Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Safe Haven
(Safe Haven)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Sök efter Safe Haven på CDON
   ANNONS
Drama / Thriller / Romantik / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 51 minuter
Genre: Romantisk dramathriller
Produktionsland/år: USA, 2013
Produktionsbolag: Relativity Media, Temple Hill Entertainment & Nicholas Sparks Productions
Producent: Nicholas Sparks, Marty Bowen, Wyck Godfrey & Ryan Kavanaugh
Regi: Lasse Hallström
Manusförfattare: Dana Stevens & Gage Lansky, baserat på en roman av Nicholas Sparks
Svensk distributör: Nordisk Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Katie - Julianne Hough Alex - Josh Duhamel
Lexie - Mimi Kirkland Josh - Noah Lomax
Tierney - David Lyons Jo - Cobie Smulders
Polischef Rhett Mulligan - Ric Reitz Roger - Red West
Mrs. Feldman - Irene Ziegler Servitris - Tora Hallström

Den svenska regissören och manusförfattaren Lasse Hallström känner väl de flesta till, med dryga två dussin filmer i bagaget och med filmer som Mitt liv som hund, Gilbert Grape och Chocolate på sin meritförteckning. Under hans "storhetstid" på 1980-talet och början av 1990-talet var det vanligt att han utöver regirollen även skrev manus och/eller producerade, men på senare år har han "bara" regisserat - så även denna gång. Precis som Hallströms Dear John från 2010 bygger även hans senaste film Safe Haven på en bästsäljande roman av den amerikanska författaren Nicholas Sparks; som bl.a. skrivit Dagboken, A Walk to Remember och The Last Song. Manuset har skrivits av Dana Stevens och debuterande Gage Lansky, och i Sverige släpps filmen direkt på DVD.

Den unga kvinnan Katie flyr från polisen, och lyckas till sist att komma till den lilla kuststaden Southport i North Carolina. Hon hyr en förfallen gammal stuga långt från centrum, och försöker att göra sig hemmastadd. Hon blir snabbt vän med grannen Jo; den enda som tycks bo i närheten av henne. På besök i stadens butik kommer hon i kontakt med den ensamstående pappan Alex och hans två barn Lexie och Josh, som försöker att gå vidare med livet efter att Alex fru dött i cancer. Katie får god kontakt med Alex, och de börjar umgås mer och mer. Men Katies förflutna gör sig snart påmind, och polisen Tierney gör allt och lite till för att hitta henne...

Jag har tyvärr inte läst Nicholas Sparks bästsäljande bok, och har därför inget att jämföra med. Även utan det kan man dock inte påstå att det här är någon alltför originell film, men trots allt har filmteamet lyckats att sätta ihop en någorlunda nyskapande helhet trots bekanta beståndsdelar. Och resultatet är över förväntan, då Safe Haven helt enkelt är en mycket bra film. Storyn är enkel men intressant, och det har blivit en fängslande och fascinerande film. Allting går förhållandevis långsamt framåt, men trots det blir det aldrig segt eller tråkigt. Intresset hålls vid liv på ett elegant sätt, och jag uppskattar det här sättet att ta tid på sig att berätta historien utan att behöva skynda på allting. Det är engagerande och realistiskt, och vi får dessutom lära känna både Katie och Alex på ett bra sätt. Båda har blivit mångbottnade och nyanserade rollfigurer, som känns äkta hela tiden. Jag uppskattar också att Alex båda barn Lexie och Josh har fått ganska stort utrymme och förvånansvärt många nyanser; mer än man brukar kunna förvänta sig av unga barn i filmer.

De flesta Nicholas Sparks-filmatiseringar brukar ha en tendens att bli översentimentala och ofta även överromantiserande; något jag bara kan förmoda kommer från böckerna. Därför är det förvånansvärt att se att Safe Haven faktiskt blivit en någorlunda lågmäld film. Här finns inget tydligt spelande på känslosträngar och heller ingen överdriven romantik, utan den romantik som finns är relativt nedtonad och inte mer än nödvändigt för storyn. Det är glädjande att se, och den här nivån tycker jag är precis lagom så att det varken blir övertydligt eller överdxrivet lågmält. Kort sagt förstår man allt utan problem, men utan att irritera sig över att det är övertydligt eller tillrättalagt. Dessutom är det charmigt och småroligt samtidigt som det är berörande. Vid några tillfällen blir det riktigt gripande, och då är det nästan omöjligt att inte fälla några tårar.

Det är även imponerande att se att Lasse Hallström klarar av flera olika genrer på ett så snyggt sätt. Filmen är nämligen både romantik, ett stillsamt drama och bitvis även en riktigt spännande thriller. Framförallt mot slutet blir det väldigt spännande, då intensiteten ökar och man sitter som på nålar. Samtidigt tar thrillerdelen aldrig överhanden, utan regissören och manusförfattarna lyckas på ett elegant sätt att skapa en trovärdig helhet där alla beståndsdelar fått lagom stort utrymme. Dessutom är det en oförutsägbar film, med flera riktigt oväntade överraskningar som åtminstone undertecknad inte lyckades att förutspå. Jag är också riktigt förtjust i slutet, och uppskattar också att filmen trots allt håller ihop logiskt - det som länge känts som logiska luckor får sin förklaring, och gör att det mesta faktiskt håller ihop i slutändan.

Dock förekommer fortfarande enstaka luckor och trovärdighetsproblem, som jag inte riktigt lyckas få att hänga ihop. Vid några tillfällen har även Lasse Hallström överdrivit spänningen och sett till att att det till varje pris ska bli så spännande som möjligt; även om det innebär att kompromissa med trovärdigheten eller ta till lösningar som upplevs konstruerade. Det är inte ofta, men det finns ett par tillfällen för många där Katie på sekunden lyckas att fly eller liknande.

Fotot är snyggt, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk i kombination med många vackra vyer över Southport. Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra, och jag uppskattar att filmteamet för en gångs skull valt att fokusera på relativt okända skådespelare - det är utmärkt för trovärdigheten och filmillusionen att slippa överanvända stjärnor för att kunna koncentrera sig på filmen istället för att hela tiden tänka på vilka skådespelarna är. Julianne Hough är mycket bra i huvudrollen som Katie, och gör en trovärdig och naturlig rollprestation med enkla medel. Då hon fram tills nu bara varit med i några få filmer är det glädjande att hon fått chansen med den här ganska utmanande rollen, och jag är övertygad om att Julianne kommer att komma långt inom branschen. Josh Duhamel tillhör vanligtvis inte någon av mina favoritskådisar, men är faktiskt riktigt bra som Alex och spelar naturtroget och helt fritt från överspel. David Lyons är mycket bra som polisen Kevin Tierney, och trots en mycket svår roll lyckas han att klara av den utan överspel; något som nästan borde vara en omöjlighet. Cobie Smulders är bra, men får utan tvekan minst att arbeta med. Det är också omöjligt att inte bli imponerad av den unga Mimi Kirkland som Alex dotter Lexie, som gör en mycket imponerande rollprestation som både är charmig och dessutom känns helt naturlig. Hon är en av de bästa barnskådisar jag sett på länge, och kan gå hur långt som helst. Tyvärr blev jag dock inte lika begeistrad över Noah Lomax som sonen Josh, som visserligen är helt okej men som inte alls känns lika naturlig.

Safe Haven är en mycket bra film, som engagerar och berör samtidigt som den är riktigt spännande. Det är finstämt och minnesvärt, och då kan man ha överseende med enstaka trovärdighetsproblem och konstlade lösningar. Det är möjligt att filmen inte fungerar lika bra om man har läst boken - trots allt lär väl boken som vanligt vara bättre än filmen - men åtminstone om man inte har något att jämföra med är det svårt att inte bli imponerad över filmen. Det är charmigt, underhållande och samtidigt riktigt berörande med ett hyfsat djup. Safe Haven kommer kanske inte att gå till världshistorien som något cinematografiskt mästerverk, men likväl är det en riktigt bra och lyckad film som inte lär lämna någon oberörd. För mig når filmen upp nätt och jämnt upp till en åtta i betyg, och trots enstaka irritationsmoment kan jag varmt rekommendera den för de flesta.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,40:1. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och relativt lättläst, och översättningen håller relativt hög klass utan tydliga översättningsfel. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, och därefter spelas flera trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter kommer vi till en engelskspråkig huvudmeny som är stilren och stillastående. Huvudmenyn är mycket enkel, och innehåller bara möjlighet att spela filmen i Dolby Digital 5.1 och i DTS. Märkligt nog saknas scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Det finns heller ingen språkinställningsmeny, så vill man se filmen utan text måste man därmed starta filmen som vanligt och stänga av textning manuellt med fjärrkontrollen i efterhand. Tyvärr finns inget tillstymmelse till extramaterial, vilket är tråkigt och dessutom känns svagt då andra länders DVD- och Blu-Ray-utgåvor enligt uppgift har en del extramaterial.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 19 november 2013
Senast uppdaterad: 20 november 2013

Recensionen har lästs 5097 gånger av 3211 personer, sedan den 19 november 2013

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *    8
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TVÅA - ETTA - TREA - ÅTTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern