Dubbningshemsidan

Recensioner

Långfilmer på bio

Nalle Puhs film - Nya äventyr i Sjumilaskogen
(Winnie the Pooh)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.

Sök efter Nalle Puhs film på CDON
Sök efter Nalle Puhs film på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Komedi / Musikal / Äventyr / Tecknat / Handanimerad / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 3 minuter
Film:
Genre: Tecknad äventyrsmusikal
Produktionsland/år: USA, 2011
Produktionsbolag: Walt Disney Pictures & Walt Disney Feature Animation
Producent: Peter Del Vecho & Clark Spencer
Regi: Stephen J. Anderson & Don Hall
Manusförfattare: Stephen J. Anderson, Clio Chiang, Don Dougherty, Don Hall, Kendelle Hoyer, Brian Kesinger, Nicole Mitchell & Jeremy Spears, baserat på böcker av Alan Alexander Milne
Svensk distributör: Walt Disney Studios Motion Pictures (Sweden) AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar inte ens första steget
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Svensk version:
Dubbningsbolag: SDI Media/Mediadubb International AB / Disney Character Voices International
Regi: Sharon Dyall
Översättning: Lasse Karpmyr
Sångtexter: Lasse Karpmyr & Monica Forsberg
Musikalisk ledning: Sharon Dyall
Tekniker: Mikael Regenholz
Projektledare: Maria Hellström
Kreativ ledning: Kirsten Saabye
Röster:
Nalle Puh - Jan Jönsson Tiger - Rolf Lydahl
Nasse - Michael Blomqvist Kanin - Charlie Elvegård
Ior - Benke Skogholt Uggla - Per Svensson
Kängu - Ayla Kabaca Ru - Oskar Romson
Christoffer Robin - Erik Enger Karlson Baxen - Ulf Isenborg
Berättare - Christian Fex
Titelsång:
Jessica Pilnäs
Klicka här för komplett rollista!

Den brittiska författaren Alan Alexander Milne (1882 - 1956) skrev ett flertal romaner och noveller under sin livstid, men har framförallt blivit känd för Nalle Puh och hans vänner. Sagorna skrevs för Milnes son Christoffer Robin, och inspirerad av en björn i en kanadensisk djurpark kallade han sonens mjukdjur för Nalle Puh. Det gav upphov till böckerna "Nalle Puh" (1926) och "Nalle Puhs hörna" (1928), men strax efter Milnes död sålde hans änka alla rättigheter till karaktärerna till Disney. Det resulterade i fyra kortfilmer mellan 1967 och 1983 (Nalle Puh på honungsjakt, Nalle Puh och den stormiga dagen, Nalle Puh och den skuttande tigern och Nalle Puh och I-ors stora dag), varav de tre första senare sammanfogades till långfilmen Filmen om Nalle Puh 1977. Det har senare lett till tre TV-serier och ett flertal långfilmer, och senast var i den 3D-animerade TV-serien Mina vänner Tiger och Nalle Puh (2006 - 2009). Nu är Nalle Puh och hans vänner i Sjumilaskogen tillbaka, och den här gången har Disney återgått till ursprunget med handanimation samt berättelser direkt baserade på avsnitt i A.A. Milnes två böcker. Filmen hade amerikansk premiär i somras, och har först nu kommit till Sverige.

Den här soliga morgonen i Sjumilaskogen har I-or återigen tappat sin svans, och gänget anordnar en tävling för att hitta en passande ersättning för den tappade svansen. Det visar sig bli lättare sagt än gjort, och inte blir det bättre av att Nalle Puh blir hungrig och helt har slut honung. Därefter hittar Puh ett brev från Christoffer Robin, som Uggla (felaktigt) läser som att han är i fara och blivit kidnappad av en läskig varelse vid namn Baxen...

Jag har alltid tyckt väldigt bra om Nalle Puh, och därför är det mycket trevligt att få återse vännerna från Sjumilaskogen. Och efter att konceptet på senare år gått lite för långt ifrån originalet, i synnerhet genom Mina vänner Tiger och Nalle Puh, så är det mycket välkommet att Disney här har satsat på att återgå till ursprunget. Alla karaktärer och miljöerna ser ut som i de första kortfilmerna från 1960-talet, och storyn baseras på ursprungliga kapitel i A.A. Milnes böcker som hittills inte filmatiserats. Jag uppskattar också att Disney återtagit det ursprungliga konceptet från kortfilmerna med bläddrandet i boken och referenserna till boken samt interaktion med berättaren. Det medför en hel del charm, och har använts på ett fint sätt; precis som förr i tiden. Allt detta är trevligt, och det känns nästan som att åka i tidsmaskin tillbaka i tiden.

Dock tycker jag att Disney gått lite för långt i sin iver att efterlikna A.A. Milnes böcker, genom att Sorken (ursprungligen Dumbom) helt lyser med sin frånvaro. Självklart är jag medveten om att han aldrig var med i A.A. Milnes berättelser, något som man också drev med i bl.a. Nalle Puh på honungsjakt, men vi som växt upp med kortfilmerna och TV-serien Nya äventyr med Nalle Puh har trots allt vant sig vid att ha Sorken närvarande och saknar honom när han inte syns till. Det känns liksom lite sent påtänkt att först nu vilja efterlikna ursprungsberättelserna till varje pris, när Sorken redan medverkat i ett flertal sammanhang hos Disney. Däremot uppskattar jag att manusförfattarna hoppat över andra karaktärer som kommit till på senare tid, såsom Heffa och Ditte. De tycker jag inte hör hemma i det här sammanhanget, och det är heller ingen förlust att de inte medverkar.

Grundstoryn är intressant om än knappast banbrytande, och till den här filmen har man använt flera historier från böckerna "Nalle Puhquot; och "Nalle Puhs hörna" som vävts ihop till en någorlunda sammanhängande helhet. Det fungerar riktigt bra, och trots att det är enkelt så finns det rikligt med charm. Fast risken finns att det här kan upplevas lite för menlöst för dagens barn, i och med att det inte finns någon spänning eller någon form av motståndare/antagonister. Det stämmer ganska väl överens med stilen i de fyra kortfilmerna, men skiljer sig däremot en del från de senare filmerna. Mig gör det inte mycket, men för dagens barn som är uppväxta med spänning och fart kanske det här blir lite för menlöst. För man kan inte förneka att det går långsamt framåt, och något större tempo finns inte.

Det är inget stort problem i mina ögon, men däremot tyckte jag att musikalinslagen blev lite för mycket. Det här är mer eller mindre en ren musikal, och det förekommer totalt 10 sånger under filmens gång (även om ett par av dessa är väldigt korta). Somliga av dessa är visserligen trevliga och charmiga, men de flesta för inte handlingen framåt i egentlig mening. Dessutom är det bara ett par av sångerna som är riktigt minnesvärda och i samma klass som de äldre sångerna i kortfilmerna. Däremot uppskattar jag att den här filmen återanvänt det gamla klassiska ledmotivet från Nalle Puh på honungsjakt, för första gången sedan Nasses stora film. Det är mycket trevligt och den sången är förstås oförglömlig. Jag uppskattar också låten från sluttexterna: quot;So Long" med Zooey Deschanel, som är riktigt fin och minnesvärd.

Däremot är jag inte lika förtjust i att vissa karaktärer inte riktigt känns likadana som i de ursprungliga kortfilmerna, och verkar ha genomgått en viss förvandling. Bl.a. har Puhs besatthet vid honung gått lite för långt här, och jag kan inte minnas att han någonsin tidigare har börjat hallucinera på grund av avsaknaden av honung, och helt tappat verklighetsuppfattningen. Även om det är småkul, så känns det inte riktigt rätt. Dessutom är filmen i kortaste laget, och inklusive ganska långa sluttexter klockar den in på bara 1 timme 3 minuter; vilket innebär att själva filmen egentligen hamnar på strax under en timme. För de allra yngsta är det säkert lagom, men för oss andra känns det lite för kort och medför vissa förenklingar i berättandet. Inte minst kommer säkerligen många att dra sig för att ta sig till en biograf (i synnerhet de som inte bor i närheten av någon sådan), för att bara se en film på just under en timme. Det hade varit önskvärt att dra ut på allting lite till, så att filmen åtminstone kunnat bli lika lång som Filmen om Nalle Puh (vilket var 1 timme 14 minuter med betydligt kortare för- och eftertexter).

Däremot är det glädjande att Nalle Puhs film - Nya äventyr i Sjumilaskogen återgått till gammal traditionell animationsstil där merparten av filmen är handtecknad, och med samma slags akvarelliknande bakgrundsbilder. Alla figurer ser ut som i de ursprungliga kortfilmerna, och här finns ingen som helst 3D eller andra moderna nymodigheter. Rörelsemönstren är också naturliga, och det här ser ut och känns som Disneys äldre tecknade klassiker på alla sätt och vis. Ett utmärkt initiativ, som gör att filmen mer känns som Filmen om Nalle Puh än senare varianter. Precis som på den gamla goda tiden inleds filmen också med spelfilmade sekvenser från Christoffer Robins pojkrum, vilket ytterligare förhöjer den nostalgiska känslan.

Nalle Puhs film - Nya äventyr i Sjumilaskogen är en charmig och underhållande film, och jag uppskattar det lovvärda initiativet att återgå till ursprunget efter att Nalle Puh-konceptet spårat ur en smula på senare år. Jag saknar dock Sorken och uppskattar heller inte vissa karaktärsförändringar, och dessutom har det blivit för många sånger på så pass kort tid så att det bitvis känns som mer musik än dialog. För dagens barn och inte minst deras föräldrar lär också den lite väl korta speltiden avskräcka, men trots bristerna är det här absolut ett stort steg i rätt riktning mot samma ursprungliga känsla och stil som Filmen om Nalle Puh.

Då filmen är så kort är det dock välkommet att filmen på bio inleds med en tecknad kortfilm som förspel; den här gången en nyproducerad handtecknad kortfilm om Loch Ness-odjuret vid namn Balladen om Nessie. Det är en charmig och trevlig kortfilm, som sätter tonen rätt för filmen och dessutom förlänger tiden man sitter i biosalongen med 6 minuter. I USA har Nalle Puhs film - Nya äventyr i Sjumilaskogen också inletts med ytterligare en kortfilm som förspel, men det går vi miste om i Sverige.

Precis som de flesta Disney-filmer nuförtiden är det SDI Media som står för den svenska versionen, och den här gången har dubbningsveteranen Sharon Dyall regisserat. Röstuppsättningen är dock en salig blandning av varierande kvalitet. Tiger (Tigger), I-or, Nasse och Kanin har samma röster som de haft de senaste 10 åren, och även om Rolf Lydahl inte riktigt kommer upp i samma höga klass som gamla goda Steve Kratz så är han riktigt bra och låter lik originalrösten. Han är också den första i Sverige som fullt ut har lyckats bibehålla originalets alla läspande ljud. Charlie Elvegård är också utmärkt som Kanin, och är följaktligen den enda karaktären som fått behålla samma röst ända sedan 1989. Men å andra sidan har Nalle Puh, Uggla, Christoffer Robin och Ru helt nya röster sedan senast, och det känner jag mig kluven till. Att Christoffer Robin och Ru byter röst är nog närmast oundvikligt, i och med att deras ålder gör det svårt att behålla en röstskådis när de börjar närma sig målbrottet. Per Svensson är också riktigt bra som Uggla, och kommer nästan upp i samma nivå som legendariska (och tyvärr sedan länge bortgångna) Carl Billquist.

Men det mest obegripliga av allt är att Nalle Puh bytt röst, och görs inte längre av Guy de la Berg som spelat Puh ända sedan 1999. Guy var lysande och nästan lika bra som gamla goda Tor Isedal, och därför är det mycket tråkigt att behöva vänja sig vid en ny röst. Puhs nya röst är skådespelaren Jan Jönsson, som tyvärr inte alls kommer upp i närheten av samma nivå. Han har en för ljus och vanlig röst, och bibehåller inte alls originalröstens speciella röstläge och känsla. Hur Jan kunnat bli godkänd av Disney är bortom mitt förstånd. Han är visserligen lite bättre än Olli Markenros, men är mer lik honom än Guy de la Berg, vilket inte alls passar den här karaktären. Jag hoppas att det här bara är en tillfällig avvikelse, och inte en permanent röst för Nalle Puh, för i så fall blir det ett väldigt stort steg i fel riktning gentemot Guy de la Berg. Alla talar dock med bra inlevelse, även om jag tycker att Puhs frasering känns lite övertydlig ibland.

Bakom den svenska översättningen står Lasse Karpmyr, men då Nalle Puhs film - Nya äventyr i Sjumilaskogen tyvärr inte visas i originalversion på bio i Sverige har jag ingenting att jämföra med. Tills filmen släpps på DVD går det alltså inte att få se originalet, men det mesta låter naturligt och bra. De ordvitsar som förekommer har översatts på ett fullt godtagbart sätt, men jag har fortfarande svårt att vänja mig vid att Tigger kallas för Tiger. Som vanligt har också Puhs klassiska "Bother" översatts med det måttligt charmiga "Typiskt", vilket verkligen inte känns rätt och inte bibehåller andemeningen eller stilen särskilt väl. Däremot har Puhs snarlika uttryck "Stuff and fluff", som inte förekommit alls sedan Nalle Puh på honungsjakt, översatts med det gamla klassiska "Päls och ludd" från de ursprungliga svenska Nalle Puh-dubbningarna. Historiskt har visserligen det uttrycket översatts likadant som "Bother", och därför hade "Päls och ludd" varit det historiskt enda rätta även där, men det är i alla fall ett litet steg i rätt riktning.

Sångtexterna är bra, även om jag inte hört de flesta av sångerna på engelska och därför inte har någonting att jämföra med. Det klassiska ledmotivet av bröderna Sherman använder tyvärr Monica Forsbergs svenska sångtexter från 1990-talsdubben av Filmen om Nalle Puh, och för mig som mer är bekant med kortfilmernas ursprungliga dubbningar känns det ovant att inte få höra de ursprungliga svenska sångtexterna.

Munrörelserna stämmer bra, och även om det inte är perfekt så stör man sig aldrig över det och läppsynken övertygar i alla fall mig.

Tyvärr finns ingen som helst svensk bildversion, vilket är svagt och märkligt då alla Disneys klassiker de senaste 30 åren haft det i någon form (åtminstone med svensk titelskylt). Därmed står alla förtexter, sluttexter, titel och textskyltar helt och hållet på engelska, och de textskyltar som förekommer har inte ens översatts med speakerröst. Inte minst då bokberättandet och orden i boken har en så pass stor betydelse för handlingen, så känns det här ganska svagt och en del poänger går förlorade om man inte kan engelska. Efter alla sluttexter plus extrascenen sist av allt listas dock svenska röster och studiocredits. Det går ganska snabbt och det är allt annat än lätt att hinna läsa allt, men jag har trots allt sett värre exempel. Tillsammans med de creditsen listas också dubbcredits för den inledande kortfilmen Balladen om Nessie, och där går det ännu snabbare plus att det känns lite malplacerat att lägga det där istället för efter själva kortfilmen.


Recensionen skriven: 21 oktober 2011

Recensionen har lästs 2814 gånger av 1697 personer, sedan den 21 oktober 2011

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion   --
Röster * * * * * *      6
Inlevelse * * * * * * * *    8
Översättning * * * * * * *     7
Munrörelser * * * * * * * *    8
Helhetsintryck dubbning * * * * * * *     7
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:
Helhetsintryck dubbning:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NIA - NOLLA - TVÅA - ÅTTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna