Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Flickan som lekte med elden
(Flickan som lekte med elden)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Flickan som lekte med elden på CDON
Sök efter Flickan som lekte med elden på Discshop.se
Sök efter Flickan som lekte med elden på Megastore.se
   ANNONS
Hyr film idag på film2home.se - första filmen gratis    ANNONS

Drama / Action / Kriminal / Thriller / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 9 minuter

Genre: Kriminaldramathriller
Produktionsland/år: Sverige/Tyskland, 2009
Produktionsbolag: Yellow Bird Films, i samarbete med ZDF, Sveriges Television, Nordisk Film, Film i Väst & Spiltan Media
Producent: Søren Stærmose & Ole Søndberg
Regi: Daniel Alfredson
Manusförfattare: Jonas Frykberg, baserat på en roman av Stieg Larsson
Svensk distributör: Nordisk Film AB

Medverkande:
Lisbeth Salander - Noomi Rapace	Mikael Blomqvist - Michael Nyqvist
Miriam Wu - Yasmine Garbi	Erika Berger - Lena Endre
Malin Eriksson - Sofia Ledarp	Annika Giannini - Annika Hallin
Holger Palmgren - Per Oscarsson	Nils Bjurman - Peter Andersson
Christer Malm - Jacob Ericksson	Jan Bublanski - Johan Kylén
Sig själv - Paolo Roberto	Sonja Modig - Tanja Lorentzon
Alexander Zalachenko - Georgi Staykov	Ronald Niedermann - Mikael Spreitz

Noomi Rapace & Peter Andersson
Foto: Knut Koivisto
© Nordisk Film

Den svenska författaren och journalisten Stieg Larssons (1954 - 2004) böcker i Millennium-trilogin har blivit oerhört populära i Sverige och resten av världen, och därför är filmsatsningen knappast förvånande. Ursprungligen var det tänkt att enbart den första filmen, Män som hatar kvinnor, skulle produceras för bio medan de två återstående böckerna istället skulle produceras för att visas som miniserie på SVT. Men efter att den första filmen blev mycket populär på bio med miljontals besök i Sverige, så valde filmbolaget att ändra strategi och klippa om miniserierna för att också kunna visas på bio. Resultatet kommer nu, då Flickan som lekte med elden har biopremiär och den sista filmen kommer redan i slutet av november. I och med TV-formatet är den danska inblandningen över; nu är det istället en svensk-tysk samproduktion och både regissören och manusförfattaren (som båda var danskar) har bytts ut. Istället för Niels Arden Oplev är det nu Daniel Alfredsson som står för regi. Ett år har gått sedan händelserna i Män som hatar kvinnor, och Lisbeth Salander har gömt sig utomlands med alla förskingrade pengar. Nu är hon på väg hem till Sverige igen, och ordnar en lägenhet under falskt namn för att försvåra för någon att kunna hitta åt henne. Samtidigt måste hon hålla fullständig koll på hennes förmyndares aktiviteter - den allt annat än charmige advokaten Nils Bjurman - efter våldtäkten i den första filmen. Under tiden anställer Mikael Blomkvists tidning Millennium en ung journalist som tillsammans med sin flickvän sedan länge utrett en liga med människohandel och sexhandel från öst-Europa; en lite som innefattat sexköpare inom såväl polis som åklarmyndighet. Nu ska han avslöja alla sexköpare i en omfattande artikelserie i tidningen, och det visar sig vara ett riskabelt drag. Snart blir nämligen både journalisten och hans flickvän brutalt mördade i sin lägenhet, och polisens utredning blir alltmer enkelspårig. När sedan advokaten Nils Bjurman hittas mördad strax därpå, och Lisbeths fingeravtryck dessutom finns på mordvapnet, blir hon snart huvudmisstänkt för alla tre morden. Medan polisen jagar henne, så börjar både hon och Mikael oberoende av varann att utreda morden på vitt skilda sätt, för att ta reda på vad som egentligen hände...

Jag har inte läst romanen som filmen bygger på, eller någon av Stieg Larssons andra böcker, och jag har heller inte för avsikt att göra det. Därför kan jag inte bedöma hur filmen förhåller sig till boken, utan bara jämfört med den första filmen. Överlag tycker jag att Flickan som lekte med elden håller en någorlunda jämn klass som Män som hatar kvinnor. Det har blivit lite billigare och enklare gjort, men istället är storyn mer intressant. Att få lära känna Lisbeth lite närmare och få en utförligare förklaring av hennes förflutna är verkligen uppskattat - det saknade jag i den första filmen, men bättre sent än aldrig. Det första jag slås av är att filmen blivit lite rörig och osammanhängande. Inledningsvis får vi se en rad rollfigurer som vi antingen aldrig sett förut eller som skymtat förbi som hastigast i den förra filmen. Men trots att åtminstone jag inte visste någonting om dem, så verkar manusförfattaren ha förutsatt att vi ska veta vilka alla är. Antingen var jag mer ouppmärksam under Män som hatar kvinnor än jag trodde, eller också har filmteamet förutsatt att alla har läst boken så att något gått förlorat därifrån. Dessbättre är problemen dock ganska kortvariga, och efter en knapp halvtimme börjar filmen komma igång på allvar. Då blir det en lite enklare story, färre centrala rollfigurer och ett lite högre tempo. Fortfarande är intrigen lite snårig och ganska mycket information framkommer under förhållandevis kort tid, men det är i alla fall lättare att hålla isär allt och alla än i den första filmen. När filmen tog slut hade jag dock fortfarande inte fått grepp på vilka ett par rollfigurer var, och åtminstone en av dessa hade jag velat veta mer av. Överlag är det här en riktigt spännande film, som håller intresset vid liv nästan hela tiden. Filmen har blivit nästan 20 minuter kortare än Män som hatar kvinnor, och det är uppskattat. Även denna känns som lite i längsta laget, och ett par scener hade kunnat kortas ner eller kanske rentav tas bort helt. Men tiden går utan tvekan fortare och för en sådan här film behövs knappast mer än två timmar. Trots allt är det ju inget storslaget epos, och även om Lisbeths förflutna får ett ganska stort djup så är det ändå inte mycket mer än trevlig och spännande underhållning som erbjuds. Stilen skiljer sig lite från den första filmen, och här blir det fler actioninslag samtidigt som de mer traditionella kriminalinslagen från ettan tonats ner. De vidriga våldsfrossande scenerna har blivit färre och nedtonade, även om det fortfarande viss en och annan obehaglig scen.

Här är det tydligt att Lisbeth är huvudrollen som allt kretsar kring, och Mikael Blomkvist har fått en lite mer undanstoppad roll. Fortfarande spelar han visserligen en markant roll, men han har blivit mer endimensionell än tidigare och får inte alltför mycket att arbeta med. Han och Lisbeth medverkar dessutom nästan aldrig i samma scener, vilket känns lite egendomligt när båda dessa klassas som huvudroller. Manusförfattaren verkar också helt ha glömt bort förhållandet mellan Mikael och Lisbeth i den första filmen, då det överhuvudtaget aldrig ens kommer på tal här. Däremot är det trevligt att Mikaels kollega Erika Berger fått ett betydligt större utrymme än senast, där hon gömdes undan i en minimal biroll. Det kan dock kännas lite egendomligt att hon och Mikael nu har ett förhållande, något som vi bara såg svaga antydningar till senast. Det känns helt enkelt som att man saknar någonting emellan, något som jag misstänker kan tänkas bero på ändringar från böckerna. Visserligen har ett år gått sedan senast, men så här omfattande förändringar måste ändå förklaras och introduceras för publiken. Till samma kategori hör Lisbeths flickvän Miriam, som vi såg i en halv scen i den första filmen och nu fått ganska stort utrymme. Det är visserligen trevligt och hon är en intressant karaktär, men det känns som att man missat någonting när vi i den första filmen bara nätt och jämnt förstod att de hade ett förhållande. I övrigt har lite väl många rollfigurer blivit stereotypa och tämligen endimensionella, och den enda riktigt mångbottnade karaktären är just Lisbeth. Jag tycker också att det känns lite konstlat när den f.d. proffsboxaren Paolo Roberto kommer in för att spela sig själv, och dessutom har vi fått några lite väl utdragna scener som mest verkar gå ut på att visa vilken duktig boxare Paolo fortfarande är. Men många av bristerna kompenseras av ett högre tempo än senast, där vi bjuds på imponerande spänning där man vid några få tillfällen också hoppar rakt upp. Filmen engagerar och fängslar hela tiden, och vid ett par tillfällen blir det också riktigt berörande. Jag hade gärna sett ännu mer av det, men trots allt är det en intressant story som dessutom blivit relativt oförutsägbar med en del oväntade vändningar. Dock förekommer en del logiska luckor och trovärdighetsproblem, och i synnerhet mot slutet så sjunker trovärdigheten nära botten. Det känns inte särskilt proffsigt, och ett mer finslipat och nyanserat manus hade inte skadat. Jag stör mig också över att slutet blivit så pass ouppklarat, där det återstår en del frågetecken som vi inte får något svar på. Men om vi bara får alla svaren i nästa film gör det inte så jättemycket, då den trots allt har premiär ganska snart.

Hantverksmässigt märker man dock av att filmen fått en lägre budget, och att det faktiskt i grund och botten rör sig om en miniserie för TV som redigerats om. Fotot är visserligen fullt funktionellt, men sticker inte ut på samma sätt som i Män som hatar kvinnor utan påminner mer om en traditionell svensk TV-deckare. Här erbjuds inga vackra vyer eller riktigt imponerande foto, och bildspråket är också av det mer sedvanliga slaget. Klippningen känns också lite mer fragmentarisk än senast, och det blir aldrig riktigt samma nerv och känsla. Även om Daniel Alfredsson är en duktig regissör, så märks det att han mer satsar på traditionella lösningar än på att sticka ut ur mängden, som Niels Arden Oplev åtminstone till viss del gjorde. Förmodligen hade filmen blivit bättre om man behållit samma regissör som senast, och även givit filmen en högre budget. Det fungerar ändå hyfsat, men den lägre budgeten gör sig trots allt påmind ibland. Dock är det positivt att produktplaceringarna inte blivit fullt lika övertydliga som i Män som hatar kvinnor, utan känns nu betydligt mer naturliga. Det är samma skådespelare som i den första filmen, vilket är glädjande. Det innebär att det fortfarande är riktigt bra skådisar, och även den här gången är Noomi Rapace bäst av alla i rollen som Lisbet. Hon gör en lysande rolltolkning, och lyckas väcka liv i en originell och mångbottnad rollfigur på ett utmärkt sätt. Karaktären kar visserligen kanske blivit aningen mer slätstruken och alldaglig än i den första filmen, men hon gör rollfiguren med en sällsynt lyckad närvarokänsla och inlevelse. Michael Nyqvist spelar också riktigt bra, även om han ibland ser ut att vara lite väl oengagerad och oundvikligen hamnar i skuggan av Noomi. Det var ett problem redan tidigare, men blir ännu mer påtagligt här. De flesta andra spelar trovärdigt och bra, och jag tycker mycket bra om både Yasmine Garbi som Miriam och Lena Endre som Erika. Många av birollerna gör inte mycket mer än fyller sin funktion, men istället finns inga tydliga irritationsmoment på samma sätt som med Peter Haber i den första filmen. Jag blev minst imponerad över Mikael Spreitz som den blonda jätten Ronald Niedermann - han spelar för opersonligt, och lyckas inte att väcka liv i en alltför stereotyp och endimensionell rollfigur. Att Flickan som lekte med elden är en bra film råder dock ingen tvekan, och den är absolut sevärd för de allra flesta. Men precis som med Män som hatar kvinnor tycker jag samtidigt inte att det är samma mästerverk som många andra velat göra gällande. Det finns en del brister som drar ner helhetsintrycket, men betygsmässigt räcker det ändå till en stark sjua.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 18 september 2009

Recensionen har lästs 1972 gånger av 1285 personer, sedan den 18 september 2009

Betyg:
Film/serie		7
DVD-produktion		--
Snittbetyg:		7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:	Välj här 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Läsarnas kommentarer