Dubbningshemsidan
Recensioner
Hall Pass
(Hall Pass)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
Bröderna Peter och Bobby Farrelly har blivit kända genom sin relativt unika humor, och filmer som Dum och dummare, Den där Mary, Mina jag och Irene och Fäst vid dig. Senast låg de bakom The Heartbreak Kid 2007, och efter fyra års uppehåll är bröderna nu tillbaka. Den här gången med komedin Hall Pass, som i Sverige släppts direkt på DVD.
Rick och Fred är två medelålders män som varit bästa vänner i många år. De lever båda två i stabila familjerelationer, och deras fruar Maggie och Grace är också nära vänner. De är lyckliga, fast Maggie och Grace irriterar sig över att deras äkta män alltid stirrar på andra kvinnor och fantiserar över dem. En väninna ger dem ett radikalt men välmenande råd; att ge deras män en veckas "frikort" där de får göra vad de vill, leva som singlar och vara otrogna hur mycket de vill helt utan konsekvenser. Fastän de båda kvinnorna är skeptiska till en början, så väljer de till sist att följa rådet, i förhoppning att denna veckas frihet ska ge dem utlopp så att de slutar att titta på andra tjejer i framtiden. Rick och Fred ser fram emot deras vecka som singlar, vilket deras kompisar också gör, men det visar sig inte vara så lätt som de trott att återgå till singlar efter 20 års tid...
Det har varit tyst om bröderna Farrelly i några år, och det är lite tråkigt då de oftast haft en ganska unik "tokrolig" humor som nästan ingen lyckats att efterlikna fullt ut. Därför är det kul att återse bröderna, fast jag måste medge att Hall Pass definitivt inte är någon av deras bättre filmer. Visst har de gjort ett fåtal sämre filmer än denna, men också ett flertal betydligt bättre, och det är miltals kvar till samma nivå som exempelvis Den där Mary.
Grundstoryn låter visserligen väldigt ytlig och tvivelaktig, men jag måste medge att grundpremissen faktiskt är genomarbetad och ämnet är mer intressant än det först verkar. Filmteamet har gjort ett bra jobb med att förklara premissen, och att visa varför fruarna tar till ett så drastiskt grepp. Inledningsvis känns det därför riktigt intressant och trevligt, och Hall Pass börjar ganska starkt. Problemet är att humorn är väldigt ojämn, och till skillnad från bröderna Farrellys tidigare filmer känns den här nästan lika mycket som ett drama som en komedi. Under många scener lyser deras traditionella tokroliga humor nästan helt med sin frånvaro, och ofta blir det inte mer än småskratt. Det finns dock ett par väldigt roliga scener då man nästan gapskrattar, men det är väldigt långt mellan gångerna. Överlag har filmen därför inte alls samma intensiva roliga tempo som många av bröderna Farrellys filmer, och även om det är hyfsat engagerande hela tiden så är det lika ofta ett halvdjupt drama som en komedi.
Det är visserligen inget fel med det, men problemet är att mer stillastående och icke humorinriktade scener gör att man får mer tid att tänka på filmens övriga brister. Framförallt stör jag mig över de väldigt stereotypa könsrollerna, som gör att filmen framstår som präktig och väldigt konservativ. Här förväntas alla män att vara kåta sexgalningar som stirrar på allt av motsatt kön, medan kvinnor absolut inte får göra detsamma. Ärligt talat känns det bitvis ganska sexistiskt, och en del av sensmoralen framstår minst sagt som tvivelaktig. Det kanske bara är jag som är överkänslig och tänker på sådant, men det känns i alla fall inte riktigt bra och trots "grabbig" humor har jag aldrig tänkt på samma sätt om merparten av bröderna Farrellys tidigare filmer. Budskapet är också övertydligt, och filmen är väldigt förutsägbar.
Visserligen kan väl dock detsamma sägas om de flesta komedier, och jag kan inte förneka att filmen trots allt har ett vettigt budskap. Därför hade inget av det här spelat någon större roll om det verkligen hade varit riktigt roligt hela tiden, men när det trots allt är hyfsat långt mellan skratten så är det svårt att inte tänka på sådant. De flesta av rollfigurerna har heller inte blivit alltför mångbottnade, och karaktärsutvecklingen är antingen obefintlig eller överdriven. Återigen inget problem för renodlade komedier, men däremot ett problem vid dramakomedier som det här trots allt närmast måste klassas som. Dessutom tycker jag att storyn spårar ur lite för mycket mot slutet, då det blir för mycket av allting och trovärdigheten sjunker till botten.
Fotot är fullt funktionellt, men erbjuder inga direkt vackra vyer eller nyskapande bildspråk. Skådespelarinsatserna är relativt bra. Jag har alltid haft lite svårt för Owen Wilson, men han gör faktiskt en ovanligt bra insats här och spelar inte alls över lika mycket som han brukar. Jason Sudeikis är också bra, och likaså är Jenna Fischer och Christina Applegate bra som deras fruar och gör så bra som går av det begränsade manuset. Jag blev också imponerad över australiensiska Nicky Whelan, som gör en bra och minnesvärd insats som Leigh; en halvstor men ganska viktig roll. Hall Pass är en helt okej och fullt sevärd film, som bitvis är väldigt rolig och bitvis inte alls imponerar så mycket. För att komma från bröderna Farrelly blir jag lite besviken, då de brukar kunna göra så mycket bättre ifrån sig än så här, och det här är inte alls lika minnesvärt som flera av deras tidigare betydligt mer lyckade filmer. Men som underhållning för stunden duger det gott, och det är trots allt en hyfsat rolig och trevlig film; om än med tvivelaktiga könsroller och utan större överraskningar.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,40:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på bl.a. de fyra skandinaviska språken plus engelska för hörselskadade. Tyvärr finns ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Den svenska översättningen håller ganska hög klass, om än med enstaka missar. Texten är i minsta laget, men är ändå ganska lättläst. När man matar in DVD-skivan möts man av distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny (eller egentligen landsval). Av någon outgrundlig anledning finns det ett 50-tal länder fördelade på tre sidor att välja mellan på menyn - många fler än vad som verkligen erbjuds i textnings- eller dubbningsväg. Väljer man Sverige, kommer det därefter att visas två trailers för andra filmer, som går att hoppa förbi. Vi möts därefter av huvudmenyn, som är enkel och stillastående, och tyvärr bara finns på engelska. Märkligt nog tycks språkvalet i början bara påverka vad som ska visas innan menyn, och påverkar inte vilket språk som filmen kommer att visas på. Även om man väljer Sverige som land så visas filmen som standard utan text. För att välja textning, måste man gå in under "Languages" från huvudmenyn, och där välja ljudspår och textspår.
Ett nytt irritationsmoment uppstår efter att man sett klart filmen. Av någon outgrundlig anledning visas då varningstexter på 40 olika språk (!), trots att majoriteten av dessa inte ens finns med på skivan och att den här DVD-utgåvan inte säljs i något land där man talar merparten av språken. Dessa visas en i taget med 10 sekunder per språk, vilket alltså innebär att det visas varningstexter i över sex minuter. Det går heller inte att hoppa förbi dessa överhuvudtaget, varken genom att gå till nästa kapitel, genom att trycka på menyknappen eller ens genom att spola på bild. Har varningstexterna börjat visas, så går ingenting att göra på drygt sex minuter, om man inte helt stänger av DVD-spelaren. För att komma runt detta oerhörda irritationsmoment bör man därför komma ihåg att avbryta filmen innan varningstexterna börjar visas, genom att trycka på DVD-spelarens menyknapp innan filmen visats helt klar (förslagsvis under den avslutande Warner-loggan i slutet av eftertexterna). Varför ska det vara så svårt att följa de flesta andra distributörers exempel, och bara visa varningstexter på det språk som man faktiskt valt textning på...?
Som extramaterial finns en enda längre bortklippt scen (eller egentligen två scener som hör ihop), som introducerar Coakley. Scenen är småkul, men gör humormässigt varken till eller från för filmen. Början av scenen borde dock verkligen ha fått vara kvar i filmen, då Coakley där presenteras för första gången; som i filmen dyker upp från ingenstans utan någon presentation. Där tar det roliga slut, och lite mer extramaterial borde inte vara för mycket att begära. Den bortklippta scenen har tyvärr ingen svensk text, men däremot finns det i alla fall engelsk text.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 27 september 2011
Senast uppdaterad: 28 september 2011
Recensionen har lästs 3260 gånger av 1783 personer, sedan den 27 september 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))