Dubbningshemsidan
Recensioner
Min låtsasfru
(Just Go with It)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Som ung råkar Danny ut för sämsta tänkbara erfarenhet på sin bröllopsdag, och vill från den dagen undvika seriösa relationer för att inte få sitt hjärta krossat igen. Han fortsätter att ha på sig det som skulle ha blivit hans vigselring, och upptäcker att det blir väldigt lätt att få tillfälliga tjejer genom att låtsas vara gift och fast i ett kärlekslöst äktenskap. Trots att han som vuxen är en framgångsrik plastikkirurg med egen klinik fortsätter han i samma stil i många år med engångsligg utan några seriösa förhållanden. Tills dess att han träffar den närmare 20 år yngre lärarinnan Palmer, och på allvar blir kär i henne. Tyvärr råkar hon dock hitta vigselringen i hans jackficka, och Danny kan givetvis inte säga sanningen om sitt osmakliga "raggningsknep". Istället hittar han på en historia att han är gift men håller på att genomgå skilsmässa, då hans fru är otrogen med en kille vid namn Dolph Lundgren (!). Hans plan blir dock betydligt mer invecklad då Palmer plötsligt vill träffa hans icke-existerande fru. Danny ber därför sin assistent och sköterska från läkarkliniken - den frånskilda tvåbarnsmamman Katherine - att spela hans fru under mötet med Palmer. Det går bra tills dess att Katherines barn råkar komma på tal, och de nu måste låtsas som att barnen även är Dannys. Lögnerna växer och blir alltmer komplicerade, och snart vill Palmer följa med hela "familjen" på semester till Hawaii. Chansen till gratissemester vill inte Dannys kusin Eddie missa, och låtsas därför vara Katherines älskare Dolph och bjuder in sig själv...
Man kan onekligen ha sina synpunkter om rimligheten och trovärdigheten i grundstoryn. Det låter helt enkelt vare sig smart eller logiskt, och åtminstone i min enfald inbillar jag mig att de flesta tjejer snarare skulle reagera med motsatt effekt om någon låtsas ha en fru och barn. Jag tror inte att många människor skulle reagera som Palmer, och man måste verkligen ta storyn med en liten nypa salt. Särskilt trovärdigt känns det inte och ärligt talat blir det bitvis nästan löjligt, men om man bara lyckas att koppla bort verkligheten en smula och köpa grundpremissen så utvecklas Min låtsasfru faktiskt till att bli en riktigt trevlig och underhållande film.
Framförallt är det riktigt roligt, och jag skrattade vid ett stort antal tillfällen. Visserligen är det ganska långt mellan de riktigt klockrena poängerna, men vid några tillfällen blev det stora gapskratt och en del oförglömliga repliker och situationer. Det är ärligt talat ganska sällan som romantiska komedier är så här roliga, då sådana filmer oftast brukar fokusera på romantiken mer än på humorn. Här ligger tyngdpunkten istället på humor, fastän det också finns en del romantik och lite drama. Det är en fin balansgång som fungerar ovanligt bra, och därför upplever man trots allt filmen som hyfsat trovärdig trots den extrema och föga sannolika storyn. Tiden går snabbt, och det är riktigt underhållande och ganska charmigt. Visserligen finns inget större djup, men det finns åtminstone en gnutta allvar och det är överlag tillräckligt för att det inte ska bli för mycket av allt ihop.
Det stora problemet med Min låtsasfru är att manusförfattarna inte vetat hur mycket man egentligen ska blanda in, och verkar uppenbarligen aldrig ha hört talesättet "Less is more". För den här storyn blir alltmer tillspetsad och överdriven ju längre tiden går, och dessutom blandas flera mer eller mindre onödiga sidohistorier in. Efter ett tag blir det lite för mycket av allt ihop, och trovärdigheten sjunker snart till botten. Bitvis blir man nästan slut av alla överdrivna förvecklingar, och manusförfattarna borde ha lärt sig att sätta stopp någon gång. Framförallt stör jag mig på Dannys kompis Eddie, som dels känns allmänt onödig och som dessutom som "Dolph" blir det mest överdrivna och tillspetsade som världen någonsin skådat. Det blir alldeles för mycket, och man tröttnar snart på honom. Om Eddie hade kunnat skrivas ut helt eller åtminstone tonas ner kraftigt, så hade filmen fungerat mycket bättre och det hade blivit mer realistiskt. Visserligen förstår jag att realism inte är vad filmmakarna någonsin siktat på, men när man blir leds av att t.o.m. se en människa så är det något som inte är som det ska. Genom att minska ner Eddies roll markant hade man också kunnat få ner speltiden en del, för trots att tiden går snabbt och det är underhållande hela tiden, så är det svårt att förneka att 1 timme 52 minuter är i längsta laget för den här trots allt ganska tunna storyn. Då tycker jag betydligt bättre om sidohistorien med Katherines barndomskompis/rival Devlin, som är betydligt mer intressant och mindre överdriven.
Men bara man vänjer sig vid den ganska överdrivna och tillspetsade stilen, så är Min låtsasfru faktiskt en bra och trevlig film. Med sin lagom intelligenta humor blir det hela tiden charmigt och underhållande, och jag uppskattar att det inte alls blir lika mycket "kiss och bajs"-humor som det brukar bli i Adam Sandlers filmer - visst finns lite sånt, men betydligt mindre än vanligt. Ibland går den överdrivna humorn visserligen över gränsen till vad som närmast kan beskrivas som lyteskomik, men överlag håller filmen sig på rätt sida av gränsen. Dock är det väldigt förutsägbart, och redan efter en kvart kan man förutspå utgången utan alltför stor ansträngning. Här finns inte många överraskningar, fast å andra sidan kan väl detsamma sägas om de flesta romantiska komedier och det viktigaste är ju trots allt att man har trevligt under filmens gång. Det förekommer också en och annan logisk lucka, men det brukar man också få leva med i den här sortens filmer där realism inte är avsikten.
Fotot är snyggt, och filmen erbjuder ett effektivt bildspråk och en del vackra vyer över i synnerhet Hawaii. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Adam Sandler tillhör definitivt inte någon av mina favoritskådisar, men här gör han för en gångs skull en förhållandevis nedtonad roll och känns därför hyfsat trovärdig. Visserligen balanserar han på gränsen till överspel i vissa scener, men håller sig oftast på rätt sida och känns inte alls lika överdriven som han brukar göra. Jennifer Aniston är som vanligt utmärkt, och spelar starkt och trovärdigt in i minsta detalj. Fotomodellen och skådespelardebutanten Brooklyn Decker är riktigt bra som Palmer, och spelar trovärdigt; om än med förhållandevis små utsvävningar och utan att sticka ut som något utöver det vanliga. Adam Sandler har också övertygande personkemi med både Jennifer och Brooklyn, vilket ytterligare förhöjer helhetsintrycket. Bailee Madison är fullkomligt lysande som Katherines dotter Maggie, och har potential att gå hur långt som helst inom branschen. Griffin Gluck är helt okej som Michael, men sticker inte alls ut på samma sätt. Nick Swardson är fullt godkänd som Eddie när han är "sig själv", men tyvärr spelar han över å det grövsta som "Dolph". Det beror visserligen till stor del på manuset, men jag tror ändå att en duktigare skådis hade kunnat klara av denna svåra roll på ett bättre sätt utan att spåra ur fullständigt. Tyvärr blir det alldeles för mycket att se Nick med detta kraftiga överspel, och det är svårt att vänja sig vid.
Om man föredrar realistiska och nedtonade filmer bör man hålla sig långt borta ifrån Min låtsasfru, för det här är en väldigt tillspetsad och överdriven historia som ibland går över gränsen och som dessutom är väldigt förutsägbar. Det är allt annat än trovärdigt, men om man bara kan vänja sig vid det så är det en trevlig film som väntar. Med rikliga mängder humor och dessutom en gnutta allvar och en trovärdig romantik så kommer man långt, och därför blir filmen underhållande och charmig hela tiden. Det är väl värt att se, även fast det inte är något man kommer att tänka på långt i efterhand. Om Eddie hade kunnat skrivas ut eller åtminstone tonas ner rejält så hade mitt betyg sannolikt blivit högre, men genom denna lite för överdrivna stil så nöjer jag mig med en sjua i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, och ljud i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är riktigt bra. Filmen är textad på bl.a. de skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst, och den svenska textningen håller hyfsad klass med ett fåtal översättningsmissar. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, och därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stilren och stillastående men engelskspråkig. Det finns alltså ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen med textning måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja textning. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Väljer man att spela filmen, så visas först varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, och dessutom känns det lite malplacerat att lägga det precis innan själva filmen, men det är åtminstone tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer brukar envisas med.
Som extramaterial finns först och främst ett kommentatorspår till filmen med regissören Dennis Dugan. Han har en del matnyttigt att komma med, men inte tillräckligt för att hålla intresset vid liv hela tiden. Dessutom har han en ganska märklig och påfrestande humor som ofta balanserar på gränsen till osmaklighet, vilket jag störde mig på. Därefter finns ytterligare ett kommentatorspår med skådespelarna Adam Sandler och Nick Swardson och ytterligare minst en icke namngiven person. Det är ett mer oseriöst kommentatorspår, som visserligen har en del intressant att komma på men som alltför ofta bara handlar om internskämt som bara de själva lär förstå sig på. Vidare återfinns ett flertal bortklippta scener, som är trevliga att se på men inte tillför mycket till storyn. En del misslyckade tagningar finns också, som är småkul men inte mer än så. Därefter återfinns tre olika minidokumentärer om produktionen av filmen, av varierande kvalitet. Den första handlar om Nick Swardsons rollfigur Eddie och "Dolph", som inte tillför speciellt mycket utan som mestadels bara handlar om att förklara storyn och skryta över Nicks insats. Nästa dokumentär är snäppet bättre, och handlar om de två huvudrollsinnehavarna. Där finns lite matnyttigt, men tyvärr väldigt mycket skryt över Adam och Jennifer. Den tredje och sista handlar om inspelningen på Hawaii, och är lite intressant men fortfarande inte ger alltför mycket djupare information. Slutligen finns även en slags reklamfilm över hotellet på Hawaii, som jag inte vet huruvida det är äkta eller påhittat. I vilket fall som helst så ger inslaget absolut ingenting, och varför det tagits med är bortom mitt förstånd. Där tar det roliga slut, och även fast det mesta kan vara trevligt att se på så saknar jag mer djupblodande bakom kulisserna-information. Men för att vara en ganska lättsam romantisk komedi är det ändå mer extramaterial än jag hade väntat mig. Tyvärr finns ingen svensk text till extramaterialet, men allting har åtminstone engelsk text vilket är betydligt bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 10 augusti 2011
Senast uppdaterad: 10 augusti 2011
Recensionen har lästs 4127 gånger av 2306 personer, sedan den 10 augusti 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))