Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Gränsen 1918
(Raja 1918)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Gränsen 1918 på CDON
Sök efter Gränsen 1918 på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Romantik / Krig / Verklighetsbaserad / Historiskt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 50 minuter
Genre: Historiskt krigsdrama
Produktionsland/år: Sverige/Finland/Ryssland, 2008
Produktionsbolag: Border Productions, The Hermitage Bridge Studio & Juonifilmi, i samarbete med Sveriges Television, Mainostelevisio (MTV3) & Canal+
Producent: Jörn Donner & Jarkko Hentula
Regi: Lauri Törhönen
Manusförfattare: Aleksi Bardy & Lauri Törhönen, baserat på ett koncept av Jörn Donner
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Carl von Munck - Martin Bahne Maaria Lintu - Minna Haapkylä
Heikki Kiljunen - Tommi Korpela Majuri Gentsch - Leonid Mozgovoy
Vääpeli Muranen - Hannu-Pekka Björkman Löjtnant Suutari - Lauri Nurkse
Alex Muranen - Risto Kaskilahti Tohtori Jevgeni Perret - Orvo Björninen
Edvin Lintu - Pauli Poranen Majuri Berner - Roman Schatz

Den 6 december 1917 blev Finland officiellt ett självständigt land, efter att före det hört till Ryssland. Strax därpå bröt det finska inbördeskriget ut mellan de röda socialdemokraterna med stöd av Ryssland och den vita konvervativa finska senaten med stöd av Tyskland och Sverige. Den vita sidan vann, och totalt dödades 37 000 personer; merparten av dessa från den röda sidan. Som med de flesta krig är det den vinnande sidan som fått skriva historieböckerna, och därför var händelserna under inbördeskriget länge relativt okända för gemene man. Den finlandssvenska författaren Jörn Donners pappa var inblandad i kriget, och Jörn Donner har därför nu velat berätta om händelserna som producent för den finsk-ryska filmen Gränsen 1918 som delvis bygger på hans pappas upplevelser. Filmen, som i Sverige släppts direkt på DVD, utspelas vid en bro över Karelska näset precis vid gränsen mellan Finland och Ryssland. Där placeras den finska officeren Carl von Munck, som tillhör den vita sidan. Över denna bro har finnar och ryssar fritt gått över i hundratals år, men nu ska det bli stopp på det. Han får i order av friherren Gustaf Mannerheim att det från och med nu inte längre får passera några ryssar över gränsen, och att ryssar som trots allt försöker ta sig över ska skjutas. Det blir ingen lätt uppgift, då de allra flesta inte har några officiella dokument, och det därför inte är så lätt att avgöra vilka som är finländare och vilka som är ryssar. Carl lär också känna lärarinnan Maaria Lintu, och blir attraherad av henne. Men hon har en hemlighet - hon är förlovad med den röda ledaren Heikki, som är efterlyst och gömmer sig skadad.

Krigsfilmer har aldrig tillhört mina favoriter, men jag måste medge att Gränsen 1918 tar upp viktiga händelser i Finlands historia som förtjänar att uppmärksammas. Det är sannolikt många som aldrig hört talats om de här händelserna, och därför är det absolut viktigt att en film äntligen uppmärksammar inbördeskriget. Filmteamet förtjänar absolut en eloge för att ha kommit på idén och att ha lagt ner all energi på att ha gjort den. Visuellt är det en tilltalande film - fotot och bildspråket håller hög klass, och vi får se en del vackra vyer. Det fungerar också som en effektiv kontrast mot de allt annat än trevliga händelserna som tas upp. Regissören har också på ett skickligt sätt lyckats att fånga rätt tidskänsla, och det ser verkligen ut som år 1918. Men trots det blev jag inte alltför imponerad av filmen, som hade haft potential att bli mycket bättre utifrån samma grundstory. Det blir helt enkelt aldrig särskilt engagerande eller berörande, och till stor del bryr man sig inte nämnvärt om vad som händer. Visst är det vidriga händelser som tas upp, men utan att verkligen ha lärt känna de inblandade bryr man sig inte mycket mer om det än om de tidningsartiklar om eländen som vi möts av dagligen. Filmen har blivit ganska rörig och osammanhängande, och det är svårt att hålla koll på vilka personerna egentligen är. Det beror till stor del på att vi kastas in i handlingarna så snabbt i början, att man egentligen inte vet någonting alls. Filmen har ett ganska högt tempo, och det försvårar för tittarna att verkligen få veta vilka de inblandade är. De allra flesta har också blivit väldigt endimensionella och intetsägande, och av merparten av personerna får vi på sin höjd veta deras namn. De enda man får lära känna någorlunda är Carl von Munck och Maaria Lintu, och det är bara den sistnämnda som blivit en riktigt mångbottnad och djup rollfigur. Att bara få lära känna två personer är för lite i en film; i synnerhet en där så pass många andra personer syns till. Ett stort problem är att huvudrollen Carl von Munck blivit tämligen osympatisk, och då han mest verkar allmänt galen och omoralisk, så är det omöjligt att känna någon sympati för hans situation. Osympatiska huvudroller behöver i sig inte utgöra ett oöverstigligt hinder vid filmer, men det bör åtminstone finnas några rollfigurer med mänskliga drag som man fått lära känna. Det här resulterar i att det i stort sett bara är scenerna där Maaria är med som blivit intressanta, och i övrigt bryr man sig inte nämnvärt om vad som kommer att hända. Regissören verkar också ha en lite för stor fascination vid att visa så mycket våld och blod som möjligt, så att inte minsta lilla överlämnas till fantasin. Självklart bör man inte glorifiera krig - det är och förblir fasansfulla händelser - men man behöver heller inte utförligt visa precis allting. När de vita soldaterna pressar upp pistoler mot skallen på ryssarna förstår vi alla vad som kommer att hända; då är det verkligen inte nödvändigt att utförligt få se allt blod som forsar när personerna ifråga blir dödade. Dessutom saknar jag mer bakgrundsinformation kring händelserna innan kriget, och så grundläggande detaljer om vad som vita respektive röda innebär förklaras aldrig. I Finland är det möjligt att alla vet detta, men i Sverige kan man knappast förutsätta det. Skådespelarinsatserna är dock överlag relativt bra, även om ingen utmärker sig alltför nämnvärt. Bäst tycker jag är Minna Haapkylä som lärarinnan Maaria Lintu, som spelar övertygande och trovärdigt. Martin Bahne är också fullt godkänd som von Munck, men gör ett lite för stelt och opersonligt intryck. Rollprestationerna fyller sin funktion, men inte mycket mer. Att Gränsen 1918 är en viktig film, som tar upp viktiga händelser ur Finlands historia som absolut inte bör tystas ner råder ingen tvekan om, så jag betvivlar heller inte regissörens och manusförfattarnas intentioner. Men genomförandet har tyvärr lämnat en del övrigt att önska, och en sådan allvarlig film borde verkligen kännas mer engagerande och berörande än vad denna film blivit. Man hade absolut tjänat på att arbeta lite mer med manuset, och det märks att manuset fått hamna i skymundan för de visuella och tekniska aspekterna. Därför kan jag inte ge filmen mer än en femma i betyg, och den har enkelt uttryckt blivit sevärd - varken mer eller mindre.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,85:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Filmen är textad på svenska, engelska och finska samt finska för hörselskadade. Ett stort problem är att den svenska texten enbart översätter den utländska dialogen (finska, tyska och ryska) - vissa repliker i filmen är på svenska, och dessa har inte fått någon textning alls. Den svenska dialogen talas tyvärr med kraftig finsk brytning, vilket gör det näst intill omöjligt att förstå ett ord av vad rollfigurerna säger. Det är illa nog att uppfatta tal i svenska filmer, men med den här brytningen blir det hundra gånger värre. Det är verkligen inte roligt att behöva sitta och irritera sig över att man inte lyckas uppfatta vad skådespelarna säger, och med den här kraftiga brytningen borde det vara en självklarhet att även texta den svenska dialogen. Bild- och ljudkvaliteten är bra. När man matar in DVD-skivan, möts man av distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter på valt språk. Vi möts därefter direkt av huvudmenyn, som är enkel och stilren, och finns på finska (om man valt finska) samt engelska (vid övriga språk). Tyvärr har skivan drabbats av ett mastringsfel, som gör att man efter att man sett klart filmen skickas till den finskspråkiga menyn istället för den engelska, vilket förstås kraftigt försvårar möjligheterna att göra något mer.

Det finns en del extramaterial - såvitt jag kan avgöra en bakom kulisserna-dokumentär, ett par biotrailers samt en TV-spot. Men av någon outgrundlig anledning återges extramaterialet enbart på finska utan vare sig svensk eller engelsk text. Det gör givetvis att det för de flesta svenskar blir totalt omöjligt att tillvarata innehållet, och därför kan man fråga sig vad det egentligen ger att ha kvar länken till extramaterial från den svensk-engelska menyn. Vid extramaterial som inte är på svenska eller engelska borde det vara en absolut självklarhet att texta allting på svenska, och därför är det totalt obegripligt varför SF inte gjort det här. Mycket dålig stil. Det är tråkigt, då det hade kunnat vara mycket intressant att se bakom kulisserna-dokumentären.


Recensionen skriven: 3 december 2008

Recensionen har lästs 2792 gånger av 1577 personer, sedan den 3 december 2008

Betyg:
Film/serie * * * * *      
5
DVD-produktion * *          2
Snittbetyg: * * * och en halv        3,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NIA - NOLLA - TREA - TREA
Skriv in ovanstående siffror:
 

Daniel Hofverberg - onsdag den 25 mars 2009 kl. 13:50:
Givetvis är jag fullt medveten om att det är finlandssvenska som talas i filmen, men faktum kvarstår att det i praktiken ändå är svenska med kraftig finsk brytning. Att skriva det är därför mer lättförklarligt för alla som inte känner till språken i Finland, så att det inte ska bli någon tvekan om vad som avses. Poängen var trots allt att det är svårt att höra vad som sägs, och då gör det ingen skillnad vad man kallar det.
Staffan Holmberg - torsdag den 5 februari 2009 kl. 21:53:
Daniel Hofverberg avslöjar tyvärr sin dåliga kännedom om Finland då han anser att svenskan i filmen talades med kraftig finsk brytning. Den svenska som används i filmen är finlandssvenska från södra Finland. Den svenska historielösheten speciellt i förhållande till den tidigare landsdelen Finland är tyvärr stor.

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna