Dubbningshemsidan
Recensioner
Instant Family
(Instant Family)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för pressvisningen
Det gifta paret Pete och Ellie Wagner, som livnär sig på att renovera och sälja hus, har varit tillsammans i många år. Precis när deras föräldrar börjat ge upp hoppet börjar de tänka tanken på att skaffa barn, men då Pete känner att de skulle bli så pass gamla innan eventuella barn vuxit upp föreslår han adoption. Lite halvhjärtat bestämmer sig paret för att gå en kurs för att bli godkända fosterföräldrar som Socialnämnden arrangerar, för att få fosterbarn och förhoppningsvis senare kunna adoptera dem. Socialarbetarna Karen och Sharon driver kursen, som även innefattar en "marknad" där blivande fosterföräldrar får träffa och välja ut barn som är i behov av fosterhem. Väl där kommer de i kontakt med den trotsiga latinamerikanska tonårstjejen Lizzy, som inte kan låta bli att säga några väl valda ord om det faktum att ingen vill adoptera tonåringar utan bara yngre barn. De orden kan inte Ellie och Pete glömma, och bestämmer sig därför för att anmäla intresse för att få vara fosterhem åt 15-åriga Lizzy, vars mamma sitter i fängelse efter att ha knarkat och satt eld på familjens hus. Men det finns en hake - socialen informerar paret om att det "på köpet" också följer med Lizzys två yngre syskon - Juan och lillasyster Lita - så att alla tre i så fall kommer bli fosterbarn samtidigt...
Det låter kanske inte speciellt originellt eller nyskapande, och det är det väl för all del inte heller. Men det faktum att det i grund och botten hänt på riktigt, och att filmen huvudsakligen är en självbiografisk skildring av regissören Sean Anders erfarenheter förhöjer onekligen helhetsintrycket. Och fastän jag inte hade alltför höga förväntningar innan så dröjde det inte länge innan jag fastnade för den här udda familjen och den fascinerande premissen. Instant Family är måhända ingen direkt storslagen eller nyskapande film, men är icke desto mindre riktigt bra och underhållande.
Grundstoryn är intressant och fascinerande, och ingen kan förneka att det är ett intressant och viktigt ämne som tas upp. Dock är upplägget framförallt tillämpbart för USA, i och med att fosterhemsprocesser och adoptioner fungerar olika i nästan alla länder. För en svensk publik går därmed en del av poängen förlorad, för i Sverige förekommer ju nästan inga inhemska adoptioner. Bara man kommer över det, så är dock budskapet och känslan universellt gångbar; och filmen är både underhållande och berörande. Här finns mycket hjärta och värme, och trots att det är en lättsam film vill den aldrig fördumma situationen eller förenkla allvarliga ämnen.
Det är ganska roligt, och man får skratta en del åt de repliker och situationer som förekommer - kanske framförallt åt de udda och tillspetsade birollerna som förekommer inom både släkten och stödmötena. Jag uppskattar att filmen, till skillnad från de flesta komedier nuförtiden, helt undviker billig slapstick-komik och aldrig tar till den utvägen. Istället rör det sig om igenkänningshumnor genom vardagliga situationer, kryddat med diverse tillspetsade men ändå hyfsat trovärdiga biroller. Det är mycket glädjande, och med tanke på att Sean Anders på senare tid främst blivit känd för Daddy's Home är det glädjande att se att han här undviker alla de problem och brister som de båda filmerna led av. Här finns således ingen slapstick, inga rollfigurer som överdrivits in absurdum enbart för sakens skull och heller inga alltför överdrivna och tillspetsade situationer. Istället är det en ganska trovärdig och realistisk film, som skildrar vardagliga problem som många kommer att drabbas av, utan att förlöjliga rollfigurer eller överdriva situationer.
Istället medför det dock att filmen sällan lyckas erbjuda någon stor skrattfest, utan det rör sig mer om småfniss och ett mindre antal stora skratt; men det är långt mellan de klockrena replikerna och det är sällan man skrattar alltför mycket. Det är lite synd, och jag hade gärna sett lite mer humor; nu när en film äntligen träffar rätt på humorn och inte tar till en massa slapstick-komik och folk som ramlar och slår sig stup i kvarten. Men istället kompenseras det av att filmen fungerar tillfredsställande även som drama, och hela tiden bygger på trovärdiga situationer och händelser utan att spetsa till allting.
Det är också en stark och gripande skildring, och periodvis är det så berörande att det är helt omöjligt att hålla tårarna borta. Fast tyvärr är det ibland uppenbart att regissören väljer att spela på känslosträngar, så att filmen blir avsiktligt känslosam och balanserar på gränsen till översentimental. Det är olyckligt, då det här ämnet är tillräckligt berörande på naturlig väg, utan att behöva ta till sådana billiga knep. Men jag kan inte förneka att det likväl fungerar, och särskilt vid några scener börjar man gråta vare sig man vill det eller inte...
Ibland blir också filmen onödigt "pratig", då ingen rollfigur verkar kunna vara tyst ens några sekunder - alla munhuggs och diskuterar till döds, och därför blir en del scener onödigt utdragna. Det gör också att filmen upplevs lite övertydlig, då inte mycket lämnas till tittarnas fantasier. Det är förvisso inte alls ovanligt för den här sortens dramakomedier, men när nu Sean Anders uppenbarligen har större ambitioner än en vanlig hederlig komedi är det tråkigt att han ändå envisas med att servera allting på silverfat utan tro att tittarna ska kunna tänka själva.
Skådespelarinsatserna är överlag bra. Mark Wahlberg tillhör inte någon av mina favoritskådespelare, men gör en stabil och trovärdig rollprestation som Pete, även om han vid enstaka tillfällen balanserar på gränsen till överspel. Rose Byrne är mycket bra som Ellie, och gör en stark och övertygande rollprestation helt utan överspel eller konstlade manér, varför man hela tiden känner för hennes rollfigur. Men förvånansvärt nog är det nu 18-åriga Isabela Moner (kanske mest känd som CJ i Nickelodeon-serien 100 saker att göra före high school) som står för filmens bästa insats, och är utmärkt i en svår roll som Lizzy. Julianna Gamiz är också bra som Lita, och upplevs förvånansvärt trovärdig för en barnskådespelare i hennes ålder. Jag blev dock inte lika begeistrad av Gustavo Quiroz, som upplevs lite stel och opersonlig i rollen som Juan - kanske är det avsiktligt utifrån manuset, men resultatet blir hursomhelst att man inte riktigt känner för hans rollfigur på samma sätt som för de andra barnen.
Instant Family låter kanske inte så märkvärdig, men är en riktigt bra och välgjord film. Det är underhållande, humoristiskt, charmigt och dessutom riktigt berörande. Det är ett viktigt och intressant ämne som tas upp, som dessutom uppenbarligen ligger regissören varmt om hjärtat. Och det faktum att filmen trots allt bygger på hans egna erfarenheter märks, och gör att det här blir något mer än bara en sedvanlig dussinkomedi. Därigenom har filmen fått en bra balans, så att den fungerar som både gripande drama och som lättsam komedi. Nackdelen är att det aldrig blir riktigt lika roligt som det hade kunnat bli, och det är inte så ofta man skrattar högt. Jag hade inte sagt nej till lite mer humor, men å andra sidan är det svårt att klaga på en film där man trots allt både hinner skratta och gråta. Det är synd att filmen blivit lite övertydlig och översentimental, men genom den starka och angelägna skildringen i kombination med de intressanta rollfigurerna och det tacksamma temat väljer jag ändå en stark sjua i betyg. Filmen är alltså väl värd att se för de flesta, även fast den knappast lär vinna några priser eller gå till filmhistorien som något cinematografiskt mästerverk. Fast det tror jag å andra sidan aldrig har varit regissörens ambition, och det är glädjande att se att Sean Anders lärt sig av sina misstag efter Daddy's Home-filmerna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 28 februari 2019
Senast uppdaterad: 28 februari 2019
Recensionen har lästs 1862 gånger av 1079 personer, sedan den 28 februari 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))