Dubbningshemsidan
Recensioner
Psalm 21
(Psalm 21)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till CCV för recensionsexemplaret
Den svenska skådespelaren och teaterregissören Fredrik Hiller har framförallt varit verksam som regissör och skådespelare i teatersammanhang, men har även medverkat i ett flertal filmer och dessutom varit dubbningsskådis i hög utsträckning. Nu har han också debuterat som filmregissör, med rysardramat Psalm 21 som han både regisserat, skrivit manus till och producerat. Filmen gjordes med låg budget och helt utan statliga bidrag, och hade biopremiär under Allhelgonahelgen 2010. Nu har filmen också släppts på DVD.
I centrum står prästen Henrik, som lever ett stillsamt familjeliv och håller i gudstjänster varje söndag. Men han har länge plågats av mardrömmar om hans mamma, som dog när Henrik var barn. Allting kompliceras ytterligare när han får chockbeskedet att hans pappa Gabriel - även han präst - har dött under mystiska omständigheter. Han beger sig därför till faderns hemstad, det lilla samhället Borgvattnet i Jämtland, för att reda upp faderns död. Men när hans bil lägger av och han kommer i kontakt med en minst sagt egendomlig familj växer hans problem ytterligare...
Tanken bakom Psalm 21 är inte alls tokig, och visst finns en fin tanke bakom allt ihop. Jag betvivlar därför inte att Fredrik Hiller haft de bästa avsikter. Det är också trevligt med en ny svensk rysare; något som trots allt inte tillhör vanligheterna. Inledningsvis kändes filmen också riktigt lovande, med en imponerande stämning och en obehaglig psykologisk skräckstil. Det fungerar riktigt bra, och jag tycker om när rysare koncentrerar på psykologisk skräck utan att vilja visa precis allting. Den första halvtimmen känns filmen trots allt lyckad. Det är visserligen långt ifrån originellt, utan det handlar om gammal hederlig rysarstil, men det är riktigt obehagligt då man vid några tillfällen hoppar högt och får gåshud av en del riktigt otäcka scener.
Om det bara hade fortsatt i samma fina stil så hade jag varit riktigt nöjd, för stämningen är mycket imponerande. Men tyvärr gör det inte det, utan allt eftersom filmen fortlöper så spårar storyn ur påtagligt. Efter ett tag verkar manusförfattaren bara vara ute efter att skrämmas, och den i grunden så intressanta storyn försvinner nästan helt. Periodvis blir det ett kraftigt effektsökeri, när allting bara verkar gå ut på att skrämma folk så mycket som möjligt. Till en början är det visserligen effektivt, men efter ett tag blir det inte lika otäckt längre då själva dynamiken går förlorad i den överdrivna och överutnyttjade skräckstilen.
Självklart är det en del av tanken, men även en rysare behöver trots allt ett fungerande manus med någon form av logik bakom allt; åtminstone inom filmens egen värld. Men Fredrik Hiller verkar inte ha brytt sig så mycket om logik, för här förekommer en del märkliga logiska luckor som gör att det bitvis är omöjligt att få något riktigt grepp om storyn och vad tanken egentligen är. Särskilt i mitten känns det länge som att det inte finns någon röd tråd överhuvudtaget, utan bara kusliga effekter staplade på varandra. Kanske finns det någon god tanke bakom allt, men jag lyckas i alla fall inte att förstå vilken. Då Fredrik i intervjuer sagt att han inte varit ute efter att skapa en skräckfilm utan snarare ett djupare drama med vissa obehagliga inslag, så känns det närmast ironiskt om man jämför med slutresultatet...
Många scener pågår också lite för länge, då det blir många onödiga närbilder på ansikten och obehagliga svarta ögonhålor. Att det också förekommer lite väl många klichéer gör heller inte saken bättre. Dialogen känns överlag också väldigt onaturlig och högtravande, och ganska ofta får man snarare en teatralisk känsla av dialogen som inte fungerar på film lika väl som på teater. Onaturlig dialog är tyvärr en alltför vanlig brist inom svensk film, och Fredriks bakgrund som teaterregissör har förmodligen ytterligare försvårat situationen.
Men det blir bättre mot slutet, då det återigen börjar förekomma åtminstone en viss röd tråd. Slutet känns också mer upplyftande och smart, och där börjar man återigen - precis som i början - känna att det faktiskt finns en fin tanke bakom allt; något som tyvärr försvinner i skrämseleffekter under ett ganska långt och utdraget mittparti.
Filmen har ett snyggt foto och ett effektivt bildspråk. Specialeffekterna är ovanligt bra för att vara svensk film, och man märker inte alls av den låga budgeten. Efter ett tag blir man visserligen less på förvandlingar av ansikten till monsterform, något som överutnyttjas till bristningsgränsen, men att det ser verkligt ut kan man inte förneka. Ljudmixningen lämnar tyvärr en del övrigt att önska, och ofta drunknar dialog i ljudeffekter och musik.
Skådespelarinsatserna är hyfsade, och framförallt imponerar Per Ragnar som Henriks pappa i en både obehaglig och övertygande roll. Han bevisar att man kan vara effektiv och obehaglig med små och enkla medel, och gör en imponerande nedtonad roll helt utan överspel. Jonas Malmsjö gör en skaplig insats, men balanserar tyvärr hela tiden på gränsen till överspel och vid ett flertal tillfällen passerar han gränsen ganska rejält. Han har visserligen aldrig tillhört någon av mina favoritskådisar, men han brukar göra bättre ifrån sig än så här varför jag blir besviken. Han talar också ganska otydligt, och bitvis närmast mumlar han fram sina repliker. Björn Bengtsson gör en hyfsad insats som Olle, och håller sig bättre på rätt sida av gränsen till överspel, men tyvärr pratar han om möjligt ännu otydligare. Då blev jag mer imponerad över Görel Crona och Josefin Ljungman, som båda två gör bra ifrån sig och spelar övertygande. Ännu bättre är Julia Dufvenius som Henriks flickvän Karolina, men tyvärr har hon gömts undan i en ganska obetydlig biroll.
Då svensk filmindustri det senaste decenniet främst svämmat över av kriminalare och ganska långsamma dramer, så är det en trevlig omväxling med en gammaldags rysare. Här finns inga direkt originella begrepp, men storyn är absolut intressant och lovande. Filmen börjar också mycket bra, men efter ett tag tröttnar man på det överdrivna effektsökeriet och överutnyttjandet av otäcka scener tills de förlorar all verkan. Det hade jag kunnat köpa om det trots allt hade funnits en fin röd tråd igenom hela filmen, men tyvärr förekommer lite för många obesvarade och närmast obegripliga luckor. Men Psalm 21 är ändå en helt okej film, som har ett visst djup och känns hyfsat tänkvärd. Det är obehagligt och underhållande, och då filmen också känns förvånansvärt välgjord med imponerande effekter väljer jag att ge den en svag sexa i betyg, även fast det kanske är lite högre än vad manuset faktiskt förtjänar... Men jag kan inte låta bli att bli besviken, då filmen med samma grundstory hade haft potential att bli så mycket bättre. Förmodligen beror det åtminstone delvis på Fredrik Hillers oerfarenhet vad gäller att regissera filmer, för film och teater är trots allt vitt skilda medier där det inte går att arbeta på samma sätt.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,35:1, medan ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS. DVD:n har en skaplig bildkvalitet, men tyvärr känns bilden bitvis lite väl komprimerad och det förekommer onödigt stora kompressionsartefakter. Ljudet är bra, förutom att mixningen och ljuddesignen känns tveksam. Filmen är textad på norska, danska och finska; men av någon outgrundlig anledning finns ingen svensk text. Dels gör detta att filmen inte alls kan ses av hörselskadade och döva, men ännu värre är att den dåliga mixningen och de otydliga replikerna gör att många med fullgod hörsel knappast heller kan uppfatta allt som sägs. Efter en kvart med alltför många missade repliker tvingades jag ge upp hoppet om att kunna se filmen utan text, och var så illa tvungen att slå på norsk text för att åtminstone kunna förstå det mesta... Då är det något som inte är som det ska, och finns det så stora problem med dialogen borde det vara en absolut självklarhet med svensk text för hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel och språkvalsmeny, och därefter visas varningstexter. Direkt därpå visas en trailer för en annan film, innan vi kommer till huvudmenyn som är stillastående och stilren. Tyvärr finns inget extramaterial alls, och det känns svagt för en biovisad svensk film.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 10 juni 2011
Senast uppdaterad: 10 juni 2011
Recensionen har lästs 3703 gånger av 2074 personer, sedan den 10 juni 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
3 |
| Snittbetyg: |
 |
4,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))