Dubbningshemsidan

Recensioner

TV-serier

Mina vänner Tiger & Nalle Puh
(My Friends Tigger & Pooh)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, serien eller dess dubbning samt sätta egna betyg.

Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret på Superdeckarnas skattjakt
Denna recension åsyftar i grund och botten DVD-filmen Mina vänner Tiger och Nalle Puh - Superdeckarnas skattjakt, men har kompletterats med TV-sända avsnitt på Disney Channel för att därmed kunna ta upp hela seriens första säsong. En andra säsong är under inspelning, och recensionen kommer att uppdateras med information om den efter att den börjat visas på svensk TV.
Sök efter Mina vänner Tiger & Nalle Puh på CDON
Sök efter Mina vänner Tiger & Nalle Puh på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Äventyr / Deckare / Tecknat / Datoranimerad / TV-serie
Målgrupp: Barn / Familj  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 9 timmar 58 minuter
Avsnittsinformation: 26 avsnitt á 23 minuter
Film:
Genre: Tecknad äventyrsserie
Produktionsland/år: USA, 2007 - 2008
Produktionsbolag: Walt Disney Television Animation & Disney Channel
Producent: Brian Hohlfeld & Jeff Kline
Regi: Don Mackinnon & David Hartman
Manusförfattare: Nicole Dubuc, Brian Hohlfeld, Dean Stefan, Eileen Cabiling, Erika Grediaga, Greg Pincus & Mark Valenti
Svensk distributör: Walt Disney Studios Home Entertainment AB, Njutafilms & TV6
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar inte alla tre steg (vid majoriteten av avsnitten)
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Svensk version:
Dubbningsbolag: Sun Studio A/S / Disney Character Voices International
Regi: Sharon Dyall & Magnus Veigas
Översättning: Lasse Karpmyr & Magnus Veigas
Sångtexter: Lasse Karpmyr
Musikalisk ledning: Joakim Jennefors
Tekniker: Rebecca Pantzer
Producent: Svend Christiansen
Kreativ ledning: Kirsten Saabye
Röster:
Nalle Puh - Guy de la Berg Tiger - Rolf Lydahl
Ditte - Filippa Alm-Nylén Nasse - Michael Blomqvist
Kanin - Charlie Elvegård Ior - Benke Skogholt
Ru - Linus Hallström Kängu - Ayla Kabaca
Heffa - Isidor Beslick-Löfdahl Piggsvin - Maria Rydberg
Bäver - Claes Ljungmark Sköldpadda - Bengt Järnblad
Christoffer Robin - Hannes Edenroth Hackspett - Ole Ornered
Sång:
Emelie Clausen Amanda Jennefors
Signe Lidén
Klicka här för komplett rollista!

De senaste 10 åren har vi fått se ett flertal nyproducerade långfilmer med Nalle Puh och de andra vännerna från Sjumilaskogen, men trots det har ingen TV-serie producerats eller visats efter Nya äventyr med Nalle Puh 1988 - 1991. Åtminstone fram tills nu. För första gången på 16 år har nämligen en ny TV-serie med Nalle Puh börjat produceras - den har i USA fått titeln My Friends Tigger & Pooh och hade premiär i somras i USA. I augusti 2007 började serien visas på Disney Channel och Playhouse Disney i Sverige, och i Sverige har titeln blivit Mina vänner Tiger och Nalle Puh. Sedan dess har serien även visats i SVT på helgmorgnar, men dock inte längre. Totalt har 26 halvtimmesavsnitt producerats under säsong 1 (2007 - 2008), och i USA har inspelningen nyligen påbörjats av en andra säsong. På Disney Channel och/eller SVT har totalt 25 av de 26 avsnitten som utgör seriens första säsong visats, medan det sista avsnittet inte visats alls på TV. Det avsnittet finns istället på DVD, i den nyutsläppta DVD-utgåvan Mina vänner Tiger och Nalle Puh: Superdeckarnas skattjakt, som utöver det avsnittet också innehåller två andra som har visats på TV. Därutöver har SVT visat ett avsnitt som i skrivande stund inte visats på Disney Channel (jag är i dagsläget osäker på huruvida det avsnittet gått på Playhouse Disney), medan Disney Channel å andra sidan har visat två avsnitt som inte gått på SVT. Varför det blivit så här vet jag inte, och förvirringen blir ännu större av att kanalerna visat avsnitten i helt olika ordning - enligt uppgift är SVT:s ordning detsamma som produktionsordningen, medan Disney Channels förstavisningsordning mestadels varit detsamma som den ursprungliga amerikanska visningsordningen (med enstaka avvikelser). Vilket som är det "rätta" låter jag vara osagt. Till skillnad från 1980-talsserien Nya äventyr med Nalle Puh och de nyproducerade direkt till video-filmerna med Nalle Puh under 1990-talet har den nya serien fått en helt ny stil och nytt utseende. Den gamla handtecknade stilen är nu ett minne blott, och nu handlar det istället om datoranimation i tredimensionell stil. Även rollbesättningen har förändrats sedan tidigare, och Christoffer Robin har mestadels gått upp i rök - han har gått från huvudroll till en gästroll i ett par avsnitt. Sorken och Uggla lyser helt med sin frånvaro i denna nya serie. En ung flicka vid namn Ditte har tagit Christoffer Robins plats i Sjumilaskogen, och tillsammans med Nalle Puh och Tiger driver de en deckarklubb och kallar sig för Superdeckarna. Där hjälper de alla i Sjumilaskogen som behöver hjälp eller behöver ha mer eller mindre allvarliga mysterier lösta.

Den nya 3D-animationen i TV-serien känns lite ovan från början, men dessbättre vänjer man sig vid den snabbt. Det är välanimerat och snyggt, och rollfigurerna ser ut ungefär på samma sätt som tidigare, om än i något moderniserad form. Även fast man saknar Christoffer Robin i början, så vänjer man sig ganska snabbt även vid det; i synnerhet som Ditte är en intressant och charmig rollfigur. Själv saknar jag mer Sorken, som inte längre syns till. Visserligen är den nya karaktären Bäver snarlik Sorken till både utseende och personlighet, men han är helt enkelt inte lika trevlig eller intressant karaktär. Serien är delvis uppbyggd med interaktiva inslag, där Ditte talar till tittarna och ställer frågor. Dessa delar är kanske kul för små barn, men blir snabbt ganska störande - t.o.m. min 10-åriga systerdotter tyckte att det kändes alldeles för barnsligt. Min fyraåriga systerson sa visserligen ingenting öppet, men inte heller han hade minsta lilla intresse av att svara på Dittes frågor. För mig bevisar det att serien hade blivit bättre om man skippat den interaktiva samtalsdelen, och koncentrerat sig på handlingen istället. Att Ditte berättar för publiken hur läget är gör ingenting, men det är frågorna till tittarna som känns irriterande. Dessbättre är dessa interaktiva delar dock inte fullt lika framträdande som i många andra av Playhouse Disneys serier, och därför gör det inte så mycket. Serien är barnslig, och det är uppenbart att den främsta målgruppen är små barn. Det kompenseras dock av att den känns charmig, underhållande och smårolig, som gör att alla åldrar faktiskt kan se den och bli underhållna. Det är dock inte en lika passande familjeunderhållning som gamla goda Nya äventyr med Nalle Puh, inte minst genom det faktum att det i den här serien inte finns några fiender eller något motstånd. Det blir aldrig vare sig farligt eller spännande, inte ens för barnen. Det är troligen positivt för de allra yngsta, så att serien verkligen ska passa alla, men resultatet blir att alla vi andra upplever den som lite menlös och slätstruken. Likheterna med den senaste generationen av My Little Pony är uppenbara, då serien upplevs på ganska precis samma sätt som de filmerna - förutom att det här inte är riktat till just flickor vill säga. De flesta avsnitt är också ganska förutsägbara, och ibland blir det även lite väl förenklat - i synnerhet då alla episoder bara räcker 11 minuter, då varje "halvtimmes"-avsnitt innehåller två fristående episoder. De olika avsnitten håller också lite olika klass, och medan en del är riktigt trevliga så känns somliga mer löjliga. Även vuxna har dock fortfarande fullt utbyte av Mina vänner Tiger och Nalle Puh, och avsnitten fungerar relativt bra som lättsam underhållning för stunden för alla åldrar. Mina syskonbarn tyckte lite bättre om serien än jag, men vi är alla överens om att den inte alls kommer upp i samma klass som den gamla goda serien Nya äventyr med Nalle Puh, och heller inte i samma klass som de biovisade långfilmerna Nasses stora film, Tigers film och Puhs film om Heffaklumpen. Men därmed inte sagt att serien är dålig på något sätt. De flesta avsnitt är ändå charmiga och underhållande, och håller att ses även för vuxna. Jag hade bara önskat att man kunnat bredda målgruppen lite grand, genom att hoppa över de interaktiva delarna samt lägga till någon form av konflikter eller hot i avsnitten (hur enkla eller barnsliga de än hade varit).

Nalle Puh måste vara en mardröm att dubba till svenska, då många av rollfigurerna bytt röst upp till 5 - 6 gånger genom åren. Det medför givetvis att en dubbning inte kan bli helt lyckad, oavsett hur mycket tid och pengar som läggs ner på den - alla pengar i världen kan trots allt inte sudda ut tittarnas minnen, så att de glömmer bort alla tidigare röster... Därför anser jag att man får vara lite "snällare" i kritiken än vad som annars brukar vara brukligt. I likhet med alla andra Disney-dubbningar sedan 2004 är det Sun Studio som stått för den svenska versionen av Mina vänner Tiger och Nalle Puh, om än med överinseende av Kirsten Saabye och Disney Character Voices. I de flesta avsnitt har Sharon Dyall stått för regin, men enstaka avsnitt är det istället Magnus Veigas som regisserat. Alla rollfigurer utom en har fått behålla samma röster som de haft ända sedan Nasses stora film (och somliga ännu längre än så), vilket är positivt. Ända sedan Tigers film år 2000 har Nalle Puh spelats av dubbningsveteranen Guy de la Berg, och så även här. Han är mycket duktig, och låter riktigt lik originalrösten Jim Cummings. Han har också en viss likhet med den sedan länge avlidne Tor Isedal, som spelade Puh i kortfilmerna på 1960- och 1970-talen samt de första 13 avsnitten av TV-serien Nya äventyr med Nalle Puh, vilket är positivt. Jag har blivit alltmer förtjust i Guy som Nalle Puh, och av nu levande personer har jag svårt att tro att det skulle vara möjligt att hitta en mer passande röst. Då han är den tredje rösten för rollfiguren sedan allting började i slutet av 1960-talet, och då vi fått höra samma röst de senaste åtta åren, har man kunnat vänja sig vid honom på ett helt annat sätt än med många andra karaktärer. Som Tiger hör vi återigen Rolf Lydahl. Han är den femte skådespelaren som spelar Tigger/Tiger sedan starten, och den fjärde sedan 1988. Rolf gör en utmärkt insats och låter mycket lik originalrösten. Han är också den enda i Sverige som till fullo lyckats att bibehålla originalets alla läspande ljud på ett helt tillfredsställande sätt, även om Steve Kratz kom nära. Jag tycker ändå inte att Rolf riktigt kommer upp i samma klass som just Steve Kratz, som gjorde rollen i den första dubbningen av de första 15 avsnitten av den förra serien, men han är utan tvekan duktig och passande. Det har tagit mig tid att vänja mig vid Rolf Lydahls röst, i och med de många röstbyten som Tigger/Tiger fått genomlida genom åren, men till sist har jag nu till fullo vant mig och tycker att det mesta känns naturligt. Nasse spelas av Michael Blomqvist, som är den fjärde rösten gemom tiderna och den tredje sedan Nya äventyr med Nalle Puh. Han är fullt godkänd, men har en för ljus röst gentemot originalrösten. Röstlikheten mot originalet har dock försämrats sedan tidigare filmer; då Nasses originalröst bytts ut till serien och nu görs av Travis Oats, som har en mörkare röst än tidigare. Både i jämförelse med den nya amerikanska originalrösten och den tidigare var dock den äldre svenska rösten Jörgen Lantz bättre, även om jag medger att Michael är bättre om man enbart ser till röstlikheten. Michael är också avsevärt bättre i rollen än Pontus Gustafsson var, som hade samma roll i Tigers film 2000 - även om Pontus är en utmärkt skådis, så lyckades han inte att porträttera Nasse på ett bra sätt.

Ior spelas som vanligt av Bengt Skogholt, som är den tredje rösten sedan starten och den andra sedan 1988. Han är ganska duktig och någorlunda lik originalet, om än med inte riktigt lika speciell röst. Dock kommer han inte upp i samma klass som den tidigare rösten John Harryson, som också lät mer lik originalrösten än vad Bengt gör. Därför är det för mig obegripligt hur Disney kunnat godkänna Bengt Skogholt, medan John Harryson inte längre är godkänd som Ior. Rösten som Kanin görs av Charlie Elvegård, som är den enda som medverkar i filmen som behållit samma röst ända sedan slutet av 1980-talet, och med bara en röst före det (Hans Lindgren på 1960- och 1970-talen). Han är också mycket duktig, och låter riktigt lik originalrösten. Det är imponerande, då det heller inte är en alltför lätt röst att göra. Kängu spelas av Ayla Kabaca, som är den femte skådisen som spelar Kängu sedan 1968 och den fjärde sedan 1980-talet. Hon gör en fin insats, och låter någorlunda lik originalrösten, även om hon låter lite yngre än originalet och har en lite "vanligare" röst. Ru spelas av Linus Hallström, som är den femte skådisen genom tiderna för rollen. Han gör en bra insats, och trots att även Ru bytt röst i den amerikanska originalversionen sedan de äldre filmerna, så är han fortfarande ganska lik originalet. Den enda rollfiguren som inte behållit samma röst gentemot de senaste filmerna är Heffa, som istället för Filip Hallqvist nu spelas av Isidor Beslik-Löfdahl. Röstmässigt är det inga problem, då Isidor låter mycket lik Filips röst för några år sedan (när den senaste icke datoranimerade filmen kom), och man kan bara nätt och jämnt höra att det inte är samma skådis. Problemet är att Isidor har en hel del problem med inlevelsen, och alltför ofta kan man höra att han läser innantill. Han skulle tjäna på att arbeta med inlevelsen till kommande dubbningsroller. Den nya karaktären Ditte spelas av Filippa Alm-Nylén. Där finns det två olika originalröster att jämföra med, då just Dittes röst dubbats om i Storbritannien för europeiska visningar, och görs där av den brittiska barnskådisen Kimberlea Berg medan hon i det amerikanska originalet istället spelas av Chloe Moretz (som till skillnad från de flesta andra röster talar med ren amerikansk accent). Jämfört med den brittiska rösten Kimberlea Berg är Filippa någorlunda lik, men hon låter lite äldre än Kimberlea och har också en något djupare röst. Den amerikanska rösten Chloe Moretz är snarlik den brittiska, men har en något djupare röst, vilket gör att den svenska rösten blir lite mer lik. I ärlighetens namn vet jag dock inte om dubbningsbolaget dubbat serien utifrån den amerikanska eller brittiska rösten, och inte heller utifrån vilken version som Disneys röstgodkännande skett. Filippa Alm-Nylén gör i alla fall ändå en fullt godkänd insats, och en bra rolltolkning där hon bibehåller originalets röstkaraktär; även om den exakta röstlikheten inte direkt är perfekt. I ett fåtal avsnitt sjunger Ditte kortare sånger, och Filippas sångröst är tyvärr inte lika bra som originalröstens, och det låter aningen falskt. Det gör dock inte så mycket, då det rör sig om så pass få avsnitt. Ibland kan man skönja en viss bristande inlevelse hos Filippa, men det är absolut inget stort problem och med tanke på hennes ålder är inlevelsen ändå relativt bra. Som Bäver hör vi Claes Ljungmark. Han är duktig och låter någorlunda lik originalrösten, men har en lite för mörk röst och hans röst är dessutom lite mer "speciell" än originalets. I avsnittet "Solodetektiven Ditte/Buster är borta" spelas karaktären enligt creditlistan dock istället av Bengt Järnblad, men han låter riktigt lik Claes och därför är det inget stort problem. Piggsvin spelas av Maria Rydberg, som gör en bra rolltolkning med någorlunda rätt röstkaraktär, men har en avsevärt mörkare och djupare röst än originalet. Ole Ornered spelar Hackspett, och han låter riktigt lik originalrösten, om än med något för mörk röst. Christoffer Robin spelas av Hannes Edenroth. Hans röst är inte alltför lik de tidigare rösterna för karaktären, men då han inte medverkar i något avsnitt som släppts på DVD kan jag tyvärr inte uttala mig om likheten med originalrösten. Förutom tidigare nämnda undantag talar alla med bra eller utmärkt inlevelse.

Bakom översättningen av de flesta avsnitten i säsong 1 står Lasse Karpmyr, men enstaka avsnitt är det istället Magnus Veigas som översatt. Tyvärr återsänds inte Disney Channels engelskspråkiga ljudspår i det digitala marknätet, utan där finns enbart kanalens svenska ljudspår med. Därför har jag bara kunnat jämföra med originalversionen vid de tre avsnitt som återfinns på DVD-utgåvan Superdeckarnas skattjakt. Det mesta låter dock naturligt och bra, och framförallt är jag imponerad över Tigers många ordförvrängningar och felsägningar översatts på ett intelligent sätt. Det kan inte vara lätt att få till dessa bra, men här har det faktiskt blivit riktigt lyckat. Dock är jag lite tveksam till att "översätta" karaktärnamnet Darby med Ditte. Likheterna mellan namnen Darby och Ditte är trots allt ganska små, och en del av poängen går förlorad då Darby är ett betydligt vanligare namn i engelskspråkiga länder än vad Ditte är i Sverige. Jag har också reagerat på ett ordval, som bör ses som översättningsfel. De sparkcyklar som Ditte, Tiger och Puh reser runt med, som i originalversionen heter scooter, har nämligen i den svenska versionen blivit skoter. Tekniskt sett är det visserligen korrekt, men i just det här fallet rör det sig trots allt inte om skotrar eller snöskotrar utan om sparkcyklar. Därför hade det enda logiska varit att kalla det för just sparkcykel, trots att det förstås medför sämre läppsynk. Jag tycker också att översättaren ibland tagit sig lite väl stora friheter, då en del uttryck och meningar är ganska fritt översatta. Överlag tycker jag det verkar som att avsnitten som Lasse Karpmyr översatt har snäppet bättre översättning än de som Magnus Veigas översatt, men någon stor skillnad är det inte. De gamla klassiska bristerna som genomsyrat Nalle Puh-dubbningar ända sedan 1990 återfinns även fortfarande i den här serien, och fortfarande är det svårt att vänja sig vid dessa. Det gäller i synnerhet två problem, och ingetdera lär komma som någon förvåning. För det första kallas Tigger fortfarande för Tiger, som låter onaturligt och förstör en del av poängen och charmen med karaktären. Den motivering jag hört är att rollfiguren kallas Tiger i de svenska översättningarna av de båda ursprungliga böckerna med Nalle Puh av A.A. Milne, och att det därför varit mest naturligt att fortsätta med det namnet. Det hade i och för sig varit ett vettigt argument, om det bara hade införts från början. Men när rollfiguren trots allt var känd under namnet Tigger i Sverige mellan 1968 och 1990, så är det liksom för sent påtänkt att börja ändra på det... Det andra problemet är att Nalle Puhs klassiska uttryck "Bother!" även här blivit "Typiskt", istället för det klassiska uttrycket "päls och ludd" från dubbningarna av kortfilmerna och likaså de första avsnitten av Nya äventyr med Nalle Puh. "Typiskt" är ett alldeles för vardagligt och menlöst uttryck, och förstör tyvärr en del av rollfigurens charm. Det är heller inte särskilt logiskt sett ur översättningssynvinkel, då "Bother!" enligt de ordlistor jag har är ett gammaldags brittiskt uttryck för att uttrycka kraftig irritation - man kan knappast påstå att "Typiskt" kan ses som uttryck av kraftig irritation. Då hade hellre något i stil med "Sjutton också" varit att föredra. Men även om "päls och ludd" är en mycket fri översättning av originalet, så är det ett charmigt och kul uttryck, och det hade av nostalgiska och historiska skäl varit det enda rätta att fortsätta använda. Men tyvärr förekommer direktiv från den kreativa ledaren Kirsten Saabye i Köpenhamn om både namnet Tiger och hur "Bother!" ska översättas, vilket medför att vare sig dubbningsbolag eller översättare kan göra något åt saken. Det är beklagligt, och vi kan bara hoppas att hon ändrar sig så småningom. Åtminstone översättningen av "Bother!" finns det knappast några legitima skäl att behålla som "Typiskt" - det uttrycket hade Puh såvitt jag vet heller inte i A.A. Milnes böcker, så därför kan man inte hänvisa till sådana skäl i det fallet. I sångväg innehåller de flesta avsnitt tre sånger - dels ledmotivet i början, och dels två korta sångsnuttar som upprepas en gång i nästan varenda avsnitt ("På med hjälmen" och "Tänk, tänk, tänk"). De svenska sångtexterna är ganska fritt översatta från originalet, men är fina och bibehåller rätt andemening och syfte. Vid ledmotivet har man dock tagit vissa friheter med både arrangemang, stil och tonart; som gör att det inte riktigt låter likadant som i originalversionen. Jag är lite kluven till det begreppet. Å ena sidan kan det anses som att ta sig för stora friheter jämfört med originalet, men å andra sidan låter det faktiskt lite bättre i den svenska versionen. Dessutom har den svenska versionens sångerska Emelie Clausen minst lika bra sångröst som originalversionens Kay Hanley.

Munrörelserna stämmer riktigt väl, även om det varierar en del mellan olika scener och avsnitt. Det blir dock aldrig dåligt, utan varierar mellan godkänt och utmärkt. Den datoranimerade stilen gör att munrörelserna blir mer detaljerade än annars, vilket förstås också medför att det är svårare att åstadkomma bra läppsynk. Därför får man trots allt vara riktigt nöjd här, och det blir aldrig irriterande på något sätt.

Mina vänner Tiger och Nalle Puh har på SVT visats i svensk bildversion, medan Disney Channel och Playhouse Disney samt DVD-utgåvorna använt engelsk bildversion. Vid den svenska bildversionen på SVT stod seriens titel helt på svenska, och likaså stod även avsnittstitlarna på svenska - trots att en speakerröst tillhörande Filippa Alm-Nylén läser upp titlarna samtidigt. Sluttexterna visades på engelska, men just innan sluttexterna listades svenska röster och dubbcredits - dock i mycket snabbt tempo och allt på en enda textskärm, vilket gjorde det mycket svårt att hinna läsa allt. Vid visningarna på Disney Channel återges istället allting i engelsk bildversion, och där anges alltså avsnittstitlarna på engelska medan speakerrösten läser upp de svenska titlarna. Under sluttexterna anges svenska röster och dubbcredits via undertexter i nedrekanten av skärmen. Tyvärr anges där rösterna enbart i grupp, och det står inte utsatt vem som spelar respektive rollfigur. På DVD-filmen Superdeckarnas skattjakt återges hela avsnitten i engelsk bildversion, och precis som på Disney Channel står avsnittstitlarna också utsatt på engelska i bild. Efter att man sett klart de tre avsnitten, alternativt ett avsnitt om man valt att bara se ett av dem, listas svenska röster och dubbcredits via programmerat uthopp. Har man valt att se alla avsnitten, visas dubbcredits för respektive avsnitt direkt efter varandra, som gör att det inte är helt logiskt vilken lista som gäller för respektive avsnitt. Har man istället sett bara ett avsnitt, så visas dubbcredits bara för just det avsnittet. Alla creditlistorna har gemensamt att det inte står utsatt inspelningstekniker i något av fallen.

DVD-utgåvan Superdeckarnas skattjakt innehåller tre avsnitt, som vardera innehåller två delepisoder - "Solodetektiven Ditte/Buster är borta", ""Dittes svans/Tigers budfirma" samt "Puh-raterna i Sjumilaskogen/Tigers hicka". Det förstnämnda är troligen av störst intresse för de flesta, då de taldrig visats på vare sig Disney Channel eller SVT. De två sistnämnda avsnitten har visats på både Disney Channel, Playhouse Disney och SVT, och i synnerhet på Disney Channel har avsnitten visats många gånger i repris. Bilden återges i 4:3 fullskärm - samma sätt som avsnitten visats på Disney Channel, Playhouse Disney och SVT. Avsnitten har ljudspår på engelska, svenska, norska, danska och finska; samtliga i vanlig stereo. Det finns textning på samma fem språk plus isländska (trots att det sistnämnda inte står utsatt på omslaget), och dessutom finns engelsk text för hörselskadade. Tyvärr finns ingen svensk text för hörselskadade. Den svenska textningen är också nyöversatt från engelskan, och har inte samma dialog eller sångtexter som det svenskdubbade ljudspåret. Därför kan det i praktiken bara användas tillsammans med det engelska ljudspåret, och inte som komplement till det svenska ljudspåret. Viktigt att notera är att det engelska ljudspåret till skillnad från tidigare utgåvor här innehåller den amerikanska originalversionen, där Dittes röst görs av Chloe Moretz. Dittes röst har dubbats om i Storbritannien, där Kimberlea Berg istället spelar Ditte (med brittisk accent), och det är den omdubbningen som använts vid tidigare DVD-utgåvor. Men så är alltså inte fallet här, där istället den amerikanska versionen återfinns. Jag vet ärligt talat inte om det här är ett misstag eller är avsiktligt, men i mina ögon är det i alla fall positivt då man för första gången fått en chans att höra den amerikanska originalversionen. Den brittiska versionen finns inte med här, men det är ingen gigantisk skillnad då det enbart är just denna skådis som bytts ut - i övrigt är de båda versionerna identiska. Bildversionen är också amerikansk, och till skillnad från visningar på Disney Channel och SVT crediteras Chloe Moretz som medverkande under eftertexterna.

DVD-skivan inleds med språkvalsmeny, följt av varningstexter på valt språk. Därefter visas en allmän reklamjingel för Disneys DVD-utgåvor, som går att hoppa förbi genom att gå till nästa kapitel men inte genom att trycka på menyknappen. Det följs av muntlig information om Disneys s.k. FastPlay, som innebär att uppspelning automatiskt startar av utvalda trailers, de tre avsnitten samt extramaterial, om man inte väljer "Huvudmeny" från menyn som dyker upp inom 15 sekunder. FastPlay är en god tanke för att underlätta för barn, och i USA är det säkert användbart. Men i Skandinavien försvinner den största poängen, då man ju först måste ha valt språk från den inledande menyn innan någonting händer. Därmed stämmer inte heller instruktionerna på omslaget om att man inte behöver använda fjärrkontrollen. Det är heller knappast särskilt mycket svårare för barn att välja "Visa alla" från huvudmenyn än att välja svenska från den inledande språkvalsmenyn. Det vore därför smartare att hoppa över FastPlay i Sverige, och istället förenkla DVD-strukturen för att hoppa över reklamjingeln och trailers (som istället kan nås via menyn) - det skulle göra allting mer användarvänligt för både vuxna och barn. Klickar man på "Huvudmeny" alternativt avbryter FastPlay genom att trycka Menu, kommer man direkt till huvudmenyn utan att några trailers spelas - dessa nås istället från rubriken "Nyheter" på huvudmenyn, vilket är positivt. Menyerna är på svenska samt de andra språken på skivan, och är animerade och ganska effektfulla. Ett av alternativen har dock inte fått en helt logisk översättning på den svenska menyn - att spela upp ett specifikt avsnitt kallas nämligen "Välj scen", trots att det inte rör sig om en traditionell scenvalsmeny. Då hade "Välj avsnitt" varit mer logiskt. Som extramaterial finns ett avsnitt av Musses klubbhus, närmare bestämt "Pluto sitter valp-vakt" från seriens första säsong. Det är dubbat på svenska med samma dubbning som på Disney Channel och SVT, och dessutom finns engelskt, norskt, danskt och finskt tal. Tyvärr finns dock enbart isländsk text, så vill man se avsnittet på engelska måste man klara sig utan svensk text. Intressant att notera är också att det efter avsnittet av Musses klubbhus faktiskt visas svenska röster och dubbcredits via programmerat uthopp. Det här är första gången jag sett att Disney satt ut dubbcredits även för bonusmaterial, och det är mycket glädjande. Jag hoppas det här innebär att de kommer att fortsätta göra det även i framtiden, och att det här inte är en engångsföreteelse. Därefter återfinns ett onlinespel för barn vid namn "Dittes superdeckar-utmaning". Här ska man klara av tre olika utmaningar genom fjärrkontrollen. Det första är att lista ut föremål genom muntliga ledtrådar, det andra att hitta rätt på föremål i en trädgård och den tredje att lista ut vem som döljer sig bakom en förvrängd bild. Alla tre är enkla, och lär fungera bäst för de allra yngsta. Den enda belöningen man får är dock att få höra superdeckareden, vilket känns lite som ett antiklimax - ska barn vilja utföra det hela, så hade det varit bättre med någon trevligare belöning, såsom exempelvis att få se en klassisk tecknad kortfilm (på samma sätt som Disney gjort på en del tidigare DVD-filmers spel). Spelet är på svenska, och det låter som Filippa Alm-Nylén som berättarröst, men jag är inte 100% säker. Tyvärr står inga dubbcredits utsatt till spelet, men det är i och för sig fullt förståeligt. Jag önskar att Disney hade kunnat ge ut serien Mina vänner Tiger och Nalle Puh i en riktig DVD-box med hela den första säsongen med svenskt tal - det hade varit mycket bättre än att ge ut enstaka lösryckta avsnitt i sådana här DVD-utgåvor. Men i och med avsnittet som inte visats på TV, och att extramaterialet är godkänt, så blir Superdeckarnas skattjakt trots allt köpvärd.

Sammanfattningsvis är Mina vänner Tiger och Nalle Puh en charmig och trevlig serie. Man vänjer sig ganska snabbt vid 3D-animationen, men serien har en ganska smal målgrupp och känns därför ganska menlös och barnslig. För små barn, uppskattningsvis under 10 år, finns det säkerligen utrymme att höja betyget med en poäng, då mina systerbarn - 4 respektive 10 år gamla - tyckte bättre om serien än jag. Vi var dock alla överens om att 1980-talsserien Nya äventyr med Nalle Puh och likaså de flesta tidigare Nalle Puh-filmer genom åren varit bättre än denna. Även om jag är tacksam att den nya serien Mina vänner Tiger och Nalle Puh börjat produceras; så saknar jag ändå de mer traditionella Nalle Puh-filmerna av samma stil som Nasses stora film och Puhs film om heffaklumpen för några år sedan. Därför hoppas jag att Disney snart återupptar produktionen av sådana filmer, även om den här filmen och serien utan tvekan är betydligt bättre än ingenting. Dubbningen är bra, med bra röster, relativt bra läppsynk och genomarbetad översättning. Helhetsintrycket dras dock ned av bristande inlevelse från främst en av skådespelarna, och dessutom några irritationsmoment i översättningen.


Recensionen skriven: 26 november 2008

Recensionen har lästs 3661 gånger av 2179 personer, sedan den 26 november 2008

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion * * * * * *      6
Röster * * * * * * * *    8
Inlevelse * * * * * * *     7
Översättning * * * * * * *     7
Munrörelser * * * * * * *     7
Helhetsintryck dubbning * * * * * * *     7
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:
Helhetsintryck dubbning:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, serien eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ETTA - FYRA - SJUA - FEMMA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna