Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

I Love You, Beth Cooper
(I Love You, Beth Cooper)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till 20th Century Fox Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter I Love You, Beth Cooper på CDON
Sök efter I Love You, Beth Cooper på Discshop.se
Fynda bland över 8 000 000 auktioner på Tradera!   ANNONS
Drama / Komedi / Romantik / Skolmiljö / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 38 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: Kanada/USA, 2009
Produktionsbolag: Fox Atomic, 1492 Pictures, The Bridge Studios, Bece Canada Productions & Ingenious Film Partners, i samarbete med Dune Entertainment
Producent: Michael Barnathan, Chris Columbus & Mark Radcliffe
Regi: Chris Columbus
Manusförfattare: Larry Doyle, baserat på en roman av Larry Doyle
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri & Twentieth Century Fox Home Entertainment AB
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Denis - Paul Rust Beth - Hayden Panettiere
Rich - Jack Carpenter Kevin - Shawn Roberts
Treece - Lauren Storm Cammy - Lauren London
Dustin - Jared Keeso Sean - Brendan Penny
Valli - Marie Avgeropoulos Greg - Josh Emerson
Denis mamma - Cynthia Stevenson Denis pappa - Alan Ruck
Dr. Gleason - Andrea Savage Coach Raupp - Pat Finn

Den amerikanska författaren och producenten Larry Doyle har varit upptagen det senaste decenniet, och har bl.a. varit manusförfattare till ett flertal avsnitt av Simpsons och Beavis and Butt-Head. Han har även skrivit serier, och varit manusförfattare till filmer som Looney Tunes: Back in Action. Inte lika känt är att han också är romanförfattare, och blev prisbelönad 2007 med sin debutroman I Love You, Beth Cooper. Nu har även den boken blivit till film, och Larry Doyle har själv skrivit filmmanuset. Bakom regi står Chris Columbus, som blivit mest känd för filmer som Ensam hemma och de två första Harry Potter-filmerna.

I centrum står Denis Cooverman, som går sista året på gymnasiet och nu närmar sig examen. Han har pluggat hårt hela gymnasietiden, har höga betyg och tänker bli läkare. Men han är också en tönt och nolla, som blivit mobbad hela uppväxten och inte direkt levt något lyckligt liv. När skolavslutningen närmar sig är det bara en sak han verkligen ångrar - att han aldrig vågat erkänna att han under hela skoltiden varit hemligt kär i skolans snyggaste tjej Beth Cooper. Efter skolavslutningen lär han aldrig mer få chansen, och då hon knappt vet vem han är inser han att något måste göras. När Denis fått äran att hålla tal under skolavslutningen tar han äntligen mod till sig, och erkänner för hela skolan med elever, personal och föräldrar att han är kär i Beth Cooper. Hela skolan är av förståeliga skäl chockade över det minnesvärda talet, men trots det pinsamma ögonblicket vågar Denis bjuda Beth till en fest hemma hos honom samma kväll. Han och hans kompis Rich ordnar festen, men förväntar sig inte att någon verkligen ska dyka upp. Till deras stora förvåning kommer Beth dock dit, tillsammans med hennes bästa vänner Treece och Cammy, som trots det pinsamma i situationen ändå tyckte att det var sött gjort. Någon som inte är lika förtjust i Denis tilltag är Beths aggressiva pojkvän Kevin, som också är på väg till samma fest av helt andra skäl...

Då och då dyker det upp filmer som man helt enkelt inte kan låta bli att tycka om, men utan att riktigt kunna förklara varför. I Love You, Beth Cooper är just en sådan film. Någon särskilt originell film är det inte, utan manuset har lånat många ingredienser från andra ungdomsfilmer genom åren. Det finns också gott om klichéer och stereotypa rollfigurer, och filmen lär inte vinna några priser i första taget. Men det är helt enkelt en så charmig och mysig film att det är omöjligt att inte smälta för den. Även om grundpremissen är osannolik, så känns filmen någorlunda realistisk i all sin överdrivna stil. Fastän Denis periodvis framstår som ganska tapig och en typisk "nolla", så är det också lätt att sympatisera med honom. Trots allt har väl de flesta av oss upplevt samma sak, fast de flesta inte vågar offentliggöra sin hemliga kärlek under ett tal för hela skolan. Därför har filmen också blivit ovanligt engagerande och ibland även berörande, där man verkligen känner för rollfigurerna trots att de flesta är en smula tillskruvade.

Filmen har också några ovanliga drag, som förhöjer helhetsintrycket. För det första är det värdefullt att Beth Cooper inte blivit så perfekt och underskön som Denis ursprungligen trott, utan visar sig vara en ganska udda och unik tjej. Det är en trevlig omväxling att ta upp att allt inte är som det kanske ser ut på ytan, något som tillhör undantagsfallen i film. Trots allt har väl de flesta av oss någon gång blivit förälskad i någon utan att egentligen veta särskilt mycket om dem, varför det är ett intressant ämne att ta upp. En annan ovanlig detalj är att storyn för en gångs skull inte handlar om att hamna i säng med ens drömtjej, utan faktum är att nästan ingenting av filmen handlar om sex. Det är oerhört sällsynt i moderna ungdomskomedier, och därför påminner filmen i stil och känsla mer om gamla 1980-talskomedier. Det är inte ens förälskelsen som är det centrala i handlingen, utan snarare att lära känna varandra som de verkligen är och överleva natten. Det är ett beundransvärt initiativ, och gör att filmen i all sin enkelhet ändå sticker ut från mängden.

I Love You, Beth Cooper är också en djupare film än vad det först verkar, och när det kommer till kritan finns trots allt ett visst djup och fina budskap. Det är också en ganska rolig film, där jag skrattade vid ett stort antal tillfällen. Det är visserligen långt mellan de riktigt stora skratten och klockrena poängerna, men det är tillräckligt humoristiskt för att skratta hyfsat ofta. Det är också trevligt med en ungdomskomedi där det inte huvudsakligen handlar om "kiss och bajs"-humor; något som den här filmen är nästan helt befriad från. Det är heller ingen renodlad komedi, utan den fungerar också tillfredsställande som drama och blir mellan varven ganska allvarlig. Därför är det en både engagerande och berörande film, där det är omöjligt att inte charmas av rollfigurerna och tycka om dem, trots att somliga inte får något större djup. De mest mångbottnade rollfigurerna är utan tvekan Denis och Beth, som båda två framstår som förvånansvärt mänskliga och nyanserade. Denis är visserligen en typisk "nolla", men har tillräckligt många försonande drag för att ändå framstå som sympatisk och intressant. Beth framstår inledningsvis som en ganska ytlig tjej, men allt eftersom filmen fortlöper så inser vi att det första intrycket inte alls stämde.

Denis kompis Rich har tyvärr blivit lite väl stereotyp och endimensionell, och periodvis blev jag mest irriterad över hans överdrivna stil. Med tiden får han visserligen fler nyanser än vad det först verkar, men jag hade önskat att hans överdrivna personlighetsdrag under filmens första halva kunnat tonas ner lite. Beths två väninnor Cammy och Treece har tyvärr blivit lite väl endimensionella, men har ändå blivit så charmiga att man inte kan låta bli att tycka om dem. Den enda rollfiguren som blivit för extrem och endimensionell är Beths pojkvän Kevin, som är det mest stereotypa och platta som världen någonsin skådat, och helt utan minsta lilla sympatiska drag. Visst förstår jag att det är avsiktligt, men det har gått lite för långt och det skulle inte skada med åtminstone vissa nyanser. Filmen är ibland också lite väl förutsägbar, men trots allt inte så mycket som man skulle kunna förvänta sig av en film som denna.

I Love You, Beth Cooper har ett snyggt foto och ett funktionellt bildspråk, som visserligen inte sticker ut som något utöver det vanliga men fyller sin funktion. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra. Paul Rust spelar övertygande och trovärdigt i huvudrollen som Denis, men problemet är att han ser för gammal ut för att trovärdigt kunna porträttera en gymnasieelev. Han är 28 år i verkligheten, och ser nästan lika gammal ut i filmen. Jag inser visserligen att det är mer regel än undantag att tonåringar i filmer och TV-serier spelas av personer som passerat tonåren för länge sedan (skådisar mellan 25 och 30 år är inte alltför sällsynt), men i de flesta fall ser det åtminstone betydligt mer trovärdigt ut än här. Då är det betydligt bättre ställt med Hayden Panettiere (för de flesta mest känd som Claire i TV-serien Heroes), som gör en lysande insats som Beth Cooper och ser ut att vara i helt rätt ålder. Jag har alltid tyckt mycket bra om Hayden, och här bevisar hon än en gång att hon är en utmärkt skådis som klarar av alla roller utan problem. Jack Carpenter gör en fin insats som Rich, även om han ser något för gammal ut. Lauren Storm (mest känd från TV-serien Flyg 29 saknas) och Lauren London är utmärkta som Beths vänner Treece och Cammy, och lyckas att göra charmiga och minnesvärda insatser fastän deras rollfigurer inte direkt är världens djupaste. Även i övrigt är det bra skådisar, och den enda jag inte blev särskilt nöjd med var Shawn Roberts som Beths pojkvän Kevin, som spelar över och inte lyckas att väcka liv i sin alltför platta rollfigur.

Sammanfattningsvis är I Love You, Beth Cooper en mycket bra film, som trots sin ooriginella stil ändå innehåller flera lyckade drag som gör att filmen sticker ut från mängden och blir en förvånansvärt minnesvärd ungdomsfilm. Jag hade inte sagt nej till mer humor och ett mer tillfredsställande slut, men jag blev ändå riktigt imponerad över filmen. Det är inte alls förvånande att filmen fått dålig kritik av de flesta recensenter, men om man vet vad man ger sig in i och inte förväntar sig någon djup intellektuell film så blir man inte besviken. Jag blev också glad över att se den, och det är en så charmig och mysig film att jag trots brister ändå ger den en svag åtta i betyg. Dock misstänker jag att den passar bäst till ungdomar, och fastän jag som passerat 30 tyckte mycket bra om den, så tror jag inte att många äldre personer än så känner likadant.

DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, vilket på ren svenska innebär att nästan hela skärmen nyttjas på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten håller relativt hög klass. Förutom det vanliga engelska ljudspåret finns även syntolkning för synskadade på engelska, vilket säkerligen är trevligt för synskadade i engelskspråkiga länder, men knappast lika mycket i Sverige då det kräver mycket goda kunskaper i det engelska språket. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade, men tyvärr finns ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. När man matar in skivan möts man först av amerikansk anti-piratpropaganda i 39 sekunder, av samma irriterande slag som många Fox-utgåvor lider av. Varför filmbolagen indirekt vill uppmuntra till piratkopiering genom att erbjuda en sämre och mer irriterande produkt än man får om man laddar ner filmen illegalt (då man kan förutsätta att alla som lägger ut filmer på nätet tar bort sådan propaganda innan, och därmed i praktiken får en bättre produkt) är bortom mitt förstånd... Propagandan går dock att hoppa förbi genom att gå till nästa kapitel, men följs därefter av svenskspråkiga varningstexter som inte går att hoppa förbi. Därefter visas en två minuter lång reklamfilm för HD-formatet Blu-Ray, som går att hoppa förbi. Efter detta visas en distributörsjingel (som också går att gå förbi), innan vi kommer till huvudmenyn som är stilren och rörlig men tyvärr bara finns på engelska. Då det inte finns någon inledande språkvalsmeny, så innebär detta att filmen automatiskt startar på det språk som valts som förvalt språk i DVD-spelarens inställningar, om man inte går in och väljer språk från huvudmenyn. Det kan medföra vissa problem, då inte alla DVD-spelare klarar av detta korrekt, så att man i vissa fall får film utan text om man inte aktivt väljer textspråk.

Efter filmens slut uppstår nästa irritationsmoment, då det visas varningstexter på både svenska, norska, danska, finska och engelska i 10 sekunder per språk. Det tar därmed 50 sekunder innan man äntligen kommer tillbaka till huvudmenyn. På vissa DVD-spelare går det att hoppa förbi dessa genom att antingen gå till nästa kapitel eller trycka på menyknappen, men det fungerade inte på en av mina DVD-spelare. Varför kan Fox inte göra som andra distributörer, och bara visa varningstext på just det språk som man faktiskt sett filmen på...? Som extramaterial hittar vi först ett alternativt slut på sex minuter, som såvitt jag förstår är det ursprungligen inspelade slutet. Jag vet inte varför slutet byttes ut, men det är ett intressant, roligt och minnesvärt slut. Fast personligen tycker jag nog ändå att slutet i den faktiska filmen är snäppet bättre, då det känns aningen mer avslutat. Därefter hittar vi fyra bortklippta scener på totalt knappt åtta minuter, varav somliga i själva verket snarare är utökade versioner av scener som finns med i filmen. De är trevliga och underhållande att se på, men tillför inte särskilt mycket till filmen och det är förståeligt att de klippts bort. Det sista av dessa, som fått namnet "Beth Remembers a Cooverman Moment" tycker jag dock borde ha fått vara kvar i filmen, då det besvarar frågan om hur väl Beth egentligen känt Denis under gymnasietiden; något som åtminstone jag inledningsvis undrade. Där tar det roliga slut, och fastän det här extramaterialet är godkänt så saknar jag någon form av bakom kulisserna-dokumentär eller intervjuer med de inblandade. Allt extramaterial har både svensk och engelsk text, vilket är mycket glädjande och ovanligt.


Recensionen skriven: 26 februari 2010

Recensionen har lästs 1434 gånger av 873 personer, sedan den 26 februari 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *   
8
DVD-produktion * * * * *       5
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SJUA - ÅTTA - NOLLA - FEMMA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna