Dubbningshemsidan
Recensioner
Jolene
(Jolene)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Pan-Vision för recensionsexemplaret
Den kanadensiska regissören och producenten Dan Ireland är numera bosatt i USA, och började sin karriär med att grunda den prestigefyllda filmfestivalen Seattle International Film Festival. Han var därefter verksam som producent i över ett decennium, innan han i mitten av 1990-talet sadlade om till regissör. Hans regidebut blev den kritikerrosade men förhållandevis okända filmen Sista telegrammet från Cross Plains, och därefter har han gjort filmer som Gary och Passionada; som samtliga har visats i Sverige men aldrig blivit särskilt kända. Till hans femte film utgick Dan Ireland ifrån den New York-baserade författaren E.L. Doctorows novell Jolene: A Life; en bara 30 sidor lång novell om en fiktiv karaktär vid namn Jolene. Filmen fick namnet Jolene, och den har nu äntligen sett dagens ljus i Sverige, där filmen släppts direkt på DVD. Historien kretsar kring den unga tjejen Joline, som vuxit upp i en rad fosterhem där sexuella övergrepp varit mer regel än undantag. I ett desperat försök att komma undan detta gifter hon sig blott 15 år gammal med den några år äldre killen Mickey. Äktenskapet slutar dock inte lyckligt, utan istället hamnar Jolene högst ofrivilligt på mentalsjukhus. Hon lyckas dock till sist att fly därifrån, och börjar en lång resa genom USA där hon genom nya förhållanden till sist hoppas finna lycka och ett liv värt att leva.
På papperet låter Jolene inte som någon särskilt märkvärdig film, men jag blev positivt överraskad. Fastän grundstoryn är tunn och det i grund och botten inte händer alltför mycket, så är det en fascinerande och berörande historia som förblir engagerande hela tiden. Det är helt enkelt lätt att leva sig in i filmen och fascineras av händelseförloppen, och då kan man ha överseende med att det är tämligen förutsägbart. Det är också en mycket realistisk film, som känns verklighetstrogen och jordnära in i minsta detalj. Det känns verkligen som att följa ett befintligt liv, och därför ger filmen delvis en närmast dokumentär känsla från sig. Därför är det också A och O att Jolene har blivit en mångbottnad och nyanserad rollfigur, och där har manusförfattaren lyckats till fullo. Jolene känns äkta och verklighetstrogen, och det känns aldrig konstlat eller onaturligt.
Å andra sidan har de flesta andra rollfigurer blivit ganska endimensionella, och ingen lyckas att erbjuda något större djup. Då det här är en film som utspelas ur Jolenes perspektiv och allting ses ur hennes synvinkel, så är det knappast en ovanlig brist och tvärtom är sådana här filmer svåra att kunna låta även övriga rollfigurer bli helt mångbottnade - om dessa rollfigurer skulle få ett större djup än vad Jolene själv hinner uppfatta, så skulle det ju per definition inte vara tal om hennes synvinkel längre. Men trots det hade jag gärna sett att åtminstone några andra rollfigurer fått ett något större djup eller åtminstone större utrymme. Merparten av rollfigurerna medverkar nämligen bara i några få scener, och få är det inte lätt att hinna få veta alltför mycket om dem.
Men det mest påtagliga problemet med Jolene är att dess första halva periodvis känns något upprepande och tjatig, och där väntar inga stora överraskningar. Under ett flertal tillfällen står filmen mer eller mindre och stampar på samma ställe, och många aspekter återupprepas ett flertal gånger. Då är det lätt att under några tillfällen få en lite tjatig känsla, även om jag trots detta aldrig tyckte att det blev tråkigt. Däremot kan jag tycka att det ibland blir lite segt, vilket beror på att speltiden är i längsta laget. Nästan två timmar hade inte varit nödvändigt för en sådan story, och med en något kortare speltid hade den upprepande och sega känslan förmodligen kunnat minskas avsevärt för att istället få ett något högre tempo. Ibland balanserar också filmen på gränsen till exploatering, och bl.a. ett par lite väl utdragna scener på ett strippklubb känns definitivt inte nödvändiga för handlingen.
Den främsta räddningen med Jolene ligger i att den andra halvan är bättre än den första. Då kommer en del nya grepp in i bilden, och det blir mindre upprepningar. En del nya och intressanta händelseförlopp tas upp, och vi får lära känna Jolene ännu bättre. Då blir också storyn lite djupare än i början, och det blir en både berörande och gripande historia. Det är visserligen ingen oerhört gripande film, men vid några tillfällen lyckades jag inte hålla tårarna borta, och det får ses som ett gott tecken vid filmer som denna. Jag kunde hela tiden känna för Jolene och sympatisera med henne, vilket bidrar till den berörande och engagerande känslan som hela tiden genomsyrade mig. Det här är en ganska mörk och dyster film, men samtidigt är den mellan varven smårolig och särskilt under den första halvan får man skratta vid några tillfällen.
Filmen lämnar också tillräckligt hopp för att inte kännas genommörk, utan där man trots allt kan känna ett visst hopp inför framtiden. Det är en ganska lagom balansgång, och gör att det aldrig blir för deprimerande fastän storyn definitivt inte är någon glad och trevlig sådan. Däremot tycker jag att slutet blivit lite för ouppklarat för min smak, då det slutar ganska abrupt och utan något egentligt avslut. Jag förstår absolut tanken - då det är en realistisk film som ska föreställa skildra en del av ett liv, så är det förstås ett klokt val att inte göra ett definitivt slut; trots allt finns sådana sällan i det verkliga livet. Men man borde trots allt ha kunnat få till en kompromiss, då det här slutet lämnade en något antiklimaktisk känsla och jag helt enkelt hade velat se mer.
Jolene erbjuder ett snyggt foto, med ett starkt och effektivt bildspråk som ger ett intimt och trovärdigt intryck. Skådespelarinsatserna är utmärkta, där alla spelar övertygande och trovärdigt. Mest imponerar utan tvekan den långfilmsdebuterande Jessica Chastain i huvudrollen som Jolene, som är fullkomligt lysande och spelar oerhört realistiskt och naturtroget. Hon lyckas också på ett mycket trovärdigt sätt att porträttera Jolenes olika åldrar, och det känns aldrig konstlat eller onaturligt. Detta unga stjärnskott har definitivt framtiden för sig, och jag ser fram emot att bevittna vad hon kan åstadkomma i framtiden. Alla andra spelar också mycket bra, men de kommer inte i närheten av Jessicas enastående talang. Däremot lyckas alla att väcka liv i sina förhållandevis platta rollfigurer på ett skickligt sätt, och trots att ett flertal av skådespelarna är ganska kända så kunde jag leva mig in i filmen till fullo utan att någonsin tänka på skådespelarnas tidigare roller.
Jolene lär inte passa alla, då det är en ganska långsam film med en tunn story och som närmast beskriver ett liv och en stämning hellre än att berätta en omfattande historia. Men om man uppskattar sådana filmer och vet vad man ger sig in i, så blir man sannolikt inte besviken. Det är helt enkelt en fascinerande, berörande och engagerande film som intresserar från början till slut och där man hela tiden vill veta mer om Jolene. Jag saknar mer bakgrundsinformation kring Jolenes vistelser på fosterhem och i synnerhet vad som egentligen hände med hennes föräldrar - ett ännu som bara snuddas förbi som hastigast. Men det är ändå en riktigt bra film, som blir bättre och bättre ju längre filmen fortlöper. Om hela filmen hade varit som den sista halvan, så hade jag förmodligen gett filmen en åtta i betyg. Men den mer sega och tjatiga stilen i början drar ner helhetsintrycket, varför jag nöjer mig med en stark sjua. Men fortfarande är det en bra och välgjord film, som varmt kan rekommenderas för de flesta. Åtminstone så länge man inte förväntar sig en snabb actionfilm där det händer något hela tiden...
DVD-utgåvans bild återges i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1, medan ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och vanlig stereo. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. När man matar in DVD-skivan, möts man av en språkvalsmeny, som följs av varningstexter på valt språk. Därefter visas några trailers för andra filmer, som återges i otextat skick. Vi kommer därefter till huvudmenyn, som är på engelska men är stilren och funktionell. Det enda extramaterial som finns är engelskspråkiga skriftliga biografier om fyra av skådespelarna, som är lite intressant men som trots allt går att läsa sig till ganska enkelt på Internet. Där tar det roliga slut, och det är tråkigt att det inte kunnat läggas till någon form av bakom kulisserna-dokumentär eller intervjuer med de inblandade.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 21 mars 2010
Senast uppdaterad: 22 mars 2010
Recensionen har lästs 3337 gånger av 1847 personer, sedan den 21 mars 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))