Dubbningshemsidan
Recensioner
Icke-dubbade filmer
Shutter
(Shutter)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till 20th Century Fox Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Shutter på CDON
g(16153296)a(1587777))
Sök efter Shutter på Discshop.se
g(18725738)a(1587777))
Sök efter Shutter på Megastore.se
g(16726524)a(1587777))
ANNONS
Hyr film idag på film2home.se - första filmen gratis ANNONSg(17533126)a(1587777))
Thriller / Rysare / Övernaturligt / Spelfilm / Nyfilmatisering / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 26 minuter
Genre: Rysarthriller
Produktionsland/år: USA/Japan, 2008
Produktionsbolag: Regency Enterprises, Vertigo Entertainment & Ozla Pictures
Producent: Doug Davison, Takashige Ichise & Roy Lee
Regi: Masayuki Ochiai
Manusförfattare: Luke Dawson, baserat på ursprungligt filmmanus av Banjong Pisanthanakun, Sopon Sukdapisit & Parkpoom Wongpoom
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri & Twentieth Century Fox Home Entertainment AB
| Medverkande: | |
|---|---|
| Ben - Joshua Jackson | Jane - Rachael Taylor |
| Bruno - David Denman | Adam - John Hensley |
| Megumi - Megumi Okina | Seiko - Maya Hazen |
| Ritsuo - James Kyson Lee | Akiko - Yoshiko Miyazaki |
| Natasha - Daisy Betts | Megan - Adrienne Pickering |
| Murase - Kei Yamamoto | Yoko - Eri Otoguro |
2004 hade den thailändska rysaren Shutter premiär, gjord av de i Sverige tämligen okända thailändska filmmakarna Banjong Pisanthanakun och Parkpoom Wongpoom (jag är glad att jag slipper försöka uttala namnen...). Nu har en nyfilmatisering kommit med samma namn, den här gången i form av ett amerikanskt-japanskt samarbete - regisserad av japanen Masayuki Ochiai (som innan denna bara arbetat med rena japanska filmer) och skriven av den oerfarne amerikanska manusförfattaren Luke Dawson. Till skillnad från den thailändska förlagan, som i Sverige släpptes direkt på DVD för ett par år sedan, så gick denna upp på bio i våras. Nu har den släppts på DVD. Filmen inleds i New York, där fotografen Ben och hans flickvän Jane just gift sig. Efter bröllopet reser paret till Japan; dels för en kortare smekmånad, och dels då Ben fått jobb som modefotograf där. Men på vägen till den stuga där de ska tillbringa smekmånaden, så inträffar en olycka. Jane kör bilen, då en ung tjej plötsligt dyker upp på vägen från ingenstans. Hon hinner inte stanna, och kör på tjejen. Efter chocken lyckas hon inte få kontroll över bilen, och de kraschar in i ett träd. När de vaknar till tillkallas ambulans och polis, men det är bara ett litet problem - polisen lyckas inte att hitta den påkörda tjejen, och det finns inga tecken på att någon blivit påkörd eller ens varit på vägen. Ben antar, precis som polisen, att Jane bara inbillat sig tjejen på vägen. Men när de kommer till stugan och börjar titta på sina foton från resan, märker de något märkligt. På flera av bilderna har det dykt upp märkliga ljusfenomen och mystiska skuggbilder som verkar föreställa en flicka - samma person som Jane såg på vägen...
Jag har tyvärr inte sett den thailändska förlagan, och kan därför inte uttala mig om hur den här filmen klarar sig i jämförelse med den eller skillnaderna mellan versionerna. Men om man ser till en del av den kritik som nyfilmatiseringen fått, så är det kanske en fördel att inte ha något att jämföra med... Jag har aldrig varit speciellt förtjust i rysare, och fram tills inte så länge sedan gick det faktiskt så långt att jag systematiskt undvek allt vad rysare heter som pesten. Därför blev jag uppriktigt förvånad över att Shutter faktiskt var en riktigt bra film. Det må inte vara något alltför originellt eller nyskapande tema, men storyn är intressant och relationen mellan Ben och Jane känns äkta. Fotot av japanen Katsumi Yanagishima är förstklassigt, och filmen har ett övertygande bildspråk och effektfull estetik. Jag blev också mycket imponerad över ljudet, som med stämningsfull musik och obehagliga ljudeffekter lyckas att förmedla precis rätt känsla, utan att ta överhanden. Genom en kombination av alla dessa aspekter och manuset, lyckas filmen också att bli riktigt obehaglig och kuslig. Det är en krypande obehagskänsla som kommer till och från, och vid ett mindre antal tillfällen blir det riktigt otäckt. Om man älskar rysare kan man kanske tycka att det är för lite ren skräck, då det för det mesta handlar om obehagliga scener snarare än riktigt hemska och man sällan eller aldrig skriker rakt ut eller hoppar upp, men för mig är det här en lagom nivå. Till skillnad från många andra rysare, har filmmakarna också tänkt noga på kontrasterna och känslan. Därför är det ofta lugnt mellan varven, och med antydningar om otäckheter hellre än tydliga skräckscener. Det gör att det blir desto mer effektfullt när det mellan varven blir riktigt obehagligt. Alltför många andra regissörer brukar hellre köra på med så mycket hemskheter som bara möjligt, tills man blir avtrubbad och effekten snarast försvinner. Personbeskrivningarna och karaktärsutvecklingen varierar en del. Ben och Jane är genomarbetade och mångbottnade karaktärer, och jag uppskattar att Jane inte alls blivit lika passiv och naiv som alltför många andra kvinnliga roller i skräckfilmer. Därför bryr man sig också om vad som händer, och deras relation förblir äkta och trovärdig. Bland övriga rollfigurer är det dock inte lika gott ställt, och de flesta andra förblir tämligen endimensionella och intetsägande. Det har gått så långt, att man får anstränga sig för att ens minnas vad någon av birollerna hette. Det är förståeligt att fokusera på de två huvudrollerna, men här har det gått lite för långt, då birollerna blivit alltför platta. I synnerhet Bens kompisar Bruno och Adam är viktiga för handlingen, men trots detta får vi knappt veta någonting alls om dem. Manuset är relativt genomarbetat, och trots den övernaturliga stilen känns storyn ganska trovärdig. Det är också positivt att en del dialog är på japanska, och all den dialogen är äkta japanska talad av japanska skådespelare. Annars är det ju alltför vanligt förekommande att man antingen fejkar språk, eller låter alla tala engelska oavsett var filmerna utspelar sig. Storyn är förvisso ganska tunn, men dessbättre har manusförfattaren och regissören insett det, då filmen bara är lite under en och en halv timme. Den hade nog kunnat förlängas en liten aning, för att bl.a. gå djupare in på några av birollerna, men mycket längre än så här hade helt enkelt inte fungerat. Skådespelarinsatserna är bra, utan några svaga kort. Joshua Jackson, som för alltid lär förbli synonym med Pacey i ungdomsserien Dawson's Creek, gör en förvånansvärt bra insats som Ben, och spelar övertygande och trovärdigt. Ännu bättre är dock den australiensiska skådespelerskan Rachael Taylor, som gör en utmärkt rolltolkning som Jane - både mångbottnad, trovärdig och nyansrik. Dessutom blev jag imponerad över japanska Maya Hazen, känd från bl.a. TV-serien Beyond the Break, i en alltför liten roll som Seiko. Filmen är djupare och mer oförutsägbar än vad den verkat som vid en första anblick, och det mesta är faktiskt ganska genomtänkt. Upplägget påminner dock mycket om andra skräckfilmer, inte minst asiatiska sådana, och en del klichéer förekommer. Det mesta håller sig till de gängse mallarna för den här sortens filmer - på gott och ont. Det råder förvisso ingen tvekan om att en del kunnat göras bättre, men överlag har Shutter ändå blivit en bra film. Det kan tyckas att den inte är tillräckligt märkvärdig för att motivera att den faktiskt gått upp på bio här, men att den är sevärd för de allra flesta - vare sig man brukar tycka om rysare eller inte - är helt klart. Längre än till en svag sjua i betyg räcker det inte och filmen håller sannolikt inte att ses mer än en gång, men är definitivt värd att hyra på DVD.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 3 oktober 2008
Recensionen har lästs 1059 gånger av 488 personer, sedan den 3 oktober 2008
| Betyg: | ||
|---|---|---|
| Film/serie |   |
7 |
| DVD-produktion | |
7 |
| Snittbetyg: | |
7 |