Dubbningshemsidan
Recensioner
Motherhood
(Motherhood)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Problem relaterade till föräldraskap är något som många drabbas av, till exempel på grund av att tiden helt enkelt inte räcker till. Trots det är det dock få filmer som behandlar ämnet. Det är något som den amerikanska regissören och manusförfattaren Katherine Dieckmann försökt råda bot på. Hon började sin karriär med att regissera musikvideor, innan hon gick över till att arbeta med TV-serier såsom Nickelodeons The Adventures of Pete & Pete. Hon långfilmsdebuterade år 2000 med det tämligen okända dramat A Good Baby, och hennes senaste film har fått den självförklarande titeln Motherhood. Som titeln också antyder är det moderskap och mödrar som står i centrum, och filmen hade världspremiär på den prestigefyllda Sundance Film Festival i januari 2009, där den fick bra kritik. Det gick dock inte lika bra på den reguljära amerikanska premiären, då filmen totalfloppade. Förmodligen är det en bidragande orsak till att Motherhood i Sverige släppts direkt på DVD, i likhet med ett flertal andra länder.
Handlingen utspelas i New York, och i en lägenhet på Manhattan bor Eliza Welsh och hennes familj. Hon är hemmafru och mamma till två barn; 6-åriga Clara och hennes lillebror Lucas. Hennes man Avery jobbar som bokförläggare, och är så upptagen att han praktiskt taget aldrig är hemma. Elizas tillvaro är minst sagt hektisk, och det blir inte bättre när Claras 6-årsdag närmar sig; en födelsedag som ska firas med en rejäl fest som ingen egentligen har tid att anordna. Elizas enda utlopp för sina aggressioner är en blogg hon skriver på Internet. Dessutom vill hon satsa på att vinna en uppsatstävling för att kanske få en chans att återuppta sin forna karriär som skribent, men tyvärr är deadline till tävlingen precis på samma dag som födelsedagsfesten...
Motherhood är definitivt inte världens mest originella film, och den lär inte gå till världshistorien som något cinematografiskt mästerverk. Det filmen istället har att erbjuda är en varm och uppriktig insyn på mammors tillvaro, och hur deras liv kan se ut - visserligen något tillspetsat, men trots allt en äkta inblick. Jag är av förståeliga skäl inte den mest lämpade personen att bedöma hur mödrar har det, men jag upplevde ändå filmen som förvånansvärt realistisk och jordnära. Filmen lyckas på ett fint sätt att porträttera mammor på ett både uppriktigt och intressant sätt, som säkerligen upplevs som igenkännande för mammor och som kan hjälpa oss av motsatt kön att sätta sig in i problematiken på ett bra sätt. Det som tas upp är trots allt vardagshändelser i det stora hela, som på ytan inte verkar så märkvärdiga men där filmen på ett lyckat sätt visar hur mycket jobb det egentligen krävs för allt. Det har heller inte funnits många filmer genom åren som verkligen visat föräldraskap på ett trovärdigt och naturligt sätt, så för det förtjänar regissören och manusförfattaren Kaherine Dieckmann en eloge.
Därför har det också blivit en berörande, charmig och intressant film, som känns personlig och äkta. Jag vet inte om filmen har någon verklighetsbakgrund, men det skulle inte förvåna mig om så är fallet. Som komedi är förstås humor A och O, och på den punkten har filmen lyckats ganska väl, men inte riktigt fullt ut. Det är absolut en ganska rolig film, där jag skrattade vid ett flertal tillfällen. Men samtidigt är det ingen enorm skrattfest, och trots en del lustiga situationer och fyndiga one-liners, så är det långt mellan de riktigt klockrena poängerna. Mer än så borde man kunna förvänta sig av en komedi, men å andra sidan bör Motherhood heller inte ses som en renodlad komedi. Trots allt finns det ett visst djup och en allvarlig underton. Vid enstaka tillfällen blir det också gripande, men förvänta er ingen djupblodande och alltför gripande skildring.
Karaktärsporträtten håller varierande klass, och den enda riktigt mångbottnade och nyanserade rollfiguren är just Eliza. Hon känns mycket genomarbetad äkta in i minsta detalj, vilket gör det lätt att känna för henne och för många även känna igen sig, trots att hon inte alltid beter sig så jättesmart. De flesta andra rollfigurer har blivit mer eller mindre endimensionella, och de flesta får inget större utrymme. Det är förståeligt i en film som denna, men samtidigt lite tråkigt. Värst är att hennes make Avery har blivit en ganska osympatisk rollfigur, som upplevs som egenkär och egocentrisk, och som inte verkar bry sig om att hjälpa till med någonting. Visserligen försöker manusförfattaren att få oss att känna annorlunda genom enstaka berörande scener, men det hjälper inte mycket när man redan tycker så pass illa om honom. Det är förmodligen inte meningen, men någonstans verkar det ha gått snett med manuset så att vi helt enkelt inte förstår oss på Avery eller varför Eliza överhuvudtaget stannar kvar hos honom. Förvisso behöver Avery framstå som frånvarande för att storyn ska fungera (om han verkligen hade hjälpt till med barnen, så skulle Elizas tillvaro förstås inte vara riktigt lika jobbig och kaotisk), men det är trots allt en viss skillnad mellan någon som inte alltid är närvarande och någon som upplevs som allmänt osympatisk och jobbig.
Motherhood lider också av en lite ojämn ton, då filmmakarna ibland inte verkar ha kunnat bestämma sig för om det ska vara en renodlad komedi eller en djupare skildring. Det har framförallt resulterat i att vissa scener blivit lite för tillspetsade och överdrivna, Jag förstår tanken, men det blir helt enkelt lite för mycket, som gjort att det ibland känns mer irriterande och jobbigt än berörande. Att överdriva situationer på det här sättet är fullt förståeligt om det görs i en renodlad komedi för att locka till skratt, men i det här fallet kan jag inte påstå att just dessa scener är särskilt roliga. Dessutom skär sig filmens mer verklighetstrogna stil av att det ibland blivit så överdrivet och tillskruvat. Det är trots allt möjligt att få fram poängen om Elizas tillvaro utan att ta till dramatiska överdrifter, och när man gör så känns det som att filmteamet underskattar publiken.
Filmen erbjuder ett snyggt foto, med ett effektivt om än inte särskilt originellt bildspråk. Helhetsintrycket höjs också av den överlag mycket trevliga och stämningsfulla musik som erbjuds, med ett flertal riktigt fina låtar av bl.a. den åtminstone i Sverige tämligen okända sångerskan och låtskrivaren Syd Straw. Skådespelarinsatserna är överlag bra, och Uma Thurman är utmärkt i huvudrollen som Eliza. Hon lyckas på ett skickligt sätt att få oss att känna för Eliza vad hon än gör, och förmedlar en sällsynt lyckad närvaro och charm. Dessutom är Minnie Driver förstås alltid lysande, så även här som Elizas gravida väninna Sheila, även om hon inte får lika mycket att arbeta med som jag hade önskat. Jag blev också imponerad över barnskådisen Daisy Tahan, som är ett riktigt fynd som sexåriga Clara och spelar mer naturligt och inlevelsefullt än de flesta i hennes ålder. Tyvärr blev jag inte riktigt lika imponerad över Anthony Edwards som maken Avery - han är förvisso en duktig skådis, men här spelar han ganska oengagerat och hans inlevelse känns allmänt konstlad. Då han brukar göra bättre ifrån sig än så här, så kan jag bara förmoda att han inte riktigt tagit sin roll på allvar.
Motherhood har absolut sina brister, och filmen hade vunnit på mindre tillskruvade situationer, mer humor och mer mångbottnade karaktärer. Men samtidigt är det en varm och charmig film, som på ett fint sätt tar upp ett ganska ovanligt ämne och därmed lyckas att sticka ut från mängden; åtminstone till viss del. Filmen har marknadsförts som en festlig och renodlad komedi, och det kan vara en av orsakerna till att det blivit en sådan flopp - därmed har Motherhood kanske inte nått fram till de rätta målgrupperna. Men om man vet vad man ger sig in i, så är det ändå en bra och underhållande film med ett visst djup och en allvarlig underton. Med ett ämne som denna är det oundvikligt att filmen säkerligen tilltalar kvinnor mer än män, men jag hade trots det fullt utbyte av den; vilket många män sannolikt skulle om de verkligen skulle ge den en ärlig chans. I slutändan är det här inte någon storslagen eller alltför minnesvärd film, men den fungerar utmärkt som underhållning för stunden och lyckas om inte annat åtminstone att få de flesta av oss att uppskatta mödrar på ett lite annat sätt än tidigare. Betygsmässigt nöjer jag mig med en sjua, men det är ändå en film som jag kan rekommendera för de flesta och som är väl värd att se. Den är bara inte så minnesvärd som jag hade önskat av ett ämne som detta.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,85:1, vilket i klartext innebär att nästan hela skärmen nyttjas på en Widescreen-TV (rent tekniskt sett är det visserligen smala svarta fält upp- och nedtill, men de är för små för att kunna synas om man inte verkligen letar efter dem). Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är i minsta laget, men är ändå ganska lättläst. Den svenska översättningen håller ganska hög klass, men lider av vissa missar och översättningsfel. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, direkt följt av ett flertal trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter börjar själva filmen att spelas upp direkt, utan att någon meny visas. I likhet med de flesta nyare DVD-utgåvor från Nordisk Film finns ingen sedvanlig huvudmeny, utan trycker man på DVD-spelarens menyknapp kommer man istället tillbaka till den inledande språkvalsskärmen. Det medför också att det inte finns någon scenvalsmeny på skivan, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Det gör också att man från menyn inte kan välja att spela upp filmen utan text, utan föredrar man att se filmen otextad måste man välja något av de skandinaviska språken och därefter stänga av texten via fjärrkontrollen efter att filmen startat. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket är tråkigt om än inte speciellt förvånande för en så pass okänd film som denna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 7 maj 2010
Senast uppdaterad: 7 maj 2010
Recensionen har lästs 3633 gånger av 1896 personer, sedan den 7 maj 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))