Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Les Misérables
(Les Misérables)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Universal Pictures Nordic för recensionsexemplaret
Sök efter Les Misérables på CDON
Sök efter Les Misérables på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Musikal / Romantik / Krig / Spelfilm / Baserad på bok / Baserad på scenpjäs/musikal / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 38 minuter
Genre: Musikaldrama
Produktionsland/år: Frankrike/Storbritannien, 2012
Produktionsbolag: Working Title Films & Universal Pictures
Producent: Tim Bevan, Eric Fellner, Debra Hayward & Cameron Mackintosh
Regi: Tom Hooper
Manusförfattare: William Nicholson, baserat på en scenmusikal av Claude-Michel Schönberg & Alain Boublil samt sånger av Claude-Michel Schönberg & Herbert Kretzmer samt en roman av Victor Hugo
Svensk distributör: Universal Pictures Nordic AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Jean Valjean - Hugh Jackman Fantine - Anne Hathaway
Marius - Eddie Redmayne Cosette som äldre - Amanda Seyfried
Javert - Russell Crowe Éponine som äldre - Samantha Barks
Madame Thénardier - Helena Bonham Carter Thénardier - Sacha Baron Cohen
Gavroche - Daniel Huttlestone Enjolras - Aaron Tveit
Cosette som barn - Isabelle Allen Éponine som barn - Natalya Wallace
Biskopen - Colm Wilkinson Bamatabois - Bertie Carvel
Babet - Ian Pirie Brujon - Adam Pearce
Clacquesous - Julian Bleach Montparnasse - Marc Pickering

Den franska författaren och poeten Victor Hugo (1802 - 1885) är för de flesta mest känd för klassikern Ringaren i Notre Dame från 1831. Hans andra riktigt stora verk var Les Misérables, som efter många års skrivande slutligen gavs ut 1862 och som i Sverige fick titeln Samhällets olycksbarn. Boken gav upphov till den oerhört framgångsrika scenmusikalen Les Misérables, som skrevs av Alain Boublil och Claude-Michel Schönberg och hade sin franska ursprungspremiär 1980. 1985 fick den i dagens läge mer kända engelska versionen premiär i London, kraftigt omarbetad från originalet och med engelska sångtexter av Herbert Kretzmer. Teatern, som än idag spelas i bl.a. Storbritannien, översattes även till svenska med sångtexter av Ture Rangström där den gick upp för första gången 1990. Ända sedan början av 1900-talet har ett drygt 40-tal olika filmversioner av romanen producerats, och i dagens läge är kanske Bille Augusts film från 1998 den mest kända. Men det har fram tills 2012 inte producerats någon filmversion av just scenmusikalen. Då kom nämligen nya Les Misérables, baserad på den brittiska versionen av scenpjäsen och i regi av brittisk-australiensiska Tom Hooper; i dagens läge mest känd för Oscarsvinnaren The King's Speech. Manuset har bl.a. pjäens ursprungsförfattare Alain Boublil och Claude-Michel Schönberg skrivit. Filmen nominerades i år till 8 Oscars inför Oscarsgalan för bl.a. bästa film, och vann 3 Oscars för bästa kvinnliga biroll (Anne Hathaway), bästa ljudmixning och bästa smink. Filmen vann också Golden Globe för bästa film i klassen komedi eller musikal (och någon komedi är det sannerligen inte...). Nu har filmen släppts på DVD och Blu-Ray.

År 1815 släpps Jean Valjean från fängelset, efter att ha suttit av 19 år för att ha stulit en bit bröd (!). Han bryter mot villkoren för den villkorliga frigivningen för att istället starta ett nytt liv i Montreuil-sur-Mer, och polisinspektören Javert svär att få fast honom. Åtta år senare har Valjean blivit borgmästare i den lilla staden, och äger en fabrik där den unga Fantine jobbar. Hon försöker att tjäna pengar till sin dotter Cosette, som nu bor hos det skrupellösa paret Thénardiers och deras dotter Eponine. Men när hon - delvis på grund av Jean - får sparken från jobbet har hon inget annat val än att ta till prostitution. Senare kommer Jean i kontakt med Fantine på nytt, och då hon blir svårt sjuk lovar han henne att ta hand om hennes dotter - något som förändrar både hans och andras liv.

Jag har tyvärr inte läst hela Victor Hugos klassiska roman (bara vissa delar av den), och har heller inte haft möjligheten att se någon av uppsättningarna av scenmusikalen live. Däremot har jag på senare tid sett en inspelning från Malmöoperans teateruppsättning av Les Misérables från 2000 (en överlag riktigt lyckad scenversion), och har även sett ett par tidigare filmversioner av romanen. Men den nya Les Misérables är sannolikt den bästa filmversionen av Victor Hugos roman, och det har blivit en oerhört bra film. Den har en mycket intressant handling, som är förvånansvärt modern och tidlös för att komma från en 1800-talsroman. Det känns hela tiden som 1800-tal, men det mesta i handlingen är universellt gångbar och tematiken är tillämpbar än idag. Stämningen är makalös, och filmen lyckas på ett elegant sätt att förmedla en dyster och deprimerande känsla samtidigt som det är vackert och hoppfullt. Det är en svår balansgång, men här har det skett helt rätt så att man engageras i premissen och det aldrig blir för mörkt.

Medan det i de flesta filmmusikaler är brukligt med minst lika mycket dialog som sång (oftast mer), skiljer sig den här filmen från mängden. För här finns faktiskt i stort sett ingen talad dialog överhuvudtaget. Det rör sig på sin höjd om tio repliker dialog under hela filmen, och därutöver är det bara sång och musik som gäller för hela slanten. Det är också få tillfällen som det är tyst eller ens finns bakgrundsmusik, så i stort sett är det oavbruten sång i dryga två och en halv timme som väntar. Har man sett teateruppsättningen är det inget förvånansvärt, då även grunduppsättninge och de flesta senare scenversioner av Les Misérables inte heller haft någon dialog. Men för andra kan det komma som en chock, och det låter minst sagt absurt och ärligt talat ganska tråkigt. Jag hade därför mina farhågor när jag såg filmen för första gången på bio, men det fungerar faktiskt riktigt väl. Till en början hinner man visserligen tänka tanken att det känns lite konstlat med rollfigurer som brister ut i sång oavbrutet, men redan efter några minuter har jag helt glömt bort det och dras in i handlingen totalt.

Den ursprungliga engelskspråkiga scenpjäsen (och dess svenska versioner) bestod av 49 låtar och musikalnummer, och alla utom två av dessa finns kvar i filmversionen. Dock är många av sångerna mer eller mindre nedklippta från dess originalversioner, vilket i många fall är fullt förståeligt men som i en del fall känns lite tråkigt. Bl.a. saknar jag introduktionen till "On My Own", som här klippts bort så att sången börjar med dess mer kända parti. Dessutom innehåller filmen en nyskriven låt, skriven av originalförfattarna Alain Boublil, Claude-Michel Schönberg och Herbert Kretzmer; men fin men inte alltför minnesvärd låt vid namn "Suddenly" som nominerades till en Oscar.

Det här är en mycket fascinerande och fängslande film, som håller intresset vid liv hela tiden. Det är intressant, engagerande och vackert. Det finns en viss spänning, en pytteaning humor och framförallt är det oerhört berörande. Filmen lyckas på ett skickligt sätt att gripa tag i tittarna, och vid ganska många tillfällen blir det så gripande att det är helt omöjligt att inte börja gråta. Samtidigt finns ingen som helst övertydlighet eller översentimentalitet, och det rör sig om ett ganska dystert och mörkt drama. Men samtidigt utan att kännas för dystert, då det hela tiden är så vackert och det delvis också känns hoppfullt. Det gör att man blir glad av att se filmen, trots den mörka stilen. Och när sluttexterna börjar rulla känner man sig riktigt upprymd och tagen, för det här är utan tvekan en storslagen och minnesvärd film. Det är också imponerande att filmteamet har lyckats att göra en film som faktiskt känns som en film, och som - teaterförlagan till trots - aldrig känns teatralisk på något sätt.

Les Misérables har en åtminstone för genren oerhört lång speltid, och klockar in på hela 2 timmar 38 minuter. På papperet låter det riktigt plågsamt att genomlida en så lång renodlad musikal nästan helt utan dialog, och jag hade mina farhågor. Men det fungerar över förväntan, och tiden går faktiskt ganska snabbt. Man har trevligt och är engagerad hela tiden, och det blir aldrig segt eller tråkigt. Det beror inte minst på att sångerna för handlingen framåt på ett imponerande sätt, så att man därför knappt ens tänker på att det är sångnummer. Handlingen förs hela tiden framåt och det står aldrig stilla, och därför händer det något hela tiden fastän rollfigurerna sjunger nästan oavbrutet. Många av sångerna är också riktigt bra, och det är en hel del vacker och stämningsfull musik som erbjuds. Dock är det inte så många av sångerna som faktiskt lämnar ett bestående intryck mer än för stunden, och det är bara några få låtar som är riktigt minnesvärda. De är dock istället desto bättre, och framförallt är jag väldigt förtjust i både "I Dreamed A Dream" och "On My Own", som båda två är oerhört vackra och stämningsfulla sånger; och den sistnämnda har alltid tillhört en av mina favoritlåtar.

Samtidigt är dock inte allt frid och fröjd, utan det finns även några brister. Om man (som jag var när jag första gången såg filmen i januari) inte är alltför bekant med romanen eller den ursprungliga pjäsen uppstår ibland vissa frågetecken kring handling och manus, varför viss förvirring uppstod när jag såg filmen på bio i januari. Det gäller att vara uppmärksam, då mycket inte förklaras i dialog eller sång utan bara "mellan raderna", och det fungerar inte riktigt lika väl i musikaler som i andra filmer. Det gäller framförallt under filmens andra halva, då handlingen går betydligt snabbare framåt med flera tidshopp, vilket orsakar fler frågetecken om man inte redan är bekant med romanen eller scenpjäsen. Sedan biopremiären har jag både hunnit se ett par tidigare filmversioner av Victor Hugos roman samt sett en bandning från den senare svenska scenpjäsen från 2003, och det gjorde stor skillnad för förståelsen varför jag när jag nu såg om filmen på Blu-Ray inte hade några som helst problem att hänga med. Därmed är det alltså en fördel att känna till storyn relativt väl innan man ser filmen; vare sig man läst romanen, sett någon tidigare filmversion eller t.o.m. sett någon av teateruppsättningarna.

Det finns också ett par sånger som känns lite för utdragna och som inte för handlingen framåt på samma sätt som övriga, varför filmen trots allt hade vunnit på att kortas ner en smula. Men det är inget stort problem, då det är en mycket omfattande handling och merparten av den generöst tilltagna speltiden faktiskt behövs. Kanske hade filmen hellre vunnit på att omarbetas lite, att ta bort ett par ytterligare sånger för att istället utöka några andra sånger och lägga mer tid på karaktärsbeskrivningar under den andra akten. Har man sett någon av teateruppsättningarna är det också lite störande att filmen flyttat om och bytt plats på en del sångnummer, och även ändrar en del detaljer i handlingen; bl.a. omständigheterna runt "On My Own". Ändringarna gör ingen direkt skillnad för handlingen och påverkar inte budskap eller tematik på något sätt, men det kan ändå upplevas lite irriterande om man är van vid hur musikalen "ska" vara. Dock förstår jag tanken bakom åtminstone en del av ändringarna, och somliga verkar också överensstämma bättre med Victor Hugos roman än scenmusikalen.

Då handlingen utspelas i Frankrike kan det kännas lite egendomligt att alla i filmen talar engelska, och har heller ingen fransk brytning. Det är onekligen inte optimalt för trovärdigheten, och något jag vanligtvis brukar irritera mig på. I det här fallet har dock sångerna från scenmusikalen blivit mer kända med sina engelska sångtexter än de ursprungliga franska texterna, och dessutom var den franska ursprungsversionen betydligt kortare där ett flertal sånger inte fanns med i originaluppsättningen. Därför skulle det uppstå irritation om man faktiskt hade gjort filmen på franska, och hade även ställt till problem med de sånger som inte fanns med i 1982 års franska originalversion och som därmed inte har vedertagna franska sångtexter. I valet mellan pest och kolera anser jag därför att det för en gångs skull varit en fördel att göra filmen på engelska hellre än franska. Visst inser jag att det säkerligen gjorts för att göra filmen mer tillgänglig för en engelskspråkig publik, hellre än av respekt för de klassiska sångtexterna, men icke desto mindre var det nog i det här fallet rätt beslut; trots att det kan kännas lite märkligt att alla fransmän talar engelska.

Fotot är närmast makalöst, och innehåller såväl vackra vyer som ett starkt bildspråk. Filmen lyckas dessutom att förmedla precis rätt tidskänsla för 1800-talet. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och både Hugh Jackman, Anne Hathaway och Amanda Seyfried gör fantastiska rollprestationer som inte lär lämna någon oberörd. I synnerhet de två sistnämnda har dessutom riktigt bra sångröst, vilket förstås är A och O vid musikaler. Att Amanda har en otrolig sångröst vet ju alla som sett Mamma Mia, men jag blev förvånad och mycket imponerad av Anne Hathaway - jag har alltid tyckt om henne som skådis, men jag har nog aldrig hört henne sjunga förut; och hennes sångröst tillhör det bästa jag hört på länge. Russell Crowe är mycket bra som polisen Javert, och jag blev överraskad att han faktiskt också har riktigt bra sångröst. Isabelle Allen är mycket bra som Cosette som barn, och ser ut och känns som samma rollfigur som Amanda Seyfrieds mer vuxna Cosette; något som annars sällan brukar vara fallet. Samantha Barks är utmärkt i sin filmdebut som Éponine, och har en helt fantastisk sångröst. Även i övrigt är det utmärkta skådespelare, och i stort sett alla - ner till minsta statistroll - har mycket bra sångröster. Det enda problemet på den punkten är Hugh Jackman, som inte har samma imponerande sångröst som alla andra. Han sjunger absolut helt okej och fyller sin funktion, men en del falska toner förekommer och han imponerar inte på samma sätt som alla andra. Det här är också en av mycket fåtalet filmmusikaler där alla skådespelare faktiskt sjungit live under själva inspelningarna, istället för att mima till förinspelad sång som annars brukar vara fallet. Ett smart drag, då det ger en helt annan känsla och inlevelse än de flesta andra musikaler.

Om man inte är van vid musikaler kan det kännas en smula skrämmande med en film på över två och en halv timme med enbart sång och i stort sett ingen dialog alls. Men ha inte förutfattade meningar, för Les Misérables är en oerhört bra film som imponerar stort med sin makalösa stämning, berörande handling och storslagna sångnummer. Det är finstämt, charmigt, intressant och berörande in i minsta detalj. Mycket mer än så begär i alla fall inte undertecknad, och jag blev inte alls förvånad över att filmen blev nominerad till Oscar för bästa film. Hade det funnits någon rättvisa borde filmen också ha vunnit Oscarn. Les Misérables är helt enkelt en närmast fantastisk film, som alla bör se snarast. Betyget kan heller inte bli annat än en svag nia; och trots vissa manusbrister är det en av de bästa filmer som kommit på åtskilliga års tid.

Den svenska textningen håller en relativt hög klass. Sångtexterna är givetvis översatta, men använder sig tyvärr inte av vare sig Ture Rangströms klassiska svenska sångtexter från den svenska originaluppsättningen av musikalen eller de något ändrade sångtexterna som Malmöoperans version från 2000 använde sig av. Filmens textning är istället mer bokstavligt översatt utan hänsyn till takt eller rim. Det kan kännas lite dumt och är man van vid de befintliga svenska sångtexterna är det lite irriterande att inte bibehålla dessa i åtminstone somliga fall väldigt kända svenska sångtexter. Det viktigaste är trots allt att sångtexterna är översatta via textremsor - annars skulle ingen som inte kan flytande engelska få något som helst utbyte av filmen. Men efter att Universal Pictures hanterat Mamma Mia så föredömligt, där textningen uteslutande använde de svenska sångtexterna från scenmusikalen, är jag besviken att detsamma inte kunde göras med den här filmen. I synnerhet "I Dreamed A Dream" och "On My Own" har så välkända klassiska sångtexter att det i mina ögon borde ha varit en självklarhet att använda dessa; då främst Ture Rangströms ursprungliga texter.

Blu-Ray-utgåvan erbjuder bredbild i formatet 2,35:1 och ljud i DTS-HD 7.1 på engelska samt vanlig DTS på franska, italienska och tyska. Bild- och ljudkvaliteten är utmärkt. Filmen är textad på 19 olika språk, däribland de fyra skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är aningen i minsta laget, men är ändå lättläst. Det går också bättre än vanligt att läsa texten vid ljusare bakgrunder, genom att den här texten har en liten (men märkbar) skugga under sig. Därför är det bättre ställt än merparten av alla Blu-Ray-filmer.

När man matar in Blu-Ray-skivan möts man av en språkvalsmeny, följt av distributörsjingel och varningstexter. Därefter spelas en reklamfilm för filmens CD-soundtrack samt ett par trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter kommer man till huvudmenyn, som är snygg, stilren och rörlig; men dock endast engelskspråkig. En egendomlig egenhet är att om man lämnar filmen i paus/stillbild mer än några minuter dyker en skärmsläckare upp med en roterande Universal-logga. Det är lite lurigt, för dyker den upp kan man inte längre trycka på Play-knappen för att fortsätta uppspelning utan måste istället trycka på OK-knappen...

Som extramaterial på Blu-Ray-utgåvan återfinns en sjudelad bakom kulisserna-dokumentär på drygt en timme, som tar upp de flesta aspekter av filmproduktionen; från rollbesättningen till sånginspelningen. Det är överlag intressant, och fastän det förekommer lite väl mycket skryt över de inblandade så finns det mycket matnyttigt att hämta. Mest intressant är delen kallad "Singing Live" där vi får veta hur själva inspelningen med sångerna och musiken gick till. Tyvärr handlar dock nästan inget av dokumentären om den litterära förlagan eller likheter/skillnader mellan boken och scenpjäsen; något jag hade velat veta mer om. Därefter hittar man ett 11 minuter långt inslag om Victor Hugo, som främst kan besktivas som en kort biografi över Victor Hugos liv. Det är intressant, men går inte riktigt tillräckligt in på djupet. Till sist återfinns också ett kommentatorspår till filmen med regissören Tom Hooper. Det är ganska intressant och han har en del matnyttigt att berätta, men för stor vikt har lagts åt tekniska aspekter såsom hur scener spelats in och var; något som förmodligen inte är alltför intressant för gemene man. Vid några tillfällen förekommer värdefull information om anledning till att scener ändrats gentemot scenpjäsen, men det är lite för sällan. Sannolikt hade kommentatorspåret blivit bättre om någon eller några av manusförfattarna kunnat göra Tom Hooper sällskap, så att det blivit lite mindre egocentriskt. Tyvärr har extramaterialet ingen skandinavisk text alls, men däremot finns engelsk text (plus 11 andra språk), vilket i alla fall är betydligt bättre än ingen text alls. Enligt uppgift har filmens DVD-utgåva inget extramaterial alls, utan allt detta är exklusivt för Blu-Ray, och det tycker jag inte känns som rätt väg att gå för att uppmuntra folk att uppgradera till Blu-Ray.


Recensionen skriven: 17 januari 2013
Senast uppdaterad: 11 juni 2013

Recensionen har lästs 3545 gånger av 2010 personer, sedan den 17 januari 2013

Betyg:
Film/serie * * * * * * * * *  
9
BD-produktion * * * * * * * *    8
Snittbetyg: * * * * * * * * och en halv   8,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FYRA - TREA - FYRA - TREA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna