Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Stories We Tell
(Stories We Tell)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Folkets Bio för recensionsexemplaret
Sök efter Stories We Tell på CDON
   ANNONS
Dokumentär / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 48 minuter
Genre: Dokumentär
Produktionsland/år: Kanada, 2012
Produktionsbolag: National Film Board of Canada
Producent: Anita Lee
Regi: Sarah Polley
Manusförfattare: Sarah Polley, med berättartext skriven av Michael Polley
Svensk distributör: Folkets Bio/Cinemagi
Klarar av Bechdel-testet: Ej tillämpbart
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Skådespelare i rekonstruerade scener
Diane Polley - Rebecca Jenkins Michael Polley - Peter Evans
Joanna Polley - Allie MacDonald Mark Polley - Seamus Morrison
Harry Gulkin - Alex Hatz Geoff Bowes - Andrew Church
Susy Buchan - Lani Billard John Buchan - Justin Goodhand
Medverkande:
Sarah Polley Michael Polley
Harry Gulkin Cathy Gulkin
Joanna Polley Mark Polley

Den amerikanska skådespelerskan, regissören och manusförfattaren Sarah Polley är i skrivande stund 35 år gammal, men har redan hunnit medverka i ett femtiotal filmer och TV-serier som skådespelare. På senare år har hon också varit aktiv som regissör och manusförfattare, och efter en rad kortfilmer långfilmsdebuterade hon med Alice Munro-filmatiseringen Away from Her, vilket följdes 2011 av Take this Waltz. Hennes tredje film som regissör blev oväntat nog istället en dokumentärfilm, där hon låtit hennes pappa, syskon och vänner berätta själva om hennes familjs hemlighet och om Sarahs mamma som gick bort i cancer när Sarah var 11 år gammal.

Sarah Polley är utan tvekan en talangfull skådespelerska och regissör, och med Stories We Tell visar hon att hon dessutom är en kompetent dokumentärfilmare. Det är utan tvekan en fascinerande historia som vi får höra, och det är värdefullt att få höra om Sarahs familj. Den familjehemlighet som avslöjas är intressant, och dessutom är det fascinerande att få höra olika perspektiv av samma historia för att ställa sig frågan vad sanning egentligen är och om det finns någon objektiv sanning. Det är underhållande, fascinerande och framförallt riktigt berörande. För det här är utan tvekan en stark film, som dessutom är välgjord och engagerande. Och som dokumentär betraktad fungerar den riktigt bra, då man hela tiden vill veta mer samtidigt som det är lärorikt och tänkvärt.

Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att upplägget blivit lite väl tråkigt. Filmen består till allra största delen av intervjuer med Sarah Polleys familjemedlemmar samt ett essäliknande manus (en form av offentligt brev) som Sarahs pappa Michael läser upp. Detta varvas med korta Super 8-filmer från Sarahs familj samt rekonstruktioner med skådespelare gjorda för att efterlikna gamla Super 8-filmer; de flesta utan ljud och korta inslag. Dessa Super 8-filmer är inte tillräckligt omfattande för att ta uppmärksamheten ifrån själva intervjuerna, och det blir lätt lite tråkigt att höra en grupp personer man inte känner sitta och berätta om gamla minnen i 1 timme 48 minuter. Förvisso mycket intressanta ämnen, men icke desto mindre ett onödigt tråkigt upplägg.

Då Sarah trots allt har tagit till nutida rekonstruktioner med skådespelare av gamla rörliga familjebilder, så tycker jag att hon missat en gyllene möjlighet att använda den metoden i större utsträckning och faktiskt innefatta dialog och konkret handling i dessa filmsnuttar. Det hade visserligen gjort att filmen kommit längre ifrån den renodlade dokumentärstilen, men det hade blivit mindre tråkigt och mer fängslande. Det hade också gjort filmen mer allmängiltig, för det lär vara många som helt enkelt tycker det blir för tråkigt med nästan två timmar av rena intervjuer på ett och samma ställe - trots allt brukar ju de flesta dokumentärer ha större omväxling och vara inspelade i flera miljöer.

Det uppsatsliknande manus som Sarahs pappa läser upp har också fått onödigt stort utrymme, till den grad att det bitvis börjar kännas som en föreläsning. Dessutom förstår jag inte poängen med att då och då höra Sarah be Michael att ta om repliker vid uppläsningen. Jag tror visserligen att jag förstår tanken, men personligen tycker jag att det förtar en del av känslan hellre än att förstärka den.

Stories We Tell är en intressant och fascinerande dokumentär, och den är också mycket skickligt gjord då man inte kan se vilka Super 8-sekvenser som är autentiska och vilka som är återinspelade med skådespelare. Filmen tar upp intressanta ämnen och frågor, och är både tänkvärd och berörande. Men genom beslutet att låta 90% av filmen bestå av släktingar som sitter och pratar oavbrutet blir det periodvis lite väl segt och tråkigt, och det gör att filmen - hur välgjord och viktig den än är - inte kommer att passa alla. Det borde ha kunnat gå att berätta den här historien på ett mindre repetitivt och mer engagerande sätt, och genom det nuvarande lite väl "torra" upplägget blir filmen inte lika minnesvärd som jag hade önskat. Men det är fortfarande en bra och välgjord film som är väl värd att se, och som därmed förtjänar en stabil sjua i betyg.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,85:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1 på engelska. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen har enbart svensk text, inga andra språk alls, och heller ingen textning för hörselskadade. Textningen är lagom stor och relativt lättläst, och jag kunde inte upptäcka några översättningsfel. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel på 19 sekunder, följt av svenskspråkiga varningstexter på 16 sekunder (ingetdera går att hoppa förbi). Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stillastående och oerhört enkel. Här finns bara möjlighet att slå av och på svensk text samt spela filmen - inte ens scenvalsmeny finns, vilket är en nackdel om man vill hitta åt ett visst parti i filmen. Det finns inget extramaterial alls, vilket känns lite svagt även fast de allra flesta dokumentärer förstås inte brukar ha bonusmaterial. Men i just det här fallet vore det ändå värdefullt att höra hur inspelningen av "Super 8"-scenerna gått till, och hur de integrerats med de autentiska familjebilderna.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 31 januari 2014
Senast uppdaterad: 1 februari 2014

Recensionen har lästs 3237 gånger av 1852 personer, sedan den 31 januari 2014

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TVÅA - SEXA - SEXA - NOLLA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern