Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Medan åren går
(Another Year)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Medan åren går på CDON
Sök efter Medan åren går på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Komedi / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 4 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Storbritannien, 2010
Produktionsbolag: FilmFour, Thin Man Films, Channel 4 Television & UK Film Council
Producent: Georgina Lowe & Simon Channing Williams
Regi: Mike Leigh
Manusförfattare: Mike Leigh
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Tom - Jim Broadbent Gerri - Ruth Sheen
Mary - Lesley Manville Ken - Peter Wight
Joe - Oliver Maltman Katie - Karina Fernandez
Ronnie - David Bradley Carl - Martin Savage
Tanya - Michele Austin Janet - Imelda Staunton

Den brittiska regissören och manusförfattaren Mike Leigh har huvudsakligen blivit känd för samhällskritiska och mörka filmer, som i de flesta fall är dramer. Han har blivit känd för att improvisera fram dialog tillsammans med skådespelarna, och de flesta av hans filmer - såsom Allt eller inget, Hemligheter & lögner och Vera Drake - har både vunnit priser och blivit lovordad. Senast låg han bakom den mer lättsamma komedin Happy-Go-Lucky 2008 som vann en Oscar för bästa manus, men när han nu är tillbaka är det återigen med den så kallade "diskbänksrealism" som Mike huvudsakligen blivit känd för. Medan åren går blev nominerad till en Oscar för bästa originalmanus inför Oscarsgalan 2011, och har även vunnit ett flertal priser världen över.

Handlingen utspelas (inte helt ovanligt) i arbetarklass i en förort till London. Vi får lära känna Tom och Gerri (!); ett lyckligt äldre par som lever en stillsam tillvaro med vänner och familj, och tillbringar gärna tid på sin kolonilott. De är lite oroliga över att deras vuxna son Joe ännu inte träffat någon flickvän, men har fullt upp med sina vänner. Gerris arbetskamrat och väninna Mary är ensam och dricker alldeles för mycket. Hon är förtjust i Joe, samtidigt som Toms barndomskompis Ken får upp ögonen för Mary. Ken är också ensam och tycker mest om att äta mat. Vi får följa Tom och Gerri med deras vänner och anhöriga under fyra årstider, och dela både glädje och sorg.

Mike Leigh brukar vara bra på så kallad vardagsrealism, med realistiska skildringar av brittisk miljö utan komplicerade handlingar. Medan åren går är inget undantag, utan har en enkel men intressant story och skildrar en grupp människor med stor precision. Det är realistiskt och intressant, och visst är det fascinerande personer vi får lära känna. Filmen har egentligen ingen början eller slut i traditionell bemärkelse - vi får inte mycket till bakgrundshistorik kring någon, och heller inget egentligt avslut. Istället får vi följa Tom och Gerri med omgivning under ett helt år, och se det mesta som händer under det året. Det fungerar förvånansvärt bra i det här fallet, och oftast saknar man inte någon mer djupblodande bakgrundsbeskrivning av någon. Att dialogen är förstklassig gör heller inte saken sämre, och allting låter mycket trovärdigt.

Det är ett stillsamt och lågmält drama, som känns mycket finstämt och erbjuder en imponerande stämning som verkligen känns äkta. Rent handlingsmässigt händer dock inte särskilt mycket, och därför kommer den här filmen inte att passa alla. Allting går långsamt framåt, och här handlar det nästan uteslutande om dialog och karaktärsskildringar hellre än konkret yttre handling. För somliga blir det tråkigt att titta på, men jag måste medge att den sortens film har en viss tjusning. Det finns trots allt en viss charm, och den realistiska vardagsdeprimerande stämningen är fascinerande att ta del av. Trots att det överlag är ganska deprimerande finns också viss humor, som passar bra i sammanhanget och förhöjer helhetsintrycket. Det blir åtminstone småroligt hyfsat ofta, vilket hjälper till att lätta upp stämningen på den annars ganska vemodiga och deprimerande filmen.

Problemet är att Medan åren går blivit alldeles för lång. Med en speltid på drygt två timmar blir det för mycket av det goda, och det händer inte alls tillräckligt för att motivera en så lång film. De flesta scener pågår lite för länge, och vissa scener känns också helt onödiga. Visst finns det en viss poäng med långsamma dramer, och jag vill inte på något sätt mena att filmen skulle passa i ett rafflande actiontempo. Men det låga tempot har gått lite för långt, och här blir det ibland så segt att man närmast anstränga sig för att inte somna. Med en halvtimme av det mest oväsentliga bortklippt hade filmen förmodligen upplevts betydligt bättre än den nu faktiskt blev, och även om många filmer i dagens läge blir onödigt långa så är detta värre än vanligt.

Under dess första halva fungerar filmen ändå bra, när man bryr sig om rollfigurerna och engagerar sig i vad som händer. Under den första timmen finns ganska mycket humor, och det hjälper till att höja intresset och bidrar till en lyckad kombination av glädje och sorg. Visst är det mörkt och dystert, men aldrig genomdystert. Men tyvärr är filmens andra halva betydligt sämre än den första. Då försvinner nästan all tillstymmelse till humor, och det blir allt mörkare. Tempot saktar också ner påtagligt, och bitvis stannar filmen nästan upp helt och står länge och stampar på samma ställe. Den sista halvtimmen händer i stort sett ingenting alls, och filmen började utmana mitt tålamod.

Jag stör mig också över att Medan åren går har blivit ovanligt svartvit i sin skildring, och känns inte alls lika mångbottnad och nyanserad som Mike Leigh brukar kunna åstadkomma. Tom och Gerri framstår som det helt perfekta paret, som är helt lyckliga, inte kan göra något fel och har ett enormt tålamod mot allt och alla. Nästan alla i deras omgivning är istället mer eller mindre tillspetsade, och i synnerhet Mary har blivit onödigt extrem och närmast karikatyrartad, som bitvis för tankarna till huvudrollen i Mike Leighs tidigare film Happy-Go-Lucky. Det kan bli lite påfrestande, och jag hade velat se en djupare skildring av Tom och Gerri samtidigt som de resterande rollfigurerna borde ha tonats ner en smula. Jag förstår absolut poängen, men det har skett lite för överdrivet och övertydligt. Jag blir ärligt talat lite besviken på Mike Leigh, som brukar kunna åstadkomma större realism än här, då denna svartvita skildring bitvis inte känns helt trovärdig. Joe och Katie har också blivit tämligen endimensionella, och flera andra mindre roller får vi knappt veta någonting om. Det är egentligen bara Tom, Gerri, Mary och Ken som känns någorlunda mångbottnade.

Det förekommer också några outvecklade sidospår, som aldrig får något egentligt avslut och som skrivs ut ur handlingen utan att ha förändrat någonting. Däribland Carl, som vi aldrig får veta särskilt mycket om och som nästan helt försvinner efter några starka scener. Precis i början får vi också lära känna en av Gerris patienter - en äldre kvinna med sömnproblem - som känns intressant, men som försvinner helt och hållet efter ett par scener och som vi aldrig får se eller höra något mer av. Det känns mycket märkligt och outvecklat. Normal grundläggande dramaturgi säger trots allt att om någonting inte kommer att påverka något eller spela någon som helst roll för den framtida utvecklingen, så ska man undvika att visa det överhuvudtaget.

Fotot är dock utmärkt, och filmen har en del fina vyer och ett starkt bildspråk. Genom subtil men stämningsfull användning av färgfilter vid de olika årstiderna erbjuds en imponerande stämning. Skådespelarinsatserna är också utmärkta, helt utan några svaga kort. Jim Broadbent och Ruth Sheen är mycket bra som Tom och Gerri, men det starkaste kortet är utan tvekan Lesley Manville som är fullkomligt lysande som Mary. Oliver Maltman är bra som Joe, och Karina Fernandez är riktigt bra som Katie - jag blev nyfiken över att se vad hon skulle kunna åstadkomma med en djupare roll och ett mer genomarbetat manus.

Medan åren går är en realistisk skildring av ett äldre par och dess omgivning, och visst har filmen ett visst djup och en påtaglig charm. Jag uppskattar också den passande humorn, som lättar upp stämningen utan att någonsin kännas malplacerad. Men det alldeles för låga tempot och det faktum att filmen blivit en halvtimme längre än den borde drar ner helhetsintrycket markant, och likaså den svartvita skildringen där Tom och Gerri framstår som perfekta och nästan alla andra framstår som (överdrivet) mänskliga med många brister. Jag har lite svårt för det, och under filmens andra halva blir det ibland också segare än sirap... Allt detta drar ner helhetsintrycket, och gör att filmen tyvärr aldrig riktigt griper tag i mig. Jag blir inte särskilt berörd, utan Medan åren går lämnar en ganska intetsägande känsla inom mig. Visst är det bitvis riktigt bra, men minnesvärt blir det nästan aldrig och jag vill sannerligen inte se om den. Därför stannar mitt betyg på en stark sexa, och jag förstår inte hur den kunnat få så många lovord och dessutom kunde bli nominerad till en Oscar. Dock är det absolut sevärt och därför kan filmen ändå rekommenderas för många, men jag inser att lika många lär finna den outhärdligt tråkig. Filmens fria svenska titel är för övrigt också betydligt sämre än den mer talande originaltiteln...

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,35:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild och ljud håller hög kvalitet. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny och varningstexter. Direkt därpå visas flera trailers för andra filmer, som går att hoppa förbi. Vi kommer därefter till huvudmenyn, som är stilren och stillastående men tyvärr bara engelskspråkig.

Det extramaterial som finns är fyra intervjuer på runt fem minuter styck; en med regissören/manusförfattaren Mike Leigh och de andra tre med tre av de större skådespelarna (Ruth Sheen, Jim Broadbent och Lesley Manville). Det är ganska intressant, och visst är det en del matnyttigt som framkommer. Mest intressant är intervjun med Mike Leigh, medan de övriga bitvis blir lite väl svartvita med sin överdrivna hyllning till regissören. Att intervjuaren dessutom ofta ställer ledande frågor, och gör allt för att få Mike Leigh att (nästan) framstå som världens bästa regissör, gör knappast saken bättre... Tyvärr har extramaterialet ingen svensk text, utan i vanlig SF-anda finns av outgrundlig anledning bara dansk och finsk text. Det är lite tråkigt, men dansk text är absolut bättre än ingen alls.


Recensionen skriven: 25 maj 2011

Recensionen har lästs 1431 gånger av 881 personer, sedan den 25 maj 2011

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ETTA - NIA - TVÅA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna