Dubbningshemsidan

Recensioner

Långfilmer på VHS/DVD/TV

Pinocchio
(Pinocchio)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.

Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Pinocchio på CDON
Sök efter Pinocchio på Discshop.se
Sök efter Pinocchio på WOW HD
   ANNONS
Musikal / Fantasy / Äventyr / Övernaturligt / Tecknat / Handanimerad / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj / Ungdomar  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 24 minuter
Film:
Genre: Tecknat musikalfantasyäventyr
Produktionsland/år: USA, 1940
Produktionsbolag: Walt Disney Productions
Producent: Walt Disney
Regi: Hamilton Luske & Ben Sharpsteen
Manusförfattare: Ted Sears, Otto Englander, Webb Smith, William Cottrell, Joseph Sabo, Erdman Penner & Aurelius Battaglia, baserad på en bok av Carlo Collodi
Svensk distributör: Walt Disney Studios Home Entertainment AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Svensk version:
Dubbningsbolag: KM Studio AB / Disney Character Voices International
Regi: Monica Forsberg
Översättning: Mats Wänblad
Sångtexter: Mats Wänblad & S.S. Wilson
Musikalisk ledning: Monica Forsberg
Tekniker: Daniel Bergfalk, Anders Öjebo & Thomas Banestål
Producent: Monica Forsberg
Kreativ ledning: Kirsten Saabye
Röster:
Pinocchio - Johan Halldén Benjamin Syrsa - Jan Modin / Bertil Engh
Geppetto - John Harryson Ärlige John - Bo Maniette
Blå Fén - Jasmine Wigartz Göthman Stromboli - Stephan Karlsén
Lampis - Samuel Elers-Svensson
Kör:
Nina Alfredsson Liza Öhman
Bertil Engh

© Disney

Disney var tidigt ute med produktion av tecknade långfilmer, under en period när det ansågs allmänt vansinnigt. Redan innan Snövit och de sju dvärgarna färdigställdes 1937 påbörjades arbetet med vad som skulle bli Walt Disneys andra tecknade långfilm, Pinocchio. Filmens äldre DVD-utgåva har varit utgången i flera år, och därför är det säkerligen efterlängtat att den nu äntligen släppts i nyutgåva på DVD (och första gången på Blu-Ray). Filmen är en av fåtalet genom tiderna som vunnit Oscars för bäde bästa originalmusik och bästa originalsång ("Ser du stjärnan i det blå?"), och gjordes med för sin tid mycket avancerad teknik. Trots det blev Pinocchio inte alltför populär vid premiären, kanske delvis beroende på andra världskriget som pågick just då, men i efterhand har filmen fått den uppmärksamhet som den borde ha fått från första början. Att beskriva handlingen i en så känd film känns ärligt talat lite löjligt, men om någon mot all förmodan inte redan känner till den ska jag trots allt göra ett försök. Handlingen utspelas i en liten by gissningsvis någonstans i Italien (enligt uppgift är det ett samhälle i Bayern som varit förlagan till byn i filmen), där en träsnidare vid namn Geppetto gör leksaker åt barn. Han har inga egna barn, men behandlar sina dockor som om de vore levande. Hans högsta önskan är också att hans senaste skapelse, marionettdockan Pinocchio, ska bli levande. Sådana högtflygande önskningar brukar sällan bli verklighet, men det här råkar vara ett undantag till regeln. Nästa natt kommer nämligen en fé och förvandlar Pinocchio till en levande pojke - åtminstone nästan; han är fortfarande gjord av trä men kan röra sig, tala och ha känslor. En syrsa vid namn Benjamin Syrsa, som råkar befinna sig i rummet, blir utsedd att vara Pinocchios samvete tills dess att han kan bli en riktig pojke. Och han behöver all hjälp han kan få. Redan dagen därpå, när Pinocchio ska till skolan (att skolor verkligen är öppna för levande trädockor var en nyhet för undertecknad...), blir han lockad av Ärlige John och katten Gideon att istället bli skådespelare på Strombolis berömda dockteater. Men Stromboli är inte så trevlig som han verkar vid en första anblick, och även fast Pinocchio gör succé som en levande marionettdocka utan snören, så hålls han fången i en bur mellan föreställningarna...

Alla Disneys klassiska tecknade långfilmer har en charm och stil som helt enkelt inte går att finna i dagens läge, även om kvaliteten varierar lite. Pinocchio tillhör dock en av Disneys bästa klassiker, och är helt enkelt en mycket bra film. Trots att filmen nu har nästan 70 år på nacken, så känns den fortfarande modern och fräsch. Det här är ett av de bästa exemplen på äldre filmer som klarat tidens tand väldigt väl, och ämnena är så tidlösa att det här manuset lika väl hade kunnat skrivas i år. Filmen tar också upp ovanligt många allvarliga ämnen för att vara en tecknad familjefilm, och tar bl.a. upp människohandel och utnyttjande, vilket måste vara mycket ovanligt för tecknade filmer från 1940-talet. Därför blir sensmoralen också viktig, och storyn är intressant och engagerande. Man lyckas lätt att leva sig in i filmen, och får lära känna de flesta rollfigurer riktigt väl. Det är också en mycket vacker film, med stämningsfulla och snygga teckningar och bakgrunder. Det var för övrigt den svenska konstnären Gustaf Tenggren (1896-1970) som ansvarade för en stor del av utseendet i filmen, och skapade illustrationer som animatörerna utgick ifrån - Gustaf jobbade som chefstecknade på Disney under den tiden, men trots det står han inte omnämnd under förtexterna till Pinocchio (i dagens läge verkar ingen veta varför). Allting är givetvis handtecknat, och bl.a. akvarellfärger har använts.

Animationerna håller mycket hög klass, och känns levande och välgjorda. I synnerhet en del "kameraåkningar" är oerhört imponerande, och påminner om sådana animationer som i dagens läge brukar göras med hjälp av datorer. Det är mycket imponerande att se att det faktiskt gick att åstadkomma sådant även utan datorers hjälp. Animationsmässigt finns det inte mycket mer att begära, och även med dagens teknik hade det knappast gått att skapa snyggare animation; åtminstone utan att ta till 3D-teknik. Pinocchio har också passande och stämningsfull musik, som för handlingen framåt på ett skickligt sätt och aldrig tar överhanden. I synnerhet "When you Wish Upon a Star" och "Give a Little Whistle" är mycket fina. Det man kan anmärka på är att filmen försökt att klämma in ganska många handlingar i manuset - kanske lite för många. Därför går det ibland lite snabbt framåt, och vissa ämnen känns något förhastade. Det finns även vissa frågetecken som kvarstår, som man aldrig får någon egentlig klarhet i. Filmen lider också av vissa klantiga produktionsmissar, varav det mest uppenbara är en scen precis efter att Pinocchio fått liv där Geppettos mössa försvinner och kommer till upprepade gånger under samma scen. Men de flesta av bristerna spelar ingen större roll, och överlag är Pinocchio utan tvekan en mycket bra och välgjord film, som passar för både barn och vuxna och håller att ses om många gånger.

Pinocchio dubbades första gången 1941; då inspelad i Europafilms studior och med regi av den smått legendariska Per-Axel Branner. Tyvärr är samtliga hans verk borta och omdubbade i dagens läge, och det här är inget undantag. Inför premiären på köp-VHS 1995 försågs filmen med ny dubbning, gjord hos KM Studio av Monica Forsberg. Tyvärr innehåller DVD-utgåvan inte 1941 års originaldubb, utan enbart den nyaste svenska dubbningen. Senaste gången som den ursprungliga dubbningen användes var på hyr-VHS 1987; en utgåva som är mycket svår att få tag i nuförtiden. Genom denna hyr-VHS-utgåva har jag tillgång till den ursprungliga dubbningen, och när tiden tillåter har jag därför tänkt att även ta upp den dubbningen i denna recension. Men eftersom det tar tid, väljer jag att i dagsläget enbart koncentrera mig på den nu aktuella dubbningen.

Som Pinocchio hör vi Johan Halldén. Han gör en relativt bra insats, fast hans röst är lite för ljus gentemot originalet, och han låter också snäppet äldre än originalets Dickie Jones. Ibland kan man också skönja en viss bristande inlevelse, men något stort problem är det dessbättre inte. Benjamin Syrsa spelas vid dialog av Jan Modin. Han är tyvärr inte alltför lyckad i rollen, fastän han är en duktig skådis. Han har en alldeles för "vanlig" röst och dessutom för mörk röst, och lyckas inte alls att förmedla originalets mycket speciella röst. Där var Torsten Winge i 1941 års svenska originaldubb betydligt bättre. Vid sång ersätts Jan Modin av Bertil Engh, och tyvärr hörs det väldigt tydligt att rösten bys ut. Bertil Engh har en ännu mer normal röst och går nästan helt ifrån originalets röstkaraktär, men hans sångröst är det absolut inget fel på. Geppetto spelas av den nyligen bortgångne dubbningsveteranen John Harryson. Han har en ljusare och lite djupare röst än originalet, men är trots det fullt godkänd och bibehåller rätt röstkaraktär. Han talar dock med bra och normalt språk, medan originalrösten talar med viss italiensk brytning och något bristfällig engelska. Som Blå Fén hör vi Jasmine Wigartz. Hon har en avsevärt ljusare röst än originalet och låter också betydligt yngre, men hon bibehåller någorlunda rätt röstkaraktär och känsla. Som Ärlige John hör vi Bo Maniette, som har en lite för speciell röst gentemot originalet, men gör en fullt godkänd rolltolkning. Stromboli spelas av Stephan Karlsén, som gör en mycket bra insats och låter riktigt lik originalet. Originalet talar dock med bred italiensk brytning, vilket den svenska rösten inte gör. Det är förvisso inte viktigt för handlingen, men en del av röstkaraktären hänger trots allt på brytningen varför det hade varit önskvärt att på något sätt särskilja dialekten eller brytningen från övriga rollfigurers. Såvitt jag kan avgöra spelas kusken av Jan Modin, fast hans roll inte har crediterats någonstans. Han är någorlunda lik originalrösten, men har en för mörk och djup röst. Som Lampis hör vi Samuel Elers-Svensson. Han har en avsevärt ljusare och mer alldaglig röst än originalet, och lyckas inte riktigt att förmedla originalets lite speciella röst. Röstkaraktären stämmer heller inte riktigt, då originalrösten mer påminner om gammaldags ungdomar, medan Samuels röst mer låter som en modern tonåring. Hans insats är fortfarande fullt godkänd, men inte mer än så. Vilka som spelar de tre sjungande marionettdockorna har jag tyvärr inte lyckats att lista ut, men en av dockorna låter relativt lik originalrösten medan de övriga två inte är alltför lyckade. Förutom tidigare nämnda undantag talar alla med bra eller utmärkt inlevelse.

Bakom den svenska översättningen av omdubbningen står Mats Wänblad, och översättningen är helt nygjord utan likhet med den äldre svenska versionen. Jag tycker inte det är alltför lyckat - om inga särskilda skäl föreligger, så vore det smartare att behålla samma manus som i äldre svenska dubbningar (möjligen med enstaka moderniseringar). Då vore det också mindre irriterande för alla som vuxit upp och vant sig vid den äldre dubbningen. Mats Wänblads översättning är i alla fall relativt bra, men jag är inte nöjd över allting. Framförallt har han valt en alldeles för modern dialog, och missar helt det lite gammaldags språk som filmen rimligen bör ha. Filmen gjordes trots allt 1940, och allting tyder på att handlingen ska utspelas betydligt längre bakåt än så. Den ursprungliga boken som filmen bygger på skrevs 1883, och av stilen att döma är det sannolikt att handlingen ska föreställa utspela sig någonstans därikring. Då verkar det knappast logiskt att alla talar med modern svenska, som hellre hör hemma på 1990-talet än 1800-talet. Självklart måste man kompromissa; att använda helt tidsenlig dialog är givetvis inte möjligt för förståelsens skull. Men det bör finnas något mellanting, och att använda lite gammaldags dialog som förblir fullt förståelig för dagens barn vore det bästa alternativet. Det förekommer också vissa tveksamma uttryck, som jag bedömer som översättningsfel. Ett exempel är när Ärlige John ifrågasätter Kuskens minst sagt olagliga planer och risken att bli påkommen, och Kusken svarar: "There's no risk". Det har översatts med "Det är ofarligt". Det stämmer inte riktigt överens med andemeningen, och någonting i stil med "Det är riskfritt" hade passat betydligt bättre. Meningen är trots allt att det inte finns någon risk för dem att bli ertappade av polisen, och då stämmer den svenska översättningen inte särskilt väl. Jag är heller inte helt nöjd med Blå Féns förklaring till Pinocchios långa näsa: "Det här är sista gången jag kan hjälpa er". Visserligen är Benjamin Syrsa närvarande, men eftersom det är Pinocchio som behöver hjälp så hade "... kan hjälpa dig" varit ett mer logiskt ordval. Även i övrigt förekommer vissa uttryck och ordval som inte låter helt naturliga, exempelvis är det väl mycket tveksamt om det är rätt att översätta "Sir" med "riddare". Dessutom har Mats ibland tagit sig lite väl stora friheter från originaldialogen.

Till den första svenska dubbningen av Pinocchio 1941 skrev Nils Bohman de svenska sångtexterna. Parallellt med det ungefär samtidigt skrevs även alternativa svenska sångtexter av S.S. Wilson (som var en pseudonym för Anita Halldén), för användning i form av notblad, skivinspelningar (stenkakor) och dylikt. Av någon anledning är det S.S. Wilsons alternativa sångtexter som blivit mest kända i Sverige, med titlar såsom "Ser du stjärnan i det blå?", "Inga band kan binda mig" och "Bara vissla". Till 1995 års omdubb är det därför glädjande att man för första gången tagit in S.S. Wilsons text till "Ser du stjärnan i det blå?", som är den version som de allra flesta svenskar känner igen. Det är helt rätt och tacksamt att så äntligen skett. Till alla övriga sånger har man dock av någon märklig anledning valt att inte använda vare sig S.S. Wilsons klassiska sångtexter eller Nils Bohmans texter, utan istället har Mats Wänblad skrivit helt nya sångtexter. Jag förstår inte alls tanken bakom det. Logiskt sett bör vilken som helst av de två tidigare sångtextuppsättningarna vara smartare att använda än nyskriva dito. Bäst hade det varit att använda S.S. Wilsons sångtexter till alla sångerna, i och med att de blivit så kända och klassiska genom både sångböcker, artistframträdanden och diverse skivor (även ett flertal sådana som givits ut av Disney själva). Rimligen bör det heller inte finnas rättighetsproblem bakom det, då man trots allt kunnat använda den texten i "Ser du stjärnan i det blå?". Jag är förvisso inte helt säker på om S.S. Wilson någonsin skrev sångtexter till "Little Wooden Head" (Lilla vän av trä/Lilla lekkamrat), men alla andra sånger vet jag med säkerhet att hon översatte. Visserligen var S.S. Wilsons sångtexter väldigt fritt översatta, och språkmässigt kan man ha synpunkter på det, men då de blivit så välkända av alla svenskar så bör de helt enkelt ändå användas. Mats Wänblads nyskrivna sångtexter håller i alla fall hyfsad klass, men han har överlag tagit sig för stora friheter. I synnerhet vid "Little Wooden Head" och "I've Got No Strings" finns knappt några likheter med originaltexten, och det är helt enkelt att gå lite för långt.

Munrörelserna stämmer relativt bra, och några stora problem är det inte. Det är givetvis omöjligt med perfekt läppsynk, i synnerhet vid engelskspråkiga original, men det här är så pass bra att det aldrig blir störande. Mer än så begär i alla fall inte undertecknad.

På bio och VHS användes en svensk bildversion, där alla förtexter och sluttexten ("i praktiken bara "Slut") stod på svenska - dock med lite tvivelaktig svensk grammatik vid förtexterna. Enstaka viktigare textskyltar under filmens gång stod också på svenska, medan merparten av textskyltarna inte översatts. Allt detta var gemensamt för båda de svenska dubbningarna, förutom att den hyr-VHS-utgåva från 1980-talet som använde den äldre svenska dubbningen bara hade engelsk bildversion. På nyare VHS-utgåvor med den nya dubben (1995 och framåt) visades efter filmens slut två skärmar med svenska röster och dubbcredits. Alla svenska DVD-utgåvor, inklusive den nya utgåvan från 2009, har istället engelsk bildversion på filmen. Där anges alltså alla förtexter på engelska, även om viktigare textskyltar under filmens gång har översatts med hjälp av undertexter. Det här är visserligen inte alls ovanligt, men på senare år har Disney trots allt börjat bli ganska duktiga på att använda de rätta svenska bildversionerna även på DVD med hjälp av alternativa kameravinklar, och har gjort så på ett flertal nyproducerade filmer. Därför är det lite tråkigt att de inte kunnat göra detsamma även med klassiska filmer som Pinocchio. Efter filmens slut görs ett programmerat uthopp till lista på svenska credits; exakt samma uppgifter som på VHS-utgåvorna. Tyvärr är denna creditlista långt ifrån komplett, och innehåller bara de största rollerna. Det står inte ens med någon lista på "Övriga röster", vilket är märkligt. Exempelvis står Kusken inte med, trots att han har nästan lika många repliker som Lampis (som står med). Därutöver saknas också de sjungande marionettdockorna, Alexander samt några utroparröster på Glädjeön; dessa har jag tyvärr inte lyckats att identifiera. Det finns heller inga sångcredits, utan namnen på körsångarna är allt som erbjuds i sångväg. Vid så nya dubbningar som 1995, så borde det verkligen vara möjligt att kunna ordna en komplett svensk rollista, och inte behålla en sådan här ofullständig lista.

2009 års specialutgåva på DVD består av två DVD-skivor, där den andra uteslutande består av extramaterial. Filmens Blu-Ray-utgåva innehåller även den första skivan av DVD-utgåvan, men dock inte den andra skivan. Filmen kommer i ett vanligt dubbelfodral som levereras i ett glänsande papphölje, vilket ser ganska elegant ut. DVD-utgåvan har bild i det ursprungliga formatet 1,33:1 i fullskärm, och håller mycket hög kvalitet - betydligt bättre än man kan förvänta sig av en film som har närmare 70 år på nacken. Uppenbarligen har Disney lagt ner mycket tid på restaurering, och kvaliteten är knappast särskilt mycket bättre ens på nyproducerade filmer. Mycket imponerande! Ljudet är i Dolby Digital 5.1, vilket är en senare ommixning - vid den amerikanska premiären 1940 var ljudet i mono, men ljudspåret håller hög kvalitet och är bra restaurerad. Utöver den engelska originalversionen, finns dubbade ljudspår på svenska, finska och isländska. Det svenska ljudspåret innehåller tyvärr enbart 1995 års omdubb, och den ursprungliga svenska versionen lyser helt med sin frånvaro. Jag förnekar inte att 1941 års originaldubb hade vissa brister, och att det kanske funnits legitima skäl att dubba om filmen; men av historiska och nostalgiska skäl vore det enda rätta att också lägga med den ursprungliga svenska dubbningen som alternativt ljudspår. Jag tror knappast att kunder i USA skulle acceptera en nyinspelad omdubb av någon film, så varför ska svenskar behöva göra det...? Filmen är hursomhelst textad på svenska, finska, isländska och engelska. På det sistnämnda språket finns både vanlig text och engelska för hörselskadade, vilket är uppskattat, men tyvärr finns inte svensk text för hörselskadade. För några år sedan var det vanligt att Disney hade med dövtextning på svenska, men av någon märklig anledning verkar det helt försvunnit de senaste åren. Det är tråkigt. Den svenska textningen har övervägande samma översättning och samma sångtexter som den svenska nydubbningen, men vissa ändringar har trots allt gjorts.

När man matar in den första skivan möts man av en språkvalsmeny, som följs av distributörsjingel och varningstexter. Därefter visas en allmän reklamtrailer för Disney på ca 30 sekunder, som går att hoppa förbi genom att gå till nästa kapitel men inte genom att trycka på menyknappen. Därefter berättar en speakerröst om Disneys s.k. FastPlay, vilket innebär att om man inte avbryter genom att klicka på "Huvudmeny" eller trycker på DVD-spelarens menyknapp, så startar automatiskt uppspelning av ett flertal trailers direkt följt av huvudfilmen. Väljer man "Huvudmeny" visas istället huvudmenyn direkt, utan ytterligare trailers, vilket gör att det förmodligen är ett smartare val även för barnen. Denna lösning med FastPlay är säkert praktiskt i USA och Storbritannien, där man inte behöver oroa sig för olika språk, men i Skandinavien försvinner i stort sett hela poängen med idén - de barn som är kapabla att välja "Svenska" från den inledande språkvalsmenyn är säkerligen också fullt kapabla att välja det förvalda alternativet "Spela filmen" från huvudmenyn. Menyerna finns på både svenska och de andra språken som filmen är dubbad på, vilket är glädjande. Där förtjänar Disney en eloge, som oftast har svenskspråkiga menyer, medan många andra distributörer struntar i det. Som extramaterial på den första skivan hittar vi först och främst ett kommentatorspår till filmen med film- och Disney-historikern Leonard Maltin (känd från bl.a. Walt Disney Treasures-utgåvorna), animatören Eric Goldberg och filmhistorikern J.B. Kaufman. Att spela in kommentatorspår till så här gamla filmer är inte lätt, då i stort sett samtliga som arbetade med filmen är bortgångna sedan länge. Här har man dock gjort det bästa av situationen, då det förutom ovanstående personer även hörs ljudklipp av personer som arbetade med filmen i form av gamla arkiverade intervjuer och annat. Det är en ganska smart lösning, och gör att kommentatorspåret trots allt blir ganska intressant att lyssna på. Under vissa av ljudklippen hör man dock tydligt att de egentligen hörde till TV-programmet, och det blir ganska irriterande när animatörer och andra hänvisar till skisser som de håller upp, men som man inte alls ser. Det finns även ett faktaspår till filmen, där det visas i bild faktarutor då och då. Vissa av dessa är visserligen intressanta, men det är knappast särskilt många som vill se om filmen ytterligare en gång bara för att läsa faktatexter som dyker upp med ganska långa mellanrum. Vidare finns möjligheten att spela upp alla sånger från filmen med sångtexter i bild. Detta sker i form av utdrag ur filmen, med sångtexterna via traditionella undertexter. Till skillnad från många andra Disney-filmers liknande funktioner sker sker textningen inte i karaoke-stil där varje ord markeras allt eftersom de sjungs, utan istället via enklare textning. Det finns även möjlighet att se hela filmen med samma undertexter i bild vid sångerna - då visas ingen text vid dialog, men textade sångtexter vid sångerna. Slutligen finns även en nyinspelad musikvideo med filmens ledmotiv "When You Wish Upon a Star" med skådespelerskan och sångerskan Meaghan Jette Martin; mest känd som Tess i Disney Channel-filmen Camp Rock. Hon har bra sångröst, och musikvideon lyckas att modernisera låten lite utan att ta sig alltför stora friheter, vilket gör att den blir riktigt trevlig att se och lyssna på.

Jag har i skrivande stund inte hunnit granska innehållet på den andra DVD-skivan, och kommer därför att uppdatera recensionen när så skett.

Sammanfattningsvis är Pinocchio en charmig och välgjord film, som håller utmärkt klass än idag. Den är både intressant, har bra musik och dessutom imponerande bakgrunder och animation; även om vissa delhandlingar känns lite ouppklarade och ofullständiga. Att bedöma den nuvarande svenska dubbningen opartiskt är tyvärr inte det lättaste - då jag vuxit upp på 1980-talet var det trots allt 1941 års originaldubb som jag först hörde, och därför är det alltid svårt att vänja sig vid en ny dubbning. Trots det har jag gjort mitt bästa att bedöma dubbningen opartiskt, och upptäckte tyvärr ett antal brister. Ett flertal av skådespelarna låter inte alltför lika originalrösterna, enstaka personer brister i inlevelsen och översättningen är väldigt fri och med enstaka översättningsfel. Det är glädjande att vi får höra den klassiska sångtexten till "Ser du stjärnan i det blå?", men mindre roligt att vi vid samtliga andra sånger tvingas vänja oss vid en tredje uppsättning sångtexter utöver de två som redan finns sedan tidigare. Fortfarande är det visserligen en fullt godkänd dubbning, och det är inga problem att njuta av filmen. Men jag hade helt enkelt väntat mig mer, och förutom vissa brister anser jag att den äldre svenska dubbningen trots allt var bättre. Vid så gamla dubbningar finns enbart slutmixningar i mono bevarade, utan möjlighet att kunna mixa om till 5.1 eller ens stereo, vilket förstås är lite tråkigt. Det är sannolikt åtminstone ett av skälen till att filmen dubbades om, vilket i och för sig är logiskt. Men egentligen hade det enda rätta varit att släppa en DVD-utgåva med två olika svenska ljudspår - ett 5.1-spår med den nya dubbningen och ett monospår med den gamla dubbningen. Den första skivan i årets DVD-utgåva är långt ifrån full, och hade därför utan problem rymt ett extra svenskt monospår - därför ser jag inget legitimt skäl till att inte ta med även den äldre svenska dubbningen, så att alla själv får välja vilken version de föredrar och bilda sig en egen uppfattning.


Recensionen skriven: 25 mars 2009

Recensionen har lästs 2797 gånger av 1690 personer, sedan den 25 mars 2009

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *   
8
DVD-produktion * * * * * * *     7
Röster * * * * * *      6
Inlevelse * * * * * * * *    8
Översättning * * * * * *      6
Munrörelser * * * * * * *     7
Helhetsintryck dubbning * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:
Helhetsintryck dubbning:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NOLL - SEX - FEM - FEM
Skriv in ovanstående siffror:
 

Daniel Hofverberg - måndag den 14 december 2009 kl. 09:50:
Tomas: Ledsen för fördröjningen i att svara, har inte sett din kommentar förrän nu. DVD-standarden erbjuder en funktion för så kallade alternativa kameravinklar (bildvinklar), som ursprungligen var avsedd för att man ska kunna välja från vilken bildvinkel man vill se en film eller scen (oftast genom en Angle-knapp på fjärrkontrollen). Som det var avsett blev funktionen en flopp, men den funktionen har på senare tid istället börjat användas för att få med olika bildversioner på DVD-utgåvor - detta genom att lagra olika språk i olika bildvinklar, och via programmering välja vilken av dessa som ska visas. På så sätt behöver man nämligen bara dubbellagra de scener som verkligen har språkanpassats till olika språk, och resten av filmen behöver bara lagras i en version.
Tomas - tisdag den 8 september 2009 kl. 22:38:
Fin recension och en mycket detaljerad sådan! Har av ren, oförskämd TUR fått tag i en svensk VHS-utgåva från 1987 :) Nu undrar jag bara en sak: Vad menas egentligen med "alternativa kameravinklar"? Du skriver: "men på senare år har Disney trots allt börjat bli ganska duktiga på att använda de rätta svenska bildversionerna även på DVD med hjälp av alternativa kameravinklar". Vadå "alternativa"?

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna