Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Solisten
(The Soloist)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Universal Pictures Nordic för recensionsexemplaret
Sök efter Solisten på CDON
Sök efter Solisten på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Musik / Verklighetsbaserad / Biografi / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 52 minuter
Genre: Verklighetsbaserat drama
Produktionsland/år: Frankrike/Storbritannien/USA, 2009
Produktionsbolag: Universal Pictures & Dreamworks SKG, i samarbete med Studio Canal, Working Title Films & Participant Productions
Producent: Gary Foster, Russ Krasnoff & Tim Bevan
Regi: Joe Wright
Manusförfattare: Susannah Grant, baserat på en bok av Steve Lopez
Svensk distributör: Universal Pictures Nordic AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Steve Lopez - Robert Downey Jr. Nathaniel Ayers - Jamie Foxx
Mary Weston - Catherine Keener Jennifer Ayers - Lisa Gay Hamilton
Graham Claydon - Tom Hollander David Carter - Nelsan Ellis
Leslie Bloom - Rachael Harris Curt Reynolds - Stephen Root
Flo Ayers - Lorraine Toussaint Nathaniel som ung - Justin Martin
Labbtekniker - Jena Malone Paul Jr. - Patrick Tatten

Den amerikanska journalisten och författaren Steve Lopez har vunnit ett flertal priser för bl.a. sina artiklar och krönikor i Los Angeles Times, som han skrivit för sedan 2001. Han har även skrivit tre romaner, innan han 2008 gav ut en memoarliknande bok om sin vänskap med cellisten och violinisten Nathaniel Ayers; en relation han tidigare uppmärksammat i en rad spalter i Los Angeles Times. Nu har denna sanna historia också blivit till film under titeln Solisten. Engelsmannen Joe Wright har regisserat, i sin tredje långfilm efter 2005 års filmversion av Jane Austens klassiker Stolthet och fördom och Försoning. I filmen får vi lära känna Los Angeles Times-kolumnisten Steve Lopez, som en dag av en tillfällighet stöter på den mycket talangfulla fiolspelaren Nathaniel Ayers på gatan i Los Angeles. Han dras till historien, och när han börjar prata med Nathaniel får han veta att han tidigare gått på den prestigefyllda musikskolan Juilliard i New York. Steve blir fascinerad av historien, och får veta att Nathaniel slutat på Juilliard efter mentala problem för över 30 år sedan, och numera är hemlös. Numera spelar han lite musik på gatorna och håller osammanhängande och evighetslånga monologer för de fåtal personer som orkar lyssna. Då Steve får veta att Nathaniel ansågs som ett underbarn som kunde spela cello oerhört bra, så ordnar han en ny fin cello till honom och försöker att hjälpa honom så gott han kan; samtidigt som han skriver om allting i sin spalt som engagerar många läsare.

Den verkliga historien om Steve Lopez och Nathaniel Ayers är utan tvekan en fascinerande och intressant historia; väl värd att uppmärksamma. Likaså problematiken med det stora antalet hemlösa i storstäder som exempelvis Los Angeles (i det här fallet). Och visst är Solisten också en bra och intressant film, som tar upp ett fascinerande ämne på ett ganska lyckat sätt. Det är ett engagerande och välspelat drama, där man känner för rollfigurerna och får lära känna både Nathaniel och Steve på ett lyckat sätt. Filmen tar också upp det tveeggade svärd som Steve Lopez ställs inför på ett bra sätt - det faktum att han både vill hjälpa Nathaniel, samtidigt som han utnyttjar honom för att hans spalt ska bli mer intressant.

Jag uppskattar också att det är en realistisk och verklighetstrogen film, som inte blivit sockersöt och där Nathaniels sjukdom inte automatiskt blir bra. Det gör att den överlag känns mycket jordnära och naturtrogen, och inte minst har hemlösa och schizofrena skildrats på ett finkänsligt och bra sätt. Nathaniels sjukdom har porträtterats på ett trovärdigt sätt, och både honom och Steve Lopez har blivit mångbottnade karaktärer som man lätt känner för. Filmen tar också upp intressanta frågeställningar och är ganska tänkvärd. Det faktum att det är en verklighetsbaserad historia förhöjer naturligtvis också helhetsintrycket, och då de riktiga Nathaniel Ayers och Steve Lopez varit med som konsulter under filmproduktionen så bör man kunna förmoda att filmen ligger förhållandevis nära sanningen. Ibland tycker jag dock att manusförfattaren verkar ha tagit sig onödiga friheter, som exempelvis den detaljen att Steve porträtteras i filmen som frånskild medan han i verkligheten fortfarande är gift; en helt poänglös förändring som inte tillför någonting till filmen som sådan. Förutom sådana detaljer verkar filmen hålla sig ganska nära verkligheten, och det är som sagt en fascinerande historia på alla sätt och vis.

Men fastän jag verkligen ville älska Solisten, så måste jag medge att jag i slutändan inte blev alltför överbegeistrad, och jag hade väntat mig mer av en så gripande och fascinerande historia. Det är framförallt en ganska långsam och seg film, och storyn räcker inte riktigt till för en speltid på över 1 timme 50 minuter. Bitvis börjar det därför nästan att gå lite på tomgång, och jag såg på klockan flera gånger. Det här har manusförfattarna försökt att maskera genom att fylla ut med en del tämligen ovidkommande sidohandlingar - däribland en märklig siohistoria om Steves försök att stoppa tvättbjörnar, som inte tillför någonting till handlingen. Det ska säkert föreställa humoristiskt, men särskilt roliga är inte dessa scener. Förmodligen hade Solisten vunnit på att kortas ner lite, för att komma till kritan lite snabbare.

Man kan också tycka att regissören valt att spela på känslostråkar lite väl tydligt, och ibland kan man känna att filmen skräddarsytts för att tilltala Oscarsjuryn till varje pris; i så fall ett misslyckat drag, med tanke på att filmen inte blev nominerad till en enda Oscar. Det är absolut en engagerande och berörande historia, men särskilt gripande blir det aldrig. Jag hade väntat mig att få gråta en del, men här var jag aldrig i närheten av att fälla någon tår. Exakt varför kan jag dock inte sätta fingret på. Jag stör mig också över Joe Wrights överdrivna visuella och musikaliska utsvävningar, där alltför stort fokus lagts på symbolik som resulterat i en del ganska tröttsamma scener där vi får följa fåglar under tiden som Nathaniel spelar fiol och dylikt. Vid några tillfällen kom jag också på mig själv med att tänka på annat, så filmen lyckas uppenbarligen inte att engagera och gripa tag i tittarna fullt ut. Dessutom har tillbakablickarna över Nathaniels tidigare liv blivit lite för röriga, och i slutändan var det flera frågor jag inte kände att jag fått något riktigt svar på. Jag saknar också mer information om Nathaniels syster Jennifer, som är en intressant person men som verkligen hamnar i skymundan och bara medverkar i några få scener.

Visuellt och hantverksmässigt är Solisten dock en mycket lyckad film, som erbjuder ett snyggt foto med starkt bildspråk. Det blir också mycket stämningsfull och fin musik, även om man kan tycka att det ibland blivit lite för mycket av det goda. Skådespelarinsatserna är utmärkta, och både Jamie Foxx och Robert Downey Jr. spelar övertygande och trovärdigt. I synnerhet den förstnämnda är ett riktigt fynd, och imponerar stort. Dessutom är Catherine Keener som alltid utmärkt som Steves ex-fru, och gör en mycket trovärdig porträttering in i minsta detalj.

Solisten är utan tvekan en bra film, och den är väl värd att se. Men det är också någonting som saknas, som gör att filmen inte alls blivit lika bra som en borde ha kunnat bli. Tyvärr lyckas jag inte helt att sätta fingret på varför, men det kan röra sig om en kombination av för många utsvävningar, överdriven symbolik och helt enkelt för långsam story. Kanske är Joe Wright inte den mest lämpade regissören att göra denna film, för den sanna historien bakom det hela är absolut mycket intressant. De tydliga bristerna gör att jag tyvärr inte med gott samvete kan ge filmen mer än en sjua i betyg, och det borde man ha kunnat förvänta sig av en historia som denna. Men när jag tänker tillbaka är det ändå en fin och bra film, och att den är sevärd råder ingen tvekan om, även om jag under filmens gång saknade något.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,40:1, vilket på ren svenska innebär små svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV, och tjockare svarta fält på en 4:3-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och förutom det engelska ljudet finns även ett ungerskt ljudspår. Både bild och ljud håller hög kvalitet. Filmen är textad på åtta olika språk, däribland de nordiska språken samt engelsk text för hörselskadade. Tyvärr finns ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade, men den engelska dövtextningen är trots allt betydligt bättre än ingen engelsk text alls. Den svenska texten håller ganska hög klass, även om jag upptäckte ett mindre antal översättningsfel. Textningen är lagom stor och lättläst. När man matar in DVD-skivan spelas först distributörsjingel från Universal på 23 sekunder, som tyvärr inte går att hoppa förbi eller ens spola på bild. Det går väl an om det är korta jinglar, men 23 sekunder är en ganska lång stund att inte kunna göra någonting under. Därefter visas en språkvalsmeny, som följs av varningstexter i 15 sekunder. Därefter visas reklam för HD-formatet Blu-Ray samt trailers för andra filmer, som går att hoppa förbi. Vi kommer därefter till huvudmenyn, som är stillastående och stilren, men tyvärr finns menyn bara på engelska. Jag uppskattar dock att vi slipper anti-piratpropaganda och andra sattyg som andra distributörer sysslar med. En liten udda egenhet är att filmen automatiskt startar efter att menyn visats i 47 sekunder, men om det är en fördel eller nackdel är nog en smaksak.

Som extramaterial hittar vi först ett kommentatorspår till filmen med regissören Joe Wright. Det är intressant, och Joe har en hel del matnyttig information att komma med. Men ibland går han till överdrift med sin dolda symbolik, och börjar berätta om tanken bakom scener på sådana sätt att ingen annan än honom själv lär uppfatta poängerna. Ibland blir det också lite för egocentriskt, och det hade blivit bättre om exempelvis de båda manusförfattarna också fått medverka på kommentatorspåret. Därefter hittar vi en bakom kulisserna-dokumentär på ca 20 minuter, som bl.a. innehåller intervjuer med de inblandade samt den riktiga Steve Lopez. Det är intressant att se på, och vi får veta mycket vettigt om produktionen av filmen. Jag saknar dock att få se mer av den riktiga Nathaniel Ayers, som inte alls får samma utrymme som Steve Lopez. Därefter hittar vi en kortare minidokumentär om musikskolan Juilliard och Nathaniels tid där. Det är absolut en intressant historia, men det är tråkigt upplagt då det bara är filmens producent som sitter och återberättar allting. Nog borde väl någon som faktiskt varit inblandad på riktigt kunnat berätta om det här, för att få lite mer liv i historien...? Ibland balanserar också inslaget på gränsen till att bli en ren reklamfilm för Juilliard. Slutligen hittar vi fem bortklippta scener, som alla är intressanta men som inte tillför särskilt mycket till filmen. Den första av dessa fungerar bra som komisk relief, men de övriga har inte så mycket att berätta. Där tar det roliga slut, men överlag blev jag ändå nöjd över extramaterialet, som är mer intressant än de flesta filmers. Glädjande nog har också allt extramaterial svensk text, inklusive kommentatorspåret, och det är sällsynt i dagens läge.


Recensionen skriven: 23 april 2010

Recensionen har lästs 1922 gånger av 1026 personer, sedan den 23 april 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * * * * *     7
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ÅTTA - NOLLA - SJUA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna