsvis är Drag Me To Hell en underhållande och välgjord film, som inte är särskilt kuslig men som förblir obehaglig och spännande. Filmen hade vunnit på ett bättre slut och att de mer löjliga aspekterna kunnat tonas ner. Även om det är menat som komedi, så passar det sig ärligt talat inte så bra med rysare och blir lite malplacerat, utan det fungerar bättre att i så fall kombinera skräckgenren med drama. Men det är ändå en ganska bra och fullt sevärd film som kan rekommenderas för de allra flesta, men där slutet gör att jag inte kan ge den mer än en svag sjua i betyg.

DVD-utgåvan levereras i ett DVD-fodral med något utstickande papphölje, som ser ganska effektivt ut. DVD-utgåvan innehåller en Directors Cut-version av Drag Me To Hell, som inte genomgått censurgranskning i USA. Exakt vad som skiljer mellan versionerna vet jag inte, men då filmen i USA fick åldersgränsen PG-13 så kan man gissa att den här versionen bör innehålla en del hemska scener som klippts bort i hemlandet. Bilden återges i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1, och ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter innan vi direkt kommer till huvudmenyn, som är snygg och stilren men som enbart finns på engelska. När man väljer att spela filmen uppstår dock ett stort irritationsmoment. Då spelas en riktigt löjlig svenskproducerad anti-piratpropaganda på ca 30 sekunder, och av någon outgrundlig anledning går den inte att vare sig hoppa förbi eller ens spola på bild genom. Varför distributörerna envisas med att irritera sina ärliga kunder, vilket snarast lär få motsatt effekt från vad de antagligen haft i åtanke, är bortom mitt förstånd... Som extramaterial hittar vi filmade produktionsdagböcker på 33 minuter, där vi får följa med bakom kulisserna vid inspelningen av ett flertal utvalda scener i filmen och får se hur dessa åstadkommits. Det är riktigt intressant och en hel del matnyttig information framkommer, men ibland går det inte riktigt tillräckligt in på djupet. Det finns även ett flertal trailers för andra filmer, individuellt valbara från menyn. Där tar dock det roliga slut, och mer än så finns inte. Jag hade önskat lite mer extramaterial och exempelvis få mer djupblodande intervjuer med de inblandade än vad dagböckerna kan uppbringa, men det extramaterial som finns är ändå riktigt bra. Tyvärr finns ingen textning överhuvudtaget på extramaterialet, och jag tycker det är dålig stil att inte erbjuda någon textning.


Recensionen skriven: 11 november 2009

Recensionen har lästs 1812 gånger av 883 personer, sedan den 11 november 2009

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SJUA - TREA - SJUA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna