Dubbningshemsidan
Recensioner
Harold & Kumar Escape from Guantanamo Bay
(Harold & Kumar Escape from Guantanamo Bay)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
De amerikanska regissörerna och manusförfattarna Jon Hurwitz och Hayden Schlossberg 2004 med succéfilmen Harold & Kumar Go to White Castle, som blivit närmast kultförklarad inom sin genre. Där fick vi för första gången stöta ihop med de båda amerikanska knarkarna Harold och Kumar, av indisk respektive asiatisk härkomst, som älskar att använda narkotika och där var ute efter en hamburgerrestaurang. Nu är tiden mogen för en uppföljare, som fått titeln Harold & Kumar Escape from Guantanamo Bay och i Sverige släppts direkt på DVD fastän den i hemlandet visats på bio. Efter titeln behöver man knappast vara ett geni för att lista ut vad filmen kommer att handla om. Den här gången ställer Harold och Kumar till det värre än någonsin, då Harold inte vill vänta så länge på att träffa sin flickvän Maria, som farit dit på ett jobb. Därför bestämmer de sig för att båda flyga till Amsterdam, och söka upp henne. Men så långt kommer de inte, då idioterna tar med sig knark ombord på flygplanet, och personalen misstar det för att vara en bomb. Överparanoida agenter från Homeland Security är övertygade om att Harold och Kumar är terrorister, och de skickas till fånglägret Guantanamo på Kuba. Där stöter de på ett par riktiga terrorister, som har planer på att fly. Harold och Kumar vill ogärna stanna kvar där, och följer därför med vid terroristernas flykt. De följer med en grupp kubanska flyktingar som försöker ta sig in i USA med en flotte, och lyckas med det. Men väl hemma i USA har de förstås inte längre någon legitimation, och är misstänkta som terrorister av alla myndigheter. De inser att deras största chans att bli fria är att söka hjälp av Kumars ex-flickvän Vanessas nya fästman, som är högt uppsatt inom regeringen och förmodligen har kontakter nog att kunna lösa problemet. De ska gifta sig i Texas, så nu börjar en äventyrlig resa hela vägen till Texas för att söka upp Vanessa och fästmannen Colton.
Jag har tyvärr inte sett originalet Harold & Kumar Go to White Castle, vilket kanske hade varit en fördel för att bättre lära känna de båda huvudrollerna. Utan den föregående filmen framstår de nämligen som tämligen osympatiska, vilket gör det svårt att bry sig nämnvärt. Man kan visserligen tycka att det är ett lite väl känsligt ämne att skämta om Guantanamo, fast å andra sidan anser jag och många med mig att det går att skämta om nästan allt, så länge det görs på rätt sätt. Regissörerna har på ett ganska fiffigt sätt valt att ta upp rasistiska stereotyper och terroristparanoia, vilket kan vara välbehövligt och något vi inte sett så mycket av på film. Därför betvivlar jag inte att tanken bakom Harold & Kumar Escape from Guantanamo Bay är god; men även de bästa avsikter gör tyvärr inte automatiskt en bra film. De båda huvudrollsinnehavarna är osympatiska, allmänt korkade och väldigt endimensionella. Även de flesta andra är endimensionella, och mycket till karaktärsutveckling finns inte. Någon djup handling eller egentlig sensmoral finns heller inte, annat än möjligtvis att det är positivt att knarka... Det i sig behöver dock inte vara något stort problem, utan det enda som behövs för att en komedi ska lyckas är rikliga mängder humor. Problemet är bara att den här filmen helt enkelt inte är rolig. De gånger jag skrattade kunde räknas på ena handens fingrar, och några stora skratt blev det aldrig. Kanske alla andra älskar "kiss och bajs"-humor, där det roliga går ut på att kissa på folk och att visa manliga och kvinnliga könsorgan. Men jag ser helt enkelt ingenting roligt med det. Vulgär humor kan visserligen vara väldigt rolig, något som exempelvis American Pie-filmerna visat på ett utmärkt sätt, men vulgariteten kan inte vara den enda tanken. Det måste faktiskt till någon form av skämt också, vilket dessa båda manusförfattare verkar ha glömt bort. Jag blir förvånad att någon som faktiskt passerat puberteten kunnat komma på denna så kallade humor, som alltför ofta missar målet med råge. Det är dessutom så tillskruvat och löjligt att det är svårt att ta filmen på allvar. Därför fungerar den heller inte som drama. Storyn är dessutom mycket tunn, och trovärdigheten sjunker till botten redan efter tio minuter. De flesta andra filmmakare som gjort tunna filmer, exempelvis de många parodifilmer som svämmat över marknaden på senare år, har åtminstone haft vett nog att inse att deras filmer är tunna och gjort dem ovanligt korta. Men i den här filmen börjar inte eftertexterna rulla förrän efter 1 timme 40 minuter, trots att det inte finns handling nog för ens hälften av den tiden. Den tunna storyn späds istället på med lösryckta sketcher och skämt, som alltför ofta inte har mycket till röd tråd och som i 9 fall av 10 inte är särskilt roliga. Med tanke på alla positiva omdömen som filmen fått, så kanske det är så att man skrattar mer åt filmen om man är narkotikapåverkad medan man ser den. Jag vet inte, och inte har jag för avsikt att ta reda på det heller. Det som räddar filmen från att bli riktigt dålig är den sista halvtimmen, som faktiskt är smårolig och ganska intressant, och då man faktiskt börjar bry sig om rollfigurerna i viss mån. Vanessa är en intressant rollfigur och ett trevligt tillskott, även om hon inte får alltför mycket att arbeta med. Det finns också en ganska rolig och fyndig scen där Harold och Kumar träffar USA:s dåvarande president George W. Bush - skådisen är visserligen inte speciellt lik äkta vara, men det är ändå lite kul och originellt. Jag kan inte heller förneka att det faktiskt finns en viss charm, och Harold och Kumar känns lite mer mänskliga mot slutet. Jag lyckades också att hålla mig vaken igenom hela filmen, och det var inte en plågsamt jobbig upplevelse. Så någon värdelös film är det inte, även fast den långt ifrån är bra heller. Skådespelarinsatserna är bra, och John Cho och Kal Penn är faktiskt ganska i de båda titelrollerna, trots att de ibland spelar över. Danneel Harris är också utmärkt som Vanessa, men tyvärr får hon alldeles för lite utrymme - det är tråkigt då hennes rollfigur är mer intressant än de båda huvudrollernas. Filmen är också välgjord, med relativt bra foto och snygg musik. Men allt detta räddar ändå inte Harold & Kumar Escape from Guantanamo Bay från att bli mer än nätt och jämnt godkänd. Även om en del av bristerna gottgörs av en ganska lyckad sista halvtimme, så är transportsträckan dit alldeles för lång, och en dryg timme med dåliga skämt som i de flesta fall inte är roliga kan aldrig bli trevligt. Men vissa scener är faktiskt ganska lyckade, och ibland blir det lite roligt. Tycker man om "tokrolig" humor kan det därför kanske vara värt att ge filmen en chans, men jag betvivlar att någon skulle vilja se den mer än en gång. Betygsmässigt räcker det därför till en svag fyra, och det är tråkigt att inte kunna ge den mer än så, då tanken bakom filmen är riktigt god och grundstoryn trots allt är lovande. Enligt uppgift är det tydligen på gång med en tredje film med Harold och Kumar - jag får verkligen hoppas att den blir bättre än den här...
I Sverige släpps Harold & Kumar Escape from Guantanamo Bay på DVD i en så kallad "Unrated"-version, d.v.s. en utökad version som inte genomgått censurgranskning i hemlandet. Exakt vad som skiljer mellan den i USA biovisade versionen har jag dock inte lyckats att ta reda på. Bilden är i anamorfisk Widescreen i formatet 1,85:1, vilket innebär mycket smala svarta fält upp- och nedtill om man tittar på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. Filmen är textad på de fem nordiska språken samt engelska. Det är uppskattat med engelsk text, men tyvärr finns ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter. följt av ett par trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Vi kommer därefter till huvudmenyn, som är rörlig och ganska effektfull, men enbart finns på engelska. Tyvärr finns inget extramaterial överhuvudtaget, vilket är tråkigt. Enligt uppgift finns det utländska DVD-utgåvor med en hel del extramaterial, så därför är det beklagligt att inte SF kunnat licensiera det befintliga materialet till den skandinaviska utgåvan.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 februari 2009
Senast uppdaterad: 25 februari 2009
Recensionen har lästs 3864 gånger av 2052 personer, sedan den 24 februari 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
4 |
| DVD-produktion |
|
3 |
| Snittbetyg: |
 |
3,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))