Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Killing Bono
(Killing Bono)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Killing Bono på CDON
Sök efter Killing Bono på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Komedi / Musik / Verklighetsbaserad / Biografi / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 49 minuter
Genre: Verklighetsbaserad dramakomedi
Produktionsland/år: Irland/Storbritannien, 2011
Produktionsbolag: Greenroom Entertainment, Wasted Talent & Generator Entertainment, i samarbete med Northern Ireland Film and Television Commission, Matador Pictures & Sony Music
Producent: Ian Flooks, Mark Huffam & Piers Tempest
Regi: Nick Hamm
Manusförfattare: Dick Clement, Ian La Frenais & Simon Maxwell, baserat på en självbiografisk roman av Neil McCormick
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Neil McCormick - Ben Barnes Ivan McCormick - Robert Sheehan
Gloria - Krysten Ritter Hammond - Peter Serafinowicz
Danny Machin - Stanley Townsend Plugger - Diarmuid Noyes
Bono - Martin McCann Larry Mullen - Seán Doyle
The Edge - Mark Griffin Adam Clayton - David Tudor
Karl - Pete Postlethwaite Erika - Lisa McAllister
Leo - Ralph Brown Danielle - Justine Waddell

Musikkritikern och journalisten Neil McCormick blev uppmärksammad då han 2003 gav ut den självbiografiska romanen "Killing Bono: I Was Bono's Doppelgänger"; där han beskriver sina erfarenheter av att växa upp som klasskompis till medlemmarna i det världsberömda rockbandet U2, som är verksamt än idag. Nu har romanen blivit till film med titeln Killing Bono, i regi av nordirländska Nick Hamm som tidigare bl.a. legat bakom den romantiska komedin Den oemotståndliga Martha. Bakom manuset står Dick Clement and Ian La Frenais, som bl.a. arbetat med ett flertal brittiska komediserier samt skrivit manus till The Commitments, Across the Universe och animerade Bortspolad. Filmen hade biopremiär i Storbritannien och Irland i april 2011, men släpps i Sverige - liksom de flesta andra länder - direkt på DVD.

I Dublin startades många band under 1970-talet, och 1976 vill Neil McCormick och hans bror Ivan inte vara sämre. De går på gymnasiet, men hoppas slå igenom inom musikbranschen med sitt band Bröderna McCormick. Några av Neil och Ivans klasskompisar, såsom Paul Hewson och Larry Mullen, har samma ambitioner med sitt lilla garageband The Hype (som senare blev U2). Paul säger till Neil att han gärna vill att Ivan ska bli gitarrist i deras band, men då Neil inte vill släppa taget om sin bror och stenhårt tror att deras egna band kommer att bli betydligt mer framgångsrika än U2, så tackar han nej utan att ens fråga Ivan. Men medan åren går utvecklas U2 till att bli allt annat än litet, medan Neil och Ivan inte alls får det lika lätt; särskilt inte när man hela tiden jämförs med sina gamla klasskompisar...

Jag har tyvärr inte läst Neil McCormicks självbiografi, men jag kan inte förneka att storyn är intressant. Det är en intressant och fascinerande sann historia som tas upp, som inte många känner till. Rollfigurerna känns relativt äkta, och med den fina 1980-talsnostalgin är det ett tacksamt ämne att göra film av. Killing Bono har blivit en hyfsat originell film, med en ovanlig ton och fin stämning. Det är också ett annorlunda begrepp att göra en musikbiografi från synvinkeln av ett okänt band på sidan av populära U2, som fungerar riktigt väl och gör att det inte känns som traditionella musikbiografier.

Att kategorisera det som komedi, som omslagsskribenten gjort, är dock en sanning med modifikation. Det är visserligen småroligt någon gång då och då, främst under den första halvan, och några småfniss väntar. Men mycket längre än så går det aldrig, och det här är absolut ingen stor skrattfest. Med andra ord förvänta er inte att skratta mer än vid några tillfällen. Jag vet ärligt talat inte om benämningen är missvisande, eller om filmen i övrigt har någon märklig humor som inte jag förstår mig på. Men om man ser på filmen som ett drama med vissa komiska inslag, så blir man förmodligen inte alls lika besviken som om man förväntar sig en riktigt rolig film. För det här är mer deprimerande än komiskt, särskilt under filmens andra halva.

Men det finns större problem med Killing Bono än avsaknaden av humor, och det är att filmen blivit så ojämn. Inledningsvis känns filmen lite rörig, och det tar en stund innan man kommer in i handlingen och förstår vilka alla är. Men när man väl gjort det, vilket inte tar särskilt lång stund, så blir det en riktigt intressant och underhållande film. Man bryr sig om Neil och Ivan, och tiden går hyfsat snabbt. Det är engagerande och det finns också en viss charm och en fin tidskänsla som verkligen känns som 1980-tal in i minsta detalj. Det är överlag småroligt och fascinerande, med en del starka och minnesvärda scener. Jag uppskattar också personkemin mellan Neil och Gloria, och likaså känns Neil och Ivan som bröder.

Men tyvärr fortsätter inte filmen i samma klass. Allt eftersom handlingen fortlöper så börjar storyn spåra ur mer och mer och efter ett tag känns det mest tjafsigt och rörigt. Det blir också mer deprimerande än charmigt, då syftet verkar vara att precis allting ska gå fel för Neil. Det är mycket möjligt att det här stämmer överens med vad som hände i verkligheten, och det kan mycket väl ha fungerat bra i bokform. Men det fungerar inte riktigt på film, då det blir lite för mycket av allting och man hade behövt se någon form av ljusglimt i alla fall ibland. Mot slutet blir filmen därför också ganska oengagerande, och det hjälper heller inte att Neil periodvis beter sig allt annat än smart vilket gör det svårt att verkligen sympatisera med honom. Även det kanske stämmer med verkligheten, men på film underlättar det om det faktiskt finns någon rollfigur som man verkligen känner med. I takt med att storyn spårar ur och blir alltmer tillspetsad, så sjunker tyvärr kvaliteten och det blir alltmer oengagerande. Filmen fungerar bra under den första halvan, men från mitten börjar det sakta men säkert spåra ur och det slutar inte förrän man nästan helt slutat bry sig om Neil och Ivan. Visst finns det ljusglimtar, men under filmens andra halva blir de tyvärr allt färre.

Det har också bara blivit Neil och till viss del Ivan som blivit någorlunda nyanserade och känns som riktiga människor, medan alla andra förblir tämligen endimensionella. Jag hade velat se mer av Bono och de andra medlemmarna i U2, och hade också velat se betydligt mer av Gloria som inledningsvis spelar en betydande roll men som efter ett tag försvinner nästan helt. Men jag kan inte förneka att Killing Bono haft en fin premiss, och uppvisar en hel del potential. Med ett bättre manus hade det kunnat bli en väldigt bra film.

Fotot är snyggt, och filmen uppvisar en fin tidskänsla som känns autentisk. Det är också ganska bra musik, även om det är väldigt lite riktig musik från U2 som faktiskt spelas upp. Skådespelarinsatserna är överlag bra, och Ben Barnes är ett riktigt fynd som Neil. Han spelar övertygande och trovärdigt, och har också en förvånansvärt bra irländsk dialekt med tanke på att han egentligen är brittisk. Robert Sheehan imponerar tyvärr inte lika mycket, som visserligen gör en helt okej insats men känns lite opersonlig och bitvis mest spelar som en slags komisk "sidekick" till Neil; något som säkerligen inte var avsikten. Krysten Ritter är som vanligt utmärkt som Gloria, men får tyvärr inte alltför mycket att arbeta med. Martin McCann är också bra som Bono.

Jag betvivlar inte att filmteamet haft de bästa avsikter med Killing Bono, och visst är det en intressant sann historia. Men som film betraktat är den tyvärr ganska ojämn; bitvis riktigt bra, men minst lika ofta blir det bara för mycket. Filmen börjar riktigt bra, men blir tyvärr sämre allt eftersom den fortlöper och spårar ur lite för mycket mot slutet. Kanske är det verklighetsenligt, men det som säkerligen var intressant i verkligheten behöver inte nödvändigtvis fungera på film. Men Killing Bono är ändå en helt okej film, som är underhållande och bitvis riktigt minnesvärd. Tycker man om U2 eller musikbiografier i allmänhet är den absolut värd att ta en titt på, och även för alla andra känns filmen sevärd. Betygsmässigt stannar det tyvärr på en sexa, trots att filmen under dess första halva definitivt hade förtjänat en sjua.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med formatet 2,40:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild och ljud håller relativt hög kvalitet. Filmen är textad på de fem nordiska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny och varningstexter. Därefter visas några trailers för andra filmer, som går att hoppa förbi. Vi kommer därefter till huvudmenyn, som är enkel och stilren men engelskspråkig. Tyvärr finns ingen tillstymmelse till extramaterial, och det är tråkigt då jag gärna hade velat höra lite om tankarna bakom filmen eller hur väl filmen stämmer överens med boken och/eller de verkliga händelserna.


Recensionen skriven: 28 september 2011

Recensionen har lästs 1283 gånger av 744 personer, sedan den 28 september 2011

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * *       5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ÅTTA - SEXA - NOLLA - ETTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna