Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

My Week with Marilyn
(My Week with Marilyn)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Scanbox Vision för recensionsexemplaret
Sök efter My Week with Marilyn på CDON
Sök efter My Week with Marilyn på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Verklighetsbaserad / Biografi / Historiskt / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 35 minuter
Genre: Drama/biografi
Produktionsland/år: Storbritannien/USA, 2011
Produktionsbolag: The Weinstein Company & Trademark Films, i samarbete med BBC Films, Lipsync Productions & UK Film Council
Producent: David Parfitt & Harvey Weinstein
Regi: Simon Curtis
Manusförfattare: Adrian Hodges, baserat på memoarer och dagboksanteckningar av Colin Clark
Svensk distributör: Scanbox Entertainment Sweden AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Marilyn Monroe - Michelle Williams Colin Clark - Eddie Redmayne
Laurence Olivier - Kenneth Branagh Paula Strasberg - Zoë Wanamaker
Lucy - Emma Watson Sybil Thorndike - Judi Dench
Vivien Leigh - Julia Ormond Roger Smith - Philip Jackson
Milton Greene - Dominic Cooper Arthur Miller - Dougray Scott
Owen Morshead - Derek Jacobi Vanessa - Miranda Raison
Kenneth Clark - Pip Torrens Jane Clark - Geraldine Somerville
Arthur Jacobs - Toby Jones Hugh Perceval - Michael Kitchen

Den brittiska dokumentärfilmaren och författaren Colin Clark (1932 - 2002) började sin karriär som produktionsassistent vid flera långfilmer, innan han specialiserade sig som en hyfsat framgångsrik dokumentärfilmsregissör. Han lämnade film- och TV-branschen 1987 för att istället sadla om som författare, och blev känd genom sina båda memoarer The Prince, the Showgirl and Me från 1995 och My Week With Marilyn 2000. Där berättade han om sina erfarenheter som regiassistent under inspelningen av komedin Prinsen och balettflickan från 1956, och hans relation till filmens huvudrollsinnehavare; den legendariska filmstjärnan och sångerskan Marilyn Monroe (egentligen Norma Jean Baker, 1926 – 1962). 2011 gjordes en filmversion av Colin Clarks självbiografiska böcker, My Week With Marilyn, i regi av brittiska Simon Curtis. Filmen har vunnit en rad priser världen över, och nominerades till två Oscars för bästa kvinnliga huvudroll (Michelle Williams) och bästa manliga biroll (Kenneth Branagh).

Sommaren 1956 vill den tidigare Oxford-studenten Colin Clark slå igenom inom filmbranschen, för att komma ifrån sina överklassföräldrar. Han får jobb som tredje regiassistent för filmen Prinsen och balettflickan, som Laurence Olivier snart ska spela in i London. Laurence ska själv spela den manliga huvudrollen mot Marilyn Monroe; något som driver inte minst Laurence till vansinne genom Marilyns avsaknad av självförtroende och förkärlek att alltid komma för sent. Colin blir därför ombedd att hålla ett öga på Marilyn och se till att hon faktiskt kommer till inspelningsplatsen, och därigenom börjar han umgås alltmer med Marilyn.

De flesta dramabiografier om verkliga personer lider av problem med att manusförfattarna och regissörerna gapat efter för mycket, och försökt att skildra ett helt liv på runt två timmars tid; något som i alltför många fall resulterar i att filmerna upplevs fragmentariska och osammanhängande. Med My Week with Marilyn har man löst det problemet genom att inte satsa på att göra en fullständig biografi, utan istället bara skildra en mycket kort period i Marilyn Monroes liv och inspelningen av en specifik film. Det är ett ganska smart drag, och gör att manusförfattaren kunnat satsa på att skildra den perioden på ett heltäckande sätt utan att det går orimligt snabbt framåt.

Men nackdelen är förstås att man genom enbart den här filmen inte får någon fullständig bild av Marilyn utan bara hur hon var under just denna vecka. Det räcker för att få en liten glimt av Marilyn Monroe, men räcker inte för att kunna göra någon helhetsbedömning. För de som redan är insatta i Marilyn är det här förstås inget problem, och hon var ju trots allt så pass känd att många lär känna till det viktigaste. Men om man faktiskt inte vet så mycket om henne som person eller hennes karriär, vilket sannolikt gäller en hel del yngre personer, så uppstår vissa problem då vi här inte får veta tillräckligt för att kunna bilda oss en ordentlig uppfattning. Man blir helt enkelt inte alltför mycket klokare över Marilyn genom den här filmen än man var tidigare. Jag anser dock att det här ändå är en bättre lösning, för att slippa problemen som nästan oundvikligen uppstår när man försöker att skildra allt väsentligt i ett helt liv i en enda film.

My Week with Marilyn är i alla fall en riktigt bra film, som skildrar en period som inte så många känner till ur Marilyns liv och inspelningen av en film som i dagens läge inte längre är särskilt känd. Storyn är intressant, och vi får veta en hel del om både Marilyn och Colin. Det är intressant, engagerande och berörande. Jag har inte läst Colin Clarkes memoarer, men det mesta tyder på att filmen håller sig nära de verkliga händelserna. Dock är det ju svårt att i dagens läge få allting att stämma överens, då de allra flesta som kände den riktiga Marilyn Monroe inte längre är i livet, och förlagans författare Colin Clark inte ens är i livet längre. Men filmteamet har säkerligen gjort allt som gått på den här punkten, och lyckas på ett skickligt sätt att komma Marilyn inpå livet på ett sätt som inte många har lyckats med.

Det finns en del charm och det blir också småroligt med en viss subtil humor som aldrig tar överhanden. Filmen har en fin stämning och är lagom lågmäld, som lyckas att få tittarna att förstå allt väsentligt utan att det blir övertydligt; en balansgång som inte så många lyckats med. Rollfigurerna är överlag mångbottnade och känns äkta, vilket i synnerhet gäller Marilyn och Clark. För en gångs skull finns nästan inga endimensionella eller överdrivna rollfigurer, utan alla framstår som äkta människor på ett sätt som inte många filmer lyckats med. Här finns heller inga regelrätta antagonister eller "fiender", och alla framstår som normala människor utan att förvandlas till stereotyper eller klichéer.

Däremot kan jag tycka att storyn är i tunnaste laget, och efter en utmärkt första halva börjar filmen att tappa fart och gå lite på tomgång under den andra halvan. Det är fortfarande intressant och det blir aldrig tråkigt, men något alltför stort djup erbjuds inte och det kan delvis kännas en smula repetitivt. Jag saknar också att man inte får någon djupare inblick i Marilyns liv, utan att filmen bara skrapar på ytan av denna komplexa personlighet. Delvis kan det bero på att filmen är lite kortare än normalt för genren, bara 1 timme 35 minuter, och filmen hade nog vunnit på att förlängas en smula. Men det borde ändå ha gått att prioritera bättre, och hinna få en djupare inblick i Marilyn som person hellre än att fokusera lite onödigt mycket på just de många scenerna framför kameran vid inspelningen av Prinsen och balettflickan. Då hade filmen förmodligen blivit djupare, för som det är nu upplevs det en smula ytligare än jag hade önskat även om det trots allt finns ett visst djup och det bitvis blir riktigt berörande.

Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt och starkt bildspråk i kombination med en utmärkt tidskänsla där det verkligen ser ut och känns som 1950-tal in i minsta detalj. Musiken är också mycket bra, samtidigt som den aldrig tar överhanden. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och framförallt är Michelle Williams fullkomligt lysande som Marilyn Monroe. Hon är förvånansvärt lik den riktiga Marilyn Monroe till både utseende, gester och mimik, och gör en fantastisk insats där man aldrig tänker på Michelle utan på just Marilyn. Jag har alltid varit väldigt förtjust i Michelle Williams, ända sedan TV-serien Dawson's Creek och rentav Lassie före det, men det här är ändå en av hennes bästa insatser. Mycket bättre än så här kan det inte bli, och ärligt talat tycker jag att Michelle borde ha vunnit Oscarn för bästa kvinnliga huvudroll som hon så rättvist blev nominerad till (möjligtvis med undantag av Rooney Mara, som också hade varit en värdig vinnare till Oscarn). Michelle sjunger dessutom Marilyn Monroes sånger själv, och har en riktigt bra sångröst - något jag inte visste att hon hade.

Eddie Redmayne är också mycket bra som Colin, och spelar övertygande och trovärdigt. Det är också en imponerande bedrift att inte blekna i jämförelse med den fantastiska Michelle, men Eddie lyckas förvånansvärt väl på den punkten. Även i övrigt är det bra skådisar, och både Zoë Wanamaker som Paula och Kenneth Branagh som Olivier gör bra ifrån sig. Fast det är förstås en smula svårt att vänja sig vid Kenneth Branagh i den här rollen, när vi på senare tid mest vant oss vid att se honom som Kurt Wallander... Emma Watson (mest känd som Hermione i Harry Potter-filmerna) är också mycket bra som Lucy, även om den rollfiguren blivit lite mindre än jag hade hoppats på och Emma därför inte får så jättemycket att arbeta med. Julia Ormond är bra som Vivien Leigh, även om jag inte riktigt tycker att hon förmedlar samma utstrålning som jag inbillar mig att den riktiga Vivien hade. Faktum är att det inte finns ett enda svagt kort i den här ensemblen, och det är en imponerande bedrift.

My Week With Marilyn är en mycket bra och välgjord film, som skildrar en intressant tidsperiod i Marilyn Monroes liv och ger en fin inblick i hennes personlighet. Alltför djupt blir det inte, men det förblir ändå fängslande, berörande och charmigt. Med ett lite mer finslipat manus hade det kunnat bli ett mästerverk. Nu stannar det på riktigt bra, men även det är ju inte alls fy skam. Filmen kan varmt rekommenderas för de allra flesta, men det är dock en fördel om man vet lite grand om Marilyn innan man ser filmen, då kan kanske inte blir så jättemycket klokare av den här filmen. Trots allt är det ingen regelrätt biografi, utan handlar bara om en enda vecka. Någon jättemärkvärdig film är det inte, men den berörande och intressanta storyn i kombination med Michelle Williams makalösa rollprestation gör att en svag åtta känns som det enda rättvisa betyget. My Week With Marilyn håller också att ses om, och jag hade lika trevligt när jag såg om filmen på DVD som när jag såg den på bio.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,35:1, samtidigt finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. Texten är i minsta laget och ser dessutom avlång och närmast ihoptryckt ut, men är ändå någorlunda lättläst. Den svenska översättningen är relativt bra utan större översättningsfel. När man matar in DVD-skivan, möts man av varningstexter och en distributörsjingel, innan vi kommer till en språkvalsmeny. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är på engelska och är snygg och stilren.

Som bonusmaterial hittar vi först och främst ett kommentatorspår till filmen med regissören Simon Curtis. Det är ganska intressant, och en del matnyttigt framkommer. Men däremellan finns också en hel del ganska ovidkommande information, om bl.a. beskrivning av handling och rollfigurerna som inte säger mycket mer än man redan listat ut genom att se filmen. Det finns alltså en del guldkorn, men dessa är ganska djupt begravda tillsammans med allt annat minde värdefull information, och därför blir det lite tråkigt att lyssna på hela kommentatorspåret. Vidare hittar vi en 18 minuter lång bakom kulisserna-dokumentär vid namn "The Untold Story of an American Icon". Det fokuserar främst på intervjuer med Simon Curtis och skådespelarna, och det är ganska intressant med en del matnyttigt samtidigt som lite för stor vikt läggs åt att skådespelarna beskriver sina respektive rollfigurer och annat; något som inte ger alltför mycket att lyssna på när man väl sett filmen. Slutligen finns även trailers för tre andra filmer, individuellt valbara från en meny. Jag uppskattar att inte bli påtvingad trailersen innan huvudmenyn, men jag har ändå inte mage att faktiskt klassa det som extramaterial. Tyvärr har extramaterialet ingen textning alls, vilket kan ställa till med vissa problem; inte minst i och med regissören Simon Curtis läspande röst.


Recensionen skriven: 14 september 2012

Recensionen har lästs 1863 gånger av 1203 personer, sedan den 14 september 2012

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *   
8
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FEMMA - ETTA - FYRA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna