Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Resident Evil: Retribution
(Resident Evil: Retribution)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Resident Evil på CDON
Sök efter Resident Evil på Discshop.se
   ANNONS
Science-fiction / Äventyr / Action / Thriller / Övernaturligt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 35 minuter
Genre: Science-fictionactionthriller
Produktionsland/år: Tyskland/Kanada, 2012
Produktionsbolag: Davis-Films, Impact Pictures & Constantin Film Produktion
Producent: Paul W.S. Anderson, Jeremy Bolt & Don Carmody
Regi: Paul W.S. Anderson
Manusförfattare: Paul W.S. Anderson
Svensk distributör: Walt Disney Studios Motion Pictures (Sweden) AB & Sony Pictures Releasing Sweden AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Alice - Milla Jovovich Becky - Aryana Engineer
Ada - Bingbing Li Rain - Michelle Rodriguez
Jill Valentine - Sienna Guillory Luther West - Boris Kodjoe
Alfred Wesker - Shawn Roberts Röda Drottningen - Megan Charpentier / Ave Merson-O'Brian
Leon S. Kennedy - Johann Urb Sergei - Robin Kasyanov
One - Colin Salmon Todd/Carlos - Oded Fehr
Barry Burton - Kevin Durand Claire Redfield - Ali Larter
Tony - Ofilio Portillo J Pop Girl - Mika Nakashima

Det japanska dator- och TV-spelet Resident Evil lanserades 1996 och blev en stor succé. Där fick man i skepnad av antingen Chris Redfield eller Jill Valentine ta sig igenom Raccoon City och slåss mot levande döda. Det resulterade i en lång rad ytterligare spel, varav det senaste släpptes 2012. 2002 blev spelserien till film i regi av brittiska Paul W.S. Anderson som tidigare bl.a. legat bakom Alien vs. Predator. I filmen fick vi följa den för filmen nyskapade rollfiguren Alice, i hennes försök att begränsa spridningen av T-virus och de zombies som bildats som följd av det farliga viruset. Filmen blev publikmässigt en stor succé, och resulterade i tre uppföljare mellan 2004 och 2010. Nu är det dags igen för den femte filmen i serien; Resident Evil: Retribution. Det är fortfarande Paul W.S. Anderson som skrivit och regisserat, och återigen spelar hans nuvarande fru Milla Jovovich huvudrollen.

Det dödliga T-viruset som det multinationella företaget Umbrella Corporation framtagit fortsätter att förstöra jorden, och förvandlas majoriteten av jordens befolkning till köttätande zombies. Samtidigt vaknar den immuna Alice upp i sin säng med ett stillsamt familjeliv med man och dotter. Men lyckan är kortvarig, då zombies strax attackerar huset och Alice och den döva flickan Becky tvingas fly. Hon kommer dock inte långt, och nästa gång hon vaknar är hon fångad i Umbrella Corporations testanläggning. Företaget drivs nuförtiden av superdatorn Röda Drottningen med sin artificiella intelligens, som förvandlar alla anställda till viljelösa robotar. Alice enda hopp att kunna fly från Umbrella och rädda mänskligheten visar sig vara att samarbeta med hennes ärkefiende, Umbrellas tidigare VD Albert Wesker; mannen som försökt döda henne vid upprepade tillfällen...

Jag har aldrig spelat TV-spelet Resident Evil, utan har bara som hastigast sett på när min bror brukade spela spelet en gång i tiden. Den första filmen var helt okej och välgjord, men jag har aldrig tyckt att det varit någon suverän film och har heller inte orkat se om den efter premiären. De tre efterföljande filmerna i serien har jag ännu inte sett. Det var med andra ord inte med världens bästa förutsättningar som jag satte mig i biofåtöljen för att se Resident Evil: Retribution, men dessbättre inleds filmen med en resumé av vad som hänt i de fyra första filmerna och därför klarar man sig hyfsat även om man inte sett någon av dessa - det är visserligen kortfattat (ett par minuter för att sammanfatta fyra filmer), men Alices berättarröst som sammanfattar det viktigaste som hänt är tillräckligt för att man ska kunna hänga med ganska väl i handlingen. Ett utmärkt initiativ, som jag önskar att fler uppföljare kunnat använda sig av.

Medan många manusförfattare och regissörer föredrar att börja i lugn takt, och ta tid på sig att introducera premissen och rollfigurerna så är det tydligen ett helt främmande begrepp för Paul W.S. Anderson. Här får vi bara andas ut i ett par minuter med en lugn familjescen, innan handlingen sätter fart på allvar och zombies attackerar. Därefter blir det i stort sett inte en lugn stund under hela filmen, utan tempot är mycket högt och intensivt. Det kan bli jobbigt, men det fungerar faktiskt ganska väl i det här fallet.

Förvisso finns inget jättestort djup, men det finns trots allt några nyanser och även om det är en ytligt tar filmen upp en del intressanta frågor om bl.a. företag med alltför stor makt. Det är långt ifrån någon djupsint och filosofisk film, men det förblir engagerande och underhållande hela tiden. Genom det oerhört intensiva tempot hinner man helt enkelt inte fundera speciellt mycket över filmens brister eller den trots allt ganska tunna storyn, och jag kan inte låta bli att dras in i handlingen och fängslas. Det är ganska spännande under stora delar, och man bryr sig om vad som händer, trots att man ju inte behöver vara ett geni för att misstänka att Alice sannolikt kommer att överleva.

Alice har blivit en någorlunda mångbottnad rollfigur, trots att hon kan upplevas en smula oövervinnelig och det därför inte direkt känns trovärdigt. Men jag uppskattar verkligen filmer med kvinnliga hjältar; något som fortfarande förekommer alltför sällan och som särskilt i actionfilmer nästan helt lyser med sin frånvaro. Alice är en stark och osjälvisk kvinna, som bär upp hela filmen på sina axlar och dessutom blivit en ganska bra förebild. Det är verkligen hög tid efter alltför många filmer där kvinnor mest framstår som menlösa våp som sitter och väntar på att bli räddade. Därför får filmen en helt annan dimension och större djup än mer ytliga filmer som exempelvis The Expendables, trots att storyn egentligen är enklast tänkbara.

Bland övriga rollfigurer uppskattar jag verkligen den döva dottern Becky; ett trevligt nytillskott till filmserien, som visserligen inte hinner få alltför många nyanser men som ändå är omöjlig att inte bry sig om. Det är också trevligt att återse Rain från den första filmen, även om hon tyvärr inte fått så mycket utrymme. Övriga rollfigurer har dock blivit tämligen endimensionella, och i synnerhet bland männen är de allra flesta platta och ytliga. Men det gör inte så mycket, då 95% av filmen kretsar kring Alice och man trots allt bryr sig om henne hela tiden. Referenserna till Alice i Underlandet är färre än tidigare, och här finns överlag inte så mycket popkulturella referenser eller dylikt. Men det gör å andra sidan att filmen blir lite mer tidlös, och riskerar inte att börja kännas inaktuell.

Bitvis blir det dock lite för mycket av det goda, då det börjar förekomma lite för många actionsekvenser av typen "skjut på allt som rör sig", och det dessutom börjar kännas som väl hopplösa odds när några få människor ställs mot hela arméer av närmast oövervinneliga zombies. Filmen lider också av en del trovärdighetsproblem, fast å andra sidan kan man knappast förvänta sig något annat av Resident Evil. Då är det värre när rollfigurerna ibland inte beter sig helt logiskt, ens inom filmens egna premisser. Eller vad sägs om att Alice, när hon får en chans att fly efter att ha varit fångad hos Umbrella Corporation, står kvar i ett par minuter och väntar på att alla zombies ska börja komma ikapp henne...? Att vara modig är trots allt en sak, och dumdristig något helt annat.

Jag kan också tycka att filmen under dess sista tredjedel börjar gå ifrån huvudsyftet med zombies lite för mycket, då det istället huvudsakligen börjar kretsa kring Umbrellas dator Röda Drottningen. Det får visserligen fram en del fina poänger om riskerna med alltför utvecklad artificiell intelligens, men mot slutet började jag nästan sakna zombiesarna... Resident Evil: Retribution känns heller inte som en avslutad film, då slutet är ytterst abrupt och i stort sett garanterar en till film i serien. Visserligen kan den istället bli riktigt intressant, då slutet lovar mycket om framtiden, men om intäkterna från den här inte blir tillräckliga för att det faktiskt ska bli en sjätte film kommer det istället att kännas oerhört antiklimaktiskt...

Filmen är tekniskt välgjord, med ett snyggt foto och övertygande specialeffekter. Det märks att det är en påkostad film, och det mesta ser riktigt verkligt ut. Dock förekommer ibland lite för mycket överanvändning av slow-motion vid actionscener; något som visserligen inte alls är ovanligt i dagens läge men som sällan tillför något. Jag såg filmen i 3D, men kan inte påstå att jag blev alltför imponerad över 3D-effekterna. Visst finns en hyfsad djupkänsla och framförallt en del kameraåkningar är riktigt häftiga. Men istället blir många scener alltför mörka med 3D-glasögonen på, och därför blir det sannolikt mer njutbart i 2D.

Skådespelarinsatserna är helt okej, men varierar en del. Bäst är utan tvekan Milla Jovovich, som är riktigt bra som Alice och spelar övertygande och trovärdigt. Hon lyckas med enkla medel att få oss alla att tycka om Alice, och gör en stark och minnesvärd rollprestation. Li BingBing är ganska bra som Ada, trots att hon spelar lite stelt och opersonligt. Michelle Rodriguez gör en bra insats, men får inte alltför mycket att arbeta med. Den hörselskadade nu 11-åriga skådespelerskan Aryana Engineer är bra som Becky, och även om det inte direkt är någon Oscarsvärdig insats så är hon bättre än merparten av barnskådisar i den åldern. De manliga skådisarna är överlag svagare, och där blev jag inte alltför imponerad av någons insats.

Resident Evil: Retribution är en ganska bra och underhållande film, som visserligen har en mycket tunn story och inget större djup, men som ändå engagerar och underhåller medan man ser den. Det är långt ifrån något mästerverk, men renodlad action kan ändå inte bli alltför mycket bättre än så här. Paul W.S. Anderson har på ett skickligt sätt fått tittarna att glömma bristerna och den väldigt enkla premissen medan man ser filmen. Filmen når kanske inte riktigt upp till samma nivå som den första filmen, men är absolut underhållande för stunden och förtjänar en stark sexa i betyg.


Recensionen skriven: 14 september 2012

Recensionen har lästs 1812 gånger av 1175 personer, sedan den 14 september 2012

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SEXA - NOLLA - ETTA - TVÅA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna