Dubbningshemsidan
Recensioner
StarStruck
(Starstruck)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
Disney Channels s.k. Original Movies - d.v.s. TV-filmer producerade speciellt av Disney Channel (oftast i samarbete med ett eller flera mindre independentbolag), utan direkt inblandning av Disneys vanliga produktionsstudior - har länge levt en relativt anonym tillvaro i Sverige, trots att de brukar bli mycket populära och framgångsrika i USA och Kanada. Av de närmare 75 filmer som Disney Channel hittills producerat, är det bara en bråkdel som kommit till Sverige; antingen på usla sändningstider på kommersiella TV-kanaler, på Disney Channel själva eller i ett fåtal fall på DVD. Men efter succén med High School Musical-filmerna verkar det som att den trenden äntligen håller på att vända, och bland nyare filmer har ett relativt stort antal både visats på Disney Channel för att strax därpå släppas på DVD. Det senaste exemplet heter StarStruck, och är en något mer allvarlig film än vanligt som regisserats av Michael Grossman, och som premiärvisades på skandinaviska Disney Channel i slutet av maj 2010.
Tonårssystrarna Jessica och Sara bor i Michigan med sina föräldrar, men ska nu besöka sin mormor i Los Angeles. Sarah ser fram emot det, för där bor hennes stora idol; popstjärnan Christopher Wilde, som hon är besatt i och kallt räknar med att få träffa. Jessica är måttligt förtjust i honom, utan vill bara träffa sin mormor utan mer utsvävande planer än så. Sara övertalar Jessica att följa med henne till en nattklubb där Christopher ryktas ska finnas, men väl där tvingas Jessica stanna kvar i bilen. Av en tillfällighet råkar hon stöta ihop med Christopher Wilde, och eftersom paparazzi-fotografer är ute efter honom måste han följa med henne. När de tillbringar dagen tillsammans får de en chans att lära känna varandra bättre, trots att Jessica inte direkt ser fram emot det...
StarStruck är sannerligen ingen originell film, och storyn i grova drag har vi sett många gånger förut. Det är en enkel och ganska tunn story, men innehåller tillräckligt många unika beståndsdelar och nya grepp för att det överlag ändå ska kännas någorlunda nyskapande. Det är absolut en intressant story, som engagerar hela tiden. Och det filmen saknar i originalitet kompenserar den för genom rikliga mängder charm; precis som de flesta av Disney Channels originalfilmer. Det är hela tiden mycket charmigt och intressant, och därmed lyckas filmen också att både engagera, underhålla och beröra. Manuset har också ett större djup än vad som brukar vara vanligt i genren, och det finns en påtaglig substans som känns äkta.
Medan många Disney Channel Original Movies brukar vara mer eller mindre orealistiska, så framstår nämligen StarStruck som ganska realistisk, och det mesta känns trovärdigt. Det bidrar till ett mer positivt helhetsintryck, och filmen engagerar och berör därför hela tiden på ett sällsynt lyckat sätt. De större rollfigurerna har blivit ganska mångbottnade, och både Christopher och Jessica förblir nyanserade och intressanta karaktärer. Båda två är också sympatiska och lätta att tycka om och känna för, men utan att någonsin bli felfria. I övriga roller är det dock inte lika gott ställt, utan de flesta biroller är endimensionella. I de flesta fall gör det inte så mycket, men jag hade verkligen velat få en djupare inblick i Jessicas syster Sara, som haft potential att bli intressant men som tyvärr förpassats till en både endimensionell och ytlig roll. Det är tråkigt, och jag hade velat lära känna henne betydligt bättre. Även Christophers flickvän Alexis är mycket endimensionell, men i hennes fall gör det inte lika mycket då rollfiguren inte är alltför viktig för handlingen.
Man kan också ifrågasätta att Sara och Jessicas föräldrar verkar lite väl osynliga, och medverkar bara i några få scener, där de aldrig blir annat än endimensionella. Det är tråkigt att inte manusförfattarna utnyttjat möjligheten att ge även vuxna karaktärer ett lite större djup, för här är det enbart tonåringarna som fått utrymme. Det är visserligen fullt förståeligt vid en film som i första hand riktar sig till ungdomar (som man kan förmoda att filmen gör), men hade samtidigt varit ett enkelt sätt att få filmen att mer tilltala alla åldrar. Skillnaden från de ganska djupa och intressanta vuxna rollfigurerna i Camp Rock eller High School Musical-filmerna är påtaglig, och trots att ingen av dem lär anses vara världens djupaste filmer är det där betydligt bättre ställt än i StarStruck.
En ovanlig detalj är att det här, till skillnad från de flesta Disney Channel-filmer på senare år, inte är en komedi i egentlig mening. Det är visserligen småroligt vid ett antal tillfällen, men i huvudsak är det här ett drama och man får i stort sett aldrig skratta. Vad man tycker om det är förstås en smaksak, men personligen anser jag att den här storyn hade passat med lite mer humor för att lättare kunna komma över den ooriginella storyn. Filmen hade också vunnit på att förlängas en del, för det går ibland lite snabbt framåt och det känns en smula förenklat. Det medför framförallt att karaktärsutvecklingarna går onormalt fort, och hade förmodligen känts mer realistiskt om filmen kunnat förlängas med 10 - 15 minuter.
Under filmens gång ställde jag mig också ibland frågan vad som egentligen pågår med Sara under tiden som vi fått följa Christopher och Jessica, och jag hade velat se mer av henne för att få svar på en del oundvikliga frågor. Det gäller inte minst en viktig nyckelscen, som avbryts abrupt och där jag hade velat höra samtalet mellan Sara och en viss annan person. Filmen lider även av ett fåtal produktionsmissar och enstaka logiska luckor, men överlag är det inget man reagerar över om man inte är övernitisk. Det mest påtagliga är ett samtal där Jessica och Christopher talar om att sjunga med i en av hans låtar på radion, trots att vi tydligt hör att det är en kvinnlig sångerska i radion. Det visar sig visserligen inte vara fel, då även Christopher sjunger i låten längre fram, men det vet inte publiken om vid det tillfället.
Vid en film som handlar om en sångare är det förstås oundvikligt att det blir en del musik, men dessa har bakats in helt naturligt och det blir aldrig musikalinriktat. Upplägget musikmässigt påminner mer om Hannah Montana än om exempelvis High School Musical, fast med mindre musik än i TV-serien. De låtar som förekommer är fina och stämningsfulla, men de flesta är inte särskilt minnesvärda. Jag hade ärligt talat väntat mig lite bättre och mer minnesvärd musik, och överlag är musiken sämre än i exempelvis Camp Rock eller High School Musical. Efter att ha sett filmen två gånger är det bara en enda låt jag verkligen fastnat för, som är mycket minnesvärd och som verkligen fastnar i hjärnan; nämligen den mycket fina "Something About the Sunshine" med det nya stjärnskottet Anna Margaret. Fler låtar i klass med den hade behövts om filmens CD-soundtrack ska kunna sälja till fler än bara de största fansen, vilket förmodligen varit avsikten.
Visuellt och estetiskt är StarStruck en fullt tillfredsställande film, som erbjuder ett snyggt foto med en del vackra vyer över Kalifornien kombinerat med ett effektivt om än föga originellt bildspråk. Visst märks det att filmen spelats in med liten budget, men filmmakarna har ändå gjort det bästa av situationen och det känns aldrig billigt.
Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och Sterling Knight (mest känd från Disney Channel-serien Sonnys chans) spelar övertygande och trovärdigt som Christopher. Det är trevligt att se honom i en lite mer sympatisk roll än i nyss nämnda TV-serie, och här bevisar han att han verkligen är en skådespelare att se upp till i framtiden; rentav ännu mer än i hans ganska otacksamma roll i Sonnys chans. Men ännu bättre är den tämligen nya talangen Danielle Campbell som Jessica, som är lysande i rollen och gör en mycket minnesvärd och naturlig rolltolkning. Hon har potential att gå hur långt som helst inom branschen, och jag hoppas att hon får fler roller snart. Hon och Sterling har också mycket övertygande personkemi. Kanadensiska Maggie Castle, som hittills mest förpassats till mindre biroller i en lång rad filmer, är också utmärkt som storasystern Sara. Hon har även stark personkemi med i synnerhet Danielle, som gör att de verkligen känns som systrar.
Brandon Mychal Smith, som vi också sett i TV-serien Sonnys chans, gör en stabil och fin roll som Stubby, men ger inte alltför mycket väsen ifrån sig och gör en betydligt mindre minnesvärd roll än i serien. Abbie Cobb är riktigt bra som Saras väninna AJ, och i grund och botten är även Chelsea Staub riktigt bra som Alexis. Problemet med henne är att man inte riktigt kan vänja sig vid att se Chelsea spela en så osympatisk och endimensionell roll, efter den betydligt trevligare Stella i Disney Channel-serien Jonas. Hon framstår även naturligt som så trevlig att det är lite svårt att ta henne på allvar som Alexis. Även i övrigt är det bra skådisar, där alla spelar övertygande utan några svaga kort. De flesta av sångerna framförs av Sterling Knight, och det är intressant att höra honom sjunga med förvånansvärt bra resultat; något i alla fall undertecknad inte gjort förut. Bäst sångmässigt är dock Anna Margaret (som inte medverkar som skådis), som sjunger "Something about the Sunshine" som om hon aldrig gjort annat i livet.
De flesta av Disney Channels originalfilmer har varit mer eller mindre bra, och har överlag hållit en högre och jämnare klass än de flesta vanliga TV-filmer. StarStruck är inget undantag, även fast det inte tillhör någon av de bästa filmerna. Det är en underhållande, smårolig och charmig film, som hela tiden engagerar och berör men som samtidigt inte erbjuder något alltför stort djup eller någon originell story. Det är också ganska förutsägbart, och utgången är given vid ett tidigt skede. Filmen kommer tyvärr inte upp i samma klass som exempelvis Camp Rock eller High School Musical, men är ändå riktigt bra och fullt sevärd för de allra flesta. Den fungerar även bra för äldre personer än de tonåringar som gissningsvis utgör den främsta målgruppen, och betygsmässigt får den en stark sjua.
De senaste åren har Disney Channel börjat med en lite oroväckande princip, genom att dubba allt fler filmer och serier till svenska - sådana som inte riktar sig huvudsakligen till barn, utan snarare ungdomar och vuxna, och som för bara några år sedan hade varit helt otänkbart att dubba. Efter att samma sak skett med både High School Musical, Camp Rock och Projekt Prinsessa var det därför föga förvånande att även StarStruck försetts med svensk dubb inför premiären på Disney Channel i slutet av maj. Detta trots att filmen definitivt inte är någon barnfilm, och att det är tveksamt om den passar personer som inte kommit upp i åtminstone tidiga tonåren. Därför kan man fråga sig varför Disney Channel valt att dubba filmen, något jag inte fått någon klarhet i. På DVD gör det förstås ingenting - där finns i vanlig ordning även textad originalversion att tillgå, så att alla själv kan välja vilken version de föredrar, varför dubbning aldrig kan vara till nackdel. Men på TV är det värre, då man vanligtvis inte har något val...
Bakom den svenska versionen står i vanlig ordning Sun Studio, med överinseende av Kirsten Saabye från danska Disney Character Voices International. Som Jessica hör vi Sandra Kassman. Hon gör en bra insats och låter relativt lik originalrösten, om än med marginellt mörkare röst. Som hennes syster Sarah hör vi Emma Lewin, som tyvärr inte är lika lyckad. Hon gör visserligen en helt okej rolltolkning, men har en betydligt ljusare röst än originalet och bibehåller inte heller riktigt rätt röstkaraktär eller känsla. Christopher Wildes röst görs av Johan Hillgren, som är ganska lik originalet och bibehåller rätt känsla och stil trots en något mörkare röst. Stubby spelas av Johan Ekelund, som är hyfsat lik originalets Brandon Mychal Smith men har en lite för ljus röst och behåller inte riktigt rätt röstkaraktär. Som Alexis hör vi Mikaela Tidermark, som har en något ljusare röst än originalversionens Chelsea Staub men gör en mycket bra rolltolkning och behåller rätt känsla och karaktär i rösten.
Christophers mamma Sherrys röst görs av Anna Rydgren, som har en betydligt ljusare röst än originalet och heller inte behåller rätt karaktär eller känsla. Pappa Daniel spelas av Mikael Alsberg, som har en något mörkare röst än originalet och inte riktigt lyckas att förmedla samma känsla som originalrösten. Jessicas mamma Barbara spelas i den svenska versionen av Anna Rothlin, som har en lite för ljus röst och låter något yngre än Beth Littleford. Hon behåller dock ungefär rätt röstkaraktär, och därför får man vara ganska nöjd trots allt. Pappa Dean spelas av Steve Kratz, som har en något för ljus röst men som behåller rätt karaktär och känsla. Jessica och Sarahs mormor spelas av Anita Molander, som har en lite ljusare röst än originalet och också låter markant yngre. Hon behåller inte heller riktigt rätt röstkaraktär, men gör ändå en godkänd rolltolkning. Som Howard hör vi Stephan Karlsén, som har en mörkare och betydligt mer karaktäristisk röst än originalets Hugh Dane, och som inte heller förmedlar riktigt samma känsla och uttryck. Som Alan Smith hör vi Mattias Knave, som har en lite ljusare röst än originalet men som någorlunda bibehåller rätt röstkaraktär. Som reportern Libby Lam hör vi Susanne Barklund, som har en betydligt mörkare och djupare röst än originalet och behåller heller inte alls rätt röstkaraktär. Som A.J. hör vi Annika Barklund, som är utmärkt och mycket lik originalrösten. Alla talar med bra eller utmärkt inlevelse.
Bakom den svenska översättningen står Mats Wänblad. Översättningen håller relativt hög klass, och jag har inte hittat några konkreta översättningsfel. Ibland har han dock tagit sig lite väl stora friheter med fria översättningar som inte har exakt samma betydelse. Ett exempel är att frågan "Are you two dating?" har översatts till "Är ni kära?", något jag inte bedömer som samma sak; i synnerhet inte bland ungdomar som det trots allt är frågan om här. I det här sammanhanget och för de åldrar det handlar om här så vore något i stil med "Är ni ihop?" betydligt mer passande. Ett annat exempel är att "This guy" (i betydelsen en specifik kille) översatts med "En vanlig kille", vilket trots allt får en viss annan innebörd. Det finns även några enstaka fall där Mats verkar ha missuppfattat betydelsen av ord, och som skulle kunna röra sig om översättningsfel. Det mest uppenbara är en dialog mellan Christopher och Jessica, där Christopher frågar "You don't like my music?". Där får han som svar: "No, I like your music. I'm just not crazy about you." (med betoning på you). Det har i den svenska versionen blivit: "Jo, jag gillar musiken. Men jag är inte helt galen i dig." (med kraftig betoning på galen). Skillnaden är visserligen hårfin, men utifrån originalversionens uttal och betoning bedömer jag det som att syftet var att Jessica inte tycker om honom som person; något jag inte uppfattar den svenska översättningens innebörd som. Översättaren av den svenska textremsan verkar ha fattat situationen samma som jag, då samma mening där översatts med "Jag tycker bara inte om dig". Därför hade något i stil med "Jag är bara inte särskilt förtjust i dig" varit betydligt mer passande i dubbningen, för att få fram originalets innebörd.
Den fria översättningen är dock inte enbart av ondo, utan ibland har Mats ändrat till svenska företeelser på ett fint sätt, för att få dialogen mer förståelig för en svensk publik. Det gäller exempelvis referenser till MTV-programmet Punk'd, som i den svenska versionen ändrats till "Dolda kameran". Det är ett klokt drag, då många i Sverige inte lär känna till Punk'd, trots att programmet också visats på skandinaviska MTV. Fast ännu bättre hade det varit att byta ut "Dolda kameran" mot "Blåsningen", som trots allt är det enda traditionella Dolda kameran-programmet som visats i svensk TV under modern tid (de senaste 15 åren). Ibland har även en del onaturliga uttryck använts i den svenska versionen, som snarare tyder på en lite för bokstavlig översättning. Bland annat har uttrycket "Dream on!" översatts med "Dröm på!", vilket låter ganska konstlat i det svenska språket. Jag kan förvisso inte utesluta att uttrycket förekommer i vissa sammanhang, men jag har i alla fall aldrig hört det. Där vore något i stil med "Glöm drömmen!", som är ett betydligt mer vedertaget uttryck i svenskan, bättre. Det förekommer också flera missar i den svenska versionen, där repliker finns med i originalet men saknas helt i den svenska dubbningen. Det gäller bl.a. Sarahs "No! Oh no!" under en av de inledande scenerna, samt ett par repliker från paparazzi-fotograferna senare i filmen. Visserligen är ingen av replikerna alltför viktiga i sammanhanget, men förmodligen rör det sig om misstag som bör ses som onödigt klantiga.
I likhet med High School Musical-filmerna och de flesta nyare Disney Channel-filmerna har tyvärr ingen av sångerna översatts eller dubbats, utan samtliga återges i originalversion. Det är tråkigt, men gör inte lika mycket som i High School Musical då det här inte alls är en renodlad musikal. Låtarna för inte handlingen framåt, och merparten har heller ingen direkt betydelse för handlingen. Men trots allt har en del av sångerna en viss relevans till handlingen, varför de som inte kan engelska inte får fullt utbyte av filmen i den svenskdubbade versionen. Det största problemet är en låt som Christopher sjunger riktad till Jessica i slutet av filmen, då sångtexterna där är viktiga för handlingen och det ställer till en del problem om man inte förstår vad han sjunger om. Därför hade jag önskat att åtminstone den låten kunnat översättas och dubbas, även om resterande sånger varit kvar på engelska. I den första High School Musical-filmen hade istället alla sångtexter översatts via textremsor i bild, precis som redan sker i den textade originalversionen, vilket i alla fall är betydligt bättre än ingenting. Tyvärr har Disney inte gjort det på senare filmers DVD-utgåvor och så inte heller här, vilket är lite egendomligt och beklagligt. Om man envisas med att inte dubba sånger, så borde det minsta man kan begära vara att sångtexterna åtminstone översätts via textning så att man inte måste kunna engelska för att förstå vad det handlar om.
Jag blev positivt överraskad över munrörelserna, som faktiskt stämmer mycket bra. Givetvis kan spelfilmer ("otecknade" filmer) aldrig någonsin få perfekt läppsynk, och det blir det inte här heller. Men det syns i alla fall att dubbningsteamet ansträngt sig för att få munrörelserna så bra som möjligt, och mycket bättre än så här är svårt att få. Dock märker jag ibland tendenser till att man valt att prioritera läppsynk framför en bra översättning och ett bra språk, och det känns inte som rätt väg att gå.
På både Disney Channel och DVD-utgåvan visas filmen i engelsk bildversion, men på DVD:n har viktigare textskyltar översatts med hjälp av textremsor i bild (något som inte skedde på Disney Channel). På Disney Channel anges svenska röster och dubbcredits via textremsor under sluttexterna - det går mycket snabbt, och tyvärr anges rösterna bara i grupp. På DVD-utgåvan hoppas det istället till en extra filmsnutt med svenska röster efter filmens slut. Den rollistan är för ovanlighetens skull oerhört detaljerad, och anger vem som spelar samtliga rollfigurer som förekommer under hela filmen. Totalt tar rollistan upp hela sju fulla textskärmar, och innehåller varenda pytteliten rollfigur som överhuvudtaget säger någon replik. Allt anges i den ordning de medverkar, vilket innebär att många större rollfigurer dyker upp ganska långt ner på listan. Den visas under relativt kort tid, men det går bra att sätta på stillbild under textskärmarna, och då är det ju inte så farligt. Istället anges mycket få studiocredits på DVD-utgåvan, och enbart regissör och översättare anges. Varken tekniker, dubbningsstudio eller ens den kreativa ledaren står med, fastän det gjorde det på Disney Channel. Lite egendomligt, men jag misstänker att det blivit något misstag så att det är någon slags intern rollista som lagts in istället för officiella credits.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1, vilket innebär fullskärm på en Widescreen-TV. Det är förvånansvärt då de flesta av Disney Channels TV-filmer bara spelats in i 4:3, faktiskt även på senare tid. Det finns ljudspår på svenska, danska, norska, holländska och engelska; samtliga i Dolby Digital 5.1 - ovanligt bra för en TV-film, som ofta bara är inspelade i stereo. Filmen har vanlig textning på de fem nordiska språken samt engelska, och därutöver finns även engelsk text för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen svensk text för hörselskadade - det var vanligt på Disney-utgåvor fram tills för några år sedan, men på sistone verkar Disney helt ha slutat med det, vilket är beklagligt. Den svenska textningen är tyvärr också nyöversatt från originalet, och har inte samma dialog som den dubbade versionen. Därför kan texten i praktiken bara användas till originalversionen, och inte som komplement till det svenska ljudspåret. I den svenska textningen är dock samtliga sånger översatta, till skillnad från det textspår som används till den dubbade versionen.
När man stoppar i DVD-skivan möts man av språkvalsmeny, som följs av varningstexter i 5 sekunder och Disney-vinjett. Därefter möts man av en introduktion för Disneys s.k. FastPlay, som innebär att om man inte gör någonting annat, så startas automatiskt uppspelning av några trailers följt av huvudfilmen. I USA är det säkert ett uppskattat initiativ, då det gör det enklare för barn att kunna få igång filmen. Men i Skandinavien försvinner en stor del av poängen, då vi alltså först måste välja språk med fjärrkontrollen - om man klarar av det, så är man säkert också fullt kapabel att välja "Se filmen" från huvudmenyn. Om man avbryter FastPlay genom att trycka Menu på fjärrkontrollen, alternativt välja "Huvudmeny" från FastPlay-introduktionen, så kommer man direkt till menyn - inga trailers visas, utan de nås istället under rubriken "Nyheter" på menyn. Menyerna är rörliga, enkla och ganska snygga. Menyerna finns på alla fem nordiska språk samt engelska, vilket är positivt. Till skillnad från DVD-utgåvan av bl.a. High School Musical är det den svenskdubbade versionen som är förvald, om man valt svenska på den inledande menyn och därefter inget mer; istället för engelskt ljudspår med svensk text som Disney annars valt som förvalt vid en del andra fall. Jag är lite kluven till det här. Å ena sidan är sannolikheten större att de flesta vill se filmen på engelska. Men å andra sidan är det troligen yngre personer som hellre vill se filmen med svenskt tal, och för de är det förstås enklast om de inte behöver välja något annat - äldre personer, som vill se filmen i textad originalversion, kan antagligen lättare själv välja ljudspår och textning. En liten miss i menyn är att man, efter att ha valt antingen ljudspår eller textning, automatiskt hoppas tillbaka till huvudmenyn. Vill man både välja ljudspår och textning (exempelvis för att få engelskt tal och svensk text), så måste man alltså gå tillbaka till språkinställningsmenyn ytterligare en gång.
Som extramaterial hittar vi en "Rock Along"-version av filmen, som innebär att man kan se spela filmen med alla sångtexter tryckta i bild. Texterna visas inte "rakt upp och ner", utan istället i karaoke-stil där varje ord markeras i en annan färg allteftersom de sjungits. Då visas filmen utan text under dialogen, och med denna karaoke-text när det blir sånger. Därför är det troligen huvudsakligen användbart tillsammans med det svenska ljudspåret. På Disney Channel har det visats en "Rock Along"-version på engelska där sångerna textas i samma karaoke-stil, men där dialogen textats på svenska; men tyvärr finns den möjligheten inte på DVD-utgåvan. Tyvärr finns inte heller någon valmöjlighet från menyn att spela upp enskilda låtar på det här sättet utan bara hela filmen. Därför måste man själv hitta åt låtarna i filmen om man vill se enstaka partier i karaoke-stil. Vidare finns musikvideor med tre av låtarna från filmen; "Starstruck" med Sterling Knight, "Something About the Sunshine" med Anna Margret och "Party Up" med Brandon Mychal Smith. De två första är trevliga låtar, och i synnerhet "Something About the Sunshine" har jag verkligen fastnat för. "Party Up" är dock verkligen inte min stil, och därför blir musikvideon heller inte mycket att hurra för. Slutligen finns även samma reklamfilm om HD-formatet Blu-Ray med tvillingarna Dylan och Cole Sprouse (från Disney Channel-serierna Zack och Codys ljuva hotelliv och Det ljuva havslivet), som återfunnits på de flesta Disney-DVD:er på senare tid. Egentligen är det visserligen en form av reklam och till viss del även propaganda, men det är i alla fall gjort med glimten i ögat och är en humoristiskt och trevligt gjort inslag. Där tar det roliga slut, men även fast det är mindre extramaterial än de flesta nyare Disney Channel-filmer så är det ändå bättre ställt än med många andra TV-filmer. Extramaterialet har ingen textning, fast så finns det heller knappast något stort behov av det.
Sammanfattningsvis är dubbningen helt okej, med en hyfsad översättning men varierande klass på rösterna. Medan somliga är mycket lyckade, så är andra för olika originalversionen vilket orsakar irritationsmoment. Det blir absolut inte dåligt på något sätt, men det här är faktiskt den första Disney Channel-filmen som jag föredrar att se i originalversion än i den svenskdubbade versionen.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 8 oktober 2010
Senast uppdaterad: 8 oktober 2010
Recensionen har lästs 5404 gånger av 3434 personer, sedan den 8 oktober 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Röster |
|
6 |
| Inlevelse |
|
8 |
| Översättning |
|
6 |
| Munrörelser |
|
8 |
| Helhetsintryck dubbning |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))