Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Monte Carlo
(Monte Carlo)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till 20th Century Fox Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Monte Carlo på CDON
Sök efter Monte Carlo på Discshop.se
Fynda bland över 8 000 000 auktioner på Tradera!   ANNONS
Drama / Komedi / Äventyr / Romantik / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 46 minuter
Genre: Romantisk dramakomedi
Produktionsland/år: Ungern/USA, 2011
Produktionsbolag: Fox 2000 Pictures, Blossom Films, Regency Enterprises, New Regency Pictures, Walden Media & Mid Atlantic Films
Producent: Denise Di Novi, Alison Greenspan, Nicole Kidman, Per Saari & Rick Schwartz
Regi: Thomas Bezucha
Manusförfattare: Thomas Bezucha, April Blair & Maria Maggenti, baserat på en roman av Jules Bass
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri & Twentieth Century Fox Home Entertainment AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Grace/Cordelia Scott - Selena Gomez Meg - Leighton Meester
Emma - Katie Cassidy Owen - Cory Monteith
Theo Marchand - Pierre Boulanger Bernard Marchand - Christophe Malavoy
Riley - Luke Bracey Alicia Scott - Catherine Tate
Pamela Bennett-Kelly - Andie MacDowell Robert Kelly - Brett Cullen
Amanda - Amanda Fairbank-Hynes Prins Domenico - Giulio Berruti

Grace bor i ett mindre samhälle i Texas, men längtar efter att få komma därifrån. Hennes bästa vän är den några år äldre tjejen Emma, och hennes mamma har nyligen gift om sig som gjort att Grace nu fått en ny styvsyster i form av samåriga Meg. Grace har nu precis gått ut gymnasiet, och har sparat ihop till en resa över sommaren till Paris. Men hennes mamma och nya styvpappa tvingar Grace att ta med sig Meg till Paris, något ingen av dem ser fram emot. Men så får det bli, och Grace, Emma och Meg beger sig till Paris där de bokat in sig på en turistvandring som ska visa hela Paris på sju dagar. Men den hyperaktiva turistguiden stannar inte många sekunder på varje resmål, och när de besöker Eiffeltornet hinner inte tjejerna med turistgruppen innan de sticker utan dem. De förväntar sig att semestern ska vara förstörd, men på ett hotell blir tjejerna vittne till hur den oerhört bortskämda societetsflickan Cordelia Scott tänker strunta i hennes förpliktelser på en välgörenhetstillställning för att istället sticka och festa. Av en otrolig slump råkar Cordelia vara nästan på pricken lik Grace till utseendet, och därför tänker tjejerna ut en plan. Grace utger sig för att vara Cordelia, och tar hennes plats på tillställningen. Tillsammans med Emma och Meg tar de med Grace till Monte Carlo, där "Cordelia" ska hålla i en välgörenhetsauktion...

På papperet låter grundstoryn inte särskilt upphetsande, och man kan heller inte påstå att det är världens mest originella film. Vi har sett det mesta förut, och filmen håller sig till gamla beprövade metoder och mallar. Men jag blev positivt överraskad av Monte Carlo, som faktiskt är en riktigt bra film. Storyn är intressant och genomarbetad, och trots att det inte är alltför originellt så finns det trots allt en tanke bakom det mesta. Filmen har ett större djup än vad man brukar kunna förvänta sig av ungdomsfilmer av det här slaget, och det är hyfsat tänkvärt med en del vettiga budskap. Samtidigt tar det aldrig överhanden så att det känns som pekpinnar, utan i första hand är det och förblir en relativt lättsam underhållningsfilm. Det är charmigt, roligt och underhållande, och man har trevligt hela tiden. Med enkla medel lyckas filmen att engagera och beröra, och det blir aldrig segt eller tråkigt.

Det är en ganska rolig film, där man får skratta lite då och då. Men trots att Monte Carlo marknadsförts som en romantisk komedi är det ingen direkt storslagen komedi. Det är småroligt ganska ofta, men det är långt mellan de stora skratten och i de flesta fall går det inte längre än till småfniss. Det är inte nödvändigtvis något fel med det, men om man förväntar sig en traditionell renodlad komedi kanske man blir besviken. Jag hade inte tackat nej till mer humor, men däremot uppskattar jag den ganska lågmälda romantiska stilen där det aldrig blir vare sig överromantiserat eller onödigt sentimentalt. De romantiska relationerna hamnar heller aldrig i centrum, utan förvecklingskomiken och karaktärsutvecklingen förblir viktigare än romantiken.

I synnerhet Grace, Emma och Meg har samtliga blivit mångbottnade och nyanserade rollfigurer, som känns äkta och som det är lätt att känna för. Jag blev särskilt imponerad över att styvsystern Meg inte alls blivit så stereotyp och endimensionell som det först verkade, och att manusförfattarna faktiskt lyckats att undvika de vanliga klichéerna vad gäller styvsyskon. Det hade jag verkligen inte väntat mig, men Meg utvecklas till att bli en av de mest intressanta rollfigurerna i filmen. De tre större manliga rollfigurerna har dock blivit mer endimensionella, och får inget större djup. Den enda av dem som hinner få åtminstone vissa nyanser är Travis (??), medan jag blev mest besviken på Emmas pojkvän Owen som förblir både stereotyp, endimensionell och rentav ganska tråkig. Vad hon egentligen ser hos honom är och förblir ett mysterium, då jag mest uppfattade honom som ett svin under stora delar av filmen.

Den riktiga Cordelia Scott hinner heller aldrig få minsta lilla nyanser, utan i de fåtal scener vi får se henne framstår hon som det absolut mest vidriga och bortskämda som världen någonsin skådat. Det är förstås ganska väntat, men jag hade gärna velat få några fler nyanser hos henne eller åtminstone hinna se någon form av karaktärsutveckling. Det får vi inte, men så medverkar hon också bara i några få scener. Jag hade gärna velat få se mer av henne, för att få tydliga kontraster mellan Cordelia och Grace; inte minst då kontrasterna mellan den äkta och oäkta Cordelia är en av filmens viktigare poänger. Monte Carlo har också blivit ganska förutsägbar, och hur det ska sluta behöver man inte vara ett geni för att lista ut. Det är knappast ovanligt för genren, men icke desto mindre lite tråkigt.

Fotot är snyggt, och filmen erbjuder en del vackra vyer över både Monte Carlo och Paris tillsammans med ett effektivt (om än inte alltför originellt) bildspråk. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och Selena Gomez är utmärkt i dubbelrollen som både Grace och Cordelia Scott. Hon lyckas också att variera sig så mycket så att hon verkligen känns som två olika personer, och man jämför heller aldrig med Alex i Magi på Waverly Place. Leighton Meester är också som vanligt lysande, och gör en fantastisk insats som Meg där det inte dröjer länge innan man totalt glömt bort Leigtons mest kända roll som Blair i Gossip Girl; en imponerande bedrift för en skådis som trots allt framförallt blivit känd för just denna enda roll. Katie Cassidy är riktigt bra som Emma, men hamnar lite i skymundan av de andra två kvinnliga skådisarna som ärligt talat imponerar ännu mer. Även i övrigt är det bra skådisar, och det finns inte ett enda svagt kort i den här ensemblen.

Monte Carlo är en riktigt bra film, som underhåller med enkla medel och åstadkommer en imponerande lågmäld humor och romantik tillsammans med charm och intressanta rollfigurer. Det är en underhållande film, som både känns lättsam och samtidigt tänkvärd. Jag önskar visserligen att filmen kunnat få ännu mer humor och dessutom att vissa rollfigurer kunnat bli ännu mer mångbottnade, men det är ändå en mycket underhållande och välgjord film som är väl värd att se. Någon alltför minnesvärd film är det kanske inte, men icke desto mindre är jag absolut beredd att se om den när det gått ett tag. Betygsmässigt når filmen upp i en stark sjua, men även fast den känns mer märkvärdig än många andra romantiska ungdomsfilmer saknar jag det där lilla extra som skulle få filmen att sticka ut ännu mer ur mängden.

DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Det finns textning på bl.a. de fyra skandinaviska språken plus engelska, men tyvärr finns ingen textning för hörselskadade på något språk. Den svenska texten är i minsta laget men är ändå förhållandevis lättläst. När man matar in DVD-skivan möts man av varningstexter i tio sekunder, och därefter visas en informationssnutt om den digitala kopian som DVD-utgåvan innehåller. Den informationsfilmen är dock endast på engelska utan text, och lär därför inte vara till någon större hjälp för många svenskar. Därefter spelas Fox traditionella distributörsjingel. Vi kommer därefter direkt till huvudmenyn, som är stillastående och stilren men som endast finns på engelska. Avsaknaden av en inledande språkvalsmeny gör att man måste gå in och välja språk under huvudmenyn för att få någon textning alls.

Efter filmens slut uppstår ett irritationsmoment då det visas varningstexter på samtliga språk som filmen är textad på, i 10 sekunder per språk. Det blir snabbt irriterande och jag förstår inte varför 20th Century Fox inte kunnat ordna att bara visa varningstexter på just det språk man faktiskt har valt. Den här gången går det inte att hoppa förbi varningstexterna hur man än gör, så därför tar det över en minut innan man äntligen kommer tillbaka till menyn. Det enda extramaterial som finns är en fem minuter lång minidokumentär om de tre större manliga skådespelarna och deras rollfigurer. Inslaget har några intressanta delar som tas upp, men är överlag alldeles för ytligt för att vara till någon atörre hjälp och alltför mycket matnyttigt innehåller det inte. Extramaterialet har dock svensk text, vilket är glädjande och något som verkligen inte tillhör vanligheterna.

Märkligt nog innehåller Blu-Ray-utgåvan enligt uppgift betydligt mer extramaterial, och därför tycker jag det är väldigt svagt att inte detta kunnat tas med även på DVD-utgåvan. Jag tycker ärligt talat att det är alldeles för tidigt att börja försumma DVD till förmån för Blu-Ray på det här sättet (trots allt har Blu-Ray inte stora marknadsandelar), och det här känns också som fel sätt att locka folk att gå över till Blu-Ray. Självklart kan en del interaktiva inslag inte vara möjliga att reproducera med DVD-standardens mer begränsade möjligheter, men att inte ta med vanliga minidokumentärer och bortklippta scener på DVD tycker jag är oacceptabelt.


Recensionen skriven: 13 april 2012

Recensionen har lästs 1177 gånger av 638 personer, sedan den 13 april 2012

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * * *       5
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SJUA - FYRA - SJUA - ÅTTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna