Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Pride and Glory
(Pride and Glory)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Pride and Glory på CDON
Sök efter Pride and Glory på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Action / Kriminal / Thriller / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 5 minuter
Genre: Kriminaldramathriller
Produktionsland/år: Tyskland/USA, 2008
Produktionsbolag: New Line Cinema, Solaris Entertainment, Avery Pix & Kumar Mobiliengesellschaft
Producent: Greg O'Connor
Regi: Gavin O'Connor
Manusförfattare: Joe Carnahan & Gavin O'Connor, baserat på en grundstory av Gavin O'Connor, Greg O'Connor & Robert Hopes
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Ray Tierney - Edward Norton Francis Tierney - Jon Voight
Jimmy Eagan - Colin Farrell Francis Tierney Jr. - Noah Emmerich
Abby Tierney - Jennifer Ehle Sandy - John Ortiz
Eddie Carbone - Frank Grillo Megan Egan - Lake Bell
Shannon Egan - Ryan Simpkins Matthew Egan - Ty Simpkins
Angel Tezo - Ramon Rodriguez Coco Dominguez - Manny Perez
Bill Avery - Wayne Duvall Kenny Dugan - Shea Whigham

Det finns vissa yrken där lojalitet väger tungt, och där det kan vara svårt att säga sanningen. Den relativt oerfarne regissören Gavin O'Connor har i alla fall ansett att polisyrket är ett sådant exempel, i hans senaste film Pride and Glory som nu släppts på DVD. Här kretsar handlingen kring polisinspektören Ray, som efter en otrevlig upplevelse för ett par år sedan inte längre jobbar på fältet. Han är son till polischefen Francis, och både hans bror och svåger är dessutom överordnade poliser i styrkan. När en polismördare som redan hunnit döda fyra poliser slår till igen, blir det krisartat att genast komma till botten med mysteriet. Francis övertalar därför Ray att hoppa in som ledare i den specialstyrka som ska utreda morden. Till en början går det bra, men snart står det fast att det måste finnas en mullvad inom polisen som tipsat gärningsmannen. Värre blir det när allt fler bevis tyder på att någon av Rays släktingar är inblandade i morden. Att inte vara lojal mot polisen och sina medarbetare är nämlighen sällan något man gör ostraffat...

Det är fullt förståeligt att det inom vissa genrer finns begränsningar i hur mycket nytt man kan hitta på. Polisfilmer är en sådan, och därför är det ont om originella sådana filmer. Pride and Glory har dock blivit lite värre än vanligt. Här känns allting bekant, och i stort sett allting har man sett förut i andra filmer. Det i sig behöver inte vara något stort problem, men värre är att det mesta gjorts bättre förut. I grund och botten är det en intressant story, och framförallt tar filmen upp en intressant och inte helt okomplicerad moralisk fråga. Det moraliska dilemmat framställs på ett intelligent och realistiskt sätt, och därför är det periodvis lätt att leva sig in i historien. Vissa scener är också mycket starka och berörande, och väcker stora obehagskänslor. Vid de partierna är det omöjligt att inte engageras i människoödena. Ray är också en genomarbetad och någorlunda mångbottnad karaktär, som framstår som mänsklig och lätt lockar till sympati. Bland de övriga karaktärerna är det dock inte lika gott ställt. Det finns gott om stereotypa karaktärer, och de flesta är mer eller mindre endimensionella. Här finns inte mycket till gråskalor, utan de allra flesta är antingen helt goda eller helt onda. Särskilt mycket mellanting syns inte till, och även om det inte direkt är ovanligt i filmer så medför det att det blir svårare att ta historien på allvar. Utan mer mänskliga rollfigurer kan det helt enkelt aldrig kännas helt realistiskt, för i verkligheten finns det trots allt inte många personer som är så här platta och enkelspåriga. Det är tråkigt att manusförfattaren tar en så enkel och billig lösning, istället för att satsa på ett trovärdigare och lite djupare drama, som storyn utan tvekan lämnar en öppning för. Att det dessutom kryllar av klichéer och att filmen är ganska förutsägbar gör heller inte saken bättre. Dessutom bryter filmen mot en av de generella grundreglerna för genren, genom att vid ett tidigt skede avslöja var alla står och vilka skurkarna är. I en bra kriminalare brukar trots allt en del av tjusningen ligga i att man inte vet var alla står, men här dröjer det inte länge innan de flesta korten finns på bordet. Filmteamet lyckas visserligen ändå att skapa spänning på ett fullt godkänt sätt, och ibland blir det riktigt spännande.

Men alltför ofta känns Pride and Glory istället tråkig och oengagerande. Ibland har den också blivit överdrivet sentimental, och med en del övertydliga villospår som inte leder någonstans. Filmen är också alldeles för lång, och det finns helt enkelt inte tillräcklig handling för att motivera en speltid på över två timmar. Därför blir filmen orimligt seg mellan varven, och så borde man inte behöva känna av en kriminalthriller där tyngdpunkten borde ligga på spänning. Dialogen har blivit mycket ojämn. Mellan varven är den trovärdig och genomtänkt, men alltför ofta känns den bara för överdriven och ibland rentav löjeväckande. I synnerhet vid de många stora verbala slagsmålen sjunker trovärdigheten rejält, och manusförfattaren verkar också ha haft en viss förkärlek att blanda in mer svordomar i dialogen än vad som är berättigat. Regi och foto håller dock hög klass, och regissören Garvin O’Connor lyckas på ett skickligt sätt att bygga upp en trovärdig och rå stämning över New York. Bildspråket är effektivt och sticker ut, med en skicklig blandning av närbilder och översiktsbilder och en intensiv stämning i bildkompositionerna. Skådespelarinsatserna är också utmärkta, och i synnerhet Edward Norton passar utmärkt till huvudrollen, där han både spelar övertygande och trovärdigt. Pride and Glory sticker ut från mängden genom imponerande foto och bildspråk och skådespelare. Det är också en intressant moralisk fråga som tas upp, men tyvärr har manuset blivit för ooriginellt och klichéfyllt för att kunna sticka ut från mängden. Det är inte alls en dålig film, men däremot ganska menlös. Därför sticker den inte ut från mängden, men förblir ändå en sevärd och hyfsad film. Kort sagt är det en typisk film som är underhållande att se för stunden, men som man helt glömt bort nästan samma sekund som filmen slutar.


Recensionen skriven: 24 juli 2009

Recensionen har lästs 1555 gånger av 851 personer, sedan den 24 juli 2009

Betyg:
Film/serie * * * * *      
5
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NOLLA - NIA - ÅTTA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna