Dubbningshemsidan
Recensioner
Kvinnan på tåget
(The Girl on the Train)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Det har gått två år sedan Rachels man lämnade henne för en annan kvinna, och hon har haft svårt att komma över skilsmässan. Hon är deprimerad och bitter, och har dessutom grava alkoholproblem och dricker nästan dagarna i ända. Inte blir saken heller bättre av att hennes exman Tom redan gift om sig med Anna och fått barn med henne, samtidigt som Rachel och Tom trots många försök aldrig fick barn. Två gånger varje dag åker Rachel tåg från New York till Manhattan, och tåget passerar förbi huset där Rachel tidigare bott och där Tom numera bor med sin nya fru. Ett par hus nedanför bor ett ungt par, som Rachel har iakttagit under en lång tid. Hon fantiserar dagligen om den unga kvinnan, som verkar ha ett perfekt liv med sin man och i stort sett det liv som Rachel borde ha haft. Kvinnan heter i verkligheten Megan, och hennes liv är inte fullt så perfekt som det ser ut på avstånd. Hon kämpar mot en alltmer kontrollerande och dominerande make, och dessutom jobbar hon som barnflicka åt Tom och Anna där hon tar hand om deras dotter. En dag ser Rachel från tåget hur Megan verkar ha ett förhållande med en annan man, som definitivt inte är hennes man. Stupfull blir hon rasande över detta, kliver av tåget och försöker att söka upp Megan. Morgonen därpå vaknar Rachel upp täckt med blod och blåmärken, och hon kommer inte ihåg någonting av vad som hänt. Av polisen får hon höra att Megan är spårlöst försvunnen...
Det låter kanske inte alltför märkvärdigt, men överraskande nog är Kvinnan på tåget en förhållandevis nyskapande film och erbjuder något nytt inom en bekant genre. Det är kanske inte jätteoriginellt, men här finns en del nya grepp samtidigt som det är en intressant story. Resultatet är en mycket bra och välgjord film, som med relativt enkla medel lyckas imponera på åtminstone undertecknad. Det är engagerande och fascinerande, och intresset hålls vid liv hela tiden. Stämningen och atmosfären är utmärkt, och filmen är både finstämd och förhållandevis lågmäld.
I stil och känsla har filmen vissa likheter med Gone Girl, även fast många olikheter också finns, och värre inspiration än så kan man ju absolut tänka sig. Det som i fel händer hade kunnat bli ett enkelt kriminaldrama har istället blivit en komplex dramathriller, med komplexa karaktärsporträtt och många vändningar. Det uppskattar jag, och rollfigurerna är både intressanta och mångfacetterade. Bäst ställt är det med de tre stora kvinnorollerna Rachel, Megan och Anna, som alla tre har blivit nyanserade och trovärdiga rollfigurer helt befriade från klichéer och stereotyper - en trevlig omväxling, i synnerhet efter att Anna till en början känns stereotyp; en känsla som efter ett tag visar sig vara helt felaktig.
Det har också blivit en oförutsägbar film, där man aldrig riktigt vet hur allting hänger ihop och inte vet vare sig vem eller vilka som ligger bakom allt eller vad alla rollfigurer har för koppling till berättelsen. Allt skildras på ett så skickligt subjektivt sätt att man heller aldrig vet var man har Rachel, och inte vet vad hon kan tänkas ha gjort eller ens om hon är "god" eller "ond". Det var länge sedan jag stötte på en så mångfacetterad och komplex kvinna på film, och det gör att man in i det sista inte riktigt vet var man har henne eller ens om man tycker om henne eller inte. In i det sista vet man heller inte vad man tycker om de flesta andra karaktärer, och här finns många oväntade vändningar varför man aldrig kan slappna av eller dra några säkra slutsatser. Det gör också att man inte riktigt kan avgöra vem som är protagonist respektive antagonist, vilket är mycket ovanligt.
Det är mystiskt och obehagligt, och mycket intressant hinner klämmas in under de knappa två timmar som filmen varar. Periodvis är det också en ganska spännande film, och under några scener sitter man med hjärtat i halsgropen. Till största delen är det dock mer drama än thriller, och de riktigt spännande scenerna kan i stort sett räknas på ena handens fingrar. Men som drama är det desto bättre, då det aldrig upplevs svartvitt och det finns många nyanser. Här finns också en föredömlig intensitet, där det aldrig upplevs segt eller utdraget, utan det händer något hela tiden utan att för den skull bli för intensivt.
Men persongalleriet är stort och det är sex stora roller som mer eller mindre står i centrum, plus ett flertal mindre rollfigurer. Därför måste man vara uppmärksam och koncentrerad, och det är ingen film som går att slötitta sig igenom. Men så länge man faktiskt är tillräckligt uppmärksam får man också sin belöning, då det har blivit en så komplex film med mänskliga rollfigurer och där inget är helt svart eller vitt. Men tyvärr har det ändå blivit lite onödigt rörigt, och genom ständiga tidshopp fram och tillbaka tillsammans med de många rollfigurerna är det inte alltid solklart att få något tydligt grepp om allting. Ibland måste man tänka efter lite för mycket om hur allting hänger ihop, och jag hade gärna sett några färre tidshopp. I och för sig är det bra att det alltid skyltas med "En månad tidigare" och dylikt, så att man alltid vet när allting hände, men det blir ändå onödigt rörigt. Jag får ibland känslan av att det viktigaste varit att allt förblir ett mysterium ända tills slutet, så att kontinuiteten kommer i andra hand.
Dessutom är det olyckligt att de manliga rollfigurerna aldrig hinner få riktigt lika många nyanser som de kvinnliga, och det är uppenbart att kvinnoporträtten legat i centrum. Det är visserligen en trevlig omväxling med kvinnor som blivit så mångfacetterade som oftast bara är männen förunnat på film, men jag hade velat veta lite mer om både Tom och Scott; som båda två är väldigt viktiga för handlingen men där i synnerhet Tom inte förklaras tillräckligt väl. Under filmens upplösning blir det också lite för mycket, där trovärdigheten sjunker i ett försök att öka spänningen.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt bildspråk med snygga nedtonade färgskalor och en imponerande detaljrikedom. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra. Emily Blunt är utmärkt i huvudrollen som Rachel, och imponerar stort i en väldigt svår roll som i andra händer lätt hade blivit klichéartad. Hon spelar naturligt och mångfacetterat, och det var länge sedan jag såg en så här fantastisk rollprestation. Svenska Rebecca Ferguson är också mycket bra som Anna; en betydligt mer komplex roll än det inledningsvis verkar som och hon lyckas att förmedla många nyanser i ett lågmält spel. Haley Bennett är också utmärkt i en mer begränsad men minst lika svår roll som Megan. Justin Theroux gör allt som går av en svår men något underutvecklad roll som Tom, och Luke Evans är ganska bra som Scott. Det är också trevligt att återse Lisa Kudrow (Phoebe i Vänner) i en liten biroll som Martha. Det finns inte ett enda svagt kort i den här imponerande ensemblen, men överlag imponerar de kvinnliga skådespelarna ändå mer än de manliga.
Kvinnan på tåget är en mycket bra film, som är stämningsfull, vacker och lågmäld. Det är både dystert och deprimerande, samtidigt som det finns ljusglimtar. Jag uppskattar de oväntade vändningarna och den oförutsägbara stilen, och likaså de många komplexa personporträtten som gör att filmen sticker ut från mängden. Men på gott och ont är det en ganska invecklad intrig som presenteras, med många rollfigurer och relationer mellan dessa som inte alltid är solklara. Ibland blir det därför lite för rörigt med en del onödiga tidshopp och tillbakablickar, plus att jag hade önskat att några av männen fått lika många nyanser som kvinnorna. Kanske förklaras de manliga karaktärerna bättre i boken, men jag har tyvärr inte läst den och kan därför inte uttala mig om det. Men förutom dessa i det stora hela ganska obetydliga brister är det en väldigt lyckad film, som är väl värd att ses av de allra flesta, och som också håller att ses om. Faktum är att jag tyckte minst lika mycket om filmen andra gången jag såg den, och därför förtjänar filmen en hyfsat stabil åtta i betyg. Kvinnan på tåget kanske inte faller alla i smaken, men jag kan varmt rekommendera alla som tycker om lite ovanliga filmer att se den snarast.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 8 november 2016
Senast uppdaterad: 1 december 2017
Recensionen har lästs 3206 gånger av 1819 personer, sedan den 8 november 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))