Dubbningshemsidan
Recensioner
Nathalie
(La délicatesse)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Den unga kvinnan Nathalie träffar François på ett café, och de blir blixtförälskade. De gifter sig efter kort tid, och lever lyckliga tillsammans. Nathalie får i samma veva ett nytt jobb på ett svenskt företag i Paris (vad de egentligen jobbar med tycks inte förtälja historien). Men Nathalies tillvaro förändras när François plötsligt dör i en bilolycka, och hon blir svårt deprimerad. Tre år senare har hon fortfarande inte mycket till socialt liv, utan begraver sig i arbetet i stort sett dygnet runt. Hennes chef Charles är attraherad av henne, och drar sig inte för att visa det, men hon är inte det minsta intresserad av honom. Allting förändras när Nathalie en dag av misstag kysser sin svenska kollega Markus - utan att ens vara medveten om det.
Storyn låter kanske inte alltför upphetsande, och mycket riktigt är Nathalie heller ingen alltför originell film. Men det har ändå blivit en riktigt bra film, som underhåller med ett intressant om än traditionellt upplägg och en engagerande historia. Det är charmigt och riktigt underhållande. Filmen är ganska rolig, där man får skratta en del åt de humoristiska situationerna och replikerna. Jag uppskattar att det rör sig om dialog- och situationsbaserad humor, hellre än "fysisk" humor med typisk slapstick-komik som de flesta blivit så förtjust i på senare år. Här rör det sig om mer lågmäld humor, och det tycker jag om. Någon stor skrattfest är det förvisso inte, men man får skratta då och då samtidigt som man ler eller småfnissar ofta.
Jag tycker också om filmens överlag ganska lågmälda stil, där man lyckats undvika de vanligaste fällorna för genren med översentimentala scener; något som här hållits till ett minimum. I vissa aspekter kan filmen förvisso upplevas en smula övertydlig, men även det har någorlunda hållits i schack och blir aldrig jobbig på något sätt. Det är kul, samtidigt som det är mysigt och med en fin stämning. Bitvis är det också berörande, och vid ett par scener kan man inte hålla tårarna borta.
Karaktärsbeskrivningarna är lite ojämna, och det märks att fokuset legat på de båda huvudrollerna. Nathalie har blivit en mångbottnad och intressant personlighet, som känns äkta. Trots något stereotypa drag har även svenska Markus blivit en mångbottnad person, och fastän han blivit lite väl "tapig" så känner man ändå för honom. Jag uppskattar att Markus sannerligen inte är ett typisk kärleksobjekt på samma sätt som i de flesta romantiska komedier, utan är en lite tafatt och ganska alldaglig kille som sannerligen inte är särskilt attraktiv. Det gör att filmen erbjuder något förhållandevis nytt av en bekant genre, och blir mer nyskapande än det kan verka som vid en första anblick. Men om de båda huvudrollerna blivit välutvecklade, så kan detsamma inte sägas om birollerna; där de allra flesta blivit tämligen onyanserade.
Det mest påtagliga är chefen Charles, som tillhör det mest stereotypa och endimensionella som världen någonsin har skådat. Han är ytterst klichéartat och ärligt talat ganska påfrestande. Det är säkerligen fullt avsiktligt, men det har ändå gått en smula för långt då han lever upp till varenda schablonbild som någonsin funnits om franska chefer; eller rentav män i största allmänhet. Nathalies väninna Sophie är visserligen ganska endimensionell, men framstår åtminstone som en normal människa utan överdrivna stereotypa drag. Nathalies man François hinner vi ärligt talat inte se särskilt mycket av, men han framstår i alla fall inte som särskilt stereotyp.
Med sina 1 timme 49 minuter kan Nathalie upplevas som något i längsta laget, och det förekommer några lite väl utdragna scener; bl.a. ett par scener där Nathalie långsamt promenerar igenom Paris gator efter att François har dött. Kanske hade filmen vunnit på att kortas ner en smula, för att få ett något högre tempo. Det blir dock aldrig tråkigt och inte direkt segt heller, men kanske något långsammare än det hade behövt vara. Det förekommer också en minnesvärd men minst sagt bisarr scen där alla talar svenska, som känns oerhört konstlad och blir mer oavsiktligt rolig än det nog varit meningen.
Då de inledande scenerna med François blivit ganska korta blir filmen heller inte riktigt lika gripande som det hade kunnat bli, utan man får inte riktigt komma nära Nathalie efter sorgen - det blir helt enkelt inte riktigt lika djupt eller berörande som det hade kunnat bli, men jag kan inte riktigt sätta fingret på var problemet ligger. Jag är heller inte alltför förtjust i slutet, som känns en smula konstruerat och tillrättalagt. Men samtidigt är det svårt att klaga på en film som både engagerar, underhåller och roar med en fin stämning och lagom lågmäld humor; även om storyn är ganska förutsägbar.
Fotot är utmärkt, och filmen är till stora delar handfilmad men utan att det blir rörigt eller skakigt. Det finns många vackra vyer och en genomarbetad bildkomposition. Filmen innehåller också en hel del vacker och stämningsfull musik, skriven och till viss del framförd av Émilie Simon (för svensk publik troligtvis mest känd från Pingvinresan). Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra. Framförallt är Audrey Tautou lysande i huvudrollen som Nathalie, och hon gör en naturlig och minnesvärd rollprestation helt utan vare sig överspel eller konstlade drag. Audrey är utan tvekan en av de bästa franska skådespelarna som finns, och här gör hon återigen en mycket imponerande insats. François Damiens är också riktigt bra som Markus, och gör en naturlig och fin prestation. Hans svenska är dock sannerligen inte världens bästa, vilket man hör när han försöker att tala svenska i en närmast bisarr svenskspråkig scen... Bruno Todeschini är bra som chefen Charles, och gör vad som går av den hopplöst stereotypa rollen. Joséphine de Meaux är bra som Sophie, men får inte så jättemycket att arbeta med. Stellan Sundlöf och Åsa Verdin Kallman lämnar dock en hel del övrigt att önska som Markus föräldrar, och det i stort sett enda positiva med deras insatser är att de faktiskt är svenskar och talar äkta svenska - det är tur att de bara medverkar i en enda scen.
Nathalie är en charmig, underhållande och rolig film, som är lagom lågmäld och utan att upplevas vare sig översentimental eller överromantiserande. Det är mysigt, stämningsfullt och vackert - men dock väldigt förutsägbart och med några klichéer och stereotyper för många; framförallt hos chefen Charlie. Manusförfattarna lyckas heller inte riktigt att knyta ihop säcken tillfredsställande med det något konstruerade om än vackra slutet. Så visst har filmen sina brister, men det är samtidigt svårt att kritisera en film som är så mysig, trevlig och underhållande - och som man blir glad av att se. Helt enkelt en fin "feel good"-film, med åtminstone ett visst djup. Det är en film väl värd att se för de allra flesta, men i slutändan saknas det någonting för att jag ska känna mig helt nöjd och betyget stannar på en ganska stark sjua.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 1,85:1, medan ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS HD 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på svenska, finska och norska; men tyvärr finns ingen text för hörselskadade. Textningen är lagom stor, men har tyvärr väldigt smala kantlinjer vilket gör det mycket svårt att läsa texten under de scener som har ljusare bakgrunder. Då dialogen dessutom ofta är väldigt rapp är det inte alls oproblematiskt att hinna läsa all text. Då undertecknad inte talar ett ord franska kan jag inte bedöma hur översättningen är, men det mesta låter i alla fall naturligt och logiskt; om än med ett par slarviga grammatikfel. Intressant att notera är att det vid den svenska texten även är textat de fåtal repliker på svenska som förekommer i filmen. När man matar in BD-skivan möts man av en språkvalsmeny, distributörsjingel och varningstexter. Därefter spelas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi), innan man kommer till huvudmenyn. Menyn är fin och stilren men finns bara på engelska. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är beklagligt men inte alltför förvånande.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 8 mars 2013
Senast uppdaterad: 9 mars 2013
Recensionen har lästs 3728 gånger av 2213 personer, sedan den 8 mars 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
3 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))