Dubbningshemsidan
Recensioner
Lady M
(Lady Macbeth)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Året är 1865, och vi befinner oss på den engelska landsbygden. 17-åriga Katherine säljs tillsammans med ett stycke land, och tvingas in i ett äktenskap med den mer än dubbelt så gamla Alexander. Hennes främsta uppgift blir att till varje pris tillhandahålla en son som arvinge till överklassfamiljen, vilket Alexanders pappa Boris insisterar på. Det blir dock lättare sagt än gjort, då Alexander aldrig ens vill röra vid Katherine; än mindre ha sex med henne. På det stora godset blir Katherine mer eller mindre behandlad som slav, och Boris och Alexander insisterar på att hon inte får lämna huset; inte ens för att få frisk luft. När både Alexander och hans far måste resa bort i affärer lämnas Katherine ensam tillsammans med hemhjälpen Anna. Då kan hon äntligen lämna huset och utforska området, och blir då vittne till hur stalldrängen Sebastian och några andra arbetare förgriper sig på Anna. Katherine sätter stopp för händelserna, men blir likväl attraherad av Sebastian. När Sebastian senare tränger sig in i huset för att ge sig på Katherine, leder det till att de inleder ett förhållande. Men när ägarna av godset kommer hem listar Boris ut vad som pågår, och då måste Katherine sätta stopp för honom...
Av filmens originaltitel är det lätt att få intrycket att det här skulle vara en ny filmversion av Shakespeares klassiker MacBeth; det trodde i alla fall jag. Döm om min förvåning att så inte alls är fallet, och även fast det finns vissa likheter med Shakespeares pjäs finns det desto fler olikheter och storyn har i stort sett inget gemensamt med den filmen. Kanske en smula besvikande, men filmen har icke desto mindre en intressant och genomarbetad story. Kanske är det för att tona ner referenserna till Shakespeare som titeln i Sverige kortats till bara Lady M...? Den ryska litterära förlagan har jag inte läst, men då handlingen förflyttats från Ryssland till England kan man nog på goda grunder anta att ganska mycket förändrats gentemot boken.
Lady M är en ganska bra film, men som tyvärr är ganska ojämn och där inte alla aspekter övertygar lika mycket. Inledningsvis är det en engagerande och fascinerande film. Intresset hålls vid liv på ett effektivt sätt, och det är en trevlig omväxling med ett kostymdrama i 1800-talsmiljö som för en gångs skull inte är långsam eller seg. Tvärtom finns här en påtaglig intensitet, och fastän det i grund och botten inte händer så jättemycket blir det aldrig tråkigt. Det finns en viss spänning och periodvis även en gnutta humor.
Stämningen är utmärkt, och det är kallt och klaustrofobiskt på ett sällsynt effektivt sätt. Det gör att det är lätt att sympatisera med Katherine, och hennes hopplösa situation. Det är många intressanta aspekter som tas upp, såsom spelet och skillnaderna mellan arbetarna/tjänstefolket och de av "finare" börd. Sällan har det skildrats så effektivt som här, som gör att man framförallt kan känna för pigan Anna som hinner få förvånansvärt många nyanser. Trots att handlingen utspelas på 1800-talet upplevs den hyfsat modern i stil och känsla, och påminner därmed ofta mer om nutida thrillers än om traditionella kostymdramer. Det låter udda, men fungerar faktiskt riktigt väl och gör att filmen trots allt blir förhållandevis nyskapande. Här finns mycket intressant att utläsa, och filmen ställer många frågor om bl.a. moral. Därmed finns ett påtagligt djup, och många bottnar även fast det ändå är en relativt lättsam film.
Allt detta låter bra, och det är det också. Problemet är bara det att rollfigurerna i allmänhet och Katherine i synnerhet, som från början är mycket sympatisk, med tiden börjar bete sig allt mer tvivelaktigt. Till sist har det spetsats till så mycket att det inte längre går att ursäkta hennes beteende, och när det inte längre finns någon man faktiskt kan sympatisera med blir det inte riktigt lika engagerande längre. Här finns också en del sexistiska antydningar utan rimlig förklaring, som sänker helhetsintrycket. De flesta skulle förstås bli förskräckta och förfärade om man bevittnar någon begå övergrepp mot någon annan, så att som Katherine närmast bli tänd på gärningsmannen är svårköpt; i synnerhet då vi inte får någon förklaring till det. Och att det som inledningsvis ser ut som ett våldtäktsförsök leder till en passionerad romans är även det svårköpt, och ger en något obehaglig eftersmak. Att någon levt ett isolerat liv och närmast behandlats som en slav av sin make och hans familj ursäktar inte att man börjar bete sig helt ologiskt, i synnerhet inte utan att Katherines beteende förklaras.
Jag är också lite kluven till filmens korta speltid, som klockar in på bara 1 timme 29 minuter (inklusive eftertexter). Det är förstås utmärkt så tillvida att det aldrig blir segt eller utdraget, utan att intresset kan bibehållas hela tiden. Men det medför tyvärr också att filmen ibland går onödigt fort fram, så att man inte hinner få förklaringar till allt som sker. Det hade nog upplevts mer trovärdigt om filmen kunnat förlängas något, så att tvära kast kunnat jämnas ut genom ytterligare ett par scener, för att kunna undvika att personer närmast gör helomvändningar inom loppet av några sekunder. Trovärdigheten sjunker helt enkelt då det ibland går för fort framåt, och personers beteenden inte hinner underbyggas psykologiskt.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett enkelt men i all sin enkelhet genialiskt foto med ett starkt bildspråk och en utmärkt bildkomposition. Skådespelarinsatserna är också riktigt bra. Framförallt är den hittills ganska okända Florence Pugh fullkomligt lysande i huvudrollen som Katherine. Hon gör en stark och naturlig rollprestation, och lyckas att förmedla rollfigurens tankar och känslor utan att så mycket behöver sägas med ord. Florence har alla möjligheter att gå hur långt som helst inom filmbranschen. Naomi Ackie är också mycket bra som Anna, som gör en imponerande rollprestation helt utan överspel. Cosmo Jarvis är bra som Sebastian, men imponerar inte riktigt lika mycket som de kvinnliga skådespelarna. Paul Hilton och Christopher Fairbank är bra som Alexander och Boris, men får mindre att arbeta med i två otacksamma och ganska grymma roller.
Lady M är en välgjord och underhållande film, med många bottnar och ett påtagligt djup. Det är våldsamt och spännande, samtidigt som det är fascinerande och intressant. Jag uppskattar att man för en gångs skull lyckats att åstadkomma ett gammaldags kostymdrama som inte upplevs segt eller långsamt, utan som definitivt inte innehåller en enda onödig eller utdragen scen. Men periodvis är det smärtsamt uppenbart att regissören är en man som försöker att skildra händelseförlopp från en kvinnas perspektiv, och när filmen stundtals innehåller uppenbar sexism blir man inte alls lika road längre. Ibland går det också för fort framåt, då händelser inte känns tillräckligt underbyggda. Det är också svårt att få något riktigt grepp om Katherine, som man inledningsvis sympatiserar för, men som sakta men säkert går över gränsen till vämjelse. Självklart behöver inte alla rollfigurer i en film vara sympatiska, men det är trots allt en fördel om deras beteenden får rimliga förklaringar så att man kan köpa det som sker. Det kan man bara delvis här, vilket förtar en del av känslan. Trots detta är det dock en ganska bra och fullt sevärd film, varför jag trots de påtagliga bristerna ändå väljer en stark sexa i betyg. Men det hade kunnat bli så mycket bättre, om man lyckats förklara rollfigurernas beteenden och händelseförloppen på ett mer övertygande sätt.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 18 september 2017
Senast uppdaterad: 18 september 2017
Recensionen har lästs 2938 gånger av 1741 personer, sedan den 18 september 2017
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))