Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Flickan som lekte med elden
(Flickan som lekte med elden)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Flickan som lekte med elden på CDON
Sök efter Flickan som lekte med elden på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Action / Kriminal / Thriller / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 9 minuter
Genre: Kriminaldramathriller
Produktionsland/år: Sverige/Tyskland, 2009
Produktionsbolag: Yellow Bird Films, i samarbete med ZDF, Sveriges Television, Nordisk Film, Film i Väst & Spiltan Media
Producent: Søren Stærmose & Ole Søndberg
Regi: Daniel Alfredson
Manusförfattare: Jonas Frykberg, baserat på en roman av Stieg Larsson
Svensk distributör: Nordisk Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Lisbeth Salander - Noomi Rapace Mikael Blomqvist - Michael Nyqvist
Miriam Wu - Yasmine Garbi Erika Berger - Lena Endre
Malin Eriksson - Sofia Ledarp Annika Giannini - Annika Hallin
Holger Palmgren - Per Oscarsson Nils Bjurman - Peter Andersson
Christer Malm - Jacob Ericksson Jan Bublanski - Johan Kylén
Sig själv - Paolo Roberto Sonja Modig - Tanja Lorentzon
Alexander Zalachenko - Georgi Staykov Ronald Niedermann - Mikael Spreitz

Noomi Rapace & Peter Andersson
Foto: Knut Koivisto
© Nordisk Film

Den svenska författaren och journalisten Stieg Larssons (1954 - 2004) böcker i Millennium-trilogin har blivit oerhört populära i Sverige och resten av världen, och därför är filmsatsningen knappast förvånande. Ursprungligen var det tänkt att enbart den första filmen, Män som hatar kvinnor, skulle produceras för bio medan de två återstående böckerna istället skulle produceras för att visas som miniserie på SVT. Men efter att den första filmen blev succé på bio med miljontals besök i Sverige, så valde filmbolaget att ändra strategi och klippa om miniserierna för att också kunna visas på bio. Resultatet har kommit under hösten, med biovisningar av såväl Flickan som lekte med elden som Luftslottet som sprängdes, och nu har även den förstnämnda släppts på DVD. I och med det planerade TV-formatet är den danska inblandningen över; nu är det istället en svensk-tysk samproduktion och både regissören och manusförfattaren (som båda var danskar) har bytts ut. Istället för Niels Arden Oplev är det nu Daniel Alfredsson som står för regi. Ett år har gått sedan händelserna i Män som hatar kvinnor, och Lisbeth Salander har gömt sig utomlands med alla förskingrade pengar. Nu är hon på väg hem till Sverige igen, och ordnar en lägenhet under falskt namn för att försvåra för någon att kunna hitta åt henne. Samtidigt måste hon hålla fullständig koll på hennes förmyndares aktiviteter - den allt annat än charmige advokaten Nils Bjurman - efter våldtäkten i den första filmen. Under tiden anställer Mikael Blomkvists tidning Millennium en ung journalist som tillsammans med sin flickvän sedan länge utrett en liga med människohandel och sexhandel från öst-Europa; en liga som innefattat sexköpare inom såväl polis som åklagarmyndighet och domstolar. Nu ska han avslöja alla sexköpare i en omfattande artikelserie i tidningen, och det visar sig vara ett riskabelt drag. Snart blir nämligen både journalisten och hans flickvän brutalt mördade i sin lägenhet, och polisens utredning blir alltmer enkelspårig. När sedan advokaten Nils Bjurman hittas mördad strax därpå, och Lisbeths fingeravtryck dessutom finns på mordvapnet, blir hon snart huvudmisstänkt för alla tre morden. Medan polisen jagar henne, så börjar både hon och Mikael oberoende av varann att utreda morden på vitt skilda sätt, för att ta reda på vad som egentligen hände...

Jag har inte läst romanen som filmen bygger på, eller någon av Stieg Larssons andra böcker, och jag har heller inte för avsikt att göra det. Därför kan jag inte bedöma hur filmen förhåller sig till boken, utan bara jämfört med den första filmen. Överlag tycker jag att Flickan som lekte med elden håller en någorlunda jämn klass som Män som hatar kvinnor. Det har blivit lite billigare och enklare gjort, men istället är storyn mer intressant. Att få lära känna Lisbeth lite närmare och få en utförligare förklaring av hennes förflutna är verkligen uppskattat - det saknade jag i den första filmen, men bättre sent än aldrig. Det första jag slås av är att filmen blivit lite rörig och osammanhängande. Inledningsvis får vi se en rad rollfigurer som vi antingen aldrig sett förut eller som skymtat förbi som hastigast i den förra filmen. Men trots att åtminstone jag inte visste någonting om dem, så verkar manusförfattaren ha förutsatt att vi ska veta vilka alla är. Antingen var jag mer ouppmärksam under Män som hatar kvinnor än jag trodde, eller också har filmteamet förutsatt att alla har läst boken så att något gått förlorat därifrån. Dessbättre är problemen dock ganska kortvariga, och efter ett tag börjar filmen komma igång på allvar. Då blir det en lite enklare story, färre centrala rollfigurer och ett lite högre tempo. Fortfarande är intrigen lite snårig och ganska mycket information framkommer under förhållandevis kort tid, men det är i alla fall lättare att hålla isär allt och alla än i den första filmen. När filmen tog slut hade jag dock fortfarande inte fått grepp på vilka ett par rollfigurer var, och åtminstone en av dessa hade jag velat veta mer av. Överlag är det här en spännande film, som håller intresset vid liv nästan hela tiden. Filmen har blivit nästan 20 minuter kortare än Män som hatar kvinnor, och det är uppskattat. Men trots det känns denna på många sätt som ännu segare och mer utdragen än den första filmen. Filmen har helt enkelt blivit lite för långt för sitt eget bästa, och Flickan som lekte med elden hade vunnit på att kortas ner en del - så här långa behöver faktiskt inte den här genren bli. Trots allt är det ju inget storslaget epos som väntar, och även om vissa aspekter får ett större djup än väntat så är det ändå inte mycket mer än trevlig och spännande underhållning för stunden som erbjuds.

Stilen skiljer sig lite från den första filmen, och här blir det fler actioninslag samtidigt som de mer traditionella kriminalinslagen från ettan tonats ner. De vidriga våldsfrossande scenerna har blivit färre och nedtonade, vilket jag uppskattar. Men filmen har blivit lite väl mycket actionbetonad med många snabba och lite oengagerande scener, och den utvecklingen tycker jag inte riktigt om. Det är en lite märklig känsla att tycka att det både blivit för mycket action, samtidigt som filmen blivit segare och mer utdragen än senast. Dessutom talar vissa rollfigurer så otydligt och med så kraftig brytning, så att det är i det närmaste omöjligt att uppfatta vad som sägs utan att ha textning för hörselskadade påslagen. Det är inte alls kul, och det borde verkligen vara en självklarhet att texta repliker av personer med kraftiga brytningar så att alla förstår vad som sägs. Här är det tydligt att Lisbeth är huvudrollen som allt kretsar kring, och Mikael Blomkvist har fått en lite mer undanskymd roll. Fortfarande spelar han visserligen en markant roll, men han har blivit mer endimensionell än tidigare och får inte alltför mycket att arbeta med. Han och Lisbeth medverkar dessutom nästan aldrig i samma scener, vilket känns lite egendomligt när båda dessa klassas som huvudroller. Manusförfattaren verkar också helt ha glömt bort förhållandet mellan Mikael och Lisbeth i den första filmen, då det överhuvudtaget aldrig ens kommer på tal här. Däremot är det trevligt att Mikaels kollega Erika Berger fått ett betydligt större utrymme än senast, där hon gömdes undan i en minimal biroll. Det kan dock kännas lite egendomligt att hon och Mikael nu har ett förhållande, något som vi bara såg svaga antydningar till senast. Det känns helt enkelt som att man saknar någonting emellan, något som jag misstänker kan tänkas bero på ändringar från böckerna. Visserligen har ett år gått sedan senast, men så här omfattande förändringar måste ändå förklaras och introduceras för publiken. Till samma kategori hör Lisbeths flickvän Miriam, som vi såg i en halv scen i den första filmen och nu fått ganska stort utrymme. Det är visserligen trevligt och hon är en intressant karaktär, men det känns som att man missat någonting när vi i den första filmen bara nätt och jämnt förstod att de hade ett förhållande.

I övrigt har lite väl många rollfigurer blivit stereotypa och tämligen endimensionella, och den enda riktigt mångbottnade karaktären är just Lisbeth. Jag tycker också att det känns lite konstlat när den f.d. proffsboxaren Paolo Roberto kommer in för att spela sig själv, och dessutom har vi fått några lite väl utdragna scener som mest verkar gå ut på att visa vilken duktig boxare Paolo fortfarande är. Den blonda jätten Ronald Niedermann känns också lite malplacerad, och det verkar lite väl orealistiskt med någon som inte kan känna smärta och överlever i stort sett vad som helst. Det skär sig lite i en i övrigt ganska realistisk film. Men många av bristerna kompenseras av ett högre tempo än senast, där vi överlag bjuds på imponerande spänning. Filmen engagerar och fängslar nästan hela tiden, men det är bara vid enstaka tillfällen som det blivit någorlunda berörande. Jag hade gärna sett ännu mer av det, men trots allt är det en intressant story som dessutom blivit relativt oförutsägbar med en del oväntade vändningar. Dock förekommer en del logiska luckor och trovärdighetsproblem, och i synnerhet mot slutet så sjunker trovärdigheten nära botten under ett par nyckelscener. Det känns lite väl amatörmässigt gjort och ett mer finslipat och nyanserat manus hade sannerligen inte skadat. Jag stör mig också över att slutet blivit så pass ouppklarat, där det återstår en del frågetecken som vi inte får något svar på. Trots allt måste man ju inte göra filmerna likadana som böckerna, utan det är ju faktiskt möjligt att flytta om i det hela så att vi får ett större avslut i den här filmen. Hantverksmässigt märker man dock av att filmen fått en lägre budget, och att det faktiskt i grund och botten rör sig om en miniserie för TV som redigerats om. Fotot är visserligen fullt funktionellt, men sticker inte ut på samma sätt som i Män som hatar kvinnor utan påminner mer om en traditionell svensk TV-deckare. Här erbjuds inga vackra vyer eller riktigt imponerande foto, och bildspråket är också av det mer sedvanliga slaget. Klippningen känns också lite mer fragmentarisk än senast, och det blir aldrig riktigt samma nerv och känsla. Även om Daniel Alfredsson är en duktig regissör, så märks det att han mer satsar på traditionella lösningar än på att sticka ut ur mängden, som Niels Arden Oplev åtminstone till viss del gjorde.

Förmodligen hade filmen blivit bättre om man behållit samma regissör som senast, och även kunnat satsa på en större budget. Det fungerar ändå hyfsat, men den lägre budgeten gör sig trots allt påmind ibland. Dock är det positivt att produktplaceringarna inte blivit fullt lika övertydliga som i Män som hatar kvinnor, utan känns betydligt mer naturliga här. Det är samma skådespelare som i den första filmen, vilket är glädjande. Det innebär att det fortfarande är riktigt bra skådisar, och även den här gången är Noomi Rapace bäst av alla i rollen som Lisbet. Hon gör en lysande rolltolkning, och lyckas väcka liv i en originell och mångbottnad rollfigur på ett utmärkt sätt. Karaktären kar visserligen kanske blivit aningen mer slätstruken och alldaglig än i den första filmen, men hon gör rollfiguren med en sällsynt lyckad närvarokänsla och inlevelse. Michael Nyqvist spelar också riktigt bra, även om han ibland ser ut att vara lite väl oengagerad och oundvikligen hamnar i skuggan av Noomi. Det var ett problem redan tidigare, men blir ännu mer påtagligt här. De flesta andra spelar trovärdigt och bra, och jag tycker mycket bra om både Yasmine Garbi som Miriam och Lena Endre som Erika. Många av birollerna gör inte mycket mer än fyller sin funktion, men istället finns inga tydliga irritationsmoment på samma sätt som med Peter Haber i den första filmen. Den jag blev mest besviken på var Mikael Spreitz som den blonda jätten Ronald Niedermann - han spelar för opersonligt, och lyckas inte att väcka liv i en redan från början alltför stereotyp och endimensionell rollfigur. Att Flickan som lekte med elden är en bra film råder dock ingen tvekan, och den är absolut sevärd för de allra flesta. Men precis som med Män som hatar kvinnor tycker jag samtidigt inte att det är samma mästerverk som många andra velat göra gällande, och det är bara nätt och jämnt som jag ens kunnat tänka mig att se om filmen när den släpptes på DVD. Det finns en del brister som drar ner helhetsintrycket, men betygsmässigt räcker det ändå till en sjua i betyg. Även om ingen av de tre filmerna imponerar som alltför mycket utöver det vanliga, så anser jag med viss tvekan ändå att Flickan som lekte med elden är den sämsta i serien.

DVD-utgåvan kommer i ett DVD-fodral med papphölje. Bilden är i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1, och är därmed i ett smalare format än den första filmen. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS, men undertecknad har tyvärr inte utrustning för att testa det sistnämnda ljudspåret. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen har svensk text för hörselskadade samt vanlig text på norska och finska. Textningen är lagom stor och lättläst. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny och varningstexter. Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är rörlig, effektfull och svenskspråkig. Det enda extramaterial som finns är tre trailers - en trailer för Män som hatar kvinnor, en biotrailer för den här filmen och slutligen en biotrailer för den avslutande delen Luftslottet som sprängdes som hade biopremiär i slutet av november 2009. Där tar det roliga slut, och ärligt talat hade jag väntat mig mycket mer extramaterial än så på en så ny och populär film. Såväl kommentatorspår som bakom kulisserna-dokumentärer hade varit mycket värdefullt, men tyvärr lyser allt sådant med sin frånvaro. Jag har full förståelse för om enkla direkt-till-DVD-filmer inte får något extramaterial, men vid succéfilmer som visats på bio borde det vara en självklarhet med åtminstone lite extramaterial.


Recensionen skriven: 18 september 2009

Recensionen har lästs 3960 gånger av 2397 personer, sedan den 18 september 2009

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ÅTTA - ÅTTA - SJUA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna