Dubbningshemsidan

Recensioner

Långfilmer på VHS/DVD/TV

Scooby-Doo och mysteriet med Samurajsvärdet
(Scooby-Doo and the Samurai Sword)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.

Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
Sök efter Scooby-Doo och mysteriet med Samurajsvärdet på CDON
Sök efter Scooby-Doo och mysteriet med Samurajsvärdet på Discshop.se
Fynda bland över 8 000 000 auktioner på Tradera!   ANNONS
Drama / Komedi / Äventyr / Deckare / Tecknat / Datoranimerad / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj / Ungdomar  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 11 minuter
Film:
Genre: Tecknad deckarkomedi
Produktionsland/år: USA, 2009
Produktionsbolag: Warner Bros. Pictures, Warner Bros. Animation & Hanna-Barbera Productions
Producent: Joe Sichta & Sander Schwartz
Regi: Christopher Berkeley
Manusförfattare: Joe Sichta
Svensk distributör: Warner Bros. Entertainment Sverige AB
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Svensk version:
Dubbningsbolag: Sun Studio A/S
Regi: Robert Iversen
Översättning: Ola Norman
Tekniker: Robert Iversen
Producent: Svend Christiansen
Röster:
Scooby-Doo - Stefan Frelander Shaggy - Kristian Ståhlgren
Daphne - Sharon Dyall Velma - Jennie Jahns
Fred - Peter Sjöquist Miyumi - Mikaela Ardai Jennefors
Miss Mirimoto - Annica Smedius Mr. Takagawa - Gunnar Ernblad
Kenji - Leo Hallerstam Mad Dog Masimoto - Adam Fietz
Sapphire Sonja - Norea Sjöquist Kelly Kilpatrick - Ole Ornered
Matsuhiro - Dick Eriksson Gröna Draken - Göran Gillinger
Svarta samurajen - Adam Fietz Geisha - Norea Sjöquist
Klicka här för komplett rollista!

Efter att allas vår favorit-grand danois Scooby-Doo legat i dvala i ett antal år, så började Warner och Hanna-Barbera mot slutet av 1990-talet att nysatsa på Mysteriegänget igen. Det har resulterat i ett tiotal tecknade långfilmer som släppts direkt på DVD, tre spelfilmer och två TV-serier. Så länge de levde var de ursprungliga skaparna William Hanna och Joseph Barbera inblandade som exekutiva producenter, fastän det var decennier sedan de övergav regirollen. Men nu har vi nått slutet av en era, då William Hanna avled 2001 och Joseph Barbera gick bort i december 2006 (95 år gammal). Den sista filmen Joseph fick en chans att arbeta med var Ta det kallt, Scooby-Doo, och därefter har ytterligare tre filmer med Scooby-Doo producerats utan hans inblandning.

Det senaste fallet är Scooby-Doo och mysteriet med samurajsvärdet, där den erfarne Scooby-Doo-författaren Joe Sichta stått för manus medan nykomlingen Christopher Berkeley stått för regi. Den här gången befinner sig Mysteriegänget i Tokyo i Japan, då Daphne ska delta i en internationell kampsportstävling som en japansk skola arrangerar. Hon får hjälp av sin japanska väninna Miyumi, men inte alla är lika vänligt sinnade. Under tävlingen attackeras nämligen skolan av den Svarta Samurajen som tillsammans med sina ninjakrigare stjäl Ödets skriftrulle; något man hittills bara trott varit en legend. Nu måste Scooby-Doo och Mysteriegänget lösa mysteriet, och för det måste de hitta åt ett magiskt samurajsvärd.

Scooby-Doo är alltid sevärt, och så lär det troligen också förbli. Scooby-Doo och mysteriet med samurajsvärdet är inget undantag, även om det inte tillhör någon av de bättre filmerna i serien. Grundstoryn är hyfsat originell, även om den har vissa likheter med Scooby-Doo och häxans spöke. Inledningsvis tyckte jag om filmen, som någorlunda lyckades att bibehålla samma känsla och stil som gamla goda Scooby-Doo på 1960- och 1970-talet. Det känns visserligen lite fel att Daphne plötsligt är expert på kampsport, vilket är en nyare idé som definitivt inte nämndes under 1970-talet. Men å andra sidan kan ju alla förändras, så det kan jag trots allt ha överseende med, fastän det medför att hon inte framstår som lika ytlig nu som då.

Det är ingen jätterolig film, men den har åtminstone en del komiska poänger som gör att man får småskratta nån gång då och då. Det är långt ifrån samma humoristiska stil som i Scooby-Doo - Var är du?, men det är betydligt bättre än ingen humor alls i alla fall. Bitvis är det också en ganska spännande film, och åtminstone för de yngsta barnen så kan det upplevas som lite läskigt med en del våld. Trots omslagets benämning barntillåtet, så skulle jag därför avråda föräldrar från att låta de yngsta barnen se filmen ensamma, och ca 5 - 6 år känns som en rimlig lägre gräns. Men de första 45 minuterna tycker jag ändå att det var en bra film, som behöll samma känsla och upplägg som gamla goda Scooby-Doo och var underhållande hela tiden.

Men den sista halvtimmen förändras tyvärr filmens karaktär, och helhetsintrycket sjunker. Då börjar riktiga övernaturliga teman att blandas in, vilket känns malplacerat i sammanhanget. Då blir det också mer action och mindre humor, och det blir genast mindre intressant. Den sista halvtimmen kändes ganska seg och bitvis oengagerande, vilket är beklagligt efter de så lovande första 45 minuterna. Om filmen bara hade behållit samma stil och upplägg hela tiden, så hade jag varit rätt nöjd med den här filmen. Men efter att det blivit så invecklat och rörigt under den sista knappa halvtimmen, så känner jag mig tyvärr ganska besviken. Trots allt borde en film på bara drygt 1 timme 10 minuter inte behöva hinna kännas seg och oengagerande, vilket bör tyda på ett problem med manuset.

Animationen är riktigt bra, och här rör det sig till största delen om traditionell handanimation, om än med vissa datoranimerade inslag. Visuellt lyckas filmen också att någorlunda behålla samma stil som i 1960-talsserierna, om än med lite moderniserat utseende. Det ser ut ungefär som i Våran Scooby-Doo och till skillnad från den inte alltför lyckade utseendet i Shaggy & Scooby-Doo spanar vidare, så är det en mjuk och naturlig animation utan samma kantiga stil som genomsyrade den serien. Rörelsemönstren är också mycket övertygande, och det här tycker jag är så bra som man kan förvänta sig av tecknade filmer som producerats direkt för DVD. Musiken är godkänd, men långt ifrån samma klass som i de klassiska serierna eller ens som i de bättre av de nyproducerade filmerna. De klassiska ledmotiven lyser tyvärr med sin frånvaro här.

Sammanfattningsvis är Scooby-Doo och mysteriet med samurajsvärdet delvis ett steg i rätt riktning, som till viss del bibehåller samma känsla och upplägg som vi brukar förknippa med Scooby-Doo. Det är bara tråkigt att manusförfattaren inte vågat behålla den stilen hela filmen igenom, så att den sista halvtimmen istället känns malplacerad och oengagerande. Det känns fel att blanda in övernaturliga händelser i en serie som trots allt ursprungligen var menad som en slags tecknad deckare, med lösning av (någorlunda) realistiska mysterier. Men fortfarande är det förstås fullt sevärt, åtminstone för alla som i likhet med undertecknad alltid varit barnsligt förtjusta i Scooby-Doo. Betygsmässigt räcker det nätt och jämnt upp till en sexa, och jag hoppas verkligen att teamet lyckas att höja till en högre nivå till nästa film (då jag kallt räknar med att det tids nog kommer att bli fler, fastän inget verkar vara klart än så länge).

Precis som alla Scooby-Doo-dubbningar sedan mitten av 1990-talet är det Sun Studio som ligger bakom den svenska versionen, och den här gången är det Robert Iversen som svarar för regi och teknik. I vanlig ordning spelas Scooby-Doo av Stefan Frelander, den enda som fortfarande medverkar gentemot Sun Studios äldre Köpenhamns-baserade dubbningar. Han gör ett skapligt jobb och rösten låter halvlik originalets Frank Welker, men han lyckas inte riktigt att förmedla samma röstkaraktär cch intryck som originalet. Det vore verkligen att föredra om Sun Studio kunde byta tillbaka till Media Dubbs gamla Scooby-röst Steve Kratz, då han var avsevärt bättre och var skicklig på att bibehålla exakt rätt karaktär. Även om Stefan Frelander är nätt och jämnt godkänd, så är han det svagaste kortet i den här röstuppsättningen - inte för att det skulle vara något fel med Stefan som skådis, utan snarare för att han inte passar i den här rollen. Shaggys röst har på sistone varierat mellan Bobo Eriksson och Kristian Ståhlgren mellan olika filmer, och här är det Kristian som gör rollen. Han är hyfsat lik originalets Casey Kasem, men har en något för mörk röst och behåller heller inte riktigt rätt röstkaraktär. På den punkten är BoBo Eriksson bättre, men Kristian gör ändå en fullt godkänd insats. Fast allra bäst är förstås gamla goda Peter Harryson, och jag saknar verkligen Mediadubbs gamla ensemble.

Velma spelas fortfarande av Jennie Jahns, som låter hyfsat lik originalet - hon har visserligen en lite mörkare och djupare röst än originalet, men hon bibehåller ungefär samma känsla och röstkaraktär som originalets Mindy Cohn. Fortfarande hade jag föredragit gamla goda Annica Smedius som Velma, men Jennie känns faktiskt helt okej nuförtiden. Som Daphne hör vi än en gång Sharon Dyall, och hon gör ett bra jobb. Visserligen har hon en lite mörkare röst än Grey DeLisle och låter även aningen äldre, men det gör inte så mycket då hon bibehåller samma känsla och röststil som originalet. Fred spelas av Peter Sjöquist, och är mycket passande - han låter mycket lik den amerikanska originalrösten Frank Welker, och har precis rätt känsla och röstkaraktär. Det är faktiskt den enda rollen i Scooby-Doo där jag inte är övertygad om att Medidubbs gamla röst Mattias Knave var bättre, även om även han var mycket lyckad. Som Miyumi hör vi Mikaela Ardai Jennefors, som är ganska lik originalets Kelly Hu men har en lite för ljus röst. Jag tycker inte heller riktigt att hon bibehåller rätt röstkaraktär, men hon gör ändå en helt okej insats. Miss Mirimoto spelas av Annica Smedius, som gör en utmärkt insats och låter mycket lik originalrösten; även om hon låter aningen yngre än vad originalrösten gör. Som Mr. Takagawa hör vi Gunnar Ernblad, som tyvärr inte passar särskilt väl i den här rollen. Han gör visserligen en skaplig rolltolkning, men särskilt lik originalet är han inte. Han har en påtagligt mörkare röst, och har också en mycket mer speciell och karaktäristisk röst än originalets. Dessutom bibehåller Gunnar heller inte alls rätt röstkaraktär. Som Sojo hör vi Ole Ornered, som har en lite för ljus röst och inte riktigt lyckas att behålla originalets mycket grova basröst.

Bakom översättningen står Ola Norman, men på grund av tidsbrist har jag ännu inte hunnit eller orkat detaljstudera hela den svenska versionen. Jag har istället nöjt mig med att jämföra ett flertal utvalda scener mellan svensk och engelsk version. Översättningen verkar i alla fall hålla hyfsad klass, och det är bara ett mycket fåtal rena översättningsfel. Jag uppskattar att "Mystery Machine" och "Scooby snacks" översätts till de av historiska skäl enda rätta uttrycken, d.v.s. Mysteriebilen resp. Scooby-kex. Många andra uttryck låter också naturliga, och jag uppskattar att Ola ibland anpassat sig till svenska förhållanden istället för att bara översätta rakt av. Ibland förekommer dock en del tveksamma ordval, och det är en hel del jag inte håller med om. Ett exempel är Daphnes "I'll handle my own wardrobe", som har översatts med "Jag sköter min egen garderob". Det är visserligen inte formellt fel, men av sammanhanget är det uppenbart att Daphne åsyftar klädval medan det svenska ordet garderob nog hellre tolkas som själva garderoben i sig. Visst har även jag hört ordet garderob i betydelsen kläder, men det måste nog ändå hellre ses som undantagsfall, till skillnad från engelskans wardrobe som ofta åsyftar just ens kläder.

Ola verkar också ha stora svårigheter med att förstå sig på amerikanska respektive svenska skalor, då exempelvis "10.000 degrees Fahrenheit" har översatts med "10 000 grader Celsius", vilket ju blir rejält fel. Ibland tycker jag också att Ola verkar ha tagit sig onödiga friheter, då en del uttryck blivit ganska fritt översatta. Ett exempel är Freds "I geeked out there for a sec", som i den svenska versionen har blivit "Jag är lite nördig när det gäller sånt". Jag ställer mig också lite skeptisk till att uttrycket old school har blivit kvar i det svenska språket, vilket känns lite väl svengelskt. Jag är tveksam om alla barn verkligen förstår vad old school betyder, varför något i stil med gammaldags vore betydligt mer passande. De sånger som förekommer, främst av bakgrundskaraktär, har inte översatts eller dubbats.

Munrörelserna stämmer någorlunda, även om det är lite bristfälligt i en del scener. Det blir dock aldrig störande, och läppsynken är rimlig i relation till språket, vilket man nog får vara nöjd med.

Den svenska creditversionen, eller snarare avsaknaden av dito, lämnar dock mycket övrigt att önska. Hela filmen är i amerikansk bildversion, utan bearbetning eller svenska textpålägg. Filmens titel samt viktigare textskyltar under filmens gång översätts med hjälp av speakerröst, fast dubbningsbolaget verkar inte riktigt vara överens med filmbolaget om filmens titel då den uppläses som Scooby-Doo och samurajsvärdet. . Sluttexterna är på engelska, komplett med amerikanska röster. Tyvärr anges inte svenska röster eller studiocredits alls - inte ens via programmerade uthopp efter filmens slut. Den här gången står det inte ens ett ord om rösterna på omslaget, vilket det gjort på en del andra Scooby-Doo-filmer. Det är verkligen tråkigt att Warner inte kan ta steget in i 2000-talet, och sätta ut svenska röster på dubbade DVD-filmer - i mina ögon är det en oacceptabel brist att så inte skett.

DVD-utgåvan erbjuder bild i 4:3, d.v.s. fullskärm på en vanlig 4:3-TV och svarta fält i sidled på en Widescreen-TV. Förutom det engelska originalljudet finns dubbade ljudspår på svenska, danska, franska, italienska och spanska - originalspåret är i Dolby Digital 5.1, men för de övriga språken får vi nöja oss med vanlig stereo. Textning finns på dessa sex språk, och dessutom finns engelsk text för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Den svenska textningen är nyöversatt från engelskan och innehåller inte samma dialog som i det svenska ljudspåret, varför man i praktiken bara kan använda den svenska texten tillsammans med det engelska ljudspåret.

När man startar skivan möts man av en kort distributörsjingel, och direkt därefter kommer man till huvudmenyn. Menyerna finns enbart på engelska, och är stillastående med bakgrundsmusik (ledmotivet till Våran Scooby-Doo, som också förekommer i den här filmen). Avsaknaden av svenskspråkiga menyer kan onekligen ställa till med en del problem, inte minst för barn som troligen inte kan engelska. Om man inte gör något på menyn börjar automatiskt uppspelning av filmen efter ett par minuter. Eftersom det inte finns någon inledande språkvalsmeny kommer ljud- och textningsspråk automatiskt att väljas utifrån DVD-spelarens inställningar, om man inte går in under menyerna och väljer andra språk. Tyvärr är det inte alls alla DVD-spelare som hanterar det här korrekt, så för många finns därför risken att filmen spelas upp med engelskt tal utan text per automatik, vilket inte är särskilt lyckat. Efter filmens slut uppstår nästa irritationsmoment. Då visas nämligen varningstexter på ett 50-tal olika språk, trots att den här DVD-utgåvan inte släppts i majoriteten av dessa. Det tar totalt drygt fem minuter, innan vi kommer tillbaka till huvudmenyn. Dessbättre går det dock att hoppa förbi dessa; antingen en i taget genom att gå till nästa kapitel eller samtliga genom att trycka på menyknappen på DVD-spelarens fjärrkontroll.

Som extramaterial finns en 10 minuter lång dokumentär om kampsport vid namn Scooby-Doo Dojo!, och som berättar om kampsportens historia samt ger exempel på enkla kampsportsövningar för barn. Den enda kopplingen till filmen i sig, förutom temat, är att inslaget innehåller vissa korta utdrag ur filmen. Om man tycker om kampsporter av olika slag kan inslaget säkert vara intressant, men jag tyckte inte att det tillförde särskilt mycket. Där tar det roliga slut, och även fast jag inte förväntar mig mycket extramaterial vid direkt till DVD-produktioner så hade jag velat se lite mer än det här. Extramaterialet har bara engelskt tal, men har däremot svensk text.


Recensionen skriven: 11 november 2010

Recensionen har lästs 2840 gånger av 1648 personer, sedan den 11 november 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion * * * * *       5
Röster * * * * * * *     7
Inlevelse * * * * * * * *    8
Översättning * * * * * *      6
Munrörelser * * * * * * *     7
Helhetsintryck dubbning * * * * * * *     7
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:
Helhetsintryck dubbning:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TREA - NOLLA - FEMMA - SJUA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna