Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Ted
(Ted)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Ted på CDON
Drama / Komedi / Övernaturligt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 46 minuter
Genre: Komedi
Produktionsland/år: USA, 2012
Produktionsbolag: Universal Pictures, Media Rights Capital, Fuzzy Door Productions & Smart Entertainment
Producent: Jason Clark, John Jacobs, Seth MacFarlane, Scott Stuber & Wellesley Wild
Regi: Seth MacFarlane
Manusförfattare: Seth MacFarlane, Alec Sulkin & Wellesley Wild, baserat på en grundstory av Seth MacFarlane
Svensk distributör: United International Pictures AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1 och 2
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
John - Mark Wahlberg Lori - Mila Kunis
Ted - Seth MacFarlane Rex - Joel McHale
Guy - Patrick Warburton Tami-Linn - Jessica Barth
Donny - Giovanni Ribisi Robert - Aedin Mincks
Thomas - Matt Walsh Frank - Bill Smitrovich
Sig själv - Sam Jones Tracy - Jessica Stroup
Tanya - Laura Vandervoort Berättare - Patrick Stewart

Den amerikanska animatören, komikern, producenten och manusförfattaren Seth MacFarlane började sin karriär som animatör och manusförfattare för Hanna-Barbera under 1990-talet, innan han 1999 fick sin egen serie; den tecknade succékomediserien Family Guy, som vunnit många priser genom åren och som fortfarande spelas in i USA. Han har senare också skapat och producerat spinoff-serien The Cleveland Show och komediserien American Dad!; samtliga animerade men inriktade till en vuxen publik. 2012 var tiden mogen för Seth MacFarlanes första långfilm, och med komedin Ted gör han sin långfilmsdebut som både regissör, manusförfattare och producent.

1985 var John Bennett en ensam 8-åring; helt utan vänner. Han var helt utanför, och blev inte ens mobbad utan ingen brydde sig om honom alls. Hans enda "vän" var hans mjukdjur - en söt teddybjörn som han kallade Ted - och på juldagen 1985 önskade han sig därför att hans teddybjörn skulle bli levande. Mot alla odds slår hans önskning in, och nästa dag har Ted blivit en livs levande teddybjörn. Han blir en levande sensation, hamnar på löpsedlarna och är med i alla talkshows. Men förblir ändå Johns bästa vän, och de umgås oavbrutet. Men till sist är förstås nyhetens behag över, och resten av världen slutar bry sig om den levande sensationen. Numera är John 35 år gammal, men bor fortfarande tillsammans med sin bästa vän; teddybjörnen Ted. Då Ted trots allt är en teddybjörn har han inga ansvar eller arbeten, och roar sig därför med att supa, knarka och se på gamla 1980-talsrepriser hela dagarna i ända. Och John gör honom sällskap så mycket som möjligt, och tar minsta möjliga ansvar på jobbet; en biluthyrningsfirma där John arbetar bakom disken. Någon som inte är lika förtjust är Johns flickvän Lori - de har varit tillsammans i fyra år, men John tycker ändå det är viktigare att knarka med Ted än att umgås med Lori, och därför har förhållandet stått ganska stilla länge...

Jag tillhör en av fåtalet personer som inte alls tål Family Guy, och har alltid haft väldigt svårt för den sortens humor och i mina ögon ostrukturerade handling. Därför hade jag blandade känslor inför Seth MacFarlane långfilmsdebut, men dessbättre är Ted faktiskt en bra och lyckad film. Grundpremissen är kul och förhållandevis nyskapande, och då kan man ha överseende med att själva upplägget och sensmoralen långt ifrån är ny. Överlag är det väldigt förutsägbart, och man behöver inte vara något geni för att kunna förutspå det mesta som kommer att hända. Men det gör inte så mycket, då det faktiskt blivit en riktigt rolig film.

Trots den familjeinriktade premissen är filmen som sådan definitivt inte speciellt barnvänlig, och det rör sig om en vuxen och ganska grov humor med mycket grovt språk. Men humorn fungerar bättre än väntat, och man får skratta ganska ofta. Då och då väntar rena gapskratt, och även mellan varven är det i alla fall småroligt nästan hela tiden. Det är charmigt och underhållande, och efter ganska många mer eller mindre menlösa komedier är det trevligt med en för en gångs skull riktigt grov och allt annat än politiskt korrekt film. Humorn är skruvad och ganska sjuk, men icke desto mindre är det riktigt roligt under stora delar av filmen.

Humorns kvalitet varierar dock kraftigt, och medan en liten del är sofistikerad och intelligent humor så är ganska mycket mer banalt med en hel del "kiss och bajs"-humor. Det gör inte så mycket, då även den mest omogna humorn överlag faktiskt är rolig. Men ibland fastnar skrattet snarare i halsen när Seth MacFarlane går lite för långt och en del av drifterna går långt under bältet. Det blir helt enkelt lite för osmakligt för min del, även fast Seth i och för sig förtjänar en eloge som inte riktar in sig på någon viss grupp utan driver med allt och alla lika mycket. En del drifter är lite för elaka, medan andra fungerar bra och håller sig på rätt sida av gränsen. Det är en svår balansgång, men ungefär 70% av filmen fungerar ändå bra då man inte går för långt. Men ibland blir det lite för skruvat och osmakligt, och då skrattar jag inte längre; men det kanske bara är jag.

Ted erbjuder inget jättestort djup, men åtminstone en del nyanser och en fin sensmoral. Både John, Ted och Lori har blivit någorlunda nyanserade rollfigurer, som känns äkta och går att känna för. Men bitvis tycker jag att John beter sig lite väl egocentriskt och okänsligt, och även om det är nödvändigt för storyn, så har det gått lite för långt. Oavsett anledningen är det lite svårt att känna för John då han beter sig lite väl dumt; och detsamma gäller Ted som blivit något av det mest barnsliga som världen skådat på länge. Då är det betydligt lättare att känna för och bry sig om Lori, som blivit en äkta och nyanserad person som är lätt att ta på allvar och relatera till.

Dessutom har jag lite svårt får filmens sidohistoria om en besatt man och hans son, då filmen bitvis förvandlas till en ren actionthriller. Kanske inte något fel med det, men det känns inte riktigt som samma film längre och sidohistorien har dessutom inte mycket med själva grundstoryn att göra. Det fanns helt enkelt inga skäl att blanda in en sådan sidohistoria, då det förtar lite av idén med premissen och känslan. Fram till dess att sidohistorien tar överhanden från själva premissen är Ted dock en riktigt underhållande och rolig film, med en hel del charm och en smart premiss. Seth MacFarlane förtjänar också en eloge som lyckats att skapa en sammanhängande historia, som någorlunda håller ihop logiskt och har en röd tråd igenom filmen - det är inte alls alla författare av halvtimmesserier som klarar av att den övergången till långfilmsformatet utan att börjar kännas osammanhängande. Trots allt kräver en långfilm på 1 timme 46 minuter ett helt annat upplägg och en annan stil än humorserier på en knapp halvtimme, som oftast klarar sig utan speciellt mycket till handling.

Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk som fyller sin funktion utan att sticka ut. I likhet med exempelvis Scooby-Doo och Alvin och gänget är själva Ted datoranimerad medan resten av filmen är en spelfilm. Animationen är mycket snygg, och har integrerats övertygande med de filmade sekvenserna, så att det faktiskt ser förhållandevis äkta ut. Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra, och Mark Wahlberg är bra i huvudrollen som John. Mila Kunis är som vanligt utmärkt som Lori, och gör allt som går av rollen. Seth MacFarlane gör själv rösten till Ted, och gör en bra insats.

Ted är en förhållandevis nyskapande film, som underhåller och engagerar med enkla medel. Det är charmigt och riktigt roligt, även fast humorn är ojämn och det ibland blir lite för osmakligt i mina ögon. Men om man inte har någonting emot väldigt vuxen och delvis lite sjuk humor med en minst sagt tillspetsad premiss, så kommer man sannolikt att uppskatta Ted. Det må vara förutsägbart och har inget jättestort djup, men det duger mer än väl som underhållning för stunden. Tyvärr dras helhetsintrycket ned av sidohistorien som mot slutet tar upp alldeles för mycket utrymme, men fram tills dess är det så kul och underhållande att betyget ändå blir en stabil sjua.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 2 oktober 2012
Senast uppdaterad: 3 oktober 2012

Recensionen har lästs 4138 gånger av 2496 personer, sedan den 2 oktober 2012

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FYRA - TVÅA - TVÅA - TREA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern