Dubbningshemsidan
Recensioner
Nothing Like the Holidays
(Nothing Like the Holidays)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Varje år brukar det dyka upp en rad olika långfilmer med jultema. Inte sällan rör det sig om amerikanska komedier som ofta på ett överdrivet sätt skildrar julfirande. Något vi inte sett ofta är dock filmer med latinamerikanska teman och med rollfigurer som har latinamerikanskt ursprung. Åtminstone undertecknad kan inte minnas en enda sådan film som har minsta lilla anknytning till julen. Det är något som regissören Alfredo De Villa velat ändra på. Han har själv latinamerikanskt ursprung, och är född och uppvuxen i Mexico. Han långfilmsdebuterade 2002 med filmen Washington Heights, men ingen av hans filmer har blivit särskilt välkända i Sverige. Det senaste exemplet fick titeln Nothing Like the Holidays, och hade amerikansk premiär i december 2008. Handlingen utspelas i stadsdelen Humboldt Park i Chicago, där det mestadels bor personer av puertoricanskt ursprung. Det gäller även familjen Rodriguez, som flyttat från Puerto Rico i Västindien och där det numera bara är föräldrarna Edy och Anna kvar i det stora huset. Det närmar sig jul, och alla deras barn ska komma tillbaka till sitt barndomshem under helgerna för att fira jul med sina föräldrar. Det här året ska det bli extra festligt, då Edy och Annas son Jesse kommer hem efter att ha tillbringat tre år i Irak som soldat. Det dröjer inte länge innan han kommer i kontakt med sin f.d. flickvän Marissa, som nu har gått vidare i livet och har såväl man som barn. Det blir inte särskilt kul för Jesse, då han fortfarande har känslor för henne. Edy och Annas dotter Roxanna försöker att livnära sig som skådespelare i Hollywood, men väntar fortfarande på det stora genombrottet och försöker att klara sig med diverse småroller. Den äldsta sonen Mauricio kommer till huset med sin fru Sarah, och båda två har framgångsrika karriärer i New York. För de väntar en spänd jul då familjen dels inte är helt förtjust i Sarah då hon inte är latinamerikan, och Sarah dessutom inte alls vill ha barn under överskådlig framtid; medan Mauricio inte alls känner likadant. Under de närmaste dagarna kommer såväl hemligheter som överraskningar upp till ytan, och det börjar tidigt då Anna offentliggör att hon tänker skilja sig från Edy efter 36 års äktenskap.
Ett annorlunda grepp i Nothing Like the Holidays är just att filmen handlar om en puertoricansk familj, och därför har en del latinamerikanska teman. Det är en trevlig och kul vinkling som vi inte sett mycket av förut, vilket förhöjer helhetsintrycket. I övrigt har vi dock sett det mesta förut, och någon alltför originell film i övrigt är det inte. Det är en ganska traditionell dramakomedi där fokuset ligger på relationer och familjer, och som inte är någon alltför fartfylld film. Däremot uppskattar jag att filmen inte har något alltför tydligt jultema, utan koncentrerar på relationer hellre än julfirande i sig. Med tanke på att julfilmer snarast svämmat över marknaden på sistone och de flesta inte varit alltför mycket att hurra för, så känns det som rätt väg att gå. I synnerhet amerikanska julkomedier brukar dessutom ofta bli alltför sötsliskiga, varför det är en trevlig omväxling med ett mer jordnära relationsdrama som inte blivit översentimentalt eller sockersött. Det är också trevligt med en film som är förhållandevis oförutsägbar, och inte innehåller några alltför trötta ingredienser. Det finns visserligen vissa klichéer och bekanta teman, men det gör inte så mycket i det stora hela. Inledningsvis irriterade jag mig över att filmen blivit så överdrivet "tjafsig" och högljudd, och verkade mest gå ut på att alla ska skrika på alla. Det kändes ganska oengagerande, och jag började undra vad jag egentligen hade gett mig in i.
Men dessbättre minskas detta när filmen kommer igång på allvar, och allt eftersom den fortlöper så blir det alltmer intressant och engagerande. De flesta rollfigurer har blivit förhållandevis mångbottnade och nyanserade, och fastän det inte är någon jättedjup film så känns de flesta därför äkta och realistiska, Nothing Like the Holidays klassas som en dramakomedi, och även om det i grund och botten stämmer så ligger den stora tyngdpunkten på drama. Det är en ganska allvarlig film, men som samtidigt känns lättsam och inte blir alltför tung. Det finns en del humor och man skrattar absolut då och då, men några stora skratt väntar inte och de klockrena poängerna uteblir helt. Här handlar det snarare om småskratt och fniss, av en del kul one-liners och vissa roliga situationer. Förväntar man sig en helfestlig komedi, så lär man därför bli besviken. Men om man vet vad man ger sig in i och tycker om dramer, så fungerar filmen ändå riktigt väl. Ett problem är dock att filmen bitvis blivit ganska rörig, i och med att somliga rollfigurer inte presenterats särskilt väl och regissören också haft en förkärlek att växla tema och innehåll lite väl snabbt. Det mest påtagliga är Jesses vänner Johnny och Ozzy, som vi inte får veta i stort sett någonting om och som inte får någon som helst presentation i filmen. En bihandling med Ozzy och exfången Hector känns också onödig, och tillför egentligen ingenting till handlingen. Då man heller inte får lära känna Ozzy tillräckligt för att känna något för honom eller veta något kring omständigheterna, så hade hela den handlingen med fördel kunnat utelämnas helt. Filmen hade helt enkelt vunnit på att koncentreras runt familjen, och inte blanda in Ozzy eller Johnny i någon väsentlig grad. Ibland blir filmen också lite väl högljudd och tjatig, då den tjafsiga inledande stilen ibland gör sig påmind på nytt och alla verkar lite väl förtjusta i att prata i munnen på varandra. Det må vara realistiskt, men det är inte särskilt roligt att titta på.
Vid ett par tillfällen har även det puertoricanska temat blivit lite för mycket, med omotiverade sång- och dansnummer som känns lite malplacerade och heller inte helt trovärdiga. Nothing Like the Holidays erbjuder snyggt foto med en del vackra vyer, och bildspråket är funktionellt men inte särskilt originellt. Det här är en lågbudgetproduktion, men heller ingenting där det behövs några stora resurser. En liten tveksamhet som jag inte är säker på om det är en miss eller inte är att mängden snö på marken verkar variera kraftigt mellan olika scener och var det utspelas, och i samma stad verkar det osannolikt att det skulle variera så mycket samma dag beroende på var man är. Filmen består till största delen av skådespelare med latinamerikanskt ursprung, vilket är annorlunda och förhöjer den realistiska känslan. Alla spelar övertygande och trovärdigt, även om jag blev mest imponerad av Vanessa Ferlito som dottern Roxanna och Melonie Diaz som Marissa. Nothing Like the Holidays är definitivt inte något nyskapande mästerverk, och inte en särskilt minnesvärd film. Men det latinamerikanska temat är en trevlig omväxling från de flesta amerikanska filmer, vilket tillsammans med en realistisk story, mångbottnade rollfigurer och en del humor gör att resultatet trots allt blivit ganska lyckat. Det är en film som är väl värd att se för de allra flesta, men som samtidigt inte lämnar något bestående intryck. Om bara den gapiga och pratsamma stilen hade kunnat tonas ner en smula så hade jag förmodligen tyckt betydligt bättre om den, men nu stannar betyget på en stark sexa.
Av någon märklig anledning har Nothing Like the Holidays enbart släppts som hyr-DVD i Sverige, och kommer inte att släppas som köpfilm. Förvisso är det här sannolikt inte den sortens film som särskilt många skulle vilja se upprepade gånger, men då merkostnaden för att släppa filmer även som köpfilm torde vara begränsad, så är det märkligt att SF inte valt att släppa filmen både som hyr- och köpfilm. Bilden är i anamorfisk Widescreen i formatet 2,35:1, vilket i klartext innebär små svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV och stora svarta fält på en 4:3-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fem nordiska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, som följs av några trailers för andra filmer. Därefter kommer vi till huvudmenyn, som är stilren och stillastående, men som tyvärr bara finns på engelska. Tyvärr finns inget tillstymmelse till extramaterial, vilket är beklagligt. Enligt uppgift har filmens amerikanska DVD-utgåva en del extramaterial, men tyvärr går vi miste om detta i Skandinavien. Det är tråkigt att SF inte har velat eller kunnat licensiera det bonusmaterialet även till den skandinaviska utgåvan.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 december 2009
Senast uppdaterad: 24 december 2009
Recensionen har lästs 3647 gånger av 2006 personer, sedan den 24 december 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
3 |
| Snittbetyg: |
 |
4,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))