Dubbningshemsidan
Recensioner
Pitch Perfect
(Pitch Perfect)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Beca Mitchell vill helst av allt bli discjockey och flytta till Los Angeles för sin musikkarriär, men blir övertalad av sin pappa att först studera på Barden universitet. Väl där kommer hon i kontakt med a cappella-körgruppen Barden Bellas, bestående av enbart tjejer. Bellas är skolans minst populära a cappella-grupp, och är desperata att få nya medlemmar. Det kan nämligen vara deras enda chans att lyckas att slå skolans populära manliga a cappella-grupp Treblemakers; i synnerhet efter fjolårets fiasko när Bellas ledare Aubrey bokstavligt talat kräktes på scenen mitt under körens finalframträdande i den nationella tävlingsfinalen - något som varken juryn eller publiken ser på med särskilt blida ögon. Beca är inte särskilt intresserad av att sjunga själv, men när Aubrey bevittnar Beca sjunga i duschen med bra sångröst, så lyckas hon övertala Beca att gå med i a cappella-gruppen. Men därifrån till att vinna i den nationella tävlingen är ett stort steg...
Det här är kanske inte världens mest originella film, och framförallt har handlingen stora likheter med TV-serien Glee. Men med tanke på att den serien är så bra, så är det i och för sig långt ifrån de sämsta förutsättningarna för en film. Och fastän målgruppen må vara en smula smal, så är Pitch Perfect en riktigt bra och underhållande film. Premissen är enkel men funktionell, och det finns tillräckligt med material för att fylla ut den förhållandevis långa speltiden. Det är en engagerande och charmig film, som håller intresset vid liv hela tiden.
Det är en hyfsat rolig film, med en del smart humor där man får skratta nån gång då och då. Men någon stor skrattfest är det inte, och de stora skratten eller klockrena poängerna lyser nästan helt med sin frånvaro. Istället rör det sig om lite mer lågmäld humor med småfniss och något enstaka lite större skratt. Jag hade på sätt och vis väntat mig lite mer humor, och därför blev jag delvis lite besviken. Med en så här pass enkel story hade det helt enkelt blivit bättre med mer humor, och där man faktiskt fått skratta oftare.
Men samtidigt finns det rikligt med charm, och man bryr sig om rollfigurerna och vad som ska hända. Bäst ställt är det med Beca, som blivit en mångbottnad och intressant rollfigur som känns äkta in i minsta detalj. Feta Amy (!) känns också hyfsat nyanserad, och bland de övriga rollfigurerna finns det i alla fall några nyanser på de flesta håll. Det är i alla fall tillräckligt för att man ska bry sig om flera av dem, och hela tiden vill veta vad som ska hända. Dock är flera av rollfigurerna lite väl stereotypa, och det fullkomligt kryllar av klichéer.
Men filmen är samtidigt fullt medveten om det, och det märks att manusförfattarna driver med just stereotyperna och klichéerna på ett intelligent sätt. Och flera av de stereotypa rollfigurerna är riktigt kul; det kan man inte förneka. Kanske inte på ett sådant sätt att man skrattar högt, men man ler åtminstone och skrattar inombords. Dessutom lyckas manusförfattarna att på ett skickligt sätt undvika de klassiska fällorna, så att det aldrig blir töntigt eller löjeväckande. På så sätt lyckas filmen delvis bättre än Glee, där man - trots att det är en väldigt bra serie - inte kan förneka att några scener upplevs en smula töntiga eller överdrivna.
Genom handlingen är det förstås oundvikligt att Pitch Perfect innehåller rikligt med musik; det sjungs i merparten av alla scener. Men det här är inte någon regelrätt musikal, så till vida att rollfigurerna inte brister ut i sång ohämmat, utan sångerna förekommer istället naturligt via repetitioner, tävlingsframträdanden och dylikt. Med andra ord liknande upplägget i exempelvis Camp Rock. Det uppskattar jag, då det blir mer naturligt och inte får samma lite konstlade känsla som musikaler ibland kan lida av. Nackdelen blir dock att sångerna inte för handlingen framåt i egentlig mening, och de flesta sånger har heller ingen konkret koppling till handlingen i filmen. Därför kan det ibland upplevas en smula repetitivt, då några av sångnumren blivit lite för utdragna och inte fyller så stor funktion. Det är inget stort problem, men vid ett par tillfällen under filmens gång reagerade jag på lite väl sega och utdragna sånger. Men merparten av låtarna som förekommer är riktigt bra och passar bra in i filmens stämning - intressant nog spelas även en låt av den svenska Idol-vinnaren Agnes Carlsson.
Dock är filmen väldigt förutsägbar, och det mesta som händer behöver man knappast vara något geni för att förutspå. Ibland kan filmen också upplevas en smula utdragen, genom dess lite väl generöst tilltagna speltid på 1 timme 52 minuter. Kanske hade den vunnit på att kortas ner en liten aning, för att korta ner några av de ganska utdragna sångnumren som inte alltid tillför så mycket. Det finns också enstaka logiska luckor och några trovärdighetsproblem, men överlag lyckas filmen ändå att kännas ganska realistisk och trovärdig utan alltför stora utsvävningar från vad som skulle kunna hända i verkligheten.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk och snyggt koreograferade sång/dans-nummer. Skådespelarinsatserna är bra, och jag uppskattar att filmteamet till största delen fokuserat på förhållandevis okända skådisar som man inte redan sett i femtioelva andra filmer. Anna Kendrick är utmärkt i huvudrollen som Beca, och gör en naturlig och minnesvärd rollprestation med enkla medel. Rebel Wilson (mest känd från Bridesmaids) är också riktigt bra som Feta Amy. Även i övrigt är det bra skådespelare, och alla gör bra ifrån sig. Alla har dessutom bra sångröst, och alla skådespelarna sjunger själva.
Pitch Perfect är inte någon jätteoriginell film, och likheterna med främst TV-serien Glee är påtagliga. Det finns inget jättestort djup, och inte lär filmen gå till världshistorien som något cinematografiskt mästerverk heller. Men om man vet vad man ger sig in i, så blir man knappast besviken. Det är hyfsat roligt, charmigt, underhållande och riktigt fängslande. Trots att filmen sannolikt är avsedd för ungdomar i första hand, så är storyn och budskapen så pass universella att filmen bör tilltala de flesta åldrar; bara man är någorlunda musikintresserad och helst även kommer ihåg sin skoltid. Det är kort sagt en film väl värd att se för de flesta, men allra mest för de lite yngre. Det är främst den begränsade mängden humor som drar ner betyget, och gör att jag nöjer mig med en stark sjua i betyg.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 februari 2013
Senast uppdaterad: 25 februari 2013
Recensionen har lästs 5660 gånger av 3533 personer, sedan den 24 februari 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))