Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Margot at the Wedding
(Margot at the Wedding)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Margot at the Wedding på CDON
Sök efter Margot at the Wedding på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Komedi / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 29 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: USA, 2007
Produktionsbolag: Paramount Vantage
Producent: Scott Rudin
Regi: Noah Baumbach
Manusförfattare: Noah Baumbach
Svensk distributör: Paramount Home Entertainment Sweden AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Margot - Nicole Kidman Pauline - Jennifer Jason Leigh
Claude - Zane Pais Malcolm - Jack Black
Ingrid - Flora Cross Jim - John Turturro
Masey - Halley Feiffer Dick - Ciarán Hinds
Toby - Seth Barrish Alan - Matthew Arkin

© 2007 by Paramount Pictures. All Rights Reserved.
Bildkälla: United International Pictures

New York-regissören Noah Baumbach började sin karriär 1995 med Kicking and Screaming, men fick ingen större uppmärksamhet förrän 2005 års Oscarsnominerade och i grunden verklighetsbaserade film The Squid and the Whale. Då handlade det om dysfunktionella familjer och syskonrelationer, och Noah håller sig kvar inom samma område till sin senaste film Margot at the Wedding. Den hade premiär i maj i år på bio, men med rekordfå kopior och hade bara premiär i tre städer. Därför är det förvånande att det dröjt så pass länge för filmen att släppas på DVD, då det för många inneburit den första realistiska chansen att kunna se den. Till skillnad från The Squid and the Whale handlar det den här gången om systrar, och manliga familjerelationer har istället hamnat i skymundan. I centrum står den framgångsrika författaren Margot, som nu begett sig tillsammans med sin son till hennes syster Pauline någonstans i New England. Pauline ska gifta sig och därför har hon bjudit dig Margot, trots att de aldrig stått varann särskilt nära och inte ens pratat med varandra på flera år. Margots man har fått stanna hemma, då deras äktenskap just nu är i gungning. Pauline har tagit över sina och Margots föräldrars hus och bor nu där tillsammans med fästmannen Malcolm, en måttligt framgångsrik konstnär, och hennes dotter Ingrid från ett tidigare förhållande. Margot är dock måttligt förtjust i systerns val av fästman, samtidigt som hon själv har ett förhållande med en författare som råkar bo alldeles i närheten. Och inte blir saken bättre när Margots man oväntat och oinbjuden dyker upp...

Mycket känns igen från The Squid and the Whale, och Noah Baumbachs senaste film är onekligen intressant. Margot at the Wedding är en annorlunda och originell film, som trots det inte särskilt originella temat, lyckas med konststycket att kännas helt nyskapande. Filmen har ett mångbottnat och nyanserat manus, där man får lära känna de flesta rollfigurer riktigt väl. Det är heller inte alls lika svart-vit som många andra filmer, och de flesta karaktärer är både sympatiska och osympatiska - ibland t.o.m. på samma gång. Filmen innehåller en hel del humor och visst skrattar man en hel del, samtidigt som tyngdpunkten trots allt ligger på drama. Fotot är annorlunda och välgjort, och lyckas med en lyckad blandning mellan subjektiv handkamera och fast kamera att skapa en imponerande närvarokänsla och en nästan dokumentärliknande stil. Fotot är samtidigt nedtonat, och några färgglada vyer återfinns inte. Här utnyttjas i stort sett enbart naturligt ljus, och lampor verkar filmfotografen Harris Savide aldrig ha hört talats om. Därför får filmen ett ganska urblekt men samtidigt realistiskt skimmer, även om det vid några tillfällen går lite för långt och blir så mörkt att det är svårt att se vad som händer. Det finns heller nästan inga etableringsbilder eller översiktsbilder, utan här kommer vi direkt in i handlingen i varje enskild scen. Det gäller även manuset, som inleds mitt i en scen utan någon som helst presentation eller inledning, och slutar nästan lika abrupt. Tanken är förstås att det ska bli mer realistiskt, så att det ska verka som en liten del av karaktärernas liv och inte som en separat handling. Men det är ett tveeggat svärd, och ibland ställer det även till problem. Det gör att det tar ett tag innan vi verkligen lär känna de olika rollfigurerna, och i början ställer man sig ofta frågan vilka personer de egentligen pratar om. Slutet är också lite för ouppklarat för min smak, även om tanken är god. Filmens största problem är dock att den blivit ganska rörig. Det är många rollfigurer som nämns, och somliga får vi aldrig eller sällan se, trots att de omnämns vid många tillfällen. Det gör det svårt att hålla isär vem som egentligen är vem, och vilka relationer olika personer har till varandra. Saken blir heller inte bättre av en del tämligen ovidkommande sidohandlingar, som aldrig egentligen leder någonstans. Vissa delar känns också ouppklarade, och hade förtjänat större utrymme. Ett exempel är Margots man, som visserligen är relevant för handlingen, men som bara dyker upp som hastigast och förblir både endimensionell och intetsägande.

Det här är ett typiskt exempel på en film där man måste vara uppmärksam när man tittar - mycket relevant nämns bara som hastigast, och om man bara slötittar så förstår man inte mycket alls. Visst är det trevligt med filmer som inte blivit övertydliga, men Noah Baumbach verkar ha lite svårt med balansgången mellan övertydlighet och alltför subtila detaljer. För en gångs skull hade filmen sannolikt tjänat på att förlängas en del, för att kunna gå lite långsammare framåt och framhäva de subtila och outvecklade rollfigurerna lite bättre. Med en kvart längre hade det kunnat bli en mycket bra film. Men Margot at the Wedding har också många bra egenskaper, och skådespelarinsatserna är nästan så bra som det kan bli. Nicole Kidman gör en lysande rolltolkning som Margot. Det krävs en mycket skicklig skådis för att kunna få en så ojämn karaktär som Margot att framstå som både mänsklig och osympatisk, och det här är sannolikt hennes bästa rollprestation hittills i sin karriär. Även Jennifer Jason Leigh är utmärkt som systern Pauline, och gör en mångbottnat och intressant rolltolkning. Hon råkar vara gift med regissören Noah Baumbach, vilket brukar vara ett riskabelt drag - det är alltför ofta som regissörer anlitar sina partners som skådisar, även när de inte alls passar. Därför är det glädjande att se att så inte skett här, utan att hon verkligen passar perfekt för rollen. Jag blev även positivt överraskad av Jack Black, som gör en ovanligt seriös och nedtonad roll. Han brukar inte tillhöra mina favoritskådisar direkt, men gör en ovanligt bra insats här. Det enda man kan anmärka på är mot slutet, då han har en tendens att spela över. Dessutom blev jag imponerad över den unga och debuterande Zane Pais som Claude och ursprungligen franska Flora Cross som Ingrid, som både två är ovanligt bra för sin ålder och spelar starkt och trovärdigt. De har båda två potential att gå hur långt som helst. Margot at the Wedding är absolut inte en film som passar alla. Det är en mycket dialogdriven film, där det rent handlingsmässigt inte händer så jättemycket. Det är också en film som väcker många frågor, men som inte erbjuder många svar. Det är en mörk och dyster film, som inte lämnar något större hopp. Det är också en komplicerad och lite rörig film, där man måste vara uppmärksam och pigg när man ser den. Men samtidigt är det en intressant och annorlunda film; med starkt foto, imponerande skådespelarinsatser, intelligent dialog och mångbottnade rollfigurer. Den har gått relativt dåligt på bio, men jag misstänker att det delvis kan bero på titeln. För oinsatta är det lätt att få för sig att en film med en sådan titel är en lättsam romantisk komedi, och det är så långt ifrån sanningen som man kan komma. Men vet man vad man ger sig in i och tycker om dialogdrivna filmer, så blir man troligen inte besviken. Att det är bra film råder ingen tvekan, och det är också en sådan film som man bör se om för att uppskatta till fullo. Men till sist är bristerna för många för att det ska räcka till en åtta i betyg, så det får stanna på en stark sjua. Men det är ju inte fy skam det heller.

DVD-utgåvan kommer från Paramount, och erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1, vilket på ren svenska innebär fullskärm på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1. Både bild och ljud håller relativt hög kvalitet, fast bilden har periodvis en lite bristfällig svärta. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken samt engelska och holländska. Dessutom finns engelsk text för hörselskadade, men tyvärr ingen svensk text för hörselskadade. Den svenska texten håller relativt hög kvalitet, även om jag upptäckte enstaka översättningsfel. Texten är lagom stor och lättläst, både på 4:3-TV och Widescreen-TV, och där ska Paramount ha en eloge. DVD-skivan inleds med distributörsjingel, som tyvärr inte går att hoppa förbi. Därefter visas en språkvalsmeny, som följs av varningstexter. Det visas därefter flera trailers för andra filmer, som dock går att hoppa förbi. Därefter kommer huvudmenyn, som är stilren och effektfull, men tyvärr bara finns på engelska.

Som extramaterial finns ett 12 minuter långt inslag med ett samtal mellan regissören och manusförfattaren Noah Baumbach och hans fru och tillika skådespelerskan Jennifer Jason Leigh (Pauline). Alltför stor interaktion sker dock inte mellan dessa båda personer, utan till största delen fungerar det som intervjuer där vi inte ser någon intervjuare. Det är ett ganska intressant inslag, och en del matnyttigt framkommer. Jag saknar dock mer information om manuset och även mer uppgifter om själva produktionen av filmen. Därefter finns även två amerikanska biotrailers för samma film, vilket är precis så roligt som det låter. Där tar det roliga slut... På en sådan här pass ny och prisbelönad film borde man kunna förvänta sig mer extramaterial än så här, och exempelvis kommentatorspår eller bakom kulisserna-dokumentärer hade onekligen varit önskvärt. Men det lilla som finns är bra, och såvitt jag kunnat läsa mig till är alla DVD-utgåvor i världen likvärdiga vad gäller extramaterial. Extramaterialet är textat på både svenska och engelska, vilket är glädjande.


Recensionen skriven: 18 november 2008

Recensionen har lästs 1634 gånger av 932 personer, sedan den 18 november 2008

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * * *       5
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NOLLA - TREA - NOLLA - NOLLA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna