Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Gainsbourg - Ett legendariskt liv
(Gainsbourg (Vie héroïque))

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Gainsbourg på CDON
Sök efter Gainsbourg på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Musik / Verklighetsbaserad / Biografi / Övernaturligt / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 10 minuter
Genre: Dramabiografi
Produktionsland/år: Frankrike, 2010
Produktionsbolag: Universal Pictures, One World Films & Studio 37, i samarbete med France 2 Cinéma, Xilam Films & Canal+
Producent: Marc Du Pontavice & Didier Lupfer
Regi: Joann Sfar
Manusförfattare: Joann Sfar, baserat på ett seriealbum av Joann Sfar
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Serge Gainsbourg - Eric Elmosnino Jane Birkin - Lucy Gordon
Nunan - Doug Jones Lucien (Gainsbourg som barn) - Kacey Mottet Klein
Brigitte Bardot - Laetitia Casta Juliette Gréco - Anna Mouglalis
Bambou - Mylène Jampanoï France Gall - Sara Forestier
Boris Vian - Philippe Katerine Elisabeth Levizky - Deborah Grall
Joseph Ginsburg - Razvan Vasilescu Olga Ginsburg - Dinara Drukarova

Serge Gainsbourg, eller Lucien Ginsburg som han egentligen hette (1928 - 1991) har ansetts som en av Frankrikes mest inflytelserika låtskrivare och sångare. Under sin långa karriär skrev han både många framgångsrika låtar åt andra artister och sjöng en hel del själv. Internationellt har han huvudsakligen blivit känd för den kontroversiella låten "Je t'aime... moi non plus", som blev bannlyst av både Sveriges Radio och många andra radiokanaler världen över. Men i hemlandet Frankrike har han blivit känd för betydligt mer än så, och har med tiden kommit att ses som en slags nationalikon, genom sina minnesvärda sångtexter och kontroversiella uttalanden. 19 år efter sin död har nu Serges liv blivit till film, i regi av den franska serietecknaren Joann Sfar i sin filmdebut. Här får vi lära känna den unga Lucien i 1940-talets naziockuperade Frankrike, innan han i vuxen ålder arbetar som konstnär och extraknäcker som barpianist. Vi får också se hans många kvinnorelationer, och hans karriär nästan ända fram till hans död (fast med tyngdpunkten fram till 1970-talet).

De flesta musikbiografier brukar hålla sig till ungefär samma mallar och utan större överraskningar. Därför är det en uppfriskande frisk fläkt med en film som verkligen erbjuder något nytt; för Gainsbourg - Ett legendariskt liv är en förvånansvärt originell och nyskapande film. Här finns många nya begrepp i berättartekniken, och det är trevligt vid en genre som annars ofta brukar innehålla ungefär samma beståndsdelar. Jag hade aldrig ens hört talats om Serge Gainsbourg innan jag såg filmen, och jag kan väl inte påstå att jag har fått någon alltför djup insikt nu heller. Såvitt jag kunnat utröna verkar nämligen filmen ta sig en del friheter gentemot verkligheten, och ska inte ses som en bokstavlig biografi. Mycket som tas upp har visserligen hänt, men manusförfattarna tar sig en del friheter med årtal och kronologi. Det i sig behöver inte utgöra något problem för en film, och det viktigaste är ju trots allt hur filmen klarar att stå på egna ben.

Inledningsvis tyckte jag verkligen om filmen, och den tid som ägnas åt Gainsbourg som barn är uppfriskande engagerande, med en del annorlunda fantasyinslag och en charmig ton som gör att man hela tiden fänglas åt händelseförloppen. Det kanske inte händer så jättemycket, men det räcker för att jag ska känna mig nöjd. När filmen väl hoppar fram i handlingen och Gainsbourg blir vuxen börjar filmen genast att bli mer ojämn - bitvis är det riktigt bra, och bitvis blir det bara alldeles för mycket.

Gainsbourg - Ett legendariskt liv lider framförallt av två problem som gör att den inte alltid blir så engagerande som den borde ha kunnat bli. Det första är de fantasyinslag som dyker upp med jämna mellanrum, som främst yttrar sig genom ett slags alter ego; en surrealistisk demonisk sagoversion av Gainsbourg själv som kallas för Nunan, och som Gainsbourg ofta pratar med. De första gångerna är det en kul och annorlunda idé, men tyvärr har den överutnyttjats till bristningsgränsen och snart känns det ganska tröttsamt. Det ska förstås föreställa vara hans onda samvete och till en början har det skildrats på ett smart sätt, men det förekommer alldeles för ofta och när samma märkliga figur dyker upp för femtioelfte gången är det inte lika kul längre. Dessa inslag ger också en surrealistisk och bisarr känsla som förtar en del av filmens i övrigt realistiska stil.

Det andra problemet är att alla kvinnor i Gainsbourgs liv fått orimligt stort utrymme, och vi får alltför ofta se tjejer betydligt yngre än han själv som blir närmast besatt av honom och hoppar i säng, för att sen inte betyda mycket mer för storyn. Exakt vad alla ser i honom får vi ingen klarhet i, och efter ett tag blir det tröttsamt med alla kvinnor. Visst förstår vi att Gainsbourg hade många kvinnor i sitt liv, men man fattar poängen även utan att få följa varenda en av dem. Ett fåtal av dem (däribland Jane Birkin) är visserligen viktiga för storyn och för hans liv, men några av de andra hade man gärna sluppit.

Att de flesta av alla tjejerna i hans liv inte får något större djup gör heller inte saken bättre, och av de flesta får vi inte veta särskilt mycket. Den enda som fått riktigt stort utrymme och blivit någorlunda nyanserad är just Serge Gainsbourg själv, medan de flesta andra förblir tämligen endimensionella. Även han själv har dock inte blivit alltför mångbottnad, och någon alltför djup inblick i hans personlighet får vi inte. Visst förstår vi att kändisskapet stiger honom åt huvudet, men någon djupare förklaring än så får vi aldrig och jag hade velat veta exakt vad som får honom att förändras från den charmiga pojken i inledningen till den i slutet så sviniga suputen. Det har helt enkelt blivit lite för ytligt, och filmen har inte fått det djup som en sådan här film hade förtjänat.

Dessutom har filmen blivit alldeles för lång, och med en speltid på ganska precis 2 timmar 10 minuter uppstår många långa och utdragna scener som inte tillför särskilt mycket, vilket resulterar i att filmen periodvis känns oengagerande. Förmodligen hade filmen upplevts betydligt bättre om den kunnat kortas ner med närmare en halvtimme och de mer påtagliga fantasiinslagen kunnat tonas ner. Mot slutet blir Gainsbourg - Ett legendariskt liv också ganska osammanhängande och rörig, när det blir allt annat än enkelt att förstå vad tanken är och vad som egentligen händer.

Men både tempot och kvaliteten är ojämn, och bitvis är det riktigt bra. I en del scener blir det både riktigt intressant och berörande, och det finns en del fina och minnesvärda partier. Det finns en del uppfriskande humor så att det blir småroligt, som lättar upp stämningen och ger en del underhållande scener. Vid några tillfällen känner man också av ett djup och en svärta som höjer helhetsintrycket, och där man åtminstone för en stund får en viss inblick i den riktiga Gainsbourg.

Form- och stilmässigt lyckas filmen också att erbjuda något nytt, med bland annat en del animerade övergångsinslag som fungerar riktigt bra. Fotot är förstklassigt, och filmen erbjuder ett starkt och nyskapande bildspråk som vi inte är vana vid från den här sortens filmer. Det förekommer också en hel del av Gainsbourgs musik, som bitvis är fint och som säkert är mycket trevligt för de som tycker om hans låtar. Jag blev dock inte alltför imponerad av den, och att huvudrollsinnehavaren Eric Elmosnino (som själv sjunger låtarna) inte har någon som helst sångröst gör heller inte saken bättre. Skådespelarinsatserna är annars riktigt bra, och både Eric Elmosnino och Kacey Mottet Klein - Gainsbourg som vuxen respektive barn - är riktigt bra. Även Lucy Gordon imponerar stort som Jane Birkin, och alla spelar övertygande och trovärdigt. Att de flesta av skådisarna dessutom är hyfsat lika de verkliga förebilderna förhöjer också helhetsintrycket.

Med en originell och annorlunda stil höjer Gainsbourg - Ett legendariskt liv sig som något nytt i genren musikbiografier, och jag önskar verkligen att jag hade kunnat älska filmen. För inledningsvis är det en mycket trevlig film, och jag kan heller inte förneka att det är en intressant story och ett fascinerande människoöde. Men den andra halvan av den alltför långa filmen är betydligt sämre än den första, med ett lägre tempo som bitvis nästan stannar upp helt och hållet. Dessutom störde jag mig över de alltför påtagliga fantasyinslagen och de många endimensionella kvinnoporträtten som inte tillför mycket till filmen. Men det är ändå en intressant och ganska bra film, som är fullt sevärd för de flesta. Om man känner till och tycker om Serge Gainsbourg tycker man säkert ännu bättre om filmen, men även för mig var filmen fullt sevärd och förtjänar med viss tvekan en sexa i betyg.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,35:1, vilket på ren svenska innebär halvsmå svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV och stora fält på en 4:3-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och fastän omslaget anger "Engelskt och franskt tal" så är verkligheten den att 99% av filmen är på franska. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen text för hörselskadade. Textningen är i minsta laget men ganska lättläst. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, och därefter visas ett flertal trailers för andra filmer. Efter dessa kommer vi till en engelskspråkig huvudmeny som är stillastående och stilren. Som extramaterial finns en 35 minuter lång bakom kulisserna-dokumentär, som bl.a. innehåller intervjuer med de inblandade. Det är bitvis ganska trevligt och en del matnyttigt framkommer. Samtidigt är det inget alltför intressant som vi får reda på, och dokumentären sticker inte ut som något utöver det vanliga. Dessbättre har dokumentären svensk text, vilket är ovanligt för SF:s DVD-utgåvor men förstås en ren nödvändighet när det handlar om franskspråkig dialog.


Recensionen skriven: 30 september 2010

Recensionen har lästs 1228 gånger av 707 personer, sedan den 30 september 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SJUA - SEXA - FYRA - ETTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna