Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Pianisten
(Pianiste, La)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Pianisten på CDON
Sök efter Pianisten på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Verklighetsbaserad / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 5 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Frankrike/Polen/Tyskland/Österrike, 2001
Produktionsbolag: arte France Cinéma, Wega Film, Eurimages, Österreichischer Rundfunk, MK2 Productions & Bayerischer Rundfunk
Producent: Veit Heiduschka
Regi: Michael Haneke
Manusförfattare: Michael Haneke, baserat på en roman av Elfriede Jelinek
Svensk distributör: Noble Entertainment
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Erika - Isabelle Huppert Mamman - Annie Girardot
Walter - Benoît Magimel Dr. Blonskij - Udo Samel
Anna - Anna Sigalevitch Annas mamma - Susanne Lothar
Madame Blonskij - Cornelia Köndgen Margot - Gabriele Schuchter

Den österrikiska författarinnan Elfriede Jelinek har, efter att tidigare varit i stort sett helt okänd utanför Österrike och Tyskland, på senare år blivit alltmer omtalad och berömd; och vann Nobelpriset i litteratur 2004. En av hennes mest kända böcker är den delvis självbiografiska Pianolärarinnan (eller Die Klavierspielerin i original). 2001 blev boken till film, i en österrikisk-tysk-fransk samproduktion i regi och manus av den kontroversiella österrikiske Michael Haneke. Den har nyligen släppts i nyutgåva på DVD, och jag måste medge att jag fram tills nu aldrig sett filmen. Filmen utspelas i Wien, där kvinnan Erika Kohut - som är i 40-årsåldern - försörjer sig som pianolärare. Hon var själv en lovande pianist en gång i tiden, men hennes karriär tog aldrig vägen någonstans. Numera lär hon istället ut piano till mestadels unga elever, och hon är respekterad men samtidigt hård och sträng. Trots sin ålder bor hon fortfarande hemma hos sin mamma, och sover t.o.m. i samma säng som sin mamma (!). Modern är sjukligt överbeskyddande och närmast tyrannisk, och har hundraprocentig koll över allting som Erika gör. För att komma ifrån moderns kontroll, roar sig Erika med en måttligt hälsosamt intresse för porrklubbar och sado-masochistiskt sex, och till råga på allt skadar hon sig själv för att få utlopp för sina känslor. Allting förändras när den 17-åriga Walter Klemmer vill komma in på musikskolan. Han är uppenbart attraherad av Erika, och gör därför allt för att komma henne nära. Trots att han är mer än hälften så gammal som hon, så blir hon ändå intresserad av honom. Men det är långt ifrån problemfritt, då hennes uppfattning om sex och romantik skiljer sig från de flesta andras.

I likhet med de flesta av Michael Hanekes filmer är Pianisten inte direkt en lättsam och upplyftande historia, och en särskilt rolig eller behaglig film är det sannerligen inte. Undertecknad brukar generellt sett föredra lite mer lättsamma och underhållande filmer, men trots det måste jag medge att det här faktiskt är en riktigt bra film. Det är en intressant och fascinerande historia, som engagerar från början till slut. Det är intressanta rollfigurer och karaktärsporträtt, och trots det måttligt upplyftande ämnet sitter man trots allt fängslad framför TV-skärmen under hela filmen. Det är dock absolut ingen lättsam film, som man vill slötitta på. Det är istället en mycket mörk och deprimerande film, som inte lämnar alltför mycket hopp, och bitvis känns riktigt obehaglig att titta på. Haneke fortsätter också med sin traditionella enkla och lågmälda stil, vilket även syns på fotot. Fotot är stramt och sparsmakat, med nästan uteslutande fast kamera och ett begränsat antal kameravinklar. I en del filmer kan det vara till nackdel, men med det här temat fungerar det alldeles utmärkt, och fotot förmedlar exakt rätt känsla till filmen. Samma lågmälda stil gäller även ljudet och musiken, och här finns nästan ingen bakgrundsmusik alls. Den musik som finns rör sig nästan uteslutande om klassisk musik av bl.a. Franz Schubert; passande nog framförd på piano. Det passar bra till sammanhanget, och det är stämningshöjande och fin musik. Skådespelarinsatserna är utmärkta, och i synnerhet Isabelle Huppert är lysande i huvudrollen som Erika. Hon spelar starkt och trovärdigt, och lyckas på ett minimalistiskt sätt att visa karaktärens känslor och tankar med enbart ansiktsuttryck, utan att behöva säga någonting rakt ut. Men trots alla välförtjänta lovord är jag trots allt inte helt nöjd med Pianisten, och den lider av vissa problem. Det första man kommer att tänka på är hur det kan komma sig att alla i Wien talar franska, trots att skyltar och annat står på tyska. Jag betvivlar inte att det säkert finns en begränsad mängd fransktalande personer i Wien, men jag har mycket svårt att tro att det skulle vara i den här höga utsträckningen. Det känns lite onaturligt, men dessbättre vänjer man sig vid det ganska snabbt. Ett större problem är att Michael Haneke verkar hata övertydlighet mer än allt på jorden, och väljer att säga för lite hellre än för mycket. Här är det mycket som inte förklaras rakt ut, och man får leta efter subtila ledtrådar för att förstå en hel del av vad som sker. Visserligen är det bra att tänka själv, och jag tycker heller inte om väldigt övertydliga filmer, men trots allt bör det finnas någon gyllene medelväg. När filmen är slut känns det mesta ganska öppet och ouppklarat, och många frågor kvarstår. Det är helt enkelt för mycket som Haneke tycker inte behöver förklaras, men som de flesta nog trots allt skulle föredra.

Jag saknar också mer bakgrundsinformation kring relationerna med Erika och hennes föräldrar, och exakt varför hon blivit så här. Man förstår förvisso att sådant kan inträffa, men det hade behövts att få veta mer om familjens historia och få några fler ledtrådar. Ett uppenbart exempel är att jag redan från allra första början genast ställde mig frågan varför Erika inte flyttar ifrån den galna mamman fortast möjligt, och varför i hela fridens namn hon fortfarande bor kvar där. Vi kan visserligen ana svar på frågan, men något konkret svar får vi aldrig under filmen. Och det hade helt enkelt behövts, för att det ska kännas lite mer trovärdigt. Jag gissar att det här säkert har förklarats bättre i boken (som jag inte har läst), men det hade varit nödvändigt att få visa lite mer av det i filmen. Dessutom kan man ifrågasätta varför Michael Haneke verkar vara så allergisk mot nakenhet - trots de många perversa sexuella teman som filmen förekommer, så får vi trots det inte se någon som helst nakenhet, och med mycket få undantag är det ingen som ens är lättklädd. Jag tycker inte alls om utdragna nakenscener i filmer, men ibland behövs det trots allt med lite naket för att få en tydligare inblick i vad som händer. Det blir helt enkelt lite konstlat och onaturligt när vi aldrig ens ser en bar överkropp, och sexscenerna inte filmar någonting nedanför midjan - och ovanför midjan är alla fullt påklädda! När de flesta regissörer i dagens läge älskar utdragna nakna sexscener, så blir jag förvånad att Michael Haneke verkar lida av motsatt problem, och faktiskt visar för lite på det området. Det mesta av bristerna gör dock ingen stor nackdel, och Pianisten är och förblir en riktigt bra film, som både är fascinerande och berörande. Trots den relativt långa speltiden på drygt två timmar, så går tiden snabbt och jag hade inte sagt nej till att förlänga filmen lite för att på så sätt kunna gå in mer på djupet. Men den är intressant och fängslande hela tiden, och man bryr sig om vad som händer. Detta i kombination med den välgjorda originella stilen och de utmärkta skådespelarna gör att det helt enkelt blivit en bra film. Samtidigt är det lite svårt att oreserverat rekommendera filmen till alla, då det helt enkelt är en så obehaglig och nedstämd film, så att man sannerligen inte blir på gott humör av att se den. Det gör att Pianisten blir en typisk sådan film som de flesta antingen älskar eller hatar, och många lär inte alls tåla att se den. Det gör dock jag, och även om jag inte tycker att den är något mästerverk, så får filmen trots allt en stark sjua i betyg. Men enstaka förbättringar hade det kunnat bli en riktig höjdarfilm, men redan nu är den fullt sevärd, i synnerhet för alla som tycker om mörka och djupa filmer.

DVD-utgåvan kommer i ett DVD-fodral med papphölje, och erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1. Ljudet är i tvåkanalig stereo, vilket är lite svagt för en så pass ny film som 2001. Bild- och ljudkvaliteten är hyfsad, men bilden är lite grynig och även svärtan lämnar en del övrigt att önska. Filmen är textad på svenska, norska och finska; men tyvärr finns ingen textning för hörselskadade. Textningen är i minsta laget och är dessutom anpassad för Widescreen-TV:s, vilket innebär att texten på en 4:3-TV blir ihoptryckt och lite svårläst. Om man nu inte velat ha anpassad text för både 4:3 och 16:9 (vilket är fullt möjligt enligt DVD-standarden), så vore det i så fall att föredra att anpassa texten för 4:3 - då blir texten istället utdragen i sidled på en Widescreen-TV, men blir fortfarande lättläst oavsett TV-typ. När man matar in skivan möts man av en språkvalsmeny, som följs av varningstexter på valt språk. Därefter får vi se några trailers för andra filmer, som går att hoppa förbi. Därefter kommer man till huvudmenyn, som är på engelska oavsett valt språk och är stillastående med pianomusik. Väljer man att spela filmen visas först en distributörsjingel på 10 sekunder, innan själva filmen börjar. Tyvärr finns inget tillstymmelse till extramaterial, vilket är tråkigt. Det här är en typisk sådan film där det faktiskt hade varit intressant med en del extramaterial, såsom exempelvis intervjuer med Michael Haneke, och därför är det tråkigt att ingenting sådant finns. Dessutom hade det varit intressant med någon form av dokumentär om författaren Elfriede Jelinek, och att få veta hur mycket av filmens handling som är självbiografisk. Men inget sådant finns med, vilket är lite svagt för en så pass ny och prisbelönad film. Enligt uppgift har utländska DVD-utgåvor trots allt en del bonusmaterial, och därför är det svagt att Noble Entertainment inte kunnat licensiera det befintliga material som trots allt finns att tillgå.


Recensionen skriven: 18 februari 2009

Recensionen har lästs 2149 gånger av 1167 personer, sedan den 18 februari 2009

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SJUA - ETTA - ETTA - TVÅA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna