Dubbningshemsidan
Recensioner
Icke-dubbade filmer
Green Zone
(Green Zone)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Sök efter Green Zone på CDON
g(16153296)a(1587777))
Sök efter Green Zone på Discshop.se
g(18725738)a(1587777))
Sök efter Green Zone på Megastore.se
g(16726524)a(1587777))
ANNONS
ANNONSg(18062064)a(1587777))
Drama / Action / Thriller / Krig / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 55 minuter
Genre: Krigsactiondrama
Produktionsland/år: Storbritannien/Frankrike/Spanien/USA, 2010
Produktionsbolag: Universal Pictures & Working Title Films, i samarbete med Studio Canal & Relativity Media
Producent: Tim Bevan, Eric Fellner & Lloyd Levin
Regi: Paul Greengrass
Manusförfattare: Brian Helgeland, baserat på en bok av Rajiv Chandrasekaran
Svensk distributör: United International Pictures AB
| Medverkande: | |
|---|---|
| Roy Miller - Matt Damon | Conway - Sean Huze |
| Lawrie Dayne - Amy Ryan | Martin Brown - Brendan Gleeson |
| Clark Poundstone - Greg Kinnear | Major Briggs - Jason Isaacs |
| Freddy - Khalid Abdalla | Perry - Nicoye Banks |
| Al Rawi - Yigal Naor | Överste Lyons - Antoni Corone |
Den amerikanska journalisten Rajiv Chandrasekaran har länge arbetat på den prestigefyllda dagstidningen Washington Post i den amerikanska huvudstaden, och har bl.a. jobbat som utrikeskorrespondent i Irak och Afghanistan. Därigenom fick han möjligheter att följa USA:s krig mot Irak på nära håll, och skrev 2006 den prisbelönade faktaboken Imperial Life in the Emerald City: Inside Iraq's Green Zone. Den boken ligger till grund för den bioaktuella actionthrillern Green Zone, som regisserats av den brittiska regissören Paul Greengrass; kanske mest känd för två av de tre Bourne-filmerna. Manuset har skrivits av norskättlingen Brian Helgeland, och filmen tar upp verkliga händelser på ett fiktivt sätt med påhittade rollfigurer. Hndlingen inleds under de första dagarna av Irak-kriget 2003, då befälet Roy Miller inom den ameriklanska militären skickas ut tillsammans med sitt team till Iraks huvudstad Bagdad. De får i uppdrag att hitta åt de massförstörelsevapen som ska finnas gömda på olika ställen i öknen, enligt militärens hemliga infiltratör. När de inte lyckas att hitta åt några vapen på de utlovade platserna börjar Miller att ana oråd, och han börjar tillsammans med sitt team att utreda saken närmare och undersöka varifrån den mystiska källan verkligen får sina allt annat än pålitliga uppgifter från. Men det är inte särskilt uppskattat av hans överordnade...
Irak-kriget är inte direkt ett ovanligt ämne på senare tid, men samtidigt är det svårt att förneka att det fortfarande är ett viktigt och intressant ämne att ta upp. För alla som sett någon nyhetssändning de senaste fem åren lär inte mycket i Green Zone komma som någon större överraskning, och därför blir det ganska förutsägbart. Det mesta som tas upp är trots allt allmänt känt i dagens läge, varför spänningen inte riktigt fungerar lika väl som regissören troligtvis tänkt sig. Men om man kommer över det, så är det absolut en intressant och genomarbetad grundstory, som lyckas att engagera och väcka intresse med relativt enkla medel. Det förblir fascinerande och fängslande under stora delar, och bitvis får vi även in en viss spänningseffekt.
Såvitt jag kunnat avgöra håller storyn sig förhållandevis nära sanningen, fastän rollfigurerna är påhittade och är varierande lika verkliga personer. Bland annat behöver man inte vara ett geni för att lista ut att journalisten Lawrie Dayne bygger på omtalade New York Times-korrespondenten Judith Miller. Allting håller ihop logiskt utan luckor eller trovärdighetsproblem. Därför känns det också realistiskt och äkta, och närvarokänslan imponerar stort. Det här är en film där handlingen är det viktigaste, och det har skett på bekostnad av rollfigurerna och karaktärsutveckling. De allra flesta har tyvärr blivit ganska endimensionella, och egentligen får vi inte lära känna någon av rollfigurerna särskilt väl. Av de centrala rollfigurerna får vi inte veta mycket mer än deras namn, och av birollerna ännu mindre. När sluttexterna började rulla hade jag därför redan glömt bort vad de flesta rollfigurer hette. Det finns heller ingen nämnvärd karaktärsutveckling, och de flesta står och stampar på samma ställe merparten av tiden. Det medför att filmen under vissa perioder känns lite oengagerande, och när man inte riktigt känner något för någon rollfigur så är det svårt att beröras av filmen fullt ut.
Det finns också lite för många utdragna actionsekvenser och bitvis för mycket omotiverat våld. Det är förstås oundvikligt att krigsfilmer innehåller mycket våld, men för att en film ska bli riktigt lyckad bör man kunna fordra att våldet är berättigat för handlingen. Green Zone känns också lite för lång, och mot slutet började jag titta på klockan och skruvade på mig i biofåtöljen. Därför hade filmen sannolikt vunnit på ett något högre tempo och något trimmad speltid. Filmen erbjuder ett snyggt foto och ett effektivt bildspråk, men tyvärr uppvisar regissören och filmfotografen lite väl stor förtjusning i handkamera. Särskilt under snabba scener blir det väldigt skakigt, och det blir ibland rentav svårt att se vad som verkligen händer. I en stor biosalong finns också risken att en del blir yra av de snabba och skakiga rörelserna, och därför hade filmen vunnit på att tona ner användningen av skakig handkamera lite grand. Skådespelarinsatserna är dock bra, och alla spelar övertygande och trovärdigt. Ingen sticker ut som något alltför mycket utöver det vanliga, men alla fyller sin funktion och gör stabila och realistiska rolltolkningar.
Green Zone har definitivt en del brister, där det mest allvarliga är de platta rollfigurerna. Men samtidigt är det en fascinerande och intressant story, och en del film som tar upp ett viktigt ämne. Det är också en välgjord och genomarbetad film, som engagerar under största delen av tiden. Därför är det utan tvekan de positiva aspekterna som väger över, och det är absolut en fullt sevärd film. Den är dock inte tillräckligt märkvärdig för att jag ska kunna rekommendera särskilt många att se den på bio, och betygsmässigt stannar filmen vid en sexa. Till sist hoppas jag att ämnet Irak-kriget har utforskats tillräckligt i och med filmer som denna och The Hurt Locker, så att filmmakarna kan koncentrera sig på annat ett tag framöver.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 11 mars 2010
Recensionen har lästs 743 gånger av 420 personer, sedan den 11 mars 2010
| Betyg: | |||
|---|---|---|---|
| Film/serie |   |
6 | |
| DVD-produktion | -- | ||
| Snittbetyg: | |
6 | |